Tre utslagna

 
...var vi i natt. Först somnade Smilla, efter de vanliga protesterna mot sovning. Sedan slocknade Sigrid så "hånging-te" flaskan tippade ner och dunkade henne i pannan. Ingen reaktion på det så hon sov redan hårt.
Jag krånglade mig ur det vanliga insomningsgreppet "Sigrid på min högra arm (viktigt) som är vinklad rakt ut från axeln sedan böjd nedåt. Jag är överrörlig så det funkar att sova nästan en hel natt så men jag trivs bättre på sidan eller på magen.
 
Så, kom ur hennes krävda grepp, snodde om åt vänster och sedan minns jag inte mer. Vaknade skrämt av ett ljud ur telefonen och tänkte yrt VEM ringer nu eller vad HÄNDER?
Då var klockan sju på morgonen och jag hade inte rört mig ur fläcken.
 
Normalt sett snor jag runt och vaknar en triljon gånger. Pga barn som ropar, barn som ligger som Pippi långstrump med en fotsula mot mitt struphuvud, en katt som petar mig på ögonlocken, en Sigrid som ropar "Lucky bjåkaj med mig mamma" en Smilla som svettig kastar sig om i sängen och hamnar tvärs över allt. Jag minns inte ens när jag senast sov NIO timmar helt utan den minsta medvetna sekund eller rörelse.
Ska inte bara skylla på andra. Oftast vaknar jag till av törst, lite stelhet i nacken, en rygg som måste knakas lite osv.
 
Vänster axel och arm var helt avdomnad och hängde som en tung stickande klump. Det tog ett bra tag att få tillbaka styrseln på den, men hjärnan var ovanligt pigg.
Tack för det, vad det nu var som orsakade den unisona koman för oss alla.
 
I kväll har jag langat iväg alla bilderna till nästa barnbok. Kul kul och ännu mera kul!
 
 
Nej nu ska jag sova.
Go natt!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0