Bad

 
Vi badade tunna i helgen. Jag var trött som en gnu och fick värmeslag, men skönt var det ändå. Sigrid myste in sig mot min hals och låg som en avsvimmad lycklig sälunge i famnen på mig, länge länge.
 
Smilla badade och simmade i den svinkalla Remmarån och valpen trillade i.
I den dramatiska räddningsaktionen från den branta strandbrinken vid en kanot trillade även Lisbet i. Jag var nära jag med men till slut kom vi upp ur ån.
 
Valpen gjorde klassikern -ställa sig med tassarna på kanotkanten och sedan putta ut den tills det säger PLASK och den försvann.
 
 
Och ungefär här kastar jag ifrån mig kameran och vrålar, NEEEJ VALP I ÅN!! JOOONAAAS!
 
 
Plums.
 
 
 

HÄST

Det är mycket häst nu!
Inte mig emot, jag känner mig hemma och glad då jag får mycket hästnära tid!
 
I helgen var jag hos min kusin och hälsade på, det var supermysigt! Min sjuåring och ettåring som lekte och stökade ner tillsammans med deras 3,5-åring och en sexmånaders bebis.
Den lille låg mest bara på en filt och var glad och höll på att bli ivägsläpad av Siggan som frustrerat behandlade honom som sin docka.
Jag fick vakta henne så fort hon kom i närheten för frustrationen var stor. Hon har aldrig träffat en liten bebis kom jag på, det har ju varit hennes roll så nu blev det svårt för henne att veta hur hon skulle bete sig!
 
På lördagen kollade vi kusinens medryttarhäst och behandlade det som gick. Det resulterade i att ägaren ville ha fler behandlingar och planen blev att få ihop fler hästar så det går att motivera att åka så långt för att behandla.

Kul om det blir så, alltid spännande att fundera över hästar och problem!
I dag blev det behandling av en stor 2,5-årig kallblodstravare som känts hackig i travet. Det är så sjukt kul, och jag känner att det plötsligt är lätt.. Nåja, inte lätt att åtgärda allt, men det känns lätt att se vad som felas. De känns så öppna, som en bok att läsa i muskulärt.
 
De kliver ur boxen och på fyra steg går det att få en bild av vad som sitter fast och hur det känns i kroppen på dem.
Ibland är det svårare, men sista tiden har jag träffat så tydliga fall och då är det kul, när det händer grejor. Har visserligen inte fått respons på ridhästen i Vännäs men hoppas de känner skillnad vid nästa pass!
 
I morse red jag min egen lus på banan. Femton minus igen var det men efter en stund rann svetten om oss båda så jag fick ta av vantarna och rida barhänt. Jag fick honom att jobba i mycket galopp och han som sist drog mig runt sjön i släden var rätt orörlig i sidorna och ville kränga lite hit och dit, som väntat.
Till slut hade vi hittat rätt på även vänstergaloppen och sammanlagt blev det massor av fattningar direkt på hjälpen och på slutet riktigt rund eftergiven galopp åt båda håll.
Jag ska börja korta galoppen och prova att byta galopp i byte av volt framöver.
Det märks hur bra det tar, han svettas och pustar och träningen behövs!!
 
Nu dags att sova, för shitt vad uteluften tar!
 
 
 

Njut!

I dag har jag haft det bra!
Sov ganska jättemycket om man jämför med vissa andra nätter, sedan lång frukost med nästan hela lilla knasfamiljen. Smilla kommer i morgon. Efter frukost tog jag Siggan i selen för att få lite luft men hon somnade direkt så jag la henne i barnvagnen, gick in och berättade det och sedan sa jag tjingeling, nu rider jag en sväng!
 
