Smöstorm

 
Här har jag sömnigt gått runt och njutit fullt ut av att bara vara hemma två dagar. Har tvättat, dammsugit, bytt sängkläder, diskat... I helgen är det tänkt att vi ska på en weekend i Sundsvall jag och töserna. Nu verkar vädret inte vara på vår sida men så långt är det ju inte, så vi väntar ut det.
Hästarna har stått med rumpan mot vinden idag, halvt översnöade. Jag har hoppat runt med snö upp över vaderna för att flytta på grejor om snöskottarmannen skulle dyka upp plötsligt med sin traktor.
Morgonen var samma lika som vanligt. Upp klockan sju. Väcka Smilla som trött försöker somna om. Så vaknade den lilla med och ville trött bli buren ner och sitta soffan. Jag fick stå som en hovmästare vid soffan och serva de två med frukost. "Mamma, håll i min kopp, mamma, ställ bort min kopp, det är så långt till bordet"
 
Så hej hej till Smilla som susade iväg ner med sparken till taxin. Jag "lekte igång" Siggan med roliga stora mjukispusslet på golvet och kutade sedan ut för att elda, täcka och leda ut hästarna. Så lekte vi mera med pussel, såg på film, lekte uppe och målade lite vid mitt ritbord. En till Sigganbild blev det.
 
 
Coola katten i växthuset. Liite längtar jag nu, till sommar, varma dagar med frukost, lunch och middag på altanen. Med frösådder, gräva trädgårdsland och hänga med barnen ute.
 
Men nu har vi fortsatt dagen med att käka lunch, vika tvätt, bära ut vaktelkycklingarna till hönshuset och äta kanelbullar framför "Min garnne Totoro". jag däckade en aning inklämd mellan två varma barn. Blir som ibland lite väl påverkad av storm och lågtryck. Som en blymössa som trycker ner hela energiförrådet och jag bara måste blunda lite. Nu känns det bättre och vi ska nog ut allihopa och mocka. Jag hämtade ju hö i går, rena drömmen att ha torrhö i stallet så jag slipper ut i snön och slita loss blött snöigt tungt hö ur balen.
Riktigt längtar efter att gå ut och mocka, och bara hiva in några skivor doftande hö i boxarna.
 
 

Hästmåndag

 
Efter en väldigt seg helg där allt krävt en massa mental förberedelse har jag haft en rätt bra måndag. Började dagen med att vara aptrött, tillsammans med barnen som var extremt svårväckta och sedan trötta.
Smilla kommer alltid iväg (nåja. Om inte jag försovit mig) men det var på gränsen att hon skulle hinna få i sig någon frukost, så långsamt som det gick och så många gånger hon drog täcket över huvudet.
Det är så svårt att få igång någon annan då man är supertrött själv och bara vill stirra tomt rakt fram.
 
Sigrid sov längre men var ändå seg och lite gnällig då hon vaknat.
"Vill vaja hemma idag, och mysa i soffan mamma"
 
"Vill inte åka till dagis, vill vaja hemma häj, med dig!"
 
Tänk om man kunde det, bara vara hemma så fort de säger så. Men vi kompromissade i stället och var hemma länge. En flexmorgon kan man säga. Till slut var hon pigg och positiv och åkte med under glatt pladder. Väl framme gick hon in i sångringen med en förväntansfull glad min och jag kunde åka hem igen med skönare känsla.
 
Det var lite kris med Lasses hovar. Mkt långa baktår. Jag var på väg dagen innan, men med tre barn hemma var det inte så lätt. Första gången vägrade han komma in, sprang bara iväg i hagen. Sedan då jag ställt upp honom kom ett besök och då jag gick med besöket in i hallen smet han ur grimman på stallgången och pilade förbi bron ut i hagen och ställde sig och åt.
Jaja.
 
Men i går, så blev han skodd runt om! Yay!
Hade tänkt ta de långa bakhovarna bara. Men såg att han strulat loss ena trakten och fått snösulan under skon. Tog av den och insåg att hans trakter vuxit grymt snabbt och var i behov av verkning ändå. Tog den fram, sedan började jag med bak på samma sida. Det gick förvånansvärt bra och han var snäll. Vänster bak lite bökigare, förmodligen pga lite stelhet i ryggen.
Så sista fram var han lite dryg. Ryckte och slet. Men det visade sig vara kissnödighet för han ställde sig och kissade med en suck då han var klar och fått gå in.
Phu likssom.
 
Mitt rekord! har aldrig orkat ta honom runt om i en följd sådär. Yay!
Blev riktigt nöjd med själva formen o skoningen med. Några fula nitningar bak då jag är ovan vid sidokappor. Var även lite osäker på hur mkt man ska "ta bort" för kapporna. Så de inte klämmer ihop likssom. Men får se hur han känns med dessa hovar nu.
 
