Trappklättraren

Nyss tog Siggan hela trappen i en faslig fart. Jag tycker det är lite väl tidigt att börja trappklättra vid nio månader, men hon är helt fascinerad och ser stolt ut då hon stannar upp och kikar ner över axeln. (Jag var alldeles bakom om det lät lite farligt...)
Nu gäller det att stänga grindar alltså!!
 
I dag är förkylningsstatus något bättre, men inte bra.
Känns som jag längtar efter nästa sovstund.
 
 
 

Menååh, vill vara pigg!

Tur har jag, sigrid har en sovadag, tre gånger har vi kunnat lägga oss och grisa in oss i täcken och vila en stund. Jag ligger mest och kippar efter luft och panikar över snor som rinner ner på kudden samtidigt som jag inte vill röra mig och väcka barnet för att hämta en näsduk.
 
Nu har vi klivit upp och sitter och tittar ut på en nyduschad trädgård. Det har spöregnat mest hela dagen så vi missar inget viktigt somrigt i alla fall. Men jag borde jobba lite. Har ett porträtt att måla.
 
Nyss tog jag en Treo för att få bukt med huvudvärken och resultatet blev att jag svettas som en gris.
Kanske jag ska sluta klaga och beskriva förkylningssymptom, men jag är lite fascinerad. Det var ett tag sedan jag hade feber! Två år sedan var det nog, på grund av halsfluss. Det var tunga grejer! Jonas fick vara hemsamarit och komma och checka av att jag levde då och då.
 
Nu är det inte så farligt, men lite intressant ändå hur spak man kan bli av en liten förkylning. Jag ska inte gnälla då Sigrid är jobbig och vill bli buren hela tiden då hon är förkyld.
 
Klockan är nu kvart i tio på kvällen och min sambo jobbar än. Jag hoppas han kommer snart så jag kan gå ut och sköta om lite djur. Jag lämnade nämligen barnvagnen ute i spöregnet i min förvirring så den vill nog inte Sigrid åka i nu.
 
Jag vill bli pigg och få möjlighet att dra på de här brallorna och rida lite mer.
 
 
 
Den huvudlösa hästen är för tjock och behöver motion!
 
Nu ska jag hindra bebisen från att stöka ner allt för mycket, hej svejs!
 
 
 

Man ska ta vara på tid.


Bakis!?

Alltså, jag kan rimligtvis inte vara det, men känner alla symptom man kan göra av en helkväll. I morse klev Jonas upp då Siggan vaknat och tog med sig henne ner. Prisa gudarna för att hon kommit ur sin separationsfas och tycker det är roligt att vara med andra numera!!
Då jag inte blev sparkad ur sängen av små tjocka bebisben somnade jag om och sov om än oroligt men ändå, till halv ett!
Fatta, jag har inte legat i sängen så länge på åratal, minns nästan inte ens hur det känns!
 
Sjukdom och annat spelar ju ingen roll då man måste upp med barn och ge dom mat och vakta, men nu ljuva tid kunde jag somna om och ge mig hän åt tröttheten.
Kanske det är för mycket tid under täcket som gör att jag mår kasst idag?
Eller förmodligen är det en reaktion på att ha haft 24/7 watch på bebisen i drygt nio månader utan att ha kunnat lämna över ansvaret ens ett par timmar.
Nu då det går känns det som en massa gammal trötthet kommer ikapp och tar ut sin rätt.
 
Nu sover hon igen i vagnen och jag tänkte ge mig ut med en kratta och snygga till ännu en fläck ny gräsmatta, men tror inte jag orkar.
Jonas slätade till sanden på ridbanan med traktorn för en stund sedan och det vill jag också titta på, kratta till den och ta bort de stenar som kommit upp.
Sedan så har jag en tappsko(jävel) som ligger och väntar på altanen. Lasse måste ha klivit fast Nitas sko då han vallat henne runt i myggsvärmarna så den slitits av. Lagomt kul, att han slarvar av sig sina egna skor ideligen är väl en sak, baksidan med överaktiva överrörliga kallblod. men han kan väl hålla sig ifrån hennes fötter! Hon som aldrig tappar skor på egen hand.
Att jag hittade den var väl i och för sig skitbra. (Positiv vändning där!)
 
Mutter mutter!!
 
 
I avdelningen klanterier kan jag visa hur det kan bli om man är svintrött, häller upp kokande vatten i en tekopp och sedan välter tekoppen över handen.
Brännskador är inte alls kul. Innan aktade jag den sömstuckna handen, men i helgen har jag aktat den brännskadade handen.
Nu börjar de läka och jag funderar på vad jag ska göra illa mig på härnäst.
 
Hörs då jag piggnat till lite!
 
 
 
 

Man kan ju

dö gullighetsdöden då man ser dom!