Tog så in hästarna i det redan mockade stallet ( i går kväll gjorde jag så fint i stallet men de ville inte komma in.. tyckte väl det var för lång nyårsnatt då de kom in vid fem. Som så många andra hästar gör jämt.. ) och sadlade på Cebonita. Hon såg hemsk ut, hade varit otäckad i går natt då det var så varmt ute och jag stängt dörren helt för att minsta ljudet från ev. smällare.
Hon var skäckfärgat bajsbrun men jag tänkte att bättre rida först och tvätta sedan..
 
Vi tog en tur in i byn och då jag skulle passera ett par hus smällde någon av en raket som for upp med ett tjut och exploderade över oss. Hon blev något rädd ja!
 
Huvva, sedan bajsade hon av rädsla på vägen och började backa. Jag fick henne förbi efter lång övertalning men hon var så jäkla spänd och halkade med bakhovarna av spänningen (är oskodd bak) så jag vände hemåt. Stressen satt i så hon var helt genomsvettig då jag vände upp på min väg.
 
Mitt i backen kom Jonas gående med hundar och barnvagn, så jag hängde på en sväng till för att lugna hästen lite med sällskap. Hon brukar vara cool med en gående intill. Det tog ett tag sedan kunde jag t.o.m ta en lugn liten galopp åt båda håll (ja både höger och vänster galopp alltså..) i hyfsad form utan stress. Bra, att hon tog rätt galopp direkt på hjälpen. Förr har hon varit svår med det.
Vid "bondens" hus blev jag av med sällskapet för de blev inbjudna på kaffe så jag red hem och champonerade hästen.
 
Nu då jag släppte ut dem och hon torkat helt såg hon ut som en gnistrande fluffigt vit svan! Nu blir det pyjamas på i boxen, lortsam som hon är.
 
Nu har jag proppat i mig ohälsosamt mycket rester från nyårsfesten. Brie, ostbågar, vin, cola, dipp, tjälknöl mm. Men jag tänker inte alls ge något jäkla nyårslöfte om träning och godsaksförbud.
Mums bara, njut av livet säger jag!
 
Hittade en bild på liten bäba från i fjol, och tänker oj vad det händer mycket på ett år!! Jisses bara. Nu klättrar hon upp på köksstolar och ropar MIN, MIN, och pekar på ostbågarna.
 

Sundsvallstripp!

 
 
I morgon bitti tänker jag lämna bäban hemma med sin far och åka till min gamla stad för en natt. Tanken var att hälsa på gamla bästisen som är där bara två dagar med sin lilla bebis som jag aldrig sett. Nu fick jag nyss höra att de fått världens influensa och mår sämre och sämre. Skit då, men jag åker ändå!
 
Jag har ju nyss haft den där sjukan (vi jämförde symptom..) och är inte direkt rädd för smitta så en snabbis borde jag väl kunna hälsa på. Efter det har jag en lång lista på saker som ska inhandlas både här och där.
Om någon känner för att ses fredag em/kväll eller lördag fm så säg till! :)
 
Ja vill någon åka med som resesällskap så säg till då med!
 
Jag ändrade lite i bloggen förresten. jag har inte klurat ut hur man mobilanpassar den så ni som känner för att surfa in via mobilen får stå ut med att bakgrunden gör det svårt att läsa.
Innan jag fick till repetitionen på bakrunden höll jag på att få spel.
Pust stånk och så plötsligt då jag tänkt att nej det går aldrig. DÅ hoppade bilden fram precis som jag tänkt!
Men de gånger jag nöjt lutat mig tillbaka och tänkt "sådärja" så har det lyst vitt eller lagt sig fel.
 
Jaja, blir aldrig klok på den där kodningen.
 
 
 
Det var mina små friluftare häromdagen.
Ganska söta!
 

Håhå vilken dag!

Så himla vackert!
 
Fick sova ut, klev upp med glad bäba runt halv nio. Ba det!
Snön gnistrade, solen klev upp och sken heela dagen.
Gunnar kom med hö, så nu finns det så det räcker ett tag, plus en bal i hagen så de får svulla i sig och jag slipper bära och bli ropad på hela tiden.
 
