Lycka är

 
Att på tredje behandlingen av en smärtande, inflammerad och helt stum rygg, känna levande vävnad, kunna ta i max utan att det knappt känns och få trycka bort minst fyra rejäla låsningar som väl suttit fast i åratal. BRAK bara.
 
Då säger man "sådärrrja" och borstar av händerna.
 
Nädå. Men faktiskt, det är glädjen men det här jobbet tycker jag. Att få vara medverkande till att en trött och smärtande kropp kommer igång med läkning och sedan efter den ibland jobbiga läkekrisen få bli mjukare, mer levande och smärtfri. Sådana ryggar som jag första och kanske andra behandlingen tänker; Det här kan ju aldrig bli bra.. och så möta en glad människa nästa gång som studsande med ett brett flin säger KOLLA härdå! Det gör inge ont längre!
 
Det är det bästa.
 
I helgen borde jag spendera lite tid vi det här bordet. Lite småfix på nästa barnbok och kanske lite akvarellmålande, bara föratt.
 
 
 
 
 
 

"Flexar musklerna"

 
Nejdå. Men oj vad jag känner mig stark nu! Det brukar alltid vara lite varannandag över mig och det jag ska göra. Jättepigg, sedan lite trött. Men sista tiden har det bara rullat på. Metodiskt och med rätt mycket jobbande.
 
Den här veckan landar nog på runt 17 behandlingar. Tre dagar blev det i Långviksmon. Listorna är fulla och jag lägger in extradagar och klämmer in folk här och där. Men det känns att det får inte bli utspritt med behandlingar över hela veckan utan koncentrerade dagar. Då får jag likssom värma upp och jobba på i "workmode" (gillar engelska uttryck..) och gå in i behandlingsbubblan. Sedan göra min lilla avslutsritual, åka hem och släppa jobbet.
 
Att göra ströbehandlingar med allt åkande hit och dit stressar och kräver nästan mer än de ger. Energimässigt i alla fall. I morgon blir det hästar i stan. Det blir spännande! Då får jag se nya anläggningen ute på Cape. Där var vi med stoet Trixie då hon skulle betäckas och stället var stuteri. Nu har de ridanläggning med nytt ridhus och grejer. Är lite drömsk över tanken att ha en bra bil, släp och åka ner till ett sånt ställe regelbundet och bara träna.
 
Hästarna har stått tillbaka länge nu. Var det inte ishalka så blev det för lite tid. Men nu har jag faktiskt kommit igång! I helgen var jag bara med barnen hela tiden, men nu i veckan har de fått röra sig tre gånger. En gång efter att barnen somnat. Det är alltid lite läskigt, för jag litar aldrig helt på babyvakter. Det har hänt att de bara slutat sända utan att varna. Displayen har sett helt normal ut men den har slutat ta upp signal. Riktigt irriterande och gör att jag måste lyssna och dubbelkolla hela tiden ändå.
 
I kväll fick Nita ett motionspass. Men hon var ruggigt spänd. Mörkrädd som hon är, med hoppsadeln, lite brunstig, nymånetossig (det blir alla i den här lilla familjen) och orastad studsade hon fram, skyggande för allt mörkt i dikena. Timmervältor och vägstickor är superläskiga och backar är till för att slätlöpa uppför. En snabb galopp fick hon och hej och hå vad roligt det är! Hon nästan lättar och flyger som en svävare i raketfart uppför. Sedan lyckligt frustande och på tårna hemåt. Såna ridturer tankar energi så det räcker länge!

Trots att jag masserat fem fabriksarbetarryggar fick hon lite stretch och massage hon med. Att få sitta ensam utan barn för en gångs skull, med en stor kopp chai och Jills veranda och Girls är ren lyx.
Supernajs med trött kropp och lugn och ro. i morgon får jag sova längre än till sju och sedan softa till lunch. Sedan jobb igen.
Kaaaanske man skulle hitta på något i stan sedan? Det är ju fysiskt möjligt. Hm.
 
Här är en av ugglebäbisarna. Ganska söt. "Pappan" som ju inte är pappa men som är ruvhönans make gick in i kycklingburen i dag. Han gick sakta fram, sänkte rösten och kuttrade vänligt och visade sedan med näbben att det fanns mat på golvet. Det gillas. Artiga tuppar och omtänksamma fäder.
 
 
Nä nu tror jag att badvattnet är varmt! G´natt på er!
 
 
 
 
 

Ritfröken

 
Förra veckan var jag inbjuden ritfröken i en skola. Jag hade med en stor mapp full av skisser och färdiga original som är med i böcker som jag också hade med. Även en stor back full av pennor, färger, penslar och annat. Det blev fyra klasser under dagen, från förskoleklass till sexor. Riktigt skoj var det!
Roligast var nog då jag pratat, visat, berättat hur jag jobbar och målar och en tjej ropade;
 
-Men ALLTSÅ. Har du egentligen TID med dina barn????
 
Hahaha.
Jo, jag tror det, men de får allt vara med och rita ibland. :)
 
Fick ett jättefint mail redan på kvällen då jag kommit hem där barnen skrivit vad de tyckt om dagen. Det var tydligt att de fått lite att tänka på. De skulle alla hem och rita MINST två timmar efter skolan. För "övning ger färdighet"
 
Underbart att kunna inspirera och se sammanlagt åttio barn sitta och vifta med händer för att få fråga saker och intresserat följa allt jag visade.
Det var bara en pojke i förskoleklassen som efter en stund frågade "vad ska vi göra efter det här??" och hade slut tålamod för ritande.
Superkul var det i alla fall, men trött blev jag.
 
