Bad

 
Vi badade tunna i helgen. Jag var trött som en gnu och fick värmeslag, men skönt var det ändå. Sigrid myste in sig mot min hals och låg som en avsvimmad lycklig sälunge i famnen på mig, länge länge.
 
Smilla badade och simmade i den svinkalla Remmarån och valpen trillade i.
I den dramatiska räddningsaktionen från den branta strandbrinken vid en kanot trillade även Lisbet i. Jag var nära jag med men till slut kom vi upp ur ån.
 
Valpen gjorde klassikern -ställa sig med tassarna på kanotkanten och sedan putta ut den tills det säger PLASK och den försvann.
 
 
Och ungefär här kastar jag ifrån mig kameran och vrålar, NEEEJ VALP I ÅN!! JOOONAAAS!
 
 
Plums.
 
 
 

Minnesnot

Gick promenad med Zita idag igen. Fort som tusan med barnvagn i lera och regn.
Här ska sövas barn tänkte jag och gick, tänkte Lanefeldt med röven och tog i så benen sved, för att förena nytta med nytta och nytta med pina.
(Borde jobba igång konditionen lite nu)

Men barnet somnade inte alls, kanske för att jag klickade med klickern ideligen. Men det var väl detsamma, är man sjuk så är man.

Zita skötte sig finfint! Gick fot då jag ville, svarar på kommandot "nära" genom att lufsa inom ca tio-femton meter i dikena och på vägen.
Hon kommer i fullaste fart och sätter sig med huvet på sned efter ett klick och ser nästan söt ut!

Har inte rymt alls idag. Hej svejs vilka framsteg...



Bjuder på en bulle så länge.
Natt natt!


Klick

I dag fick jag ett infall och tog med klickern som jag köpt och lagt i ett skåp. Jag tog Siggan på magen i sjalen och fyllde hennes hoodie med hundgodis. (Hade inga fickor själv)

Zita visade talang för det där med lydnad tycker jag nog, amatör om ens det som jag är.

Jag fick en nyckelring av Kristina med Zita i åtanke häromdagen:

 

Men jag tycker nog hon var duktig!

 

Hon greppade det där med klick-belöning och slog knut på sig för att lyda fort.

Vi tränade lite gå fot, ligg, sitt, stanna och inkallning på vägen ner till skoltaxin. Väl hemma blev hon kanelbulle i soffhörnet, helt slut.

 

 

 


Jelpien

Undrar om de här bilderna illustrerar ungefär hur mycket energi det bor i denna tik.



Här gräver hon, som en galning. Som en törstig efter vatten och vad hittade hon?
Jo en gömd hästglass: frusen hästbajs!
Gott sa hon och flög vidare.




Ujuj, förkylningstrött!

Det enda jag orkar med är bebisprat, mat och att sitta på rumpan. Tog några foton för solen vågade skina in en stund!





Zeiss och Zita verkar rätt nöjda att vara inne i dag, då vinden viner och flyttar omkring saker utomhus. Barnvagnen hade fått sig en flygtur ut från altanen i natt, men landat på hjulen och rullat bort till hönsgården.. jag avskyr blåst! hellre kyla, regn, vad som helst. men blåsväder letar sig in i hjärnan och får öronen att värka. jag vacklar i blåst och är just det i dag, vacklande yr och trött. Har lyssnat på smällar, dån och knak i natt i stället för att sova.
Huvva, hoppas på lugn och vindstilla i morgon!

Pepp!

skulle jag behöva... för att känna hur roligt det är med hundar! Nu har vi ju inte en sån där accessoar-hund som ligger vackert utsträckt framför brasan dagarna i ända. Någon brasa finns inte heller och ja ja jag fattar att även om handväskehundar också härstammar från vargen så verkar vissa hundar liite lättare än andra!

Den enda jag känner som haft samma korsning som Zita sa bara -oj -oj -oj... då vi sa vad det var för hund. Hon var lätt femti gånger jobbigare än vad bebis nånsin varit hela vintern som valp. Hon måste ha tuggat i sig en förmögenhet i saker och är aldrig nöjd. Eller jo, då hon sprungit fem timmar i skogen eller får sitta uppe i ansiktet på folk och bli kliad överallt! Jag själv springer mycket sällan fem timmar i skogen och har annat att göra än klia! Hon skulle nog kunna extraknäcka som vårdhemshund, en sån som får ila runt bland pensionärerna och bli kliad på!

Nu med tratt kan hon inte gnaga rep och då går det åtminstone att sätta fast henne utanför stallet då jag jobbar där, med en älgskank att gnaga på. Men från att ha skällt, pipit och varit allmänt dödsdryg inomhus för att hon vill ut och fått vara ute så mycket som jag kunnat idag, så är det ännu mera pip nu då älgskanken lockar!

knepen nu är att alltid ha henne med i koppel till och från taxin.
-Träna på gå sakta, sitt, vänta, fot osv
-kasta ut små godisbitar som hon får söka reda på inne då och då
-ladda med gnagprylar hon FÅR tugga sönder. Grejer som håller, tennisbollarna hon skulle få leka med dog ju på nån minut..

Sedan skyddsåtgärderna
-Aldrig lägga saker på golvet, aldrig lämna trappgrinden öppen så hon kommer upp, aldrig lämna mat på bord och bänkar, aldrig släppa ut henne lös, punktmarkera henne all möjlig tid då hon inte sover.

Alltså, det måste ju ha samlats all världens skärpa och energi i den hunden! Enda riktigt bra lösningen är väl att jag eller hussen utvecklar ett brinnande intresse för dressyr så hon får jobba mer. För kuta efter nån älg några veckor per år lär ju inte räcka...
Vi pratade med Rakel "hundägarcoachen" i somras och hon sa förtjust att oj vad rolig hund, hon vill ju bara JOBBA!!
Mm.. sa jag -hjäälp!

Hm, kanske får skaffa får?

Mamman är en dam av rasen Working Kelpie






och pappa en Jämthund



Så inte konstigt hon blir understimulerad så lätt!

RSS 2.0