Ridlektion.

I går kom nioåriga F hit igen för en ridlektion. Jag baxnar igen över hur sjukt snäll mitt sto är då barn rider. Hon bär dem så fint så fint. Travar så mjukt, lyssnar så noga.
F sa med ett skratt att, men, hon verkar ju veta vad jag vill för jag GJORDE INGET och ändå stannade hon!
 
 
Kolla bara, kanske tredje lektionen och de travade över bommar! :D
 
 
På morgonen lämnade jag Siggan på föris och åkte till ett uppdrag som jag vill få klart. Jag ska byggstäda ett stort hus och inreda fönstren. Dvs fixa stänger och gardiner i hela huset. Innan jag gick in och kavlade upp ärmarna för fönsterputs tog jag och Zita en promenad i den magiska tallskogen utanför.
 
Dofterna, och fågelsången! Helt fantastiskt.
 
 

Travhästskutt

i morse var jag så seg så seg. Så trött, vagel innanför ögonlocket, stela ben, yrsel. Så för att få igång humör och kropp tog jag ut Lasse på banan innan jobbdagen tog vid.
 
Han fick skutta lite och trava av sig på åttvolter och stora spår efteråt. Han blev riktigt "nöjd" av skuttandet, sa till slut att nej nu orkar jag inte mer av det här! Han såg också bitvis lite sur ut över att jag lägger saker på marken som han måste kliva över! :)
 
 
Hihi, han bockade som en blådåre efter att ha hoppat jättestort över hindret. Som att han blev förbannad över hur han fick ta i! Det är nyttigt för min älskade knubbis så han kan få hålla på med sina luftsprång.

Majs vackraste dag

 
 
 
Hade tänkt ljusa upp bilderna som jag tycker blev för mörka, men orkade inte.
Fel, hinner inte. Ska dricka kaffe i kvällssolen nu!!
 
 
 

Känslig..

 
Blev lättad då flickan som försvann i går hittats, men gick direkt över till att storgråta, känna maktlöshet över all ondska (jo, det är väl rätt uttryckt) i världen då det postats en bild av små barn som massakrerats på fb.
Det är fruktansvärt att se sådant i vanliga fall, men nu tror jag magsjukan satt ner toleransen alldeles för jag bröt ihop fullständigt!
 
Frågan som väcks är, finns det något positivt med att ha sådant i sitt fb-flöde. Närbilder av horribla brott mot mänskligheten, mot barn, meningslöst våld? Jag tänkte först blocka läkarsidan som lagt ut det, men kände ändå en slags mening i att de vidriga brott som sker nu och ideligen även syns här, i vår trygga Svenska tillvaro. I min trygga tillvaro.
 
Vet inte riktigt vart jag ska vända frustrationen bara. Vill mentalt slita upp de som utför dåden från jordens yta och hiva över dem till -säg, en öde planet som inte kan ta så stor skada.
Det kändes som de döda barnen, allihopa var mina. Ibland är det jobbigt med hög igenkänning och inlevelse.
 
Huga, tung morgon.
Lite bättre kändes det av att få sätta mig med välgörenhetsprojektet som kanske kan bidra till något positivt, till just barn.
 
 

Kalla kårar.

 
Ser inlägg på FB från öviksbor om en tolvårig flicka som saknas ifrån Domsjö. Hon hade lagt en lapp på bordet om att hon skulle springa en sväng och är nu försvunnen.
Hade tänkt göra ett inlägg om min fina dag, men det knöt sig i magen!
Hoppas hoppas hoppas hoppas de hittar, eller redan hittat henne redan!
 
 
 
 
 

Vad hände?

Jag, Jonas och Kristina åkte till umeå för att fira en väns trettioårsdag. Jag hade sett fram emot festen i flera dagar och peppat för dans hela natten och en riktigt rolig kväll.
Vi sprang in i ett köpcenter och shoppade lite, hämtade nyckel till lägenheten vi fick låna och bytte om.
Det är inte så ofta jag klär upp mig så det blir lite speciellt då det väl sker.. Så åkte vi till kalaset och minglade runt lite.
Efter förrätten som var skitgod, kände jag mig lite skum. Småfrös och det började sticka lite i ansiktet. Huvudrätten kom fram och jag tyckte plötsligt det var rätt obehagligt med mat. Magen började gräva runt och låta olycksbådande och jag insåg med fasa att jag måste vara sjuk!
 
Som tur var ringde vi snabbt som ögat taxi och på vägen till läggan sprang Jonas in på en mack och köpte två flaskor cola. Då var jag rätt borta i huvudet och ville bara hem, minns det som att jag snyftsprang in i huset och dök ner i soffan, fick ett glas cola upphällt på bordet och så tog Jonas taxin tillbaka till festen.
 
Skämtar inte om jag kaskadspydde tio till femton gånger och inte sov en blund på hela natten. Då de andra kom hem vid tretiden höll det på än, fi fan alltså. Ont gör det, då magen vrids om tills ingen ork finns kvar.
Vägen hem i dag var inte så kul, åksjuk och svag, med knivhugg i njurarna och yrsel.
Nu känns det bättre, men kroppen är helt tom. Huvudet och nacken värker och jag ska gå och sova. Har ingen lust att vara mer sjuk, är trött på influensor, feber, trötthet nu. Vill njuta av vårsolen, orka jobba och vara ute!
 
i morgon vill jag vara pigg och kunna jobba mer på barnböckerna, vill boka tåg till Stockholm till helgen, vilket känns skitjobbigt just nu. Vill åka med sopor till återvinningen, vill hämta spån.
 
Blä, får hoppas att resten av gänget klarar sig, för jag har ingen lust att se barnen börja spy nu!
 
 

Vårbestyr och jobb

Blandat med krattning, sandlådelek, perennrensning, tvätt, altanbyggnationer och jobb så har jag ridit en hel del!
Just nu jobbar jag mestadels på två barnböcker, får se om jag kan visa nått sedan..
 
I går hade Smilla en kompis här som sov över och den tjejen ville rida lite. Smilla, som är en mkt bestämd dam sa att hon vägrade rida förrä Cebonita skakat på sig, vilket hon nästan alltid gör då man ridit en stund. Men, i går skakade hon inte på sig alls och alltså blev det ingen ridning för henne...
 
Här är några bilder iaf. Arabfröken var bättre än på mkt länge. Det var iofs mkt länge sedan jag trimmade på henne, men nu hade alla spänningar släppt tror jag för hon jobbade kanonfint!
 

 
Fina dagar med kalla vindar med en oerhörd vårpepp!!
Nu väntar jag bara på att få börja måla vitt på min nya fönstervägg på altanen!!
 
 

RSS 2.0