Åkte och behandlade en häst i grannbyn, sedan iväg för att hämta Siggan igen. Så hem och på med selen på Lasse. Passade på att köra en sväng med Siggan för hon älskar det! Jublade JAAAA köja hästen, jättefort!!
 
Han var snäll som vanligt. jag pulade ner Sigrid i "korgen" på vagnen, i stora fårfällen. Sedan spände jag för och hoppade upp och hon fick sitta i mitt knä. Han kändes mkt fin och pigg.
 
Väl hemma snabbt i med värmda rester, sedan iväg och hämta Smilla hos en kompis, Då vi kom hem tog jag en efterlängtad stund i soffan. Såg klart "Jills veranda" som jag försökt se i går kväll, men då datorn buffrade tog ett 58 minuterns program 1,5 timme och ändå kunde jag inte se slutet pga batteriet dog.
Jaja. Nu fick jag se det i teverummet, med ena ögat på alla barnens upptåg och påhitt.
 
Tyvärr lekte de bort kontakten till kycklingarnas värmetak så det var farligt tyst där i morse.
Men efter en kvart med ikopplat tak kom de ut och sträckte på sig, vid liv. Tur de har de två stora fluffiga dunbollarna till Brahmor som kan buffra värme åt de sm. 
Nu ska jag få upp Siggan, åka till dagis, vidare till långviksmon där bänken ska husera kunder hela dagen. Är lite stel, lite vag i huvudet sedan gårdagen men det ska nog gå. Känner mig ganska peppad för jobb ändå.
 
Har nog lite träningsvärk från snöskottning med. Skottade blötsnö och se vad som kom fram. Isbana!
 
 
Men blötsnö är jätteskoj, då kan man bygga djur i snö!
 
 
Som en snöponny. Sigge heter han.
 
 
"Kom nudå, stela tjuriga häst!"
 
 
Ser på utsikten tillsammans
 
 
Så bästa Bodbäckslasse efter en tur "Junt skogen" som Sigrid uppfattar det. Runt sjön brukar jag säga.
 
 
Så blev det en hel del kyckling-gos. De där stora är hjärtekrossande söta. Lugna, tafatta och underbara. Fluffbollar med uggleögon. Tror inte det finns sötare kycklingar!
 
 
 
Nej nu, tisdag var det. Bäst att öka farten.
 
 

Kvällsjobbet kvar


Det vill säga, ta sig ur den varma sängen där barnen sover tungt för att gå ut till hästarna. 
Känns sådär just i kväll. Är riktigt riktigt trött och matt. Nästan så det skulle kunna vara någon bacill som stör. Men HEPP.
Bara att gå ut. Hästarna vill antagligen gå in, men det får nog bli pellets i snön, täcke på Lasse som är utan samt vattenpåfyllnad!

Phu.


Lite fler pics



Nu ut med gammkroppen, halv tolv slår klockan.




Vårvinterväder

 
En ledig dag hemma.
Sol och vila för en lite trött kropp och sinne. Lågtryck kräver sitt, men då det klarnar och solen tittar fram släpper lite dåsighet och allt känns fint igen.
 
 
 

Tre utslagna

 
...var vi i natt. Först somnade Smilla, efter de vanliga protesterna mot sovning. Sedan slocknade Sigrid så "hånging-te" flaskan tippade ner och dunkade henne i pannan. Ingen reaktion på det så hon sov redan hårt.
Jag krånglade mig ur det vanliga insomningsgreppet "Sigrid på min högra arm (viktigt) som är vinklad rakt ut från axeln sedan böjd nedåt. Jag är överrörlig så det funkar att sova nästan en hel natt så men jag trivs bättre på sidan eller på magen.
 
Så, kom ur hennes krävda grepp, snodde om åt vänster och sedan minns jag inte mer. Vaknade skrämt av ett ljud ur telefonen och tänkte yrt VEM ringer nu eller vad HÄNDER?
Då var klockan sju på morgonen och jag hade inte rört mig ur fläcken.
 
Normalt sett snor jag runt och vaknar en triljon gånger. Pga barn som ropar, barn som ligger som Pippi långstrump med en fotsula mot mitt struphuvud, en katt som petar mig på ögonlocken, en Sigrid som ropar "Lucky bjåkaj med mig mamma" en Smilla som svettig kastar sig om i sängen och hamnar tvärs över allt. Jag minns inte ens när jag senast sov NIO timmar helt utan den minsta medvetna sekund eller rörelse.
Ska inte bara skylla på andra. Oftast vaknar jag till av törst, lite stelhet i nacken, en rygg som måste knakas lite osv.
 
Vänster axel och arm var helt avdomnad och hängde som en tung stickande klump. Det tog ett bra tag att få tillbaka styrseln på den, men hjärnan var ovanligt pigg.
Tack för det, vad det nu var som orsakade den unisona koman för oss alla.
 
I kväll har jag langat iväg alla bilderna till nästa barnbok. Kul kul och ännu mera kul!
 
