Recension av Hallonbåtsracet

 
Åh så mysigt det är, allt som har med böcker att göra. Jag har alltid älskat att läsa och minns hur världen öppnade sig då jag förstod ordens betydelse. Då jag kunde börja förstå när mamma och pappa FUSKADE vid kvällssagan och hoppade över ord.
Nu har jag fått vara med och gjort en egen bok och hela processen var bara så rolig!
 
Jag hade gärna haft mer tid. Vi började i maj nån gång parallellt med en annan bok som även den är klar men inte utgiven än. Jag hade barnen hemma på sommarlov, ritade varje ledig stund. Ritade på nätter till ett-två. Ritade då Sigrid sov. Ritade då hon hade sina timmar på dagis. Då var Smilla hemma på lov och satt med och bedömde om bilderna blev ok eller inte.
 
Nu är den klar, utgiven, har sålt himla bra och har gett över tusen middagar till barnen på barnhemmet Muang Mai.
 
Här är en recension i Örnsköldsviks Allehanda:  (Klicka på bilden)
 
 
 

Pillertrillare

I går kväll satt jag hos mamma och pappa under tiden Smilla var på fritidsgården. Jag drack glögg och petade och pysslade med små pärlor och tänger.
För att ha lite mer säljbart på marknaden hade jag köpt lite smyckestillbehör och resultatet blev en bunt med armband av det numera, påhittade märket:
 
Tamtaradamtaradam:
'
 
 
Vill man ha ett sådant rasslande på handleden så kommer det finnas några i långviksmon på lördag.
 
Ganska kul det där, att knipa, klippa, pillra och trä armband. Ännu roligare att göra små lappar och logga, paketera och köpa presentpåsar. En liten ådra av och önskan efter flärd måste det bo i  mig ändå!
 
 
 

Marknad

 
På lördag är det marknad i Långviksmon. Då tänkte jag vara med och sälja barnböcker, lite akvareller och den perfekta julklappen: presentkort på massage!
Kom förbi och handla vettja!
 
 
 
Mellan tio och fyra är det marknad. Jag hoppas på många utställare och mycket folk! Får ladda med julstämning, godis och röda dukar för vädret gör ju inte sitt till för den rätta känslan. Storm igen.
 
 

Kolla nu!

 
Ni som har mindre skärm, har jag lyckats få dit en vit bakgrund till texten så att det går att läsa?

Har Googlat HTML och stylesheet-koder nu och ändrat och hållt andan. Lite extra spännande är det med en kattunge som kan knata rakt över tagentbordet och skriva kod som ingen blir glad över mitt i allt.
 
Så, nu ska det vara lite bredare textfält så att det går att ha större bilder, men vitt bakom så att bakgrunden inte ställer till det. Måste fixa bättre bakgrundsbild men det får jag ta nån annan dag...
 
Fäll gärna en kommentar hur det ser ut! :)
 
 

Sena kvällar

 
I kväll var storasystern stressad och trött. Tanken "då lägger vi oss tidigt" funkar dock inte här. Båda ungarna är sanslöst kvällspigga och lägger vi oss tidigt blir det bus, bråk, kravel, byte av sovplats tio gånger, "meja vällin mamma", vill se film, vill hoppa i sängen, vill babbla, sätter sig upp, kastar ner saker från sängen, slår varandra av "misstag" i ögonen tills en eller två gråter osv.
 
Till slut, halv elva, sov de båda två. Då hade jag allt kvar att göra. Jag ändrade helt sonika ambitionsnivån till att gå ner, ge djuren vatten, kolla läget, elda lite mer och sedan sätta mig här.
 
Råkade läsa en idiotisk kommentar på en väns facebooksida (En väns vän som skrivit) som jag var tvungen att svara på. Det gick helt enkelt inte att låta bli. Tänkte så att oj, vad fina fb-vänner jag tycker att jag har, som aldrig sprider åsikter jag blir beklämd av, utan snarare peppar och bidrar till ökad förståelse i de flesta delade länkarna.
 