 
 
 

Tre utslagna

 
...var vi i natt. Först somnade Smilla, efter de vanliga protesterna mot sovning. Sedan slocknade Sigrid så "hånging-te" flaskan tippade ner och dunkade henne i pannan. Ingen reaktion på det så hon sov redan hårt.
Jag krånglade mig ur det vanliga insomningsgreppet "Sigrid på min högra arm (viktigt) som är vinklad rakt ut från axeln sedan böjd nedåt. Jag är överrörlig så det funkar att sova nästan en hel natt så men jag trivs bättre på sidan eller på magen.
 
Så, kom ur hennes krävda grepp, snodde om åt vänster och sedan minns jag inte mer. Vaknade skrämt av ett ljud ur telefonen och tänkte yrt VEM ringer nu eller vad HÄNDER?
Då var klockan sju på morgonen och jag hade inte rört mig ur fläcken.
 
Normalt sett snor jag runt och vaknar en triljon gånger. Pga barn som ropar, barn som ligger som Pippi långstrump med en fotsula mot mitt struphuvud, en katt som petar mig på ögonlocken, en Sigrid som ropar "Lucky bjåkaj med mig mamma" en Smilla som svettig kastar sig om i sängen och hamnar tvärs över allt. Jag minns inte ens när jag senast sov NIO timmar helt utan den minsta medvetna sekund eller rörelse.
Ska inte bara skylla på andra. Oftast vaknar jag till av törst, lite stelhet i nacken, en rygg som måste knakas lite osv.
 
Vänster axel och arm var helt avdomnad och hängde som en tung stickande klump. Det tog ett bra tag att få tillbaka styrseln på den, men hjärnan var ovanligt pigg.
Tack för det, vad det nu var som orsakade den unisona koman för oss alla.
 
I kväll har jag langat iväg alla bilderna till nästa barnbok. Kul kul och ännu mera kul!
 
 
Nej nu ska jag sova.
Go natt!
 
 

En klassisk helg.

 
Förra veckan jobbade jag så pass mycket att jag riktigt njöt då det blev helg. Annars brukar vardag och helg flyta samman på ett lite sövande sätt. Det blir inga riktiga kontraster. Jag masserar ströbehandlingar på både söndagar och tisdagar. Men nu har jag haft regelrätta arbetsdagar och en helt fri helg. Så skönt!
 
Jag har ju börjat vara på Jollen på tisdagar. Det har varit helt fullt alla dagarna och nästa vecka får jag ta en extradag för några stycken fick inte plats. Sedan är det Strängbetong som vanligt på torsdag och så blir det tre hästbehandlingar i stan fredag. Så, nu hoppas jag tummarna funkar framöver!
 
Min stadiga massagekund Dansemil var på Bergsåker i går och tog sig en tredjeplats. Riktigt skoj då han tar placeringar! Han var stolt och lugn på fredagen då han fick lite uppmjukning. Det riktigt kändes att det kunde gå bra i loppet men man vet ju aldrig.
 
Fokuserar.
 
 
I helgen har jag bara varit hemma med barnen. Sigrid har somnat tidigt för ovanlighetens skull och då har jag och Smilla smitit ut och gjort saker. På fredag kväll byggde vi i hönshuset. Lillans ägg har kläckts och det blev full pott. Tre av tre!
De är så söta så söta. Stora tjocka kycklingar som knappt får plats under mammahönan, som ju är en helt annan ras. Vikterna skiljer från Seramans ca 350 g till Brahmans 3-5 kilo.
De ser nästan ut som uggleungar, med mörka ögon och dunigt huvud som en boll.
 
 
Här är en bur till de halvstora Seramakycklingarna.
 
 
Lillan ville inte ha dem nära så de har fått en egen kupé. Smilla snickrade själv ihop huset och sittpinnarna. Under viss frustration då sågen var slö och spiken gick snett.
Men så då det fungerade utbrast hon, -Det här mamma, allt det här, är det bästa i livet! :)
 
 
Små ugglorna.
 
 

Dessa små pippifåglar, är så otroligt roliga att pyssla och bygga åt. De små halvvuxna Seramorna är så mjuka och lugna precis som föräldrarna. Då man tar upp dem klättrar de upp på armen och sätter sig tillrätta. Sigrid satt med en jättelänge i går, den vilade i hennes kupade händer och hon såg helt lycklig ut.
 
 
 
 
Där uppe sitter hela bunten och tittar på då vi bygger.
 
 
Vaktlarna är så lugna och verkar trivas nu då två tuppar flyttat och en får bo på golvet i hönshuset. Han verkar stortrivas där, kryssar runt bland hönsen och tar mat där han kommer åt. Han bor under granriset i ett hörn tillsammans med de två blyga unghönorna som inte vill sova på pinne.
 
 
De fyra som bor i den här buren verkar vara två tuppar och två hönor. Hönorna är de honungsfärgade. Det kommer ägg i en faslig fart nu så det måste vara två hönor. Det ligger ett gäng ägg i kläckaren nu, så några fler än två ska det väl kunna bli.
 
Tips på roliga husdjur är det, för den som har lite plats över någonstans där det är lite skyddat och frostfritt skulle jag säga. Vissa har dem i full vinterkyla men jag skulle inte vilja ha dem så. Vattnet fryser och äggen med.
De är roliga att titta på och ger gulliga ägg. Sedan ska de visst vara en delikatess om man nackar och äter upp dom. Något jag inte längtar efter direkt.
 