 
Nej nu ska jag sova.
Go natt!
 
 

En klassisk helg.

 
Förra veckan jobbade jag så pass mycket att jag riktigt njöt då det blev helg. Annars brukar vardag och helg flyta samman på ett lite sövande sätt. Det blir inga riktiga kontraster. Jag masserar ströbehandlingar på både söndagar och tisdagar. Men nu har jag haft regelrätta arbetsdagar och en helt fri helg. Så skönt!
 
Jag har ju börjat vara på Jollen på tisdagar. Det har varit helt fullt alla dagarna och nästa vecka får jag ta en extradag för några stycken fick inte plats. Sedan är det Strängbetong som vanligt på torsdag och så blir det tre hästbehandlingar i stan fredag. Så, nu hoppas jag tummarna funkar framöver!
 
Min stadiga massagekund Dansemil var på Bergsåker i går och tog sig en tredjeplats. Riktigt skoj då han tar placeringar! Han var stolt och lugn på fredagen då han fick lite uppmjukning. Det riktigt kändes att det kunde gå bra i loppet men man vet ju aldrig.
 
Fokuserar.
 
 
I helgen har jag bara varit hemma med barnen. Sigrid har somnat tidigt för ovanlighetens skull och då har jag och Smilla smitit ut och gjort saker. På fredag kväll byggde vi i hönshuset. Lillans ägg har kläckts och det blev full pott. Tre av tre!
De är så söta så söta. Stora tjocka kycklingar som knappt får plats under mammahönan, som ju är en helt annan ras. Vikterna skiljer från Seramans ca 350 g till Brahmans 3-5 kilo.
De ser nästan ut som uggleungar, med mörka ögon och dunigt huvud som en boll.
 
 
Här är en bur till de halvstora Seramakycklingarna.
 
 
Lillan ville inte ha dem nära så de har fått en egen kupé. Smilla snickrade själv ihop huset och sittpinnarna. Under viss frustration då sågen var slö och spiken gick snett.
Men så då det fungerade utbrast hon, -Det här mamma, allt det här, är det bästa i livet! :)
 
 
Små ugglorna.
 
 

Dessa små pippifåglar, är så otroligt roliga att pyssla och bygga åt. De små halvvuxna Seramorna är så mjuka och lugna precis som föräldrarna. Då man tar upp dem klättrar de upp på armen och sätter sig tillrätta. Sigrid satt med en jättelänge i går, den vilade i hennes kupade händer och hon såg helt lycklig ut.
 
 
 
 
Där uppe sitter hela bunten och tittar på då vi bygger.
 
 
Vaktlarna är så lugna och verkar trivas nu då två tuppar flyttat och en får bo på golvet i hönshuset. Han verkar stortrivas där, kryssar runt bland hönsen och tar mat där han kommer åt. Han bor under granriset i ett hörn tillsammans med de två blyga unghönorna som inte vill sova på pinne.
 
 
De fyra som bor i den här buren verkar vara två tuppar och två hönor. Hönorna är de honungsfärgade. Det kommer ägg i en faslig fart nu så det måste vara två hönor. Det ligger ett gäng ägg i kläckaren nu, så några fler än två ska det väl kunna bli.
 
Tips på roliga husdjur är det, för den som har lite plats över någonstans där det är lite skyddat och frostfritt skulle jag säga. Vissa har dem i full vinterkyla men jag skulle inte vilja ha dem så. Vattnet fryser och äggen med.
De är roliga att titta på och ger gulliga ägg. Sedan ska de visst vara en delikatess om man nackar och äter upp dom. Något jag inte längtar efter direkt.
 
Nu nog med hönsbilder. Dags att sova!
 
God natt!
 
 
 
 
 
 

Hovslagare för en stund.

 
Jag är så grymt impad av de som snabbt och till synes utan ansträngning kan sko om en hel häst. Sedan en till och sedan två till. Jag är HELT slut efter fyra hovar.
I dag hade jag inget inbokat och tänkte, då SPAR jag en tusing drygt på att sko om hästarna själv. Jo för jag har ju gjort det bra många gånger, men anlitar hellre ett proffs så jag får stå och tjyvkika hur de gör samtidigt som jag bara pratar strunt och vilar.
 
Nu skodde jag först Lasse fram. Han är urjobbig, även om han står hyfsat stilla. Han hovar är stenhårda eller fnöskar sönder sig. Så jag får passa mig skitnoga så raspen inte drar av det som ska vara kvar och sparar det som ska bort. Då jag spikar fläker bitar loss sig från hoven, eller så kryper sömmen innanför hovväggen så jag får dra ut igen (sitter som berget) för att knixa till spetsen och slå in i samma hål igen och hoppas den tittar ut.
 