Jag drog på löparbraxorna och nya skorna och nya (fina) jackan och tokgick ett varv runt sjön. Tror ni jag kommer ha träningsvärk i morgon!? Svar ja garanterat!
 
Fem cm snö, typ bara uppför (för nerför går ju undan så man knappt märker det) och ganska tung vagn att skjuta på. Jag fick upp pulsen rejält på de dryga sju km runt och efteråt rullade vi balar. Det gör man inte bara med fingertopparna direkt, utan det är födslostön som gäller för att få dem dit man vill..
 
Sedan låångt varmt bad då jag eldat i pannan så det fanns sjukt mycket varmvatten. Sedan åt vi mat, och Siggan slog rekord i ätning, hon tröck in köttbullar och stuvade makaroner med en sådan frenesi att jag blev förvånad. Sedan somnade hon som en liten lockig varm mätt plutt i min säng.
 
Nu sitter jag och knåpar med hemsidan som är så ful. Bilden jag ritade nyss går inte att ladda upp så den får väl vara ful ett tag till..
 
Snart borde hon vakna och snart kommer Jonas och siggans farmor med pizza! Det ni, är inte kattskit!
 
I den gnistrande snön i dag insåg jag en bra sak, nu går det att köra rissla! Fatta, med fina svarta finselen, med ny fin baksele, kan jag susa fram bakom Lasseman. Oj vad pepp jag är, nästan så det stör! ;)
 
 
Hon kan säga "gottgottgott" klockrent, och lägger in ett mmmmmmmmm nam nam nam mellan varje tugga. Åh vad skönt med barn som äter!
 
Det som låg på min tallrik var visst godare än hennes egna mat.. (samma)

Promenadtjejen

 
Vårt lilla vingel. Hon går omkring hela dagarna nu, och skrattar gott åt sig själv då hon vinglar och sätter sig på rumpan. Så söt så man vill äta upp henne är hon!

Piggelin?

Smilla kom hem med en lapp där man ska samla ihop piggelinpoäng.
Yes tänkte jag ironiskt, jag som är så pigg och behöver komma ut mer och röra på mig. Röra på sig behöver väl alla, men jag känner mer behov av att sitta still just nu.
 
Men vi gick ut strongt och jag släpade med mig barnvagnen och Smilla tog cykeln och så tog vi en snabb promenad i duggregnet. Sigrid blev förbenad då hon inte såg storasyster så jag fick dra henne baklänges långa bitar...
Halvtråkigt men samtidigt skönt att lämna huset och få lite luft. Kvällen inne kändes lättare efter att ha fått gå en bit. Lite mysko, det är som att bara miljöombytet plus tristessen med att bara gå längs vägen rakt fram gör att det som annars inte är så jäkla spännande sysslor inne känns skojigare sedan!
 
Då vi väl var ute och svettiga fixade jag stallet med. Grymt skönt att ha hästarna på plats då barnen somnat.
Det är inte en baggis att vara ensam med barn alltså, även om det går bra känns ju livet minst sagt inrutat.
 
Nu har jag målat en bit till på min akvarell som är på gång och ska nog belöna min hjärna med lite Hollywoodfruar innan läggdags.
Förra natten gav runt fyra timmars sömn, tror jag ska försöka bättra på det i natt. Man blir som så slö i huvudet annars!
 
Hade en ridlektion med, i morse. Hoppas ryttaren inte misstycker om att visas på bild, jag tycker de var duktiga och hästen såg glad ut! Ryttaren med förståss, men samtidigt koncentrerad!
 

Måndagsröj!

Här på gården handlar röj antingen om små träd som sågas av för att ge plats åt de som får leva kvar eller röj som i städning. I framtiden nån gång ser jag fram emot att få uppleva röj som i "festa så det stänker" om det.
 
