Trött...

Sitter och skissar på ett porträtt. Ögonen går i kors och förmodligen borde jag släcka ner och sova.
 
Helgen har innehållit ridning, busgalopper, regn, middagsbjudning, trasig bil, lagning av bil, lampbyten i bil, Sigridgos och en hel del annat smått. Nyss röjde jag hjälpligt i röran inne. Alla pelargoner av stora mått som inte vill frysa ihjäl trängs nu i köket.
Det känns taskigt att ställa ner dom i matkällaren så fina som de är!
 
Jag var på stan med Jonas och Sigrid i fredags. Vi gick in på Teliabutiken för att han skulle lyxa till sig med en Iphone5 och jag ville ha hjälp att återställa tagentbordet på min telefon som Sigrid ändrat till Kinesiskt...
"Fatta innan vi kom på dedär alltså!" sa killen och jag kände mig lite mindre dum över att inte kunna fixa det själv..
 
Säljkillen identifierade också mitt kameraproblem som nog var Siggansaliv som torkat på glaset inne i telefonen... Då jag putsat lite på det och sedan satt ihop den igen gick det bättre att fota!
 
På lördagen kom min ridkompis och vi tog en riktig uteritt i finvädret. Hästarna var på tårna och det blev lite busgalopper! Det är bra för själen alltså, att känna hovarna smattra mot marken och känns suset i öronen!
 
Med en skakig filmsnutt låter jag det vara sista svamlet för i kväll.
Tror huvudet behöver sömn!
Natt natt alla!
 

Björnfrossa!

Jag vände på huvudet och stirrade in i en björnkäft!
Det var den lilla björn som Jonas sköt förra hösten. Huvva, de ser läskiga ut tycker jag! Små pliriga ögon och så de där svinlånga klorna.
Brrr, jag tycker om djur i allmänhet men vissa vill jag helst inte träffa på! Inte ens på djurpark tycker jag det är kul att vara nära sådana rovdjur! Det känns onaturligt, som att det inte är menat att vi ska vara så nära på nått vis...
 
Sigrid klev upp, klappade den på huvudet och stack pekfingret i nosen...
 
 
 

Torsdagstema.

"Min favoritkändis"
 
Jag tänkte lite och en kavalkad av självcenterade, stajlade, snygga, intressanta, provocerande, mainstream, botoxade, rynkiga, exponerade och på en massa sätt framträdande kändisar passerade revy.
 
Den som stannade kvar på näthinnan och på trumhinnan var min favvosångare;
 
Stefan Sundström.
 
Han som pissar på komposten för att den ska få fart. Han som visst älskar tevespel. Som har sjal i håret och sjunger passionerade visor om Sabina, som kan få hjärtat att hoppa och värka lite med sina texter. Som även skriver samhällskritik och frågar varför barn som tar plats får droger.
 
Jag får en dos igenkänning av honom. Att vara kreativ, stövla runt på sin gård på landet och bry sig om det lilla.
Och så betrakta människor, se dem, och längta efter och hylla kärleken!
 
 
 
 

Skit då...

Det blev ingen kontroll av Sigrid. Min bil vägrade starta som så många gånger tidigare då det varit fuktigt väder. Jonas hade en tvåsitsig bil där vi inte fick plats så det var bara att stanna hemma och boka om tiden.
 
Han körde ut sista sanden och vi försökte starta bilen men den står där den står än. Nu är det mörkt och regnigt och jag är föga sugen på att hålla på med den. Motorvärmaren är på om det kan göra någon skillnad.
 
Blä.
 
 

Besiktning.

Av bäban.
Snart kommer Jonas och så drar vi till BVC för att få höra om Siggan utvecklas som sig bör. Det gör hon alldeles säkert!
Smilla sprang intill mig sista biten till taxin i morse och föll, slog knäet i en vass stor sten och skakade och stöngrät av smärta. Det var inte kul.
Hon grät och villa stanna med mamma men vad gör man, hon skulle ju till skolan och sedan vidare till sin far. : (
Jag tröstade en stund, sedan peppade kompisarna i bilen och hon log mellan tårarna och åkte till skolan.
Lilla gumman, det är så sällan hon gör illa sig så hon blir alldeles chockad då det händer!
 
Nu helg med bara jag och bäban.
 
 
 
 
 

Vacker dag med höst helt igenom!

Solen sken på oss idag igen. Det är väl det som är det fina med hösten, då solen värmer medans färgerna sprakar. Smilla har krattat guldgula björklöv och kastat sig i högen. Siggan kravlar runt och stoppar det mesta i munnen. New Dawnrosen kämpar på med sina första (!?) blommor och är så fin! Floxen blommar rosa och snart borde kärleksörten bli rödrosa också!
 