Ett tredje scenario på VARJE söm är att ett par tre veckar sig, som ett Z. Så hårt är hornet. Då har han ändå stått inne hela natten och morgonen medan jag skjutsat till dagis.
Jag fick börja ta av de gamla smått rostiga till slut, så många sömmar kroknade.
 
Då jag tog E2 i stället för E3 (kortare) så höll de sig raka, men det blir ju mindre som tittar ut att nita med.
Jaja, jag fick dit skorna igen och hovarna var kortare. Men då ser jag, under den svettiga luggen att ena trakten fjongat ut då jag sömmat fast skon. GAH. Orkade bara inte ta loss och fixa, för jag vet att skon var rak. Måste ha råkat raspa bort för mkt ändå. Då han står på skon trycks den mot men då man lyfter glipar det i trakten på en sida. Mutter. Måste samla kraft för att ta loss och göra om. Får kolla igen i kväll.
 
Så tog jag nita fram. Hon är som en dröm. Står lugnt, har mjuka vita små fötter som går lätt att forma och sömmen glider igenom dit de ska. Hur skönt som helst att få avsluta utan svordomar.'
 
Nu har jag kontorat lite och ska hämta Siggan. Vi ska ha en bara honochjag myskväll. Träffade stora tösen på skolan. Jag fick gå in och jobba lite med henne. Hon ska skriva om hönsen så jag och Siggan satt med och kom på saker att berätta om varje bild. jag har mailat bilder på dem allihopa.
I kväll går hon på travskolan och kommer hem hit i morgon efter skolan. Det är jättekul att de går i samma skolbyggnad båda barnen. Då kan vi ses och snabbkramas lite fast det är pappa-dag.
 
Så, nu är det bara Lasses ohyggliga långa bakben kvar att tampas med en annan dag. Hans tår har vuxit sig långa och behöver filas ner. Men jag måste hämta mig lite efter den här pärsen.
 
Nej nu ska den här lilla lockiga hämtas hem igen.
 
 
 

Kontorstid

 
Jag försöker styra upp, komma i kapp, beta av.
Har bokat in rätt mycket jobb nu för att komma i kapp ekonomiskt efter denna höst med sjukt barn, sjuk själv, bil som kostat och lite så. Bilen stod ju avställd ett tag i brist på omsorger och nu kom försäkring plus skatt lagomt och mysigt till jul. Så nu i januari då alla försäkringar dimper ner. Det är då jag inser att jag har en gård med många byggnader. Till och med två lador som inte finns mer är försäkrade, kanske ska ringa och stryka dem...
 
Har sökt mikrostöd från försäkringskassan för att bunkra teknik. Min dator är inte fräsch och jag DÖR om den dör igen. Det går inte. Två gånger på ett år är nog. Nu vill jag skaffa en stationär dator som ska bara stå och funka, med förbud för barnspel och virus-skräp.
Det plus en ritplatta behöver jag. För att sitta och redigera bilder med skakig mus är inte skoj. Det är nästan ibland omöjligt och jag tror att en sådan kommer ge en extra dimension till illustrerandet.
 
I tisdags jobbade jag första dagen i Långviksmon på Jollen. Ska hyra in mig där efter behov och det blev fullt på listan. Sex behandlingar i ett rum som inte var helt hundra. Ventilationen vrålade och drog ur all värme så jag fick stel nacke och tappade känseln i tungan pga stelheten dagen efter.. Ska få nytt tillhåll nästa vecka.

Jag satte två reklamblad för utsugen och papperen fastnade med ett "woff" och satt fast och dämpade suget under sista delen av dagen.
Varken han som byggt systemet eller han som städade kunde få slut på suget.
 
Ja nu ska jag åka till fabriken i samma by och behandla folk. Himla skoj igen att behandla. Ett tag var jag lite "drained" och säkert drabbad av "compassion fatigue" som man visst kan få av såna sorters yrken. Att försöka ge och fixa och sedan gå hem och vara helt tom. Men nu tror jag att jag lärt mig hantera det hela så jag kommer hem helt normal men på min höjd får lite träningsvärk. Ska försöka komma igång med springandet nu på de små stunder som finns utan barn hemma.
 
Nej nu några bilder sedan jobb, häj sväjs!
 
 
 
 
 
 
Så, en salig blandning från sista tiden. Söta flickor, katter, fina hästar och maaat!
 
 
 

Bad

 
Vi badade tunna i helgen. Jag var trött som en gnu och fick värmeslag, men skönt var det ändå. Sigrid myste in sig mot min hals och låg som en avsvimmad lycklig sälunge i famnen på mig, länge länge.
 
Smilla badade och simmade i den svinkalla Remmarån och valpen trillade i.
I den dramatiska räddningsaktionen från den branta strandbrinken vid en kanot trillade även Lisbet i. Jag var nära jag med men till slut kom vi upp ur ån.
 
Valpen gjorde klassikern -ställa sig med tassarna på kanotkanten och sedan putta ut den tills det säger PLASK och den försvann.
 