I dag var det lite röj. Jag gjorde plats åt hö innne i lagården. Där höet skall ligga fanns det typ hundra saker som inte ska vara där. Så jag bar, kånkade, rullade och flyttade skräp och pinaler dit de ska bo. Eller snarare jag skapade platser där de kan vara trots att de inte haft ett bo innan.
 
Sån städning tar på lite, Att måste tänka till för varje jäkla grej så man inte bara flyttar allt till en ny ogenomtränglig oorganiserad massa.
Men då jag var klar kom snälla Gunnar med två balar på släp. Vi trixade in dem upp på trägolvet i lagården så nu ska det banne mig inte komma något regn i dem!
Jag rev ut så mycket jag kunde innan Sigrid ledsnade på att sitta i hö och filura. Ska försöka riva lös allt så det kanske torkar till lite och håller sig fräsht tills det är uppätet.
 
Sedan då.. Smilla kom hem från sin pappahelg och då ökar intensiteten hemma med sisådär 200%. Jag fortsatte tvätta, städa, dammsuga och har även förberett en akvarell och en egen bild. Jag jobbar ofta med två akvareller eller flera samtidigt, för då jag väl målar vill jag jobba på och en akvarell måste ju torka mellan lagren, annars flyter ju allt ihop till en gråflammig röra. För vänta är ju värdelöst, bara jag gör en tekopp glömmer jag vad jag höll på med och vimsar iväg!
Allt blir såklart uppstyckat mellan de små stunder som bäban är nöjd med att antingen sova lite eller leka intill.
 
Jag satte in en annons i ÖA också. Det finns några platser kvar på massagekursen, så jag chansar på att få fullt med en liten blänkare i tidningen.
 
Kvällen avslutades med möte i byföreningen som Smills hängde med på. Ganska mysigt att ha henne med på sånt. Hon är så stor nu, sitter och skrattar med och pratar med alla vuxna på ett så lugnt sätt. Hon är ganska modig och rolig min lilla stora tjej!
Extra mysigt var det att för egentligen första gången komma hem till en sovande bäba som somnat både i pappas famn och sedan i sängen. *Jag ser en ljusning på mammagrisfronten!
 
 

Björnfrossa!

Jag vände på huvudet och stirrade in i en björnkäft!
Det var den lilla björn som Jonas sköt förra hösten. Huvva, de ser läskiga ut tycker jag! Små pliriga ögon och så de där svinlånga klorna.
Brrr, jag tycker om djur i allmänhet men vissa vill jag helst inte träffa på! Inte ens på djurpark tycker jag det är kul att vara nära sådana rovdjur! Det känns onaturligt, som att det inte är menat att vi ska vara så nära på nått vis...
 
Sigrid klev upp, klappade den på huvudet och stack pekfingret i nosen...
 
 
 

Vacker dag med höst helt igenom!

Solen sken på oss idag igen. Det är väl det som är det fina med hösten, då solen värmer medans färgerna sprakar. Smilla har krattat guldgula björklöv och kastat sig i högen. Siggan kravlar runt och stoppar det mesta i munnen. New Dawnrosen kämpar på med sina första (!?) blommor och är så fin! Floxen blommar rosa och snart borde kärleksörten bli rödrosa också!
 
I dag har jag haft en förmiddag med stigande frustration över gnälligt barn. Men efter lite bajsande och lång sovning ute så var hon på topp igen!
Jonas kom förbi och tog henne på långpromenad. Sedan hjälpte han mig med stolpar och sand. Jag är så jäkla glad över att få hjälp, det är så lätt då han sätter igång. Jonas plus traktor så händer det saker!
På ett kick var alla stolpar nedtryckta så de inte lär rubbas i första taget! Sedan började han oombedd köra ut stenmjölet och planera ut det medans jag gick omkring med kratta och jämnade till.
 
Det blir hur bra som helst! Jag bara längtar efter att sitta där och trimma rörelser på mina hästar! En dröm som kan bockas av på listan. Jag har inte så himla många på den listan så humöret är på topp över det här!
 
