Finhelgen

 
Det här har varit en väldigt fin helg. En fredag med värme och sol, där jag satt ute med en kaffekopp (tre?) och sydde årets omgång av röjselsryggsäckar åt ex-kexet Skogsjonas.
Det är barnryggsäckar som sys om så de kan fästas på en röjsågssele. Lite meckigt och nålarna blir slöa efter ca två stycken och böjs/går av. Så det är ett lite irriterande uppdrag, men jag börjar få rutin på det nu.
 
Sedan tog jag en joggtur runt sjön, med ett sällskap som varit elitidrottare = svinjobbigt. Jag ville typ kräkas slem och andades genom ett imaginärt astma-sugrör. Det var hett och svetten rann, men jag sprang längre och fler sträckor än jag brukar orka. Lite andningspauser då vi sprang på Sigrid med far och farmor på andra sidan sjön, och stannade för att beundra hennes nya cirkustält hemma hos "pappa-hemma" på andra sidan sjön. Jag är mkt nöjd över att han bor så nära, och att det är så odramatiskt att ses sådär snabbt.
Hej hej, kram och puss (med barnet.. :P ) Sedan hejdå, ses snart, och jag kan kuta vidare.
 
På lördagen stack jag iväg till umeå för att få undersöka och prova en djupvågsmaskin. Det var väldigt intressant. Jag var kvar länge länge och pratade massor med uppfinnarens föräldrar. Det fanns hur mycket som helst att diskutera om friskvård och hälsa. Idéer och visioner resonerades och jag tyckte att jag fick snudda vid hur stor effekt den här grejen kan ha!
Av att behandla min egen nacke med den blev jag ganska omskakad milt sagt. Illamående, yr, lite flytande i huvudet och med en käsnla av att ha satt igång något. Jag drack en massa vatten och pratade, och kände efter en stund att det började ila i nerver som legat klämda och varit låsta länge. Det knakade och sprakade djupt inne i nacken och en lättnad spreds sakta.
Very very cool!
 
Efter detta besök väntade jag mig att vara rätt spak, men blev piggare och piggare. Gick på stan i umeå en sväng och råkade hamna på Kulturnatta. Först en massa härlig folkmusik på gator och i parker. Sol och glada picnicätande människor i gräset.
Jag vandrade in på torget och möttes av en presentatör som välkomnade Mikael Wiehe på scenen.
Kärleken och solidariteten sjöd på torget. Höga applåder då han sjungit varje låt och mellansnackade om orättvisor, hat och rädsla.
Efter Wiehe kom en "ungtuff" hiphop-grupp med tatuerade unga män på scenen och väckte danslusten i mig. Jag åt en skitgod thaibuffe och började jaga danssällskap i övik. Först sttax innan avfarten genom skogen hemåt fick jag napp och fortsatte söderut mot Övik i stället. Det blev förfest och dans hela natten lång. Just nu har jag demonisk träningsvärk i vaderna.
 
Jag sitter nu med en blandad känsla av lycka över fin helg och en gnagande klump i magen över denna fascism som sprider sig. Fatta att vissa kommuner har haft 10 till 20 procent som röstat på SD. Det är för mig obegripligt. Någon sa dystert att andra världskriget skulle kunna komma att glömmas inom hundra år, och så verkar det ju kunna vara.
EU bildades som ett fredsprojekt för att undvika att ännu en nazist skulle manipulera folket till hat och massmord. Så väljerr europeerna in nazister i parlamentet. Sjukt och obehagligt.
 
Att de flesta SD-politiker som hörs i media verkar vara dummare än fiskmåsar verkar inte ha avskräckt väljarna. I Boden tycks snusfrågan ha gett dem massor väljare. Alltså, rädslan att förlora sitt snus, gör att folk går och röstar in fascister i både riksdag och EU-parlament likssom. :O
 
I england verkar man ha fått väljare genom att påstå att människor från mellanöstern kommer "och tar engelsmännens jobb".
Man kan ju annars tänka att det är ett lyft att utbildade människor invandrar med sina kunskaper och inte belastar utbildningssystemet. Utan startar företag och bidrar till samhället. Att fler människor inte behöver betyda att engelsmännen (eller svenskarna) blir av med sina jobb, utan att det blir fler som konsumerar och fler som startar företag, arbetar och fler som bidrar till vårt gemensamma samhälle.
Att nyanlända som är dåliga på språket skulle kunna rycka åt sig alla jobb känns lite långsökt. Kan de det så måste de vara vida överlägsna och förtjänar jobben kan jag tycka.
 
Nu ska jag sätta mig och sy lite fler ryggsäckar och hoppas på att stormen avtar så det går att vara ute. Brrr alltså.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0