Men så ibland smyger det sig in något som man ju kan baxna över. Jaja.
Det är då man inser varför världen fortfarande kan vara skrämmande raistisk, sexistisk och ojämställd.
 
Nu ska jag försöka sova lite och hoppas att barnen inte är fullkomliga sömngångare i morgon då klockan ringt.
 
 
 
 

Okej. Nytt liv nya möjligheter.

 
Från att ha varit konstant bunden till att vara med mina fina ungar så har jag nu plötsligt ibland dagar/kvällar helt utan ansvar. Jaja, ansvar för tvåhästartvåkattersjukycklingarfemhönsenkanin och numera två MARSVIN så är jag utan ansvar. (Marsvinen är hemliga. Vänta så ska jag berätta)
Jag kan alltså, om jag vill, åka till stan och hänga med kompisar. Jag skulle kunna gå ut och dricka öl. Gå på bio. Gå ut och äta. Nya möjligheter som är ovana men ack så sköna.
 
Mindre kul att längtan efter speciellt den lilla tösen som är mer beroende av mig än gör sig påmind. Men bara att acceptera läget och hoppas att de har det bra där borta på andra sidan sjön.
Vilket jag ju tror.
 
Nu har jag efter många dagars riduppehåll pga ishalka ridit Lasse ute en sväng och Cebonita på ridbanan som nu var perfekt. De två små passen har höjt energinivån till outhärdliga nivåer så nu måste jag nog åka till stan!
Hej och hå.
 
Jag log så det värkte i käkarna av passet på den vita, hon bubblar och sjuder av energi och är så himla rolig. Hon bjuder på saker som vi egentligen inte tänker oss kunna, och det blir lite otakt och missförstånd ibland men hon är så glad att det smittar. Tjugotvå år ung är hon!
 
Så, jag tar min ridglädje med och åker för att äta mat med Emma. Sedan får vi se vad vi hittar på.
 
Kram påer!
 
 
 

Sadlar och sånt

 
 Lasse har efter många sökningar på nätet, många vakande auktioner på tradera och i princip flera år nu fått sig en hoppsadel. Det var en gammal väns syster som la ut på FB att hon skulle sälja en som inte passade hennes. Billig och såg ut att passa perfekt enligt mitt nu upptränade sadelöga, så det fick bli köp.
 
Den passade exakt så som jag förutspått och känner härmed att jag törs lita på att bra bild framifrån och från sidan samt gärna bakifrån kan ge en bra idé om hur en sadel kommer passa. Jag känner numera båda hästarnas ryggar som min egen näsa.. Ungefär så. :p
 
Tog premiärtur idag och med längre stigläder och stabilare sadelgjord kan det bli kanon att rejsa fram i djupsnö med den här! Mina knän och min 33-årsbalans funkar inte i superkorta läder.
 
 
 
 
 

Howdy

 
"Ny" skjorta (flanell från loppis såklart..) ny hårfärg och så country i högtalarna.
Kändes som ett bra koncept den dagen.
 
 
Stjärnan i lagårdsfönstret är tänd. I dag hittade jag supersöta julgardiner för en femtilapp och börjar ladda för att storstäda huset. Det tar emot lite så det behövs nog uppladdning och de här barnfria två dagarna som väntar.
 
 
Trots att det är skönt med tystnad, eller i alla fall självvalt ljud för en stund.
Och att det är skönt att få fokusera lite ostört på saker, så börjar jag ganska så snart sakna den här...
 
 
och den här... (inte ponnyn)
 
 
De återstående sju kycklingarna ser oförskämt pigga ut.
Synd att jag inte läste på bättre, jag kollade runt en hel del men missade det där att de verkligen INTE får bli det minsta blöta och att värmetaket måste vara lågt. Har nu en fleecefilt virad runt buren och bara en sida fri. Det tycks vara lämpligt varmt för nu sitter de och ligger avslappnat lite här och där, i stället för i en hög i mitten under värmetaket...
Tre fick dö kölddöden men dessa sju ska banne mig skämmas bort!
 