Nu nog med hönsbilder. Dags att sova!
 
God natt!
 
 
 
 
 
 

Hovslagare för en stund.

 
Jag är så grymt impad av de som snabbt och till synes utan ansträngning kan sko om en hel häst. Sedan en till och sedan två till. Jag är HELT slut efter fyra hovar.
I dag hade jag inget inbokat och tänkte, då SPAR jag en tusing drygt på att sko om hästarna själv. Jo för jag har ju gjort det bra många gånger, men anlitar hellre ett proffs så jag får stå och tjyvkika hur de gör samtidigt som jag bara pratar strunt och vilar.
 
Nu skodde jag först Lasse fram. Han är urjobbig, även om han står hyfsat stilla. Han hovar är stenhårda eller fnöskar sönder sig. Så jag får passa mig skitnoga så raspen inte drar av det som ska vara kvar och sparar det som ska bort. Då jag spikar fläker bitar loss sig från hoven, eller så kryper sömmen innanför hovväggen så jag får dra ut igen (sitter som berget) för att knixa till spetsen och slå in i samma hål igen och hoppas den tittar ut.
 
Ett tredje scenario på VARJE söm är att ett par tre veckar sig, som ett Z. Så hårt är hornet. Då har han ändå stått inne hela natten och morgonen medan jag skjutsat till dagis.
Jag fick börja ta av de gamla smått rostiga till slut, så många sömmar kroknade.
 
Då jag tog E2 i stället för E3 (kortare) så höll de sig raka, men det blir ju mindre som tittar ut att nita med.
Jaja, jag fick dit skorna igen och hovarna var kortare. Men då ser jag, under den svettiga luggen att ena trakten fjongat ut då jag sömmat fast skon. GAH. Orkade bara inte ta loss och fixa, för jag vet att skon var rak. Måste ha råkat raspa bort för mkt ändå. Då han står på skon trycks den mot men då man lyfter glipar det i trakten på en sida. Mutter. Måste samla kraft för att ta loss och göra om. Får kolla igen i kväll.
 
Så tog jag nita fram. Hon är som en dröm. Står lugnt, har mjuka vita små fötter som går lätt att forma och sömmen glider igenom dit de ska. Hur skönt som helst att få avsluta utan svordomar.'
 
Nu har jag kontorat lite och ska hämta Siggan. Vi ska ha en bara honochjag myskväll. Träffade stora tösen på skolan. Jag fick gå in och jobba lite med henne. Hon ska skriva om hönsen så jag och Siggan satt med och kom på saker att berätta om varje bild. jag har mailat bilder på dem allihopa.
I kväll går hon på travskolan och kommer hem hit i morgon efter skolan. Det är jättekul att de går i samma skolbyggnad båda barnen. Då kan vi ses och snabbkramas lite fast det är pappa-dag.
 
Så, nu är det bara Lasses ohyggliga långa bakben kvar att tampas med en annan dag. Hans tår har vuxit sig långa och behöver filas ner. Men jag måste hämta mig lite efter den här pärsen.
 
Nej nu ska den här lilla lockiga hämtas hem igen.
 
 
 

Bildfynd bak i arkiven

Lyckopillerbilder.
 
Jag skulle hitta en bild, men fann alla dessa.
Så många snapshots från underbara stunder. Jag kastas tillbaka till vart och ett av dom och minns att det här är ju bästa platsen att bo på, det blir vår efter kall vinter och livet kommer inte bara bestå av att bära in ved, lägga in ved, och aska ur pannan.
Nu är det -25 grader, jag eldar för kanske femte gången och äntligen börjar golvvärmen ge sig tillkänna.
Under tiden tekokaren blir varm ska jag titta på de här bilderna en gång till och bara mysa.
Livet är fint!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Pussmule ♥
 
 
 
 
 
 

Målar lite

 
Gjorde klart en liten A4 av ett hus. Jag fullkomligt älskar gamla hus. Mitt hus har egentligen inte den modellen som jag skulle vilja ha, men det är ju ett timmerhus. Så jag får väl va nöjd.
 
Men här är ett sånt hus som jag tycker är så vackert. Trots slitage, gammal pressenning, störar lutade mot fasaden. Den solbrända gamla brädfodringen ser ut som på mi lagård. Skiftande i brunt och grått. Mmm.
 
 
 
 

Fotografi

 
Jag var en gång till en numerolog, som pratade massor av spännande saker. Hon beskrev mig väldigt väl. Det var tio år sedan den gången jag pratar om nu, så jag kan ju se nu att hon hade rätt i mycket. Jag skulle sitta hemma och arbeta. I ett rum som inte är nytt, jag skulle sätta upp bilder på väggarna. Jag skulle ta bilder "i huvudet" hela tiden. Som att jag trycker av inuti vid varje lämpligt motiv.
 
Det stämmer.
Nuförtiden går jag runt med fotoögat på. Alltid. Har jag inte något kameraliknande inom räckhåll kan jag bli deppig, fasen, moment gone, my mistake.
 
I går kväll fick jag ett infall att dokumentera min miserabla feberkänsla, och telefonkameran åkte upp.

Här är jag mitt i natta med pannan mot sval tapet. Ingen kan ana att armen är uppsträckt i luften för att dokumentera känslan va? Haha...
 
Det är som man säger. Finns det inte på facebook, då har det inte hänt! Men denna lät jag faktiskt bara hamna på instagram.
 
 
 
 
 
 

Kolla härdå

 
 
Min lunch. Och hur gott var det då tror ni?

