Tjoho vad fort tiden går

 
Jag är faktiskt lite stressad sådär i allmänhet. De dagar jag kallar lediga och ooh vad skönt det ska bli med ledig dag.. Slutar oftast som i helgen. Javisst ja, jag ska ha bokmingel på lördag. Upp sju, packa, fixa dona, åka och greja och efteråt så himla trött att jag däckade dreglande i soffan.
Så skööönt med söndag. Ja visst ja jag hade lovat att göra ett par behandlingar, det går ju bra det. Jaha en häst med, Nej vi tar två, okej då.
Så denna helg avslutades med jobb till ca åtta på kvällen, sedan åkte jag till snälla Jonas som lånade ut sin fina bil igen.. För att min ska få nya delar som inte låter klonk, skrontj, brak i guppen.
På vägen hem från hans sida av byn stannade jag och flickorna vid badstranden och gick ut på bryggan. Snacka om livskvalité och att bara trolla bort stress och trötthet. Mjuka kvällsvindar, gassande sol och kluckande vatten. Där satt vi och gapskrattade åt klipp på instagram och bara myste i solen medans vi åt "kvällsfika". (En banan var)
 
 
Sedan töserna somnat har jag suttit och suckat över renskrivandet av protokollet från årsmötet för ca en månad sedan exakt. Vart tar tiden vägen? I morgon har vi möte här, hemma hos mig.
I morgon bitti, som känns som det närmar sig med stora kliv, ska jag upp svintidigt, fixa med djuren, sedan väcka tjejerna och lämna dem på fritids/dagis kl sju. Sedan lämna katthonan på djursjukhuset kl åtta och sedan jobba där hela dagen och sedan handla och åka hem och städa hjälpligt tills mötet.
Måste boka tid på banken med. Ska fråga om de vill låna ut en hög med pengar så jag kan köpa mig en djupvågsutrustning. I dag blev jag sparkad på handleden av en arg häst och det blir som en puff i rätt riktning. Jag kan inte vara helt beroende av att mina armar och händer är i perfekt trim varje dag. Med ett komplement i form av dessa djupvågor kan jag jobba på ett annat, mer skonsamt sätt.
Hästar med vevande bakben kan jag iofs inte stoppa men jag är inte lika skört beroende av att fungera optimalt varje dag, utan kan jobba även om det känns ömt någonstans.
 
Den här hästen var verkligen blixtsnabb, den hade accepterat att jag höll på, förra behandlingen var den riktigt sur och försökte stämpla mina fötter hela tiden så jag fick "brottas" och rubba tyngdpunkten på den ideligen genom att putta den på manken så att den ställde ner framhovarna. Nu var den mycket mycket finare, nästan helt bra i ryggen och stod så snällt att jag slappnade av för mycket. Så strök jag med handen ner längs bakbenet för att ta upp hoven och PANG hade den hoppat upp och karatesparkat undan min arm så det knakade i handleden.
Jäklar vad ont det gjorde och förbannad jag blev.
Jäkla häst att bete sig. Första på 14 år som gjort så. Den hade visst varit arg och besvärlig sedan den född vart, och hade gjort allt tänkbart ofog med ägarna. Men jag hade inte väntat mig att den slog för att träffa. De flesta markerar bara och lyssnar jag då så låter de bli att verkställa hoten. Men här bara small det. Phu!
 
Men det känns bra nu. Ska ut och fånga in mina vilddjur som är på gräsätarturne i trädgården. Deras hage är, precis som de själva anser, för nerbetad. Så de har knallat ur den för att komma åt det där berömda gröna gräset på andra sidan...
 
Gonatt!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0