Här en bild från lördag natt, i stearinljusets sken med dödstrött "hönsmamma" och små sprattlande nykläckta fuktiga fågelungar. Kolla foten som sticker ut under tröjan. De kröp in under så jag fick räkna in dem för att våga röra mig. Till slut var det nio och jag fick problem att gå på toa...
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sötast?

 
I morse innan dagis.
Poserande och lycklig, i loppisfyndad matchande mössa och halsduk i femton minus.
I bilen somnade hon och fick sova tjugo minuter innan hon vaknade inne i soffan på Skalman. Så kan det bli om man får benvärk och kramp på natten så mamman får massera små vader och stryka benen länge länge.
 
Är lite trött själv faktiskt.
 
 
 
 

*Glad

 
Fick den här kommentaren på instagram och blev så glad.
 
 
Kul, boken har sålt bra men det viktigaste är ju att de som köpt den faktiskt tycker om den!
 
 
 

Storm

 
Ujuj. Helgen var hård. Storm och långvarigt strömavbrott parat med kycklingfödsel. Det var rätt speciellt ett tag. Med kycklingar innanför tröjan och 37 timmar vakentid... Nu först kom internet tillbaka. Så nu ska jag tokmaila och styra upp allt jag inte kunnat göra på sistone! Spännade att gå in på internetbanken igen..
 
Här är en liten pippi som tyckte att det var skönt att sova på de ännu varma kokta äggen...
 
 
Tyvärr har vi failat i fråga om värmen. En kyckling av tio dog i går. Den kastade sig bakåt, la sig på sidan, var slö och dog i min hand till slut. I dag samma visa med två av dom. Jag panik-googlade och hittade en massa trådar om samma fenomen. De är visst superkänsliga för kyla och om de råkat få lite vatten på bröstet, vilket jag såg att mina fick trots minismå vattenskålar av kapsyler.. så blir de nerkylda, får diarre och dör. :(
 
Nu har jag byggt om buren och lagt en tjock bok under handduken under värmetaket så de kommer längre upp. Och så hittade jag ett tips om att göra en automat av en upp och nervänd creme fraischeburk. man gör små små hål så det sipprar ut vatten i locket och så kan de få ner näbben i skåran med vatten men inte lyckas kliva ner i vatten.
 
Hoppas hoppas de återstående sju överlever den tydligen så kritiska dag fyra och fem.
 
 
 

En långsam lördag

 
I går hade jag en hästdag. Tre pållar fick massage. En fick första behandlingen och två söta islänningar fick sin tredje. Det är så kul då det händer grejer.
Att få en "ponnyrumpa" som det ju inte är för att det är islandshästar, men ändå, att gunga och svikta i stället för att kännas som en tryckluftsfylld boll. Att få en kort s-formad hals att bli lite längre.
Det är en spännande process. Att börja rota i muskulaturen på en häst. Eller människa.. Men det är nästan roligare med häst.
Att på några veckor och behandlingar höra ägaren (på ett ungefär) sucka över omotiverade galopper på travbanan, omöjliga övningar på dressyrbanan, se dem rycka på axlarna och skylla på sin egen oförmåga och fråga en massa frågor om hur mycket fel det kan vara egentligen på deras häst.
Så vips står man och får höra en leende ägare berätta med en helt annan spänning och entusiasm i rösten. Hur mycket mer fina sidor och engagemang ägaren kan se hos sin häst då den har mer att ge. Då den inte gör allt för att slippa göra rätt (eller snarare kämpar men inte lyckas) och ägaren känner att den får gensvar då den gör rätt.
 
Det är nog svårt att se små stegvisa framsteg, för det är sällan någon pratar om en revolutionerande förändring, men om jag lägger första behandlingen på minnet, så brukar det vara en enorm skillnad i utstrålning hos ägaren, och en annan nöjd samarbetsvilja hos hästen då den får sin massage efter två-tre behandlingar.
 
De blir mer och mer mottagliga, hänger med läppen, gungar med, överlåter sig helt åt mina händer. De är inte längre vaksamma och rädda om sina olika stelare delar, utan "berättar" med kroppen vart nästa steg borde tas. De kan ställa ut en hov, väga av en bog, eller stumna i ena sidans ländrygg, som för att markera att här har vi nu kvar ett gammalt spöke som stör oss fortfarande.
 
