Torsdagstema

 
Jag råkade se att torsdagstemat ju är igång igen. Nu är det ju redan torsdag och jag hinner bara inte sätta mig och rita nu, för hästarna vill in. Får man ta en bild man gjorde för ett litet tag sedan tro?
Jag göre!
 
Här är en bild som väl kan gå under rubriken
 
"Mörker"
 
En decembernatt i månens svaga sken, kom en grå tomte körande med sin häst, på väg hem. 
 
 
 

Torsdagstema -Kärlek

Den här veckan var det Smäm som bestämde temat och det blev Kärlek.
 
Jag ritade den här för någon dag sedan och tänkte att efter den ska jag göra något mer positivt och peppigt! Men, jag tror banne mig mina deppbilder med ledsenminer och åskmoln över huvudena är en bra bearbetning. Ut me´t bara!
Jag mår ju som ganska så bra. Väldigt bra, om man jämför med i höstas!
 
Det får plats massor av kärlek inuti, förut satte trötthet, tankar och stress käppar i hjulen för kärleken ibland vissa stunder. Katten som jag alltid tyckt om kunde reta mig tills jag såg rött. Det kunde vara svårt att uppbringa känslor av vänare sort efter dagar av provokationer från dottern. Kärleken kvävdes av trötthet och glimtade bara till ibland.
Det kunde kännas mer arbetsamt än kärleksfullt att leva stundvis men nu känns det som att det där kärleksskimret finns med på de flesta nivåer och i det mesta jag gör.
 
För nog är rosa min färg av kärlek, toppat med röd för passion. Och gul för utbytet med andra.
(New age here I come)
 
Så här kommer en bild av lite komplicerad kärlek.
Där man mitt i skimret också har snurriga tankar, osäkerhet, funderingar, men en hel massa kärlek, vänskap, närhet och en slags vetskap mitt i förvirringen.
 
 
Och så i går kväll, målade jag en bild i olja, som på något vis passar in i dagens tema den med.
 
Det är en bild av någon som har lärt sig älska sig själv, och därför inte längre känner så stora svårigheter att känna kärlek för andra. Någon som accepterar sina egna tillkortakommanden, har tålamod med sig själv och trots misstag, klumpighet, otillräcklighet och bitvis dunkel i tanken ändå är nöjd. Nöjd med sig själv.
 
Jag hoppas kunna vara den personen helt och fullt en dag, men det är nog en bit kvar ännu!
 
 
Så kommer två tjejer som vill vara med i veckans torsdagstema.
 
Först är det Felicia 8 år.
 
 
Sedan Smilla 7 år

 
 
 
Fina va! : )
 
 

Torsdagstemat!

Ett alter ego.
 
Jag har inget alter ego som drar på sig supehjältekostym och gör stordåd, mitt alter ego stiger sakta upp i luften och svävar tyst över huvudena på alla människorna. Det kan lyssna, lära och kanske förstå hur folket tänker, fungerar och interagerar.
Jag har alltid varit en iakttagare, som tyst tar in, sorterar information, ser detaljer i andras beteende, kopplar ihop människor efter hur de verkar vilja ha det och vilka de dras till. Skapar logik i det sociala samspelet. Blir ibland förvånad över andras reaktioner och agerande men oftast tänker jag att det där finns det orsaker till...
 
Man måste ju socialisera också, inte bara tassa runt och lyssna och försöka tolka och förstå. Det börjar jag bli bättre på och då tappar man lite av det lyssnande och intagande. Svårt att prata och hålla låda samtidigt som man leker fluga på väggen likssom.
 
Så nu släpper jag den otympliga kroppen, suger in luft som inte väger nånting och glider iväg för att bara lära, se och lyssna på bruset, känslorna och samspelet.
 
Då jag var liten brukade jag drömma att jag satte mig upp i sängen, bara gav efter och lutade mig framåt, sträckte ut armarna och lättade från lakanet. Sakta svävade jag genom hallen, nerför den svängda trappen och flög ut över staden. De nattliga flygturerna gav en känsla av magi och att vår själ inte är bunden till kroppen konstant, utan kan släppa och utforska saker från ovan, om man bara hittar vägen dit.
 
 
Klickbar bild.
 
 
Fler tolkningar på temat Alter ego hittar ni inne hos Nollfemnolltvå
 
 
 

Torsdagstema!

Veckans tema bestäms av Artemilia, och temat lyder
 
Surrealism i vardagen.
 
Hm. Surrealism, något overkligt? Det händer inte så mycket overkligt och surrealistiskt här utan det mesta flyter på helt normalt (mer eller mindre).
 
Då man sitter och degar inne i stugvärmen och tänker sig att alla djur står i sin respektive hage/bur/hönsgård, så kan det känns surrealistiskt då de sticker fram nosen där man minst av allt anat det.
 
Som i morse då båda hästarna i stället för att hänga i ligghallen eller vid höet stod med mularna alldeles utanför vardagsrumsfönstret. Blöta och trippiga över att vara på fel ställe.
Nöjt traskade dom efter mig in i hagen igen och resten av dagen har förflutit helt utan overkliga händelser! :)
 
 
Klickbar bild, öppna i nytt fönster och förstora!
 
 
 

Torsdag in a hurry.

Höll på att glömma men här kommer mitt bidrag till Bokkeis torsdagstema: Skräck och fasa!
 