Den räkmackan livade upp en trött, förkyld och seg dag.
Sedan rappade jag upp mig lite och åkte till stan. Var tvungen att fixa present, få B12, lämna vaktlar och så innan jag åkte kom ett FB-ploink. En kvinna i Övik frågade om jag ville köpa en-två Brahmahönor.
Menåh, inte kan jag låta bli det. Smilla sa i telefon, jag kan köpa mamma, låna pengar av mig och ta fler, haha.
Efter att ha lämnat två vakteltuppar åkte jag till världens finaste nya hus med skinande vitt hönshus. Hur snyggt som helst! De hade ankor med, som vaggade ut på rad i snö och minusgrader för att plaska omkring i en vattenbalja.
Inne i hönshuset var det fullt av vackra fåglar. Då vi stoppat ner två hönor i kartongen frågade hon, ska du inte ha den här med? och fångade en jättefin nästan värpvuxen höna. Joooooooe, jag tar den med.
 
 
 
Så nu har vi fyra brahmahönor, två tuppar, Lillan, Pricken och deras tre avkomlingar. Känns så roligt, så roligt. Jag blir alltid kvar där ute. Jag står och lutar pannan mot en stolpe och kikar på hur fåglarna letar mat, socialiserar, pysslar och plockar. Vaktlarna kucklar, badar i spån och vältrar runt. Så ruskar de av sig och sträcker nöjt på ett bakben och samma sidas vinge.
 
Nu ska jag ta min trötta kropp ut i kylan och rulla in en silagebal till hästarna. Om det går vill säga...
Phu. Sedan tror jag att jag ska gå och vila. I morgon blir det åttioårskalas. 40 + 40 blir åttio.
 
 
 

Host host

 
Då jag åkte hem i går var jag lite hög av "behandlingenergier" och planerade massor. Jag skulle ta en ridtur och äta räkor. Yay!
Så kom jag hem, började frysa, hosta lungorna ut igen och blev sittande i stället. Har hostat så både tårar och svett trängde fram. Riktigt drygt det här, med hostan som aldrig riktigt går över.
 
Men i dag ska jag ändå göra lite. Måste åka och få en B12-spruta. Ta in ved. Köpa present, kanske köpa två hönor. (Yay) Och så äta de där förbenade tinade räkorna. Kanske tar dem till brunch?!
 
Sov i alla fall stenhårt, som ofta då fullmånen kulminerat och blivit helt full. Knasigt det där. Som att det byggs upp en anspänning pga månen som sedan släpper. Så en dag som denna, dagen efter fullmåne, vill jag bara ligga under filten, dricka varm choklad och ynka.
 
Men det är vackert väder, snön faller mjukt och jag är barnfri. Längtar en hel del efter den lilla som jag vet var gnällig och inte ville till dagis i morse. Tycker att banden till barn sakta luckras upp ju äldre de blir. eller, inte banden, men den där imaginära navelsträngen.
Jag känner nästan alltid av hur hon mår. Är jag lugn har hon varit lugn. Har jag varit orolig har hon varit gnölig, förkyld eller något. Det är lite jobbigt.
Känner av den stora med, men inte riktigt på samma beskyddarvis som för tvååringen. Där handlar det mer om mentalt beskydd, men med en så liten vill man ju som ha dom under jackan nästan och bära med sig.
 
En sak jag tänker på ibland, är vår politik barn. Det känns så ohyggligt onaturligt att lämna ifrån sig en liten ettåring hela dagarna. Utomlands är det ju ofta så att hemmafruidealen är starka och kvinnor som jobbar måste lämna bort barnen efter bara några veckor. Hur sjukt jobbigt och fel det ska kännas. Inte undra på att många väljer att flytta hem till sverige igen då det ska bildas familj, om man flyttat utomlands vill säga.
 
Jag vill ha dem hemma typ jämt.
 
Jaja. Nu har jag en hel dag #egentiiiid
Jag funkar sämre med egentid, långsammare, mer ofokuserat. Jag kan nöjt bada med två ungar i karet. Laga mat i lugn o ro med två-tre-fyra ungar i köket. Renovera med dom runt fötterna. Allt är roligare med barnen hemma. Då jag hämtat båda barnen efter en "barnfri" helg så känns det som om allt faller på plats. Som att nu kom lugnet. Man liksom väller in i huset, kläder, skor, matkassar, snö, prat och skratt.
En kväll med ungarna slår utekvällar alla dagar i veckan. Det är bara då jag ändå inte har dom, som jag känner glädje i att gå ut. Att skaffa barnvakt förstör hela nöjet. Vill inte lämna bort dom.
Har nog en stark omhändertagande gen i kroppen. För så jäkla bra jag mår av att få ta hand om andra, barn som små djur. Knasigt, men så verkar det vara!
 
En sak som är oförenligt med barn är att träna häst. DET är nog det enda jag glatt ber om barnvakt för. En ridtur. Den egentiden är guld värd och så bra att man bara rider nån timme eller två.
 
 
 
 

Gamla hus

 
 
Jag har fått dille på att måla hus. I morgon om det är fint väder ska jag nog ut och fota några urgamla hus i bygden. Tycker alltid det känns lite fel att använda internet som förlaga. På något vis vill jag ta alla motiv antingen direkt utifrån och in i min hjärna, sedan ner på papper, eller åtminstone in i min kamera, sedan in i hjärnan och ner på papper. För som en lärare sa, ett foto är ju redan en bild...
Roligast är såklart att ta allt ifrån fantasin, men även fantasin måste ju få näring för att skapa inre bilder.
 