 
Och ungefär här kastar jag ifrån mig kameran och vrålar, NEEEJ VALP I ÅN!! JOOONAAAS!
 
 
Plums.
 
 
 

Sådärja!

 
Äntligen har en ny dator anlänt.
Den gamla gick och tvärdog och jag har lånat Jonas bärbara för att hjälpligt jobba.
 
Blogga har prioriterats bort kan man säga.
Har inte haft tid heller för den delen, men tänkte lägga in ett hej hej från det skinande nya tagentbordet.
 
 
 
Lite sommar, lite kärlek.
Hönskärlek, bara fötter och barnminer som slår allt.
Det känns som vi tryckt in en hel sommars sol, värme
och exploderande växtlighet på fjorton dagar.
 
Och det behövde vi!!
 
 
 
 

Varde ljuus!

Smilla har bra idéer alltså!
 
Hon har pratat om att hon skulle vilja prova att göra ljus. Vart idén kommer från vet jag inte. Jag har nog nämnt att vi skulle kunna prova att göra egna doftljus av de stumpar som vi samlat i ljusskåpet.
 
Men vips hade Jonas köpt ett paket ljusmassa och vekar åt henne och i dag var det det första hon sa då hon kom hem från skolan. Kan vi STÖPA LJUS MAMMA?????
 
Det gjorde vi och oj vad skoj det var!
Inte alls så meckigt som jag trott.
 
Nu ligger en prydlig hög förpackade två och två med en fancy schmanzy etikett på som säger "Smillas ljus 2013" på. Det här kommer vi nog göra om.
Massan som blev kvar fick bli ett doftljus med melon-nåntingdoft som jag hade i en flaska tänkt för doftlyktor, men såna gillar jag inte. Så vi hällde helt sonika i lite doftolja och på med ljusmassa och så en veke i en glaslyktgrej.
 
Brann så fint och spred väldoft här i kväll!
 
Här är lite bilder på pysslet!
 

Drottningpaj

Med bäban på ryggen i selen lyckades jag göra middag åt Smilla och hennes kompis i går.
Nyss åt jag en bit av pajen och den var good!
 
Hallon, blåbär, lite vaniljsocker och potatismjöl.
Smuldeg av smör, havregryn, vetemjöl, lite riven mandelmassa och lite socker.
 
 
 
Maten blev rester av tacofärs som blev köttfärssås med ihålig spagetti, grönsaksstavar och riven västerbottensost.
Gott!
 
 
 

Sundsvallstripp!

 
 
I morgon bitti tänker jag lämna bäban hemma med sin far och åka till min gamla stad för en natt. Tanken var att hälsa på gamla bästisen som är där bara två dagar med sin lilla bebis som jag aldrig sett. Nu fick jag nyss höra att de fått världens influensa och mår sämre och sämre. Skit då, men jag åker ändå!
 
Jag har ju nyss haft den där sjukan (vi jämförde symptom..) och är inte direkt rädd för smitta så en snabbis borde jag väl kunna hälsa på. Efter det har jag en lång lista på saker som ska inhandlas både här och där.
Om någon känner för att ses fredag em/kväll eller lördag fm så säg till! :)
 
Ja vill någon åka med som resesällskap så säg till då med!
 
Jag ändrade lite i bloggen förresten. jag har inte klurat ut hur man mobilanpassar den så ni som känner för att surfa in via mobilen får stå ut med att bakgrunden gör det svårt att läsa.
Innan jag fick till repetitionen på bakrunden höll jag på att få spel.
Pust stånk och så plötsligt då jag tänkt att nej det går aldrig. DÅ hoppade bilden fram precis som jag tänkt!
Men de gånger jag nöjt lutat mig tillbaka och tänkt "sådärja" så har det lyst vitt eller lagt sig fel.
 
Jaja, blir aldrig klok på den där kodningen.
 
 
 
Det var mina små friluftare häromdagen.
Ganska söta!
 

Tjöttplöttmött.

 
Men nöjd!!
 
Har lite dåligt samvete för alla fina kommentarer som jag tänker att jag ska svara på men inte hinner med, tiden rusar ju! Helgen har varit ganska fylld och späckad, på ett bra sätt!
 
Det har varit en jämn strid ström av aktiviteter och det har flutit på sådär fint så man undrar men, så märkligt, hur hann vi det här?
I går åkte jag och barnen upp till Rems och hjälpte jägarna med att stycka ner två enorma älgar. Man baxnar lite inför den gigantiska mängden kött som snabbt snabbt skärs upp, putsas, delas, mals och packas. Jag fick upp tempot och kände mig som värsta slaktaren där jag stod och skar.
Det ligger ju en viss ära i att inte slänga nått, då jag ju när en tanke om alla livs värde och har en stor respekt för att vi ju äter levande varelser.
Det som känns mest ok att smälla i sig är nog just älg..
 