Jag blir lite förvånad över att energin är så pass hög. Jag tappar aldrig fattningen likssom. Situationer som förut skulle fått mig att panika och få flicker framför ögonen känns ingenting nu. Energin är jämnare nu då jag tar lite mindre levaxin på morgonen och en-två Liothyronin och sedan en till Lio på eftermiddagen. Enorm skillnad i hormonupptaget känns det som!
Det måste ju vara omvandlingen i kroppen som är dålig, att jag mår bättre på T3 i stället för bara T4
jag knatar omkring och fixar saker bara, jobbar på med det ena efter det andra. Tänker att nu kommer jag nog inte orka mer och så bara går det lätt att fortsätta. Det är ovant!
 
Soppa är gott!
 
 
Stenmjöl är mjukt. Tills det hårdnat!
 
 
Siggan kan gå och är söt!
 
Hon älskar att klä på sig. Hon kommer krypande med ett högljutt HääääHHÄÄÄÄÄÄ och håller fram skor eller vantar och ska ha på sig. Då hon har vantar på båda händerna och skinnskorna på fötterna ser hon lycklig ut och säger TATT TATT!!
 
 

Promenadtjejen!

Hon gick idag, mitt lilla troll!
Jag satt på soffan och donade med hennes kläder då hon helt plötsligt kommer gående som ett litet fyllo med armarna ut åt sidorna och slänger sig överlyckligt i mitt knä! Det såg ut som hon förstod vad hon gjort och blev helt fnissglad åt sig själv!
 
Strax efteråt på toa (nej man får inte gå ensam på dass då man har små barn..) stod hon och höll sig i skurhinken, men släppte och knatade fram till mig stolt som en liten tupp!
Hihi, söta lilla stora tjej, snart springer hon runt här hemma och jag är inte ens nostalgisk över hennes bebishet som sakta tonar bort. Hon är ju mer och mer fantastiskt rolig för varje dag!
 
I morgon blir det kalas igen. Det känns kul! : )
 
 



Älsklingbäban fyllde år!

I går faktiskt. Jag hade inte ro att mecka med kameran och fota något, men vi firade!
Först sjöng jag och Smilla på morgonen så hon klappade händer och sa åt oss att sjunga mer då vi tystnat. Så fick hon två roliga leksaker varav den ena blev jättepoppis direkt!
Hon tjöt rätt ut då den lilla nallen/apan/figuren pratade och gapade. Den har små tänder och kan bitas, precis som Sigrid gör med oss då vi räcker fram ett finger. Hon sätter in ett finger i munnen på figuren och ropar ajajajajaj!!
 
På eftermiddagen åkte vi, hela originalfamiljen alltså till staden för att äta middag. Vi hann med lite handling också.
 
Jonas kollade efter kläder och jag blev smakråd. Det slutade med att expediten glatt hojtade, men kolla va snygg han blev, nu blev du nykär väl!!! Jag kunde inte annat än le och hålla med...
Så frågade hon Smilla om inte pappa blev snygg i den där tröjan och fick ett "DET DÄR ÄR INTE MIN PAPPA, det är SIGRIDS pappa till svar.
-Han är min låssaspappa faktiskt!
 
Roligt men lite vemodigt. Vad jag hade njutit om det var vi som vi var i vintras som gick där och provade kläder och skojade med butiksbiträden...
Sedan köpte vi ett guldhalsband åt Sigrid med en hjärtberlock på. Tänkte att det är en rolig sak som hon faktiskt (om vi lyckas med att inte tappa bort det) kan ha då hon blir stor med!
 
Sedan blev det god mat som Siggan inte fick smaka för hon var för trött och sov i vagnen intill bordet. Så åkte vi och handlade en tårta och körde långa vägen hem till kärrsjö för att fika. Då jag hade tänkt bjuda hem folk på fika men inte hann hem i tid för att de skulle kunna komma så har vi fikat mer i dag, då med ballonger och tänt litet ljus.
Så det här lutar åt att vi kör ett fyradagarsmaraton med firande för lilla bäban så mina föräldrar och fler vänner får vara med!
Det har hon gjort sig förtjänt av så hiskeligt söt som hon är!
 