I dag har jag haft en förmiddag med stigande frustration över gnälligt barn. Men efter lite bajsande och lång sovning ute så var hon på topp igen!
Jonas kom förbi och tog henne på långpromenad. Sedan hjälpte han mig med stolpar och sand. Jag är så jäkla glad över att få hjälp, det är så lätt då han sätter igång. Jonas plus traktor så händer det saker!
På ett kick var alla stolpar nedtryckta så de inte lär rubbas i första taget! Sedan började han oombedd köra ut stenmjölet och planera ut det medans jag gick omkring med kratta och jämnade till.
 
Det blir hur bra som helst! Jag bara längtar efter att sitta där och trimma rörelser på mina hästar! En dröm som kan bockas av på listan. Jag har inte så himla många på den listan så humöret är på topp över det här!
 
Jag blir lite förvånad över att energin är så pass hög. Jag tappar aldrig fattningen likssom. Situationer som förut skulle fått mig att panika och få flicker framför ögonen känns ingenting nu. Energin är jämnare nu då jag tar lite mindre levaxin på morgonen och en-två Liothyronin och sedan en till Lio på eftermiddagen. Enorm skillnad i hormonupptaget känns det som!
Det måste ju vara omvandlingen i kroppen som är dålig, att jag mår bättre på T3 i stället för bara T4
jag knatar omkring och fixar saker bara, jobbar på med det ena efter det andra. Tänker att nu kommer jag nog inte orka mer och så bara går det lätt att fortsätta. Det är ovant!
 
Soppa är gott!
 
 
Stenmjöl är mjukt. Tills det hårdnat!
 
 
Siggan kan gå och är söt!
 
Hon älskar att klä på sig. Hon kommer krypande med ett högljutt HääääHHÄÄÄÄÄÄ och håller fram skor eller vantar och ska ha på sig. Då hon har vantar på båda händerna och skinnskorna på fötterna ser hon lycklig ut och säger TATT TATT!!
 
 

Mobiltömning!

Måste nästan börja med kvällens grej. Jag hade ett energiskov och bakade matbröd, kokade spenatsoppa, kokade ägg, stekte poannkakor och bar på gnällig Sigrid. Efter maten skulle jag normalt sett ha rasat ihop i en pöl i soffan men n stannade orken även efter maten.
 
Jag och Smilla gick ut och Sigrid somnade turligt nog i vagnen utmattad som hon var. Vi mockade snabbt, tog in hästarna (hon är modig och stor nu, hämtade Nita själv och ledde in henne, samtidigt som jag gick med Lasse förståss) och borstade av dem. Så tog vi varsin pålle till ridbanan. Fatta hur underbart roligt det är! Att gå ut med varsin häst, jag och min dotter. Märkligt, vad hände med tiden?!
 
Jag hade fått en tanke att varför inte lägga ponnysadeln efter shettisen vi hade på Nita. Den var lite smal i bommen men låg helt ok med tanke på hur lätt ryttare som skulle sitta i den. Aningens bakåtvikt hamnade den i men låg jämt och bra. Hittade en lång sadelgjord med som räckte ända upp till ponnykåporna.
Så kastade jag upp fröken och hon började rida omkring som hon aldrig gjort annat!
Hux flux travade hon runt med, helt orädd!
 
Jag berättade hur hon kunde prova att rida lätt men nej, fattaru hur det känns jobbigt i magen eller?? och hon fortsatte i nedsutten trav. Jaja, jag var glad åt att det gick så bra!
 
Min häst var skittråkig.. Han bara gick och tittade och krängde efter Nita. Några sträckor kändes han ok men inte var han något under av smidighet i dag. Kylskåp på ben snarare, förutom då han lyssnade till och klev på med hovarna där de skulle vara.
 
Sigrid vaknade såklart men var nöjd med att sitta och titta ett tag på oss. Sedan red Smilla sin häst till stalldörren och vi gick in och åt nybakta rågkakor. Ganska lyxigt måste jag säga!
 
 Tror bestämt min kamera i mobilen har pajat, de senast tagna bilderna är sjukt suddiga och jag har putsat och putsat på linsen!
 

Glömhjärnan..

Förmodligen finns det saker att skriva om men jag minns inte vad.
Jo, i går kväll kom Jonas förbi och jag kunde gå ut (lyx) och sadla på min vita häst och rida ett pass i skymningen. Tidigare under Siggans sovstund ute provade jag och Smilla att ta in hästarna för att rida lite men då hade Lasse snört av sig den sko jag tittat på ett tag och gruvat mig för att lägga om...
 