Men detta hus är avtecknat från internet. Min känsla blir sämre av det. Även om jag tycker om huset. Det hänger här ovanför mitt skrivbord i en vit ram nu.
Nytt vitt mot gammalt grått, en harmonisk lite feng sui´ig känsla.
 
Men nästa blir från verkligheten.
 
 
 

Fjädrar

Men vad ligger där, platt som en fjäderpannkaka?
 
 
Jo Lillan!
Ruvandes på tre stulna (adopterade) Brahmaägg. Hon har legat ett bra tag nu.
Jag provade att flytta hela redet in i kycklingburen, men hon klev yrvaket upp, kacklade och gick tillbaka till sitt kära överskåp. Vet inte om äggen ens är befruktade, hönan Aska är nämligen så jädra bra på att smita undan tupparnas uppvaktning. Men en lyckad parning ska visst räcka för tre veckor så är de obefruktade har hon varit skicklig.
 
 
Här är hennes partner Pricken, som inte anar att hon väntar någon helt annans barn.
 
 
Här är några ägg från vaktlarna och från Aska. Tre såna stora och det är fullt under lilla Lillan.
 
 
Nu efter jobbet har jag suttit och käkat framför slaktfilmer. Jag kommer måsta slakta några tuppar. Om inte nu så nån gång. De här två bråkstakarna har fått flytta ut bland hönsen tillfälligt. Jag har byggt en vaktelbur men det har visat sig vara mest bara tuppar så jag måste snabbt göra en till bur under den första som tuppskrällena kan vara i tills de antingen flyttar eller blir mat. De har redan slitit av fjädrarna på hönans stackars huvud.
 
 
Här är buren jag byggde häromkvällen. Kom in halv ett på natten, så skoj var det. En kvadratmeter är den.
Ska fixa nån liten hylla och bättre bo åt dom. Vill köpa torr halm men det går ju banne mig inte att få tag i här.
 
Kolla skylten upptill. Hönshuset är byggt i gamla ko-lagården så skyltarna som korna haft förr fick vara kvar. Lite mysigt tycker jag.
Svartros och Mari.
 
Här är gänget i badet. De gillar sandbad, men dessa blir som galna i råspån och vältrar sig runt och gräver ner sig helt i spånet. Ganska roliga att titta på.
Har nu äver googlat "könsbestämma vaktlar" och är fortfarande helt nollad. Man ska kunna se på färgerna men det är ju extremt diffusa grejer. Men den stora tjocka längt till höger är en höna iaf. Stackarn.
 
 
Gänget som inte klivit upp än mitt i dan.
 
 
 
Nej nu ska jag ta mig skrälliga hosta och gå ut i kylan. Får elda hela tiden nu och hästarna vill in från kylan.
 
 

Torsdagstema

 
Jag råkade se att torsdagstemat ju är igång igen. Nu är det ju redan torsdag och jag hinner bara inte sätta mig och rita nu, för hästarna vill in. Får man ta en bild man gjorde för ett litet tag sedan tro?
Jag göre!
 
Här är en bild som väl kan gå under rubriken
 
"Mörker"
 
En decembernatt i månens svaga sken, kom en grå tomte körande med sin häst, på väg hem. 
 
 
 

Kontorstid

 
Jag försöker styra upp, komma i kapp, beta av.
Har bokat in rätt mycket jobb nu för att komma i kapp ekonomiskt efter denna höst med sjukt barn, sjuk själv, bil som kostat och lite så. Bilen stod ju avställd ett tag i brist på omsorger och nu kom försäkring plus skatt lagomt och mysigt till jul. Så nu i januari då alla försäkringar dimper ner. Det är då jag inser att jag har en gård med många byggnader. Till och med två lador som inte finns mer är försäkrade, kanske ska ringa och stryka dem...
 
Har sökt mikrostöd från försäkringskassan för att bunkra teknik. Min dator är inte fräsch och jag DÖR om den dör igen. Det går inte. Två gånger på ett år är nog. Nu vill jag skaffa en stationär dator som ska bara stå och funka, med förbud för barnspel och virus-skräp.
Det plus en ritplatta behöver jag. För att sitta och redigera bilder med skakig mus är inte skoj. Det är nästan ibland omöjligt och jag tror att en sådan kommer ge en extra dimension till illustrerandet.
 
I tisdags jobbade jag första dagen i Långviksmon på Jollen. Ska hyra in mig där efter behov och det blev fullt på listan. Sex behandlingar i ett rum som inte var helt hundra. Ventilationen vrålade och drog ur all värme så jag fick stel nacke och tappade känseln i tungan pga stelheten dagen efter.. Ska få nytt tillhåll nästa vecka.

Jag satte två reklamblad för utsugen och papperen fastnade med ett "woff" och satt fast och dämpade suget under sista delen av dagen.
Varken han som byggt systemet eller han som städade kunde få slut på suget.
 
Ja nu ska jag åka till fabriken i samma by och behandla folk. Himla skoj igen att behandla. Ett tag var jag lite "drained" och säkert drabbad av "compassion fatigue" som man visst kan få av såna sorters yrken. Att försöka ge och fixa och sedan gå hem och vara helt tom. Men nu tror jag att jag lärt mig hantera det hela så jag kommer hem helt normal men på min höjd får lite träningsvärk. Ska försöka komma igång med springandet nu på de små stunder som finns utan barn hemma.
 
Nej nu några bilder sedan jobb, häj sväjs!
 
 
 
 
 
 
Så, en salig blandning från sista tiden. Söta flickor, katter, fina hästar och maaat!
 