Grattis älskade unge!!
 

Blåbärsmaja!

Ge en ettåring blåbärssmoothie och se vad blått det blir!
 



Ögon i kors..

Fast egentligen inte..
Var sjukt trött mitt på dagen, en riktig kortisolsvacka.. Vet inte varför det blir så ibland, tog ju B12 nyss med och då brukar jag vara stabil men nu fick jag ta en kortisontablett för att komma ur det.
 
Då det satte igång med den där välbekanta (från förr) vibrationen inuti, konstig smak i munnen, yrsel och en obehaglig dov känsla i huvudet gick jag och la mig med Siggan. Hon var ändå trött och somnade, tack och bock!
Men under en sån dvala går det inte att sova, man går bara in i en obehaglig dåsighet som inte går att komma ur riktigt. Armar och ben blir som fyllda av bly. Det går inte ens att hålla upp en hand för att hålla en tidning om jag skulle försöka mig på att titta i en sån.
Jonas kom förbi med grejor, och trots att jag hörde bilen tog det de berömda fem minutrarna att tvinga kroppen ur dvalan. Tog en tablett och på en dryg kvart var det bra igen. Konstigt!

Som alltid sådana gånger blir jag kissnödig då kroppen släpper ur dig vätska och magen kajkar ihop och gör svinont. Men nu känns det bra och jag är pigg. Det är som att det blir en obalans i energiproduktionen och själva kortisolproduktionen går för lågt innan den tar fart igen. Nu känner jag mig normal.
 
Har ett franskt bondbröd i ugnen, i väntan på att det är klart sitter jag och skriver.
Ganska skönt, Siggan har blivit så "stor" så hon somnar runt åtta mest jämt nu. Och sover rätt hårt så det är inte det där springet upp och ner i trappen som förut. Nu sover båda och jag är uppe, ensam.
Det är skönt!
 
Plockade blåbär i morse. Då jag följt med Smilla till taxin med Sigrid insnurrad i börsjalen på höften, åkte hon och jag till skogen. Jonas hade sett blåbär i massor där de planterar nu och jag är inte den som vill gå och leta så jag åkte dit!
 
Det VAR mycket blåbär. Skitmycket!
Jag satte Sigrid i en tuva där hon fick plocka och greja och så gick jag lös med bärplockaren. Hon blev less och trött rätt fort pga den tidigaa morgonen, halv sju var vi vakna.
Men nu ligger sju påsar rensade blåbär i frysen och i morgon tänkte jag plocka mer!
Hemgjord blåbärssylt är ju bland det bästa!
 
 
 
 

Ett-vitt-ark

 
Ja nu är det inte så vitt längre. Det finns en man med en jämthund där, inte helt färdigt men på ganska så god väg!
 
Jag tänkte nyss att det här var ju en lugn söndag. och så insåg jag att så himlans lugn var den väl inte. Eller jo, jag fick ju sitta på arslet och rita en stund, det är lugnt!
 
I övrigt har jag tvättat, bakat, lagat mat, hämtat Smills, badat barn, lagat lagårdsdörr, eldat, mockat, rensat ogräs, gått barnvagnspromenad, ritat på en grej jag kom på och skrivit en överklagan till kommunen.
 
Överklagan fick jag visserligen hjälp med, vi skrev halva var jag och Jonas. De tänker nämligen inte låta Smilla  åka skoltaxi till/från sin far. Det är dumt säger vi allihopa och överklagar!
 
Baket då, det är väl ett friskhetstecken om något! tror till viss del livsandarna satt fart igen!
 
Jag insåg att det var tomt i kylen och tomt i brödlådan. Inga ägg, ingen fil. Ingenting. Skulle handla på min utflykt i går men hade plånboken hemma.
 