Det känns som om hästarna blir mer kroppsmedvetna av att bli massarade. De blir såklart påverkade av endorfiner efter en behandling, men även då de gått ur kroppen så känns det som om de har en annan känsla för sina egna rörelser.
 
Hur kul som helst är det!
 
På kvällen efter som det kändes hundra mil i bil, fick jag hämta hem mina barn och gjorde pizza. Smilla dukade fram (kolla inte mamma!) i vardagsrummet, ställde fram ett doftljus och gjorde fint. Så satt vi och proppade i oss och myste. Ungefär var fjärde minut sprang någon av oss in i köket för att se om vakteläggen inte skulle börja kläckas, men nä. inget ännu.
Äggen vickar då och då och det hörs små skrap. men ingen har velat komma ut.
 
Jag fick kanske tio stryk på kinden av lilla Sigrid, som tittar mjukt in i mina ögon, och säger ; Sönt att se dej mamma, och pussar mig med sin snoriga lilla mun! ♥
 
Mys i kubik!
Nu är det helg.
 
 
 
 

Kall dag och trötta morgnar.

 
Den här årstiden är jag alltid halvdöd. Nästan i alla fall. Om man jämför med sommarens aktivitetsnivåer.
Det är något med kylan och mörkret men så plötsligt brukar det vända och orken kommer smygande runt advent. Så skumt. Samma sak med våren. Då solen kommer tillbaka men värmen inte är här ännu, då blir jag skitdålig får kortisolfall och behöver ta lite kortisontabletter nu och då för att över huvud taget fungera.
Inte alltid, men några dagar här och där då kroppen rasar helt.
Nu händer det sällan, mina B12-sprutor håller kortisolet uppe känns det som men vissa kvällar så dalar orken på det där gamla välbekanta sättet.
 
Som förr.
 
Då det var som värst blev det ambulansfärd till akuten, med känselbortfall från midjan ungefär, och orörliga armar. Då blev det omöjligt att öppna ögonen, talet blev sluddrigt. Jag yrade, gick in i dvala och brydde mig föga om något annat än att ligga helt helt blick stilla och vara i fred.
 
Läkare har sagt att jag hade problem pga ångest. Men i de där lägena fanns ingen ångest. Bara en vilja att få ligga helt stilla och bara vara. Kroppen ville inte mer, kunde inte.
Jag visste rent logiskt att det här är fan inge bra, men hjärnan orkade inte bry sig.
Det känns inte som ångestbetingade problem.
Kuratorer och psyk kunde inte påverka mina besvär heller. Andas i låda och slappna av var ingenting som påverkade till det bättre då nivåerna av stresshormon sjönk. De skulle ju upp.
Att dricka massvis med vatten fort kunde tvinga upp blodtrycket. Det blev min lilla hittepå-räddning.
 
Rädsla och ett rejält BU hade kanske fått mig mer på banan?! Men då jag var nog låg i dvala kunde jag inte ta mig upp trots att min lilla dotter vrålade. Det var hemskt.
 
Det som hände då var att kortisolet gick så lågt att kroppen gick in i dvala. Syreupptagningen blev superlåg och om jag rörde mig ströps syret och det kändes lite som att allt blod rann ur kroppen. Huvudet blev kallt utanpå och munnen domnad. Efter sådana riktiga attacker var urinen blodröd pga alla döda muskelceller som skulle ut. Som dog pga syrebrist. Jag var inte i något fint skick de åren.
Axlarna som knotor, benen som stumma stockar med ständig mjölksyra. Stel och matt som en nittioåring.
Min kroppstemp under de året låg runt 35 grader. Nu är den uppe i mormala 37.
 
Därför är jag så JÄVLA glad åt att jag kan springa/gå fort i drygt sju kilometer och må bra efteråt!
En seger och en lycka utan dess like!
 