 
 

Akvarell

 
Jag har haft ritstuga med barnen här. Det är så mysigt att sitta och måla saker helt fritt och utan stress.
 
 
 
 
Bilder på de finaste. Siggan är så snabb att hon inte fastnade på bild.
 
Nu ett till försök att lägga mångalna flickor.
 
 
 
 

Lite tid igen

 
Vi har ganska fullt upp här. Jag känner mig som Märta "iller" Lindqvist. Men det är kul!
Jag träffade några av de asylsökande från Syrien lite snabbt i dag då jag jobbade. Jag tänkte en hel del på deras situation sedan. Jag som får halvångest av att vara overksam i en dag pga förkylning eller annat. De har lämnat allt och sitter där och väntar på att byråkratiapparaten ska mala fram personnummer och annat så de kan fortsätta sitt liv.
Jag tror jag skulle bli crazy på riktigt! Men människan tycks ju vara anpassningsbar. Då livet vänds upp och ner klrarar man nog mer än man trott.
 
Det är visst en fysikprofessor, två läkare och andra som går där och väntar. Tänk omställningen. Att hamna här i inre norrland och börja om. Oj oj.
 
I övrigt så hinner jag inte skriva så mkt mer, Sigrid ropar nu!
 
Hej svejs!
 
 

Vetemjöl

 
Det finns mycket undersökningar som säger att vetemjöl i princip är som att käka rent socker. Och att proteinkedjorna är så långa o svåra att bryta ner att det skapar en massa inflammationer i tarmen osv. Jag tror på´t helt klart, men HUR motstå nybakt grovt segt och doftande bröd?
Vi red en sväng, skötte om hästarna, jag gjorde upp en eld och gick in för att smaka de nyss avsvalnade limporna.
 
Ett ord: (Två) SJUKT goda. Med cheddar på.
 
Ska hejda mig och frysa in så jag inte smäller in mig en hel halva direkt. Hade i havregryn, kornkross, hela linfrön och mest rågsikt. Så himla bra blev det. Det måste bero på samma kemiska kosmiska föreningar och väderpåverkan som styr mitt liv i övrigt.
 
Nu ska jag duscha och njuta av denna kväll med bara stora dottern hemma. Dvs med mindre prat, tjat och övertalning i varje moment samt att få göra klart allt och sedan lägga oss och läsa bok.
Smilla har SJÄLV börjat läsa en urgammal (fr 1943) bok om valrossar. Jag minns att jag tog den på kulturmagasinet då de kasserat och gav bort gamla böcker då jag var mkt ung. Det är gammelsvenska och bruna pärmar, men fascinerande berättelser. En bok om ett bergsfår och en om en liten valross.
 
Jag läser om k-pop.
 
 
 

Nu vänder det snart

 
Jo jag känner det allt! Energin ökar. jag till och med började baka bröd! Och har målat hela dan. Snart släpper lågtrycket. Jihooo!
Och Smilla har lovat följa med ut på en liten ridtur. Jiho igen! Hon har blivit lite skrämd (inte här) en gång då hon föll av en stor häst och har blivit rädd. Men hon vill, så efter tusen försäkringar om att hästarna inte halkar, och att det är gatlysen dit jag tänkt rida så jo, hon ville med!
 
Här är några bilder från i dag.
 
 
Måste hålla akvarellpenseln våt. För lång vila och handen stelnar och ögat slappnar av för mycket.
 
Nej nu är bröden klara och vi ska uut!
 
 

Skitvinter

 

Sitter och muttrar surt.
I går kväll spöregnade det på isen. Spöregn på is blir dåligt. Jättehalt och hemskt.
I morse startade först inte bilen, den gör ofta inte det då det är så hög luftfuktighet att man kan dricka luften. Jag var tvungen att skjutsa ner Smilla med bilen då jag inte vågade släppa iväg henne själv på isen. Bilen gled ungefär lika fint som vi skulle ha gjort med skorna. Hon hann bli skitstressad som alltid då bilen krånglar lite. Men så startade den till slut efter att startmotorn fått gno på länge länge.
Det var lika bra att skjutsa hela vägen då jag ändå skulle med Sigrid till dagis. Den lilla var trött, ville inte gå dit och ville sitta i knäet länge. Det trots att hon somnat i tid och sovit bra.
 
På väg hem börjar bilen låta illa bak. Vänster bak brakar och gnekar så det måste vara bromsen som strejkar. Åkte till han som har snöröjningen för att fråga om han kan sanda. men han hade brutna revben och ingen sand. Det är någon annan som sandar. Tog en sjujäkla fart och tog mig upp (hur?) på gården med bilen. Hissade upp den på domkraften och kände på bultar men de verkade ok. Har tappat ett bakdäck en gång och är inte sugen på att prova igen..
Den ser slapp ut i fjädringen med. Blä. Ringer mekanikern nu. Så vågade jag kolla kontot och jippie, en kund hade satt in pengar! Tack stora företagen för att ni betalar så snällt i tid! Räcker precis till bilförsäkringen..
 
Nu ska jag försöka få tag i bilmeken och sedan kanske göra en positivitetsdans. För nu känns det skitdrygt alltihopa.
 
 
Blä. Sämsta vintern nånsin!
 
 

Nu har jag hållt på igen

 
Jag har säkert förstört en massa men det får visa sig i morgon.
Lite nytt nu på nya året. Var ändå rätt nöjd med den förra bakgrunden men förändring förnöjer.
 
Lite nytt vid massagebänken med. Affischer som stått ihoprullade i ÅR. Lite roligare att ha dem på väggen.
 