De travar runt fritt, äter i skogen och växer och så (förhoppningsvis) säger det poff och pang (utan skadeskjutning vill säga alltså) och så är de döda. Jag tänkte på det där med vad vi äter.. och jämförde olika typer av kött. Tänkte att, en höna är ett LIV. Ett helt liv och ger mat åt en halv familj ett mål, med lite tur. En älg, är även den ett liv men ger mat åt sjukt många under en lång tid.
Så med det resonemanget kändes det bra att stå där och ta tillvara alla bitar.
 
Jag blir anatominördig och tjoar, menååh, där är tarsalsenan! Titta, biceps femoris, shitt vilken stor stek!

Häftigt är det att se fibrerna, kolla in senorna, fästena, lederna och få en djupgående (!) bild av muskulaturen på ett stort fyrfotadjur.
 
Efter slaktandet åkte jag och jobbade en stund med en travhäst som skall starta i morgon. Hoppas han inte misstyckte med min medhavda dödsdoft...
 
Ja sedan har helgen förflutit med älgfärsbiffar, strips och bea, filmtitt, gullig Sigga som dansar och skakar knän vid minsta melodi, gårdsstädning, vinterboning, diskning av alla kärl o saker i hönshuset.
Vi har spelar minst sex omgångar av "den försvunna diamanten", varit på tömkörningsclinic, hälsat på iza och ätit lyxlunch.
 
Fick besök av Alexia som varit utomlands länge och plötsligt insåg vi att hon ju inte varit här och hängt med i alla händelser. -Mycket att prata om alltså!
Nu i kväll fick jag hjälp att med traktorn trycka ner alla stolpar i nya snygghagen. Oj vad fort det går med en traktor!
 
Clinicen inne på klubben var rolig! Inspirerande och kändes "rätt". Han har koll, tajming och erfarenhet, den där Anders Eriksson. Han verkar även ha ett genuint djurintresse och jobbar för hästhälsa, vettiga träningsmetoder och väl apassad utrustning. Inte bara teknik och "såhär får man hästen att göra som man vill".
Roligt var det även att känna igen hans manövrar, se att det jag jobbat med Lasse är ganska likt och inte alls skiljer sig i tänk, även om han såklart är så mycket jäkla mer duktig och har sett o provat så många fler hästar och vet vad han vill. Jag har mest testat mig fram, men jag kände igen alla rörelserna, tömföringen, attityden kändes "hemma", alla förklaringar och hans sätt att metodiskt jobba igenom sidorna och ta det helt igenom från båda håll då man stöter på ett motstånd i hästkroppen. Samt att skippa inspänningar och låta hållningen komma då bakdelen jobbar och tar kraften med över ryggen.
Det kändes fint, och inspirerande. Nu vill jag bara uuut och jobba med hästarna!!
 
Nu ska jag nog gå ut med sista högivan i stallet och sedan kanske kanske duscha för att sedan soova. Känns grejt!
 
Instagramhelgen..
 
 
Tja, det var det. Plus den sista bilden, då Smillas rum var med i den flådiga fina inredningsbilagan.
Det kändes ovant.. Och inte hade jag tänkt va med på bild, därav det avskavda tånagellacket och de trasiga jeansknäna..
 

Då man stressar så effektivt att man inte hinner börja darra.

Nej alltså så viktigt är det inte med barnkalas.. Men då man bestämt sig för vad man ska göra, sedan jobbar på och inser att om jag ska kunna slutföra det här och slippa stå i svettig stress mitt i ett berg av disk, glömt göra klart tårtan, elden har slocknat i ugnen och det känns allmänt misslyckat allting, då är det bara att gno på.
 
I förrgår bar jag ved, insiktsfull om att gör jag det inte nu hinner jag inte. Så skurade jag stugan vilket behövdes. I går förberedde jag mat, kokade tomatsås i storköksgrytan, stekte grejer och bakade tårta. I dag skulle det bara glida på och vara klart men pyttsan! Inget är nånsin klart som man tror!
Regnet öste ner, elden ville inte ta sig i stugan osv..
 
Mamma och pappa kom en och en halv timme innan ungar och föräldrar skulle droppa in och det var en jäkla tur!
Pappa la in ved i ugnarna och bar saker konstant. Mamma diskade, stekte, hackade och bar. Jag gjorde klart tårta, tänkte ut allt som skulle vara med på pizzorna och kånkade Siggan.
 
Ett tag droppade svetten från nästippen...
 
Men shitt alltså vad gott det blev, och vad roligt!! Och jag tror barnen hade roligt. De vrålade i alla fall av lycka då de satte fast sig i leran utanför och klev ur skor och geggade ner sig så föräldrarna såg besvärade ut.. :)
 
Då¨alla hade ätit hade jag tio degbitar kvar att göra pizzor av, och då jag kom in hade jag med mig fyra överblivna... Så det gick ner sjukt mycket mat i gästerna! Vi hade en meny uppsatt till Pizzeria la Kärrsjö, med Smilla speciale och diverse andra sorter.
 