Skyll mä skälv alltså. Jag spenderade en stund med att få tillbaka den efter att ha verkat och donat ett tag. Sedan vaknade såklart Sigrid. Men kvällspasset var fantastiskt roligt! Jag blev lite paff över hur lyhörd lilla frökenhästen var.
Teorin bakom det är att hon ser dåligt, var ganska lugn med det inne på ridbanan och la sig helt i mina händer. Hon har alltid varit orolig ute i mörker, men inte på banan. Nu följde hon minsta vink, även bakåt/åt sidan (inte bakåt som i backa, utan stanna upp och sakta ner..) och in i samling. Nu samlade jag inte direkt, men övergångar och förberedande steg innan trav och galoppfattningar samlade jag upp henne lite och det kändes som jag bara tänkte och andades och hon följde.
 
Då hon mjuknar är hon så mjuk att jag vet inte vad som slår det. Hela hon blir som smör och flyter fram, ändå var hon lite styv i ryggen kändes det och hon orkade inte hålla ihop i galoppen utan fattade fint, tog tre-fyra språng och blev sedan mer och mer fyrtaktig och bröt av. Men hon hetsade inte upp sig för det som hon brukar göra av galoppförsök utan bara mjukade på i fin trav som gick att vända och vrida hur som helst.
 
Himla mysigt pass som jag har levt på i dag! I dag då? Siggan har gnällt, jag har varit hormonlåg, frusen och lite illamående. Smilla hade en kompis men de visste inte vad de skulle göra så de hängde runt mig med miljoner frågor i stället innnan de kom igång med lekandet.
Provade laga mig igenom högen av håliga jeans och trasiga saker men kom till hål nr två innan jag gav upp pga ledsen Sigrid. Hon har varit dålig i magen och sovit dåligt. Hoppas morgondagen blir lugnare så jag får göra mer andra saker än bära bebis! Men hon är så jäkla söt att det får gå många gnälltimmar innan jag tappar modet!
 
Slog ner hagstolp den timmen hon sov iaf. Bara några kvar nu och sedan ska traktorn få pressa ner dem sista biten. Det är rejäla stolpar, sjukt bra blir det, värsta snygghagen!!! Nu ska jag sova sova sova. Längtar efter sömnen även om trappen känns som ett oöverstigligt hinder just nu...
 
Edit, vad fasen är det som gör att det här inlägget saknar radbyten?? Det ser ut som en kloss av text i min dator, även om det inte gör det innan jag postar. Suck. Min dator är inte frisk!
 
Edit 2. Har avinstallerat massor från datorn så även Firefox. Ska lägga in det igen men nu går det iaf att göra radavstånd och spara det.. Har lagt över ett par tusen bilder på bärbara hårddisken med så nu kanske datorn orkar med sig igen!?

Kvalitetsdag. Igen.

I morse vad jag så sjukt jäkla trött att det knappt gick. Det var ren tur att jag blev medveten om att jag levde halv åtta, taxin kommer åtta.
Smilla gick inte att väcka heller tills jag talade om, mumlande och yr, att hennes kompisar skulle vara hos oss i eftermiddag. Då studsade hon upp och kvittrade glatt.
 
Då hon var levererad till taxin drog jag Sigrid i vagnen till stallet och gav hästarna morgonhö inne. Efter lite pepp och funderingar i min trötthet (kolla påsarna under ögonen på fotot nedanför..) knöt jag fast henne på ryggen och borstade av hästarna.
Först hängde jag upp linorna på ridbanan igen vilket inte blev gjort då jag satte stolparna då de ska ner djupare.
Sedan tog jag ut dem en i taget och löslongerade lite.
Lasse kan man jobba lös nära på små volter men Nita vill gärna trycka sig så långt bort hon kan, samt vända utåt. han kan jag lätt få in mot mig och vända in genom volterna.
Hon är en hel del mer självständig och svår att påverka. Det blir mest öka farten då hon tolkar mina signaler..
 
Han var fin, lugn, stabil men med energi. Hon liite mer springig.. Jag tog på longerlinan i grimman på slutet och det brukar få henne att länga sig men hon var full av energi och studs i hovarna och höll halsen högt som en typisk arab..
 
 

 
Nita stannade och sa, här är en bäba, ska hon vara där? Jag borde nog vakta henne!
 
 
 
Sedan har jag målat lagårdsdörrarna, eldat, städat pannrummet, eldat slräp ute, laddat gräsklipparbatteriet, mailat, budat hem en bärsele på Tradera, skrivit på kurskompendiet och svurit över nya word där bilder hoppar runt som de vill tills jag vill banka i tagentbordet.. Så kom barnen hem och det var riktigt roligt!
Efter ett par varmkorvar var lekte de ute och jag höstgrävde trädgårdslandet, ättiksvattnade på ridbanans ogräs och tog upp potatis med hjälp av Anton. Han påpekade att hans morfar faktiskt har en pärupptagare. OCH en pärsättare! :)
 
Siggan spenderade nån halvtimme med att klättra upp på en liten plaststol på gräsmattan och sitta där och tjoa av stolthet! Sedan kröp hon runt i trädgårdslandet och letade mask, lite skit har ingen dött av som de säger..
 