Jag planerar en massagekurs också.
Djupmassage för husbehov. Förmodligen blir det den 1 och 2 februari. Lördag och söndag. Det vore jätteroligt om just DU ville vara med! Att kunna känna spänningar och skador hos andra är något ganska spännande och inget man ångrar att man lärt sig. Vem gillar inte att få massage likssom. Det kan vara nästan lika kul att ge om man vet vad man håller på med och inte bara famlar omkring.
Tips för den som har ont mycket är att skicka dit någon lämplig familjemedlem som får lära sig i stället.
 
Vid intresse ring på 070-252 14 37
eller maila på martalindqvist@hotmail.com
 
 
 
 

Rotar i lådor

 
Inser nu hur ohyggligt många timmar jag lagt på att illustrera. Phu.
Buntar av bilder trängs i dokumentbyrån.
 
Började scanna in lite gamla bilder som kanske får åka iväg till några förlag igen.
Här är Maja, Blåbärsmaja.
 
 
 
Jag ska oavsett hur det går skicka in bilderna till ett fotoföretag och göra en egen liten bok bara åt barnen. Det kostar kanske trehundra spänn och är så himla kul, de får ju sin egen bok då i alla fall!
 
Jag var hos mamma och pappa och åt alldeles för mycket mat. Huvudet höll på att börja koka av trötthet så jag fick skjuts hem. Litar inte på att min bil tar sig upp än så jag fick skjuts.. Men väl hemma så vips var nästan all trötthet borta och nu har jag redigerat bilder i typ fyra timmar. Hur konstigt som helst. Jag blir alltid så där genomtrött då jag är borta på middag. Så kommer jag innanför min egen dörr och så kommer någon dold  knasig energi och jag börjar hålla på med något.
Skumt!
 
Men nu ska jag nog sova, i morgon kommer kanske mina flickor hem. Eller så stannar de en dag till hos sina fäder. Ganska skönt det där, att inte vara så himla benhård på dagar och byten och timmar hit och dit. Flexibilitet är det bästa! Vill de komma hem så får de det. Smilla åker från Stockholm i liggvagn i detta nu och jag nästan känner dunket och skakningarna hon upplever nu.
Blir lite tågyr i huvudet nästan. Hoppas hon haft skoj!
 
God lördagsnatt alla!
 
 

Grått isigt och blött

 
Har halkat runt och svurit i dag igen. Ville rida men det är så sjukt halt att trots broddade hästar känns det nästan farligt och inte alls speciellt angenämt att våga sig ut på svallisen. I stället har jag tittat till hönsen. Den här söta saken har lagt sig på ägg. Hon är så snäll att Sigrid kan bära iväg henne utan att hon blir arg, men hon är snabbt tillbaka på äggen igen. Tyvärr ligger hon på ett av sina egna (tror jag) och två Brahmaägg. De la vi på skoj framför henne och fick se hur hon petade in dem under sig. Det hade ju varit kul om det var en hel hög av hennes egna menar jag. Vi vill ha många Seramor!
 
 

Så blev stallet mockat och städat. Så även pannrummet. Bar in ved och sopade. Så det känns ju bra.
Snälla pappa har hjälpt mig tömma hästtransporten på spån. Det ligger nu där det ska! (Yay) Så nu kan jag hämta mer torrhö, om det inte vore för att det är så jäkla halt att jag inte ens kommer upp för min väg med bilen utan släp.
Det torra höet är helt slut så ska jag ta in hästarna nu på natten måste jag ut i hagen och fylla hösäckar från balen där. Vill helst inte det då jag ju upptäckt att jag är allergisk mot ensilage. Mina händer har aldrig varit så bra som nu, då jag inte rört silaget på hela vintern. om jag så mycket som rör det får jag inflammation och huden spricker och gör vansinnigt ont.
 
Håller tummarna för att vädret blir kallare NU!
 
Hade tänkt göra en massa nytta men är mest trött. Ska scanna alla de bilder som snart ska bli barnbok nummer två på Idus förlag. Tänkte ligga lite före och ha dem klara då det är dags att skicka in för sättning. Får se hur den planen går.
 
Nej nu mer kaffe!
 
 
 

Hej knasiga dygnsrytm

 
I går kväll jobbade jag lite och Sigrid var hos mina föräldrar. Planen var att hon (utan bekymmer) skulle vara vaken och så åka hem och sova med mig vid åttatiden. Men då jag kom dit för att hämta såg jag en lealös sovande Sigga i mammas knä. Hon hade somnat oavsett deras ansträngningar att hålla henne vid liv.
 
Så hem och in och i säng, hon vaknade inte hur jag än bökade med henne. Jamen bra, då sover hon väl då tänkte jag och gick ut och fixade stallet. Vid halv elva då jag skulle börja gå och sova hörde jag ett "mamma, jag ä vaken!"
 
Jag smög dit med en flaska varm mjölk som hon brukar kunna slumra in på men nä. "Jag ä vaken nu! Kliva upp mamma." Neej, det är mitt i natten, kolla vad mörkt, *gäääsp nu måste vi somna om.
Nej, omöjligt. Efter en och en halv timmes låtsas sova i sängen gav jag upp och vi gick ner och fikade. Hon lekte glatt med UNO-korten, bar runt katten och kvittrade. "God mojjon mamma, hihi" sa hon luringen. Jag tycker mig se att hon har en hel del humor trots sina unga två år.
 
Efter klockan två slumrade hon sakta in igen, liggandes fel väg i sängen och med sin ena lilla vad i min hand. "Manasha min fot mamma, och benen!" Sedan sov vi som klubbade sälar, jag minns inte att jag vänt mig, utan har legat som avsmullen till halv elva i förmiddags.
Ja herre gud, hur ska vi kunna komma tillbaka i rutiner igen?
 
I dsg då vi vaknat kom Jonas o hämtade Sigrid. Hon skulle först visa honom "hönsarna och tlyttlinana" för honom (för tionde gången) och då de åkt packade jag med massagegrejor och åkte till stan för jobb. Jag har hängt upp lite lappar runt byarna om nya massagedagar o platser, nya listor på fabriken för 2014 och sedan blev det massage. Tre männskor o en ponny. Sedan köpa lite mat och hem till min sjukvårdskunniga vän som fick sätta en spruta B12 i mig för att klara att bli av med denna sega förkylning.
 
Jag köpte bakskor åt Nita av min hovslagare och var som tvungen att sko då jag kommit hem i kväll, trots att klockan hunnit bli elva! Kom förresten nästan inte upp hit, fick ta om ner ifrån bron, gasa genom korsningen utan lysen för att slippa krocka och sedan vrålköra uppför och sladda ut i buschen för att stjäla lite fäste. Höll nästan på att tjonga in i en tall innan jag kommit upp på platten igen och kunde pusta ut.
Jag hatar denna halka och detta regn på is!
 
Så skodde jag. Innan gick jag faktiskt fram till hennes huvud och sa både med tanke, inre bild och röst att nu, om jag får sko dina bakhovar med skor och brodd, DÅ kommer du kunna få komma ut. (Hade varit inne sedan i går) och DÅ kommer du få bli riden i helgen!
 
Tror banne mig hon fattade, för så svår som hon brukar vara att sko bak, och så jäkla fin och lugn hon var i kväll måste hon ha fattat poängen.
Jag är ganska nöjd faktiskt, det var länge sedan jag skodde och raspen är helt slut. Men har lite ont i kroppen nu efter denna långa dag. Nu är klockan snart halv tre. Hähä.
 
Säger som min kylskåpsmagnet.
 
Det är coolare ju senare man somnar.
 
 
Hästarna fick gå ut för att sova i lösdriften i natt. Men jag hade lite bekymmer själv med att gå, jag gled intill Lasse som fick bromsa mig. Hängde i manen på stackaren... Sedan fick jag köra kälk-rullator för att få ut vatten. Det fick jag stopp på genom att braka in i en hagstolpe. Jaja.
 
 
Här är jag och sötproppen förra natten, innan vi gick och la oss igen.
 
 
Nej nu, har jag varvat ner och ska sova. natt natt!
 
 

Nytt år nya möjligheter

 
Jag har lovat mig EN sak för nästa år.
 
-Att sluta hata att ta betalt.
 
Jag tänker att det du tänker är det du drar till dig. Alltså, what you give is what you get, det du fokuserar på blir verklighet osv.
 
Och om man då har halvångest inför varje situation där du måste emotta betalning för en vara eller tjänst, då känns det lite svårt att få bra flyt i firman...
Jag måste sluta känna obehag inför att sätta priser. Men hur lätt är det?
Men jag tänker nu, att jag tjatar ju sällan på folk om att de ska handla något eller boka massage. Folk hör själva av sig och beställer eller bokar. Jag är även usel på att uppmunstra nya behandlingar utan säger mest att, nja, du behöver ju inte komma så ofta om det känns bättre. Det blir ju dyrt. :p
 
Så, antingen prackar jag på folk det jag kan erbjuda och skäms lite välgrundat över det. Eller så fortsätter jag som nu och tar sedan betalt utan att skämmas. Det låter väl bättre?
 
För det är en dålig ekvation att leva enbart på sin egen verksamhet om man hatar att få lönen för arbetet. Eller, inte få, det är såklart skönt då pengarna visar sig på kontot, men hela processen innan, sätta pris, tala om vad det kostar, ta emot betalning i handen, eller sitta och göra fakturor och posta dem. Det är ofrånkomligt ett visst obehag.
Varför fattar jag inte riktigt, det är något med att vara introvert människotyp tror jag. Att det blir personligt på något vis, att ha affärer med folk. Det är lättare att bara göra saker gratis på ett emotionellt plan. Men i verkliga livet funkar det ju inte så. Jag måste ju betala räkningarna.
 
Så från och med nu, ska jag utplåna de sista resterna av finansfobi som jag har kvar och ska SÄLJA mig själv.
Visst låter det lite illa?
 
Tänker ibland på hur jag vill att säljare ska vara själv. Och det värsta är de som snackar på en saker som man sedan ångrar att man köpte. Även om de inte lurades utan bara framställde grejerna som så bra och använde alla små säljknep i boken. Då kan jag känna mig lurad ändå.
Jag vill helst sitta och grunna i ensamhet och sedan gå rakt på det jag behöver och köpa.
Jag vill att alla ska känna sig nöjda med det de köper av mig och inte känna sig omkullpratade. Utan informationen ska vara helt korrekt och få med alla aspekter utan att luras. Med massagen är det ofta att -Nej men det behöver inte vara så att du ska gå på fler behandlingar utan i stället söka nån annan vård eller behandling. Och då får jag ju inga fler bokningar av den personen just då. Men det skulle kännas uselt att behandla någon om det inte verkade göra den stora förbättring jag tycker det borde.
Fast vissa vill ju såklart gå bara för att det känns skönt och det är ju inga problem.
 
 
 

RSS 2.0