Så där illa som det var kan det bli, om man har problem med sina hormoner och inte har en fungerande produktion, eller mystiska inflammationer som härjar fritt i kroppens organ. Men det tycks man inte ha kunskap nog för att hitta i vården i dag, tyvärr.
Nuförtiden är jag helt beroende av att få tag i min dagliga dos Levaxin 200 mikrogram, samt Liothyronin (Sköldkörtelhormon i sin omvandlade form) 40 mikrogram. Jag behöver även en nöd-burk kortison som jag kan ta om jag trillar dit och får en infektion som magsjuka eller som nu, höstmörker, långdragen förkylning som pågår i veckor plus ägglossning.
Sånt kan tippa skutan men då räcker det med en ynka liten tablett på lägsta dos 2,5 milligram kortison för att jag ska komma ur dvalan, få energin på topp igen och orka fortsätta dagen till sitt slut.
Turligt nog finns det (privata) läkare som kan sin sak.
Men jag tycker att alla läkare på vårdcentralerna borde kunna hjälpa såna som jag.
 
Häftigt är det.
Inte lika häftigt att jag fick komma på det själv. Och att det tog ca femton år.
Inte heller lika häftigt att det finns massor, jag gissar tusentals, människor med samma bekymmer.
Gissningevis en stor del av de socialt och energimässigt utbrända, som sitter fast i sjukskrivning. De som ligger långt under sin normala nivå både socialt och på jobbet. Som har en massa skumma diffusa symptom som viftas bort som "så kan man ha det" utan att man hittar någon orsak eller bot.
 
Jag orkar springa för första gången i livet.
Tummen upp på det!
 
 
 
 
 
 

Som jag trodde

Var vaken mest hela natta. I halvslummer till slut och så helt död då väckaren ringde.
 
Phu.
 
Men nu är jag igång. Solen skiner och jag har masserat en rygg, uppdaterat min portfolio lite SÅHÄR och gör en attgöralista.
 
Är lite sugen på att vara med på en marknad sista november. Men har hunnit bestämma annat.. Jaja. Hade vart skoj att sitta med ett bord fullt av barnböcker, lite tryck, lite akvareller, kanske armband och bjuda på chokladkolor bland adventsljusen. :)
 
Här en akvarell från i somras, då vi hade sommarutflykt längs höga kusten på "Rotsidan".
 
 

Månens fel

 
Det måste vara den. Det slår aldrig fel.
Jag KAN inte sova då det börjar bli fullmåne. Jag är trött, lägger mig svintidigt för att äntligen få sova massor men nä.
Nu gav jag upp efter timmars snurrande och irriterat ändrande av läge, tittande på telefonen och mediterande. Kvart över tolv och helt plötsligt pigg.
 
Åh vad drygt, vill ju sova då man ska och inte vara trött i morgon bitti i stället som jag förmodar att jag kommer vara.
 
Suck.
 
 
 

Katter alltså

 
Lilla katt är så innibomben pigg. han springer, klöser, flyger genom rummen. Han hänger i draperier, kör rally över bord och soffor. Hur kul som helst.
Han är inte så rädd av sig, så såhär ser det aldrig ut. Men desto fler gånger går han till attack och brottas med fötter, knän unde täcken och saker på golvet.
 
Den här kattungen på filmen var ju så sjukt rolig!
 

Ny hobby

 
Smilla ville besöka stans pärlbutik. En väldigt välsorterad sådan som har det mesta.
Jag blev ungefär som ett barn i en.. pärlaffär.
 
Jag handlade för ca 250 kronor och Smilla för en del mer. Sedan satte vi oss och knåpade. Nu börjar jag få greppet om hur jag vill att de ska se ut och vilka delar som behövs. Nu måste vi ha mer saker för att kunna fortsätta, men här är några alster hittills.
 
Får nog kalla dem "Sot of Kärrsjö" då jag har invigt ett par av dem med sotning av panna... Rasslade fint på min handled då jag sotade rökkanalerna minsann! :)
 
 
 
 
Det här är ju precis hur kul som helst!
Måste handla mer delar! NU!
 