 
Alltså, jag verkligen hatar att bli rädd! Avskyr det!
Just därför har jag aktivt under hela livet jobbat på att bearbeta rädslor som uppstått eller bara funnits med. för att slippa dras med rädsla i vardagen.
Konflikträdslan är delvis kvar men inte så att jag låter det skapa allt för mycket problem, tror jag.
 
Höjdrädslan är nere på ett "jag vibrerar och får svindel" men jag kan gå upp på stegen och göra saker ändå.

Finansfobin är på upphällningen efter tolv år med enskild (visserligen liten) firma.
 
Spindelskräcken från tonåren är nere på "nu kryper den en spindel i håret och jag känner tråden över pannan i mörkret men viftar bort den och somnar" nivå.
 
Rädslan för att ta i folk är ganska tillintetgjord efter tolv års masserande av oräkneliga kroppsdelar.
 
Scenskräcken avtog och ersattes av fascinasion efter de två föredragen på folkets hus scen, med 300-nånting i publiken och headset och hela baletten.
 
Obehaget att stå i centrum minskade rejält efter vintern med teveinspelning och mickar, skärmar, lampor, jobbiga producenter, ljudtekniker och annat löst folk, som alla tokglodde på mig och spelade in vartenda ord och rörelse.
 
Så nu aktar jag mig noga för att råka se ens en minut skräck eller fasa. Never ever att jag medvetet låter mig skrämmas av film eller teve, aj hejt it!!
Jag vill glida runt i myspys och harmoni! <3
 
Klickbar bild.
 
 
 
 

Torsdagstema!

Tänkte ge upp det, för klockan är snart elva och jag har lovat mig själv att lägga mig elva. och som Smilla säger, "man kan ju inte ljuga för SIG SJÄLV heller!"
 
Temat är bestämt av Lady Thirty den här veckan!
 
Jag hade redan bestämt mig för låten. Bara för att jag fortfarande är inne i en period av olycklig kärlek, krångel och tusen frågor som inte vill svara på sig själva. Så kom jag på att den bilden gjorde jag ju för ett tag sedan, den låg bara här och väntade på att få ett sammanhang.
 
Så, i kärlekens namn kommer "Islands in the stream" med Kenny och Dolly. Fantastiskt fint, om man är romantiker och gillar country.
 
 
Textraden då, som det kan kännas.
 
"Too deep in love and we got no way out
And the message is clear
This could be the year for the real thing"
 
 
Jaja.
Slut på de romantiska fantasierna nu är klockan elva och dags att sova!
Natt natt!
 
(Bild att klicka på och öppna i nytt fönster, men så högupplöst är den inte)
 

Torsdagstema.

"Min favoritkändis"
 
Jag tänkte lite och en kavalkad av självcenterade, stajlade, snygga, intressanta, provocerande, mainstream, botoxade, rynkiga, exponerade och på en massa sätt framträdande kändisar passerade revy.
 
Den som stannade kvar på näthinnan och på trumhinnan var min favvosångare;
 
Stefan Sundström.
 
Han som pissar på komposten för att den ska få fart. Han som visst älskar tevespel. Som har sjal i håret och sjunger passionerade visor om Sabina, som kan få hjärtat att hoppa och värka lite med sina texter. Som även skriver samhällskritik och frågar varför barn som tar plats får droger.
 
Jag får en dos igenkänning av honom. Att vara kreativ, stövla runt på sin gård på landet och bry sig om det lilla.
Och så betrakta människor, se dem, och längta efter och hylla kärleken!
 
 
 
 

Torsdagstema!

 
 
 
Höstfeeling.
 
Jag kände att veckans torsdagstema var klart o betart med den här bilden.
Årstiderna är mycket förknippat med hästarna för mig, och hösten ger snabbare reaktioner, pigga ben och svans i vädret på min vita arab.
Färgerna sprakar och ridpeppen kommer smygande.
 
Fler torsdagsbilder finns hos Smäm!
 
 
 

Torsdag REDAN??

Ja tydligen och alltså dags för en bild till torsdagstemat!
 
Veckans tema är "I min stad"
 
De andra hittar ni inne hos Nollfemnolltvå.
 
Min bild var ju rätt självskriven. Vad är Örnsköldsvik? Det är hockey och hockeyproffs. Hockey i NHL och hockey i Modo. Staden har odlat fram de rödhåriga tvillingarna och en hel hop av de bästa. Jag är fullständigt ointresserad av sporten i sig och har aldrig sett en hel match. Men i min stad (visserligen sju mil bort men ändock min stad..) trillar det hockey över en hur man än gör. Folk har matchtröjor på sig, det säljs hockeyprylar mitt i den största gallerian, Vaggande hockeymän med slutspelsskägg och utstående hårdtränade rumpor drar omkring barnvagnar med sina piffiga flickvänner med förlängt hår och fixade naglar.
 
De bygger de vräkigaste husen på de dyraste tomterna och är stadens lyckade och rika. Jag har ingen koll men man kan likssom inte undvika att lägga namn som Svartvadet, Näslund och Forsberg på minnet.
 
Så, bilden av I min stad blir givetvis en på allas vår Foppa, framför sitt hotell i hamnen som det byggs på för fullt.
Fler än jag har undrat varför man bygger ett hotell utan fönster mot den trevligaste delen av hamnen, men det kanske kan vara fränt med en svart gigantisk vägg som motvikt till det idylliska båtlivet, krogstråket och glasskiosken.
 
 
 
 
 Men jag gillar Foppa, det gör jag. Han verkar snäll och trevlig!

RSS 2.0