Så jag bakade lite matbröd, Smilla slängde sig på golvet och rullade några varv av häpenhet över hur gott det blev! Hihi, bra betyg!
 
 
Och så här gör bäban då hon är trött.
Hon kommer krypande, ställer sig mot mina ben, glider sakta med ett ganska dramatiskt men halvglatt pip nerför mina ben och landar i den här ställningen, helt stilla.
 
Hihi igen, är det en till dramaprinsessa jag fått?
 

Men barnen!

Visserligen hade Sigrid sovit rätt sent efter middagen, men hon har sett trött ut i kväll!
Det känns som jag hållt på länge för att få lugn och ro här men det kanske är inbillning.. Ett tag låg Smilla och tokfnissade i min säng medan Sigrid gjorde "dödsrullningen" om och om igen. Dvs hon lutar sig lite bakåt, tar sats och slänger sig handlöst med skruv så hon landar på ryggen i sängen. Har man otur blir man knockad av hennes bakhuvud!
 
Hon drar upp tröjan på oss och gör pruttljud på våra magar tills man inte kan låta bli att skratta, och så är det igång igen!
 
Jag har provat att bära, tills lilla huvudet ligger lugnt mot axeln och jag viskar i tanken att Nuu, nuu kan jag lägga ner henne! Men så sprätter hon till och letar storasyster med blicken och vill ner. Blir som en stålfjäder och omöjlig att hålla kvar..
Hon har fått ligga och sitta i sin säng, för att leka av sig.
Det gick bra en stund.
Till slut, då Smilla börjat viska att hon faktiskt var hungrig och gick ner före mig i köket, fick jag ongen att slappna av såpass att hon kom på att hon skulle somna.
Phu!
 
Jag är faktiskt lite nervös och lite ledsen, över att nu vara ensam igen, och att tänka på alla långa mörka kvällar med barn som inte vill sova och ska passas på.
Innan har jag kunnat ta hur mycket stress och belastning som helst, för jag har ju haft min vän att prata med och få tröst och hjälp av. Bara att vara två vuxna, som är två om problemen likssom. Det går inte att ersätta med att ringa en kompis, att prata med familj. Omöjligt!
Inget slår att slänga sig på sängen och klagsucka högt och så få en kram av den man tycker om!
 
Jaja.
 
Allt går, som dom säger. Men vis av viss erfarenhet så är allt inte alls lika lätt. Eller roligt.
 
 

En dag att spara i fickan tills sämre tider!

I dag har det känts ganska bra inuti! Det gör stor skillnad att ha storasystern hemma, det känns likssom rätt och fyller ut tid och rum!
Hon har susat runt på åkgräsklipparen hur länge som helst i solen!
Först ville hon inte prova, det var läskigt sa hon och drog upp axlarna och ihop munnen. Men då hon vågat prova var hon fast.
Sista kommentaren i kväll var:
"Hoppas hoppas gräset vuxit lite tills i morgon!!!"
 
Då hon skulle ge sig ut och klippa åkern fick jag hejda henne!
 
Mer då..
Vi fick besök, en pojke som fick provsitta i traktorn och sedan vägrade kliva ur.
Vi fikade äppelkaka och saft.
Vi mockade stall och lagade en grep med mirakulöst funna specialanpassade skruvar och brickor som legat dolda i en låda med rostig spik.
Vi tog en tur till sjön på kvällen och jag tog mitt första dopp i sommar! 20 grader i vattnet och 20 i luften. Det var skönt, kändes svalt och bra inte alls kallt.
 
Mamma var med och passade sur Sigga då jag och Smilla hoppade i sjön. Hon ville bade hela tiden och sparkade argt då mamma höll henne i en handduk. Jag tog henne med ner i vattnet sedan och jäklar vad kul hon hade! Lilla knubbis, håller värmen hur bra som helst..
 
