Fotografi

 
Jag var en gång till en numerolog, som pratade massor av spännande saker. Hon beskrev mig väldigt väl. Det var tio år sedan den gången jag pratar om nu, så jag kan ju se nu att hon hade rätt i mycket. Jag skulle sitta hemma och arbeta. I ett rum som inte är nytt, jag skulle sätta upp bilder på väggarna. Jag skulle ta bilder "i huvudet" hela tiden. Som att jag trycker av inuti vid varje lämpligt motiv.
 
Det stämmer.
Nuförtiden går jag runt med fotoögat på. Alltid. Har jag inte något kameraliknande inom räckhåll kan jag bli deppig, fasen, moment gone, my mistake.
 
I går kväll fick jag ett infall att dokumentera min miserabla feberkänsla, och telefonkameran åkte upp.

Här är jag mitt i natta med pannan mot sval tapet. Ingen kan ana att armen är uppsträckt i luften för att dokumentera känslan va? Haha...
 
Det är som man säger. Finns det inte på facebook, då har det inte hänt! Men denna lät jag faktiskt bara hamna på instagram.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0