 
 
 
 
 
 

Springspring

 
Jag har varit lätt orolig nån dag eller två. Trodde det var efterdyningar från min utekväll i lördags men icke, visade sig vara pms och det får man ju dras med och är inte så mycket att göra åt.
Men efter att ha legat vaken i timmar i går kväll, trött som en gnu men rastlös som få, så tog jag en springtur i eftermiddag. Tänkte att nu ska oron bort och ersättas med utmattning.
 
Jag fick ett runkeeper-rekord på 7,12 minuter per km och nästan fem km.
Rätt kul att jag som aldrig sprungit i hela mitt liv nu faktiskt orkar jogga på en bit. Måste givetvis gå ibland men springer mer än jag går!
 
Jag skulle egentligen hämta hem Sigrid, som är med farmor och fadern, men jag fick lite halvångest och tänkte att nej jag måste få lite mer tid. Så hon får sova där en natt till och jag mailar, betalar räkningar, planerar skol-barnboksläsning, sorterar och skickar bilder.
 
Vill man förresten köpa en bra julklapp kan man beställa ett porträtt eller kanske en lite mindre avancerad bild av något eller någon kär och ge bort. Tid finns ännu! Kan inte visa den jag gjort senaste för den är ju en hemlis och julklapp, men såhär kan de se ut:
 
 
Alla de här är akvareller i stort format, mellan A3 och A2 och vissa ännu större. Förutom den första som jag gjort på ett A3. Pris för ett stort porträtt mellan 1200 (akvarell) och 2500 kr (olja) En mindre enklare tecknad bild kanske från 600 kr.
 
Ja det var mitt julklappstips.
 
Nu ska jag äta Halluomi och planera bokläsning för barnen i morgon!
 
 
 
 
 
 
 
 

Lörrrdag!

 
Alltså, nu sitter jag och fakturerar litegranna och mailar och fixar. Inser med ett pirr i magen att jag är barnfri nu. Jonas kom och hämtade lilla S för att åka och hämta hennes farmor i stan. Skön känsla att se henne vinka glatt med sin luriga nöjda min och säga eeejdåå mamma, ses nart!
 
Hon väckte mig efter en rejäl sovmorgon med;
 
'-SKIT-looligt mamma, åka mototyttle! (skitroligt att åka motorcykel..) och sken som en sol. Jag undrar vad hon drömt! :)
 
Nu skulle jag eg ha ridit ut med en kompis, men hon fick förhinder, underlaget är ändå uselt och jag är trött. Inte i huvudet, men kroppen säger att den gärna bara softar en stund nu.
I förrgår masserade jag fem stycker fabriksarbetare, storstädade huset, skurade badrummet och mockade som vanligt. I går bar jag in nån kubik ved, städade ute, gick på en terräng-skogspromenad med barnen med Sigrid på ryggen och tog hem ris till altanen.
Så på kvällen byggde jag en vaktelbur av en billig hamsterbur från loppisen. 75 pix och så ett egenbyggt underrede, det tyckte jag var ett kap! Den är så fin. Har ett nytt värmetak liggande på posten med. Så om det kläcks några småttingar ska de få en hyfsad start i alla fall. Ca sju dagar kvar till kläck. *Hållatummar
 
Så då Sigrid somnade efter halv elva (!) så var jag rätt mör, men fortsatte med att mocka och ta in hästarna. Känner mig lite småtrött i musklerna nu. Så det blir inget rida av, utan bara stallstäd och sedan dusch och sedan... Tamtaratam: åka till stan och gå ut och roa mig!
 
Känns ovant, skitkul och lite spännande!
 
Ska nu göra lite röror, packa ostar, vin, räkor, bröd, smink o grejer och dra till Linda för att ha en kanonkväll! Jorå, det ska vi ha!
 
Min syhörna i sovrummet. Gruvar mig för att börja sy bara, för det blir så skräpigt då jag håller på.. Och med kattunge också. Phu!
 
 
Lillans tredje ägg. Jag samlar dem i en kartong. Ska baske mig prova kläcka Serama ändå, fast folk säger att det knappt är möjligt.
 
 
Vaktelbebisarna? Eller bara tomma ägg?
 
 
 
Skön lördag på er alla!
 
