Lycka är

 
Att på tredje behandlingen av en smärtande, inflammerad och helt stum rygg, känna levande vävnad, kunna ta i max utan att det knappt känns och få trycka bort minst fyra rejäla låsningar som väl suttit fast i åratal. BRAK bara.
 
Då säger man "sådärrrja" och borstar av händerna.
 
Nädå. Men faktiskt, det är glädjen men det här jobbet tycker jag. Att få vara medverkande till att en trött och smärtande kropp kommer igång med läkning och sedan efter den ibland jobbiga läkekrisen få bli mjukare, mer levande och smärtfri. Sådana ryggar som jag första och kanske andra behandlingen tänker; Det här kan ju aldrig bli bra.. och så möta en glad människa nästa gång som studsande med ett brett flin säger KOLLA härdå! Det gör inge ont längre!
 
Det är det bästa.
 
I helgen borde jag spendera lite tid vi det här bordet. Lite småfix på nästa barnbok och kanske lite akvarellmålande, bara föratt.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0