Till middag blev det barnanpassat kan man säga. Vi festade loss klockan tre, på stekt grillkorv, pommes och bearnaise på flaska/ketchup. Till det gurka och vattenmelon.
Alla nöjda och glada.
 
Men, nog har det varit roligare att laga söndagmiddag åt fler vuxna än mig själv..
Huvva. Allt som sker påminner mig om hur tråkigt det är utan min vän. Men vissa saker distraherar ganska bra. Som att leta tappade skor i hästhagen med Smilla, med motivationen att vi får en tablettask per upphittad sko!
 
 
 

Mitt i veckan.

I dag sov vi till halv tio. Det verkar vara Siggans sommarrutin, att vara ganska pigg på kvällen och sedan sova som en liten gris till halv tio.
Jag tackar och sover jag med!
Sedan blev det långfrukost med hungrig bebis. Hon ratar all form av pure och gröt, men gapar som en fågelunge efter köttbullar och makaroner och ägg i alla former.
 
Nu ska jag åka och handla mat till det sommarslarviga hushållet, sedan lämna Siggan till Jonas och åka iväg för att checka av en travhäst. Ett sto med träningsvärk och öm rygg visst. Det är lite extra kul med travare. Om jag lyckas mjuka upp den kanske den springer in lite kosing i nästa start på lördag!
 
Här är fina Lasse Lus i sitt livs form innan en storvinst på Bergsåker!
Jag dras med lite i spänningen, förväntningarna, tankarna och i lite av ångesten då jag grejar med andras travare...
 
 
Foto : Yvonne Odsberg
 
 

Zatsy

Det tog bra lång tid för storasystern att acceptera att det inte heter Zatsy, utan Yatzy.
 
I kväll försökte vi oss på lite hederligt sällskapsspel av den enklare varianten. Tyvärr har Sigrid gömt en av jättetärningarna, så vi fick slå med fem stoora och en pytteliten tärning. Blev lite svårt faktiskt.
 
Gissa vem som vann, som alltid var det Smilla.
 
 
 
 
 

Tillbaka i vardagen


I natt sov vi i Remmarn. Jag har haft sinnesnärvaro nog att ta dit resesängen för att slippa trängas en hel liten familj i en 120-säng. Men då bäban är krasslig säger hon att det är tråkigt att sova ensam så bitvis var det väldigt trångt.
Jag med värk i leder pga förkylning och med svårt att somna in pga alla små tupplurar på dagen innan samt orolig bäba kunde till slut räkna ihop tre timmars sömn...
 
På morgonen då de andra klev upp fick jag dock ligga och halvsova ett tag till men det kändes lite halvyrt att komma igång i morse!
Dock tror jag att bacillerna släppt greppet för i dag har orken återvänt! Det där med sömnbrist stressar jag aldrig över längre, det finns ingen logik i när man är trött ändå, för i dag har jag orkat massor!
 
Då jag kom hem till sjuknästet igen kändes det rätt instängt och var rejält skräpigt efter några dagar med hasande och noll energi så jag har tvättat, plockat och städat hela dagen. Mitt i hämtade jag hem stora dottern som varit hos fadern en vecka.
Hon har ilat runt och bott in sig i sitt rum, gråtit lite över att sommargästen på tre år stökat runt i hennes pedantiska (!) leriga lekstuga. Tydligen låg det veckor av arbete bakom alla små kakor och högar av sand och vissnade blommor.
Det kan man ju inte förneka, som hon sa:
 
-Hur skulle du känna om någon rev ner allt från ditt skrivbord, och kastade bort dina viktigaste saker, VA??

Efter en stund kvittrade hon dock glatt att "Nu är jag inte arg längre, jag håller på att göra om allt igen!"
 
Nu ska jag börja på en målning. Pirren har satt igång, för det är en såndär målning som ska bli klar fort, och helst inte bli fel alls.
 
Morsning ifrån städtanten!
 
Nu - fokus.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0