 
 

Telefonbilder

 
Jag gillar ajfånen. Den tar fina bilder "i språnget" och så med Instagram (heter martakatarina där om någon vill följa) får man effekter som gör bilderna lite mer intressanta.
 
Här är några av senaste tidens mobilbilder.
Jag har fångat två möss i fälla inomhus. Mamma katt som vi tagit hit har tagit en, som hon la fint vid sängen så vi kunde applådera henne då vi vaknat! :)
 
 
Lilla katt, som spinner som en maskin.
 
 
Lilla vita häst, nyklippt och pigg som en unghäst!
 
 
Den svarta, alltid lika pigg.
 
 
På tur runt sjön. Mot galoppbacken!
 
 
Där bor jag! Brånasvedjan.
Torpet som avstyckades från mina anfäders gård där min farfar o far är född och nu min farbror bor. Storhemmarnet på solsidan, där sonen Erik fick ta över en bit mark åt öster. Timmerhus med åkermark.
"Bråna" betyder visst "älgarnas brunstplats" och svedjan "där har man bränt skogen och brutit mark"
Berget bakom är Brånaberget.
Därav mitt företagsnamn: Brånaform
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Frihet och lugn

 
Jag går runt här och jobbar. Tar chansen till roliga saker då de dyker upp. Små saker, som en ridtur direkt efter att barnen åkt på morgonen. Eller som en stunds tecknande "baraföratt".
 
I morse vaknade jag med världens halsont. Eller, vaknade för tusende gången då jag ju vaknat varje gåg jag behövt svälja i natt, och med en överdrivet ökad salivproduktion var det ju hela tiden.
Efter att Smilla åkt till skolan (Sigrid hos pappa) vinglade jag ut till stallet, gav hästarna lite hö och skulle elda. Insåg att det ju var ett tag sedan jag sotade och började lossa på luckor och dra upp spiraler ur rökgångar.
 
I stället för att bli trött på alla såna sysslor så kände jag mest en stor frihet! vad glad jag är över att ha lärt känna mitt hus såpass väl. Att jag kan sota pannan, och få loss det där som sitter så hårt i rökgångarna. Det kändes som en märklig frihet att stå med armarna djupt inne i rören och gräva ut sot och aska, skrapa rent i asklådan och skyffla ut sotet.
Lite som då jag skott hästarna. Känslan av att nu dröjer det i alla fall en stund innan det är dags igen. Och jag kunde själv!
Då jag känner det där, "kan själv" så låter jag gladeligen någon annan som gör det bättre ta över. Faktiskt. Om jag har råd så ringer jag gärna den bästa hovslagaren. Men att lära sig göra saker och få greppet om hur allt hänger ihop, det är en fantastiskt skön känsla.
 
Det där gör att jag inte förmår tvinga Sigrid på med jackan då hon säger "schälv" och vänder sig om för att få ihop dragkedjan själv.
Jag berättade på dagis varför vi var lite sena pga att Sigrid dragit av sig skjortan tio gånger för att träna på att ta på själv. Att hon dragit upp tryckknapparna så det knattrade fem gånger och sagt "igen, näppa schälv".
 
Pedagogen sa, men oj vilken mamma du är som låter henne hålla på så!
Jag blev lite förvånad, och tänkte, men hur gör man annars? Man kanske lyfter barnet skrikande in i bilen? Tar med jackan under armen, eller så han man ett barn som det går att tvinga genom att ryta till? Jag vet inte, men skönt är det oavsett att få ta den lilla stunden och låta henne prova fem gånger innan vi åker, för att sedan se henne kvittra, sjunga och studsa in på förskolan!
 
Själv sitter jag nu med ont i halsen, tungt huvud men så jädra nöjd över att pannan är pedantiskt sotad och det brinner ordentligt. "Kan själv"
 
Undebara Clara skrev förresten om barnuppfostran i går. och jag kände att fasen vad skönt med någon som skriver så bra om en sak som jag har som mål och strävar efter mest varje dag, men aldrig satt ord på.
 
Lär här!
 
 
Lilla älskade unge.
 
Kan schälv!
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0