Jag har alltid gillat Samojeder, ända sedan jag lärde känna samojeden Chicko. Han var ganska lik den här, lika ullig, vit, fluffig, snäll, lugn och med ett glatt leende och upprätta öron.

Det såg ganska mysigt ut att rida på en isbjörnshund!


"Vart är Smilla?"

I går roade vi oss med att säga "Vart är??" till Sigrid och sedan förtjust titta när hon förstår och kryper iväg till den man frågat efter. Det blev till slut en never ending circle av att hon kröp in till storasyster i teverummet, som sedan bar tillbaka sprattlande glad bebis till köket igen. Så ville hon ner för att krypa tillbaka.
Söndagsnöjet för lite kvällspigga barn som borde sova i stället.



Gullungar!

Nu är det en solig måndag morgon. I går hjälpte Jonas mig att montera en nyinköpt barnsits på en gammal cykel så kanske vi kan cykla till stranden och plaska i vattenbrynet idag. Då skulle Smilla bli glad.

Listan på saker jag borde göra växer igen, men orken att beta av den finns inte. Då kan en utflykt sitta fint tror jag!



Siggepigg!

Sigrid blev förändrad på sin åttamånadersdag! Hon blev lugnare, mindre gnällig, nöjdare hos andra än mig och skrattar högre och mer. Och hon vill upp!
Det är tråkigt att sitta, att åla. Hon kämpar och stönar som en tyngdlyftare tills hon kommer upp.

Hon ska upp och stå på knä, sätter i ena foten och häver sig upp. I matstolen lirkar hon upp en fot under sig och kliver upp.
Det är ju så tidigt, jag trodde hon skulle sitta på rumpan som en tjockis (som jag gjorde) till ettårs ålder nånting. Men nejdå, hon jobbar och kämpar för att komma upp på fötterna!

I kväll drog hon sig upp mot Smillas vägg då vi satt i hennes säng för att läsa saga och prata. Siggan satte handflatorna mot väggen och tryckte upp sig i stående, för att komma åt storasysters majblommor som hon satt upp på väggen.
Jag hänger inte med, nu är hon ju stor!! : D




Lycka är..

Att ta sig fram för egen maskin!
Och att kunna sitta själv och leka.
Nu är det roligt igen att vara bebis!








Phew, denna förkylda bebis!

Nu ska jag göra försök nummer tre på att göra klart ute.
Jag lyckades mocka och ta in hästarna med en tröstpaus i mitten men då jag var på väg efter en höbal hörde jag hur hon grät genom rutan (pappa duger inte säger hon) så jag fick avbryta och gå in igen.

Det regnar stora droppar ute och känns vårigt. Jag älskar doften av blöt vår. Man riktigt ser hur regnvattnet sköljer bort snön och mjukar upp den frusna marken.
Snart snart kommer den bästa tiden på hela året!

Nej kanske jag ska smita ut igen nu, innan bäbans täta näsa gör att hon vaknar igen!?
Nyss låg hon fastklamrad kring min hals, snorade på min kind och pillade på mitt öra. Så nära som man bara kan komma vill hon vara.
Till slut somnade hon med örat mot mitt hjärta och ena handen pillandes i sin egen nacke. Det är inte ofta hon ligger sådär tungt och lugnt i famnen, så jag njuter lite, trots att det beror på att hon är så trött och förkyld.

Hon kan ju inte äta på grund av nästäppan så i dag blev hon lite trött och loj av hunger. Så hon fick dricka välling ur en plastmugg. Slurp sa det så fick hon energin tillbaka och for omkring och lekte en stund med ett leende på läpparna och blanka ögon.


Föräldraträff

Jag hann, kors i taket! Jag hann!

Har missat två träffar och det var roligt att vara med igen.

Det var babymassage och info om hur hiskeligt farligt det är med bilkörning och barn. Bebisar åker safe i sina skydd men sedan!
Nu är det dags att montera in en större stol åt Siggan, och enligt den här säkerhetsexperten lär stolen vi har inte duga!

De ska kasseras om de varit med om en kollision i 20 km/h. Gäller det tappad i altangolvet också? (Nu menar jag stolen, inte barnet)
Den är nog för gammal oavsett. Storasystern är ju sex och den är begagnad. Hm...

Siggan njöt av massagen och låg helt stilla och avslappnad i kroppen, men då vi var klara med masserandet gick hon in i krypmode och kravlade runt bland de små minibebisarna och snodde våtservettpaket och blåste snorbubblor.
-Jättesöt tyckte jag, läskigt, tyckte nog mammorna med nyfödingar.

Nu blev jag så akut less på kyla och blåsväder att jag måste lägga in en bild från midsommar i fjol.
Se vad glada vi var! Med blomster på borden, ojoj vad jag längtar till värmen!




Nyare inlägg
RSS 2.0