Det är nått speciellt med att ha alla tänkbara pålägg och bara baka på och försöka snappa upp beställningarna som haglar från barn och vuxna. Nu är jag så trött att jag håller på att däcka. Om jag inte hade Siggan att passa nonstop så vore det ju inte så betungande, men det blir ju fem gånger så krångligt allting med en liten bäba som ett plåster på kroppen! Nu är hon ju så söt att det bara är roligt men sjukt trött blev jag..
Phu.
 
Det blev dåligt med bilder i stressen, men pappa tog desto fler. Här är mina iaf!
 

 
Det blev ju skitvarmt i stugan men efter lerbaden satt ungarna med ytterkläderna på medan vi andra svettades...
En rolig kalasdag blev det, i morgon hoppas jag på en del tystnad lugn och ro!
 
 
 
 

Promenadtjejen

 
Vårt lilla vingel. Hon går omkring hela dagarna nu, och skrattar gott åt sig själv då hon vinglar och sätter sig på rumpan. Så söt så man vill äta upp henne är hon!

Piggelin?

Smilla kom hem med en lapp där man ska samla ihop piggelinpoäng.
Yes tänkte jag ironiskt, jag som är så pigg och behöver komma ut mer och röra på mig. Röra på sig behöver väl alla, men jag känner mer behov av att sitta still just nu.
 
Men vi gick ut strongt och jag släpade med mig barnvagnen och Smilla tog cykeln och så tog vi en snabb promenad i duggregnet. Sigrid blev förbenad då hon inte såg storasyster så jag fick dra henne baklänges långa bitar...
Halvtråkigt men samtidigt skönt att lämna huset och få lite luft. Kvällen inne kändes lättare efter att ha fått gå en bit. Lite mysko, det är som att bara miljöombytet plus tristessen med att bara gå längs vägen rakt fram gör att det som annars inte är så jäkla spännande sysslor inne känns skojigare sedan!
 
Då vi väl var ute och svettiga fixade jag stallet med. Grymt skönt att ha hästarna på plats då barnen somnat.
Det är inte en baggis att vara ensam med barn alltså, även om det går bra känns ju livet minst sagt inrutat.
 
Nu har jag målat en bit till på min akvarell som är på gång och ska nog belöna min hjärna med lite Hollywoodfruar innan läggdags.
Förra natten gav runt fyra timmars sömn, tror jag ska försöka bättra på det i natt. Man blir som så slö i huvudet annars!
 
Hade en ridlektion med, i morse. Hoppas ryttaren inte misstycker om att visas på bild, jag tycker de var duktiga och hästen såg glad ut! Ryttaren med förståss, men samtidigt koncentrerad!
 

Måndagsröj!

Här på gården handlar röj antingen om små träd som sågas av för att ge plats åt de som får leva kvar eller röj som i städning. I framtiden nån gång ser jag fram emot att få uppleva röj som i "festa så det stänker" om det.
 
I dag var det lite röj. Jag gjorde plats åt hö innne i lagården. Där höet skall ligga fanns det typ hundra saker som inte ska vara där. Så jag bar, kånkade, rullade och flyttade skräp och pinaler dit de ska bo. Eller snarare jag skapade platser där de kan vara trots att de inte haft ett bo innan.
 
Sån städning tar på lite, Att måste tänka till för varje jäkla grej så man inte bara flyttar allt till en ny ogenomtränglig oorganiserad massa.
Men då jag var klar kom snälla Gunnar med två balar på släp. Vi trixade in dem upp på trägolvet i lagården så nu ska det banne mig inte komma något regn i dem!
Jag rev ut så mycket jag kunde innan Sigrid ledsnade på att sitta i hö och filura. Ska försöka riva lös allt så det kanske torkar till lite och håller sig fräsht tills det är uppätet.
 
Sedan då.. Smilla kom hem från sin pappahelg och då ökar intensiteten hemma med sisådär 200%. Jag fortsatte tvätta, städa, dammsuga och har även förberett en akvarell och en egen bild. Jag jobbar ofta med två akvareller eller flera samtidigt, för då jag väl målar vill jag jobba på och en akvarell måste ju torka mellan lagren, annars flyter ju allt ihop till en gråflammig röra. För vänta är ju värdelöst, bara jag gör en tekopp glömmer jag vad jag höll på med och vimsar iväg!
Allt blir såklart uppstyckat mellan de små stunder som bäban är nöjd med att antingen sova lite eller leka intill.
 
Jag satte in en annons i ÖA också. Det finns några platser kvar på massagekursen, så jag chansar på att få fullt med en liten blänkare i tidningen.
 