Gjorde mini-älgfärsköttbullar åt Siggan, utan salt och vanliga åt oss. Gottgott!
Jo just, vi tog en sväng på loppisen också, och fyndade två par svinsköna snygga (tycker jag) jeans, en kavaj, en klänning, mjuka skor åt Siggan och en ridväst. En sak till.. på ren reflex köpte jag en liten tax åt Jonas.. Han gillar taxar men jag är lite tveksam till om han använder broscher så ofta!?
 
I kväll har Smilla och jag frossat godis och ostbågar under ett täcke i soffan. HUR skönt som helst. Vi har kommit i fas tror jag, med aktivitet och vila. Jag mår bra i kroppen, trots trötthet ibland på morgonen.
och nu är det fredag och i morgon INGEN taxi att skynda upp till, lyx!
 
En fin dag, fin och lång!
 

Blod i bullpåsen..

I går blev en sån där knasig dag. Jag jobbade på hemma och hade en grej planerad -föräldramöte på skolan. Så ringer Jonas och är stressad över att de måste stycka upp en älg de sköt i helgen och det blir svårt att hinna ner för att passa barnen då jag ska iväg.
Det slutade med att jag stod och skar i en stor älg för brinnande livet bland fyra luttrade jägare med Sigrid fastknuten på ryggen.
Jag putsade och skar och insåg snabbt att jag var för noga och i och med det långsam.
Men oj vad spännande det är att se hur ett sådant fyrfotadjur ser ut under huden! Mald i en påse säger det ju inte så mycket men nu fick anatomihjärnan jobba.
Jag har styckat förut en gång, en ren. Men det här var lättare att se, större bitar och ganska likt en häst. tror jag..
 
Åh, kolla, här är triceps, ska den bli färs? Oj vad stor infraspinata, så den blir en stek? Där är ju psoas, jaha, filé kallas det ja. Smilla spelade spel på min telefon och käkade bullar inne i fikarummet och spatserade runt och höll för näsan och pladdrade. Sigrid var helnöjd på min rygg och sov på slutet en stund.
Vi hann få ner hela älgen och all färs mald och packad på exakt tre timmar.
Sedan spurt hem, lite fusktvätt för att dölja slaktdoften och så iväg på tidernas tråkigaste föräldramöte...
Jag blev så jäkla trött då jag satt mig ner och tittade på bildvisningen av skolplan och likabehandlingsplan så jag på riktigt halvsomnade säkert fem gånger. Hjärnan blinkade till och då rektorn läste högt ur pippi långstrump då gick det inte att hålla ögonen öppna!
 
Blodet då.. Jo jag undrade hur tusan kanelbullpåsen kunde vara så nerblodad och insåg att det var mitt lillfinger som blivit styckat av bara farten...
 
Som tack för insatsen fick jag flera kilo färs med hem. Det är lyx som kommer av att bo i skogen!
 
Som straff (?) för att jag karvat i en älg höll vi på att köra på en stor älgtjur på sista vägen hem. Strax efter bron in till byn galopperade en hiskelig älg rakt framför bilen och flög iväg över diket. Phu, jag fick ställa mig på bromsen och panikbromsa!
Tusen tankar hinner man med, om bebisar och små flickor i bilar under älgar.
Fi fasen.
 
 
Tavlor till jaktlaget!

Torsdagstema!

 
 
 
Höstfeeling.
 
Jag kände att veckans torsdagstema var klart o betart med den här bilden.
Årstiderna är mycket förknippat med hästarna för mig, och hösten ger snabbare reaktioner, pigga ben och svans i vädret på min vita arab.
Färgerna sprakar och ridpeppen kommer smygande.
 
Fler torsdagsbilder finns hos Smäm!
 
 
 

Min hjärteflickor!

Det blir nog mest varje dag som jag tänker att alltså, den här lilla tjocka glada bäban har jag nog fått som en slags lön för gammal möda. Hon är så himla glad och mysig! Även storasystern såklart, vilken filosof och insiktsmakare!
I kväll då bäban somnat som på beställning halv åtta satt jag och Smilla inne på hennes rum och målade.
 
Rummet var ännu städat och hyfsat tomt på saker sedan fotografen var här.
(Det kommer förresten i en bilaga till ÖA den tionde oktober om jag inte minns helt fel..)
 
Jag målade på en stor bild på ett av de syrafria ark jag fått tag i genom Jonas. Riktigt häftiga stoora papper på 900 gram som går att både teckna och måla på! Himla lyxigt.
 
Hon målade akryl på en gammal bild som hon målat och haft på väggen men ville måla om. Jag kan ju inte förