En sådan där dag

 
Alltså.
Jag brukar tycka om att planera, i alla fall ganska bra. För att slippa såna där situationer som många kallar "otur" eller "missflyt". För det mesta otur kan undvikas genom att veta hur saker funkar, vad som krävs för att de ska funka och lite tanke innan kan undvika oturen.
Men i dag var en sån där knasig dag där saker bara händer.
 
Först natten. Sigrid som sovit som en prinsessa länge väckte mig om och om igen. Inte ville hon komma över till mig i stora renbäddade sängen. Nej jag skulle ligga som en sill i hennes säng och vred jag mig bort tog hon sin lilla näve om min haka och morrade "Vrid dej HITÅT" och "Titta jakt fjam mamma".
Nåväl. Sov några timmar upphackat men kl sex vaknade hon och somnade inte om mer. Förrän jag var klar på morgonen och skulle klä på henne för att åka över till fadern och farmorn.
"Nu jag sova i soffan. Jätte-jättetjött är Tjigjid"
 
Jaja. Fick med henne utan problem och ilade iväg mot jobbet.
 
Sist jag körde bil utanför byn var mitt i natta. Och kvällen innan det hade jag bråttomt och tänkte att bensinen räcker. Så i morse började lampan lysa. Svängde in på macken där en man satt och häckade vid pumpen och en kille hängde slött vid andra sidan. Jag bara SKYNDA er nu gubbe o du där.
Men de bara satt kvar. Insåg att det var fel på pumpen. Åh.
"Vi väntar på dom där nere, i Norrkööping! Eller något sådant. Inte gick det att få en slurk bränsle från tankbilen en bit bort som väntade på att kunna fylla upp.
Jag skulle ju inte bara till jobbet en bra bit bort (utan mack) utan hem igen tillbaka till denna (då fungerande?) mack.
Fick ringa första kunden som lovade låna ut bränsle så jag kunde komma hem igen sedan.
 
Stressade in på stället jag masserar med bänk och handdukskasse och allt. Det var besynnerligt rent och tomt på möbler i salen utanför "mitt rum". Det visade sig att de tryckt in ALLA möbler. Bord, stolar, bänkar, hyllor, in dit jag skulle stå. Tänk skolsal plus konferensrum. Många grejer!
Fick ställa upp bänken ute i salen i stället.
 
Kunden kom men så även en man som knackade på. Han fortsatte med detta hela dagen, och en av kunderna sa att "Hrm, jag tycker den där killen är rätt obehaglig.."
Han frågade diffusa frågor, utan att få något sagt. Knackade och mumlade och frågade när jag var klar. Utan att ta till sig att dagen är fullbokad.
 
Jag slår av ljudet från telefonen då jag jobbar, men hör vibrationerna. och telefonen vibrerade hela jäkla dagen!
 
Någon hade hittat vår bortsprungna katt! (Yay) Men skrev anonymt så jag fick vara nyfiken en stund vart jag kunde hämta henne.
 
Skoltaxin hade inte vågat lämna Smilla som vi bestämt då ingen var hemma. Sigrids farmor kom strax efter men väntade nere vid vägen så de "åkte om varandra" och Smilla satt hemma själv nån halvtimme och ringde mig utan att komma fram. Således en lång rad missade samtal.
 
(Samtidigt ska man vara lugn, fokuserad och behandla/prata närvarande)
 
Så i min enda lilla paus på hela dagen, kom en man med vänliga ögon och krokig rygg och bad om hjälp. En asylsökande med inga pengar men riktigt ont. Jag sa ok, jag kan undersöka o se vad jag tror, för billigare peng. Det var sådär kan man säga. Om man jämför de vanliga kunden med ischias/ryggskott, "det gör så ont att jag inte kommer ur soffan", med den här mannens ischiassmärtor och känselbortfall i hela benet och förvridna rygg, så tja. Opererad flera ggr och som han sa själv
"It got worse when I was on the streets in Khatar"
Mm. Leva på gatan som flykting kan ju vara tufft utan trasig rygg.

Hoppas det kunde hjälpa lite dock. Han var lite mindre sned då jag grejat lite.
 
Får höra så många levnadsöden. Som man givetvis håller tyst om. I dag kom det sådana. Djupt skakande och tragiska, på olika sätt. Lite märkligt att stå och jobba, få ta del av trauman och svåra saker, sedan ändå säga Häjdå, hoppas det blir bättre nu!
Tänker nu på det så sjukt vanliga våldet mot kvinnor. Som förekommer aldeles för ofta där man kanske minst anar det. Och även om "alla vet" så är det oerhört svårt att komma ifrån.
 
Så kom ett gäng asylsökande som brukar använda just det rummet för det enda de kan roa sig med -bordtennis.
De hjälpte mig bära ut alla (nåja, nästan) möblerna från "mitt" rum och började spela. Då jag i godan ro behandlade en kund kom en kille in skrikande "Call, call, can you do ..och visade hjärt och lungräddning med händerna.
Jag bara, VAD HÄNDER HÄR?
 
En man låg till synes livlös på golvet med en hel grupp andra män som försåkte få liv i honom. Jag började fippla med telefonen i total förvirring och ringde RÖSTBREVLÅDAN i stället för akutnumret.
Precis då jag skulle komma fram på 112 sa de, nej nej, han är vaken, ingen fara!
Så efter tio minuter
RING RING och där låg han igen.
 
Jag ringer och ska precis komma fram då -Nej, ring inte, vi har en läkare här nu. En kirurg från Syrien, kände på pulsen på mannen, konstaterade förmodligen att jo, han lever och log mot mig.
 
Jag kände mig lite tveksam, spände ögonen i den leende läkaren och fick dem att lova säga till om mannen behövde något, så jag fick ringa efter hjälp.
Men inga fler avsvimningar..
 
Behandlade klart kunden och fick lov att låna bensin av henne innan jag skulle hem. Då jag kom ut till bilen blev jag stoppad av den skumme mannen, som ställer sig i vägen och börjar prata om att jag har magi i mina ögon, är jag gift? Får han prata mer?
 
Bara MENÅÅÅH sluta.
 
Jag suckade mest nej, nej, tack men nej tack och packade in alla grejor. Då jag startat bilen knackade han på rutan, visade sin telefon och öppnade dörren. -Får jag ditt nummer -NEJ! Hejdå och så åkte jag.
Ogillar sådant där skarpt. Han hade visst varit mkt efterhängsen på en kvinna som jobbar där i huset med.
 
Hände det något mer som jag glömt tro?
Jag hämtade katten, handlade mat, åkte hem, däckade en liten stund i soffan med jackan på och vaknade av att Smilla kom hem. Sedan tittade jag, hon och Jonas mamma på hur en vaktel kom ut ur sitt ägg.
 
Jag rensade huvudet genom att gå ut med Smilla och pyssla med djuren. Blev som ny, lugn och pigg och har nu tvättat alla handdukar inför morgondagens massage, diskat och ställt i ordning buren åt de nya pippifågel-bäbisarna och ska sova. Jo, i går satt jag uppe sent som tusan och ritade klart sista teckningarna till boken. Snart så, kommer den! Yay!
 
Hoppas att morgondagen i stan kommer vara luugn och fiiin. Utan krångel!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0