Kvällen avslutades med möte i byföreningen som Smills hängde med på. Ganska mysigt att ha henne med på sånt. Hon är så stor nu, sitter och skrattar med och pratar med alla vuxna på ett så lugnt sätt. Hon är ganska modig och rolig min lilla stora tjej!
Extra mysigt var det att för egentligen första gången komma hem till en sovande bäba som somnat både i pappas famn och sedan i sängen. *Jag ser en ljusning på mammagrisfronten!
 
 

Vacker dag med höst helt igenom!

Solen sken på oss idag igen. Det är väl det som är det fina med hösten, då solen värmer medans färgerna sprakar. Smilla har krattat guldgula björklöv och kastat sig i högen. Siggan kravlar runt och stoppar det mesta i munnen. New Dawnrosen kämpar på med sina första (!?) blommor och är så fin! Floxen blommar rosa och snart borde kärleksörten bli rödrosa också!
 
I dag har jag haft en förmiddag med stigande frustration över gnälligt barn. Men efter lite bajsande och lång sovning ute så var hon på topp igen!
Jonas kom förbi och tog henne på långpromenad. Sedan hjälpte han mig med stolpar och sand. Jag är så jäkla glad över att få hjälp, det är så lätt då han sätter igång. Jonas plus traktor så händer det saker!
På ett kick var alla stolpar nedtryckta så de inte lär rubbas i första taget! Sedan började han oombedd köra ut stenmjölet och planera ut det medans jag gick omkring med kratta och jämnade till.
 
Det blir hur bra som helst! Jag bara längtar efter att sitta där och trimma rörelser på mina hästar! En dröm som kan bockas av på listan. Jag har inte så himla många på den listan så humöret är på topp över det här!
 
Jag blir lite förvånad över att energin är så pass hög. Jag tappar aldrig fattningen likssom. Situationer som förut skulle fått mig att panika och få flicker framför ögonen känns ingenting nu. Energin är jämnare nu då jag tar lite mindre levaxin på morgonen och en-två Liothyronin och sedan en till Lio på eftermiddagen. Enorm skillnad i hormonupptaget känns det som!
Det måste ju vara omvandlingen i kroppen som är dålig, att jag mår bättre på T3 i stället för bara T4
jag knatar omkring och fixar saker bara, jobbar på med det ena efter det andra. Tänker att nu kommer jag nog inte orka mer och så bara går det lätt att fortsätta. Det är ovant!
 
Soppa är gott!
 
 
Stenmjöl är mjukt. Tills det hårdnat!
 
 
Siggan kan gå och är söt!
 
Hon älskar att klä på sig. Hon kommer krypande med ett högljutt HääääHHÄÄÄÄÄÄ och håller fram skor eller vantar och ska ha på sig. Då hon har vantar på båda händerna och skinnskorna på fötterna ser hon lycklig ut och säger TATT TATT!!
 
 

Mobiltömning!

Måste nästan börja med kvällens grej. Jag hade ett energiskov och bakade matbröd, kokade spenatsoppa, kokade ägg, stekte poannkakor och bar på gnällig Sigrid. Efter maten skulle jag normalt sett ha rasat ihop i en pöl i soffan men n stannade orken även efter maten.
 
Jag och Smilla gick ut och Sigrid somnade turligt nog i vagnen utmattad som hon var. Vi mockade snabbt, tog in hästarna (hon är modig och stor nu, hämtade Nita själv och ledde in henne, samtidigt som jag gick med Lasse förståss) och borstade av dem. Så tog vi varsin pålle till ridbanan. Fatta hur underbart roligt det är! Att gå ut med varsin häst, jag och min dotter. Märkligt, vad hände med tiden?!
 
Jag hade fått en tanke att varför inte lägga ponnysadeln efter shettisen vi hade på Nita. Den var lite smal i bommen men låg helt ok med tanke på hur lätt ryttare som skulle sitta i den. Aningens bakåtvikt hamnade den i men låg jämt och bra. Hittade en lång sadelgjord med som räckte ända upp till ponnykåporna.
Så kastade jag upp fröken och hon började rida omkring som hon aldrig gjort annat!
Hux flux travade hon runt med, helt orädd!
 
Jag berättade hur hon kunde prova att rida lätt men nej, fattaru hur det känns jobbigt i magen eller?? och hon fortsatte i nedsutten trav. Jaja, jag var glad åt att det gick så bra!
 
Min häst var skittråkig.. Han bara gick och tittade och krängde efter Nita. Några sträckor kändes han ok men inte var han något under av smidighet i dag. Kylskåp på ben snarare, förutom då han lyssnade till och klev på med hovarna där de skulle vara.
 
Sigrid vaknade såklart men var nöjd med att sitta och titta ett tag på oss. Sedan red Smilla sin häst till stalldörren och vi gick in och åt nybakta rågkakor. Ganska lyxigt måste jag säga!
 
 Tror bestämt min kamera i mobilen har pajat, de senast tagna bilderna är sjukt suddiga och jag har putsat och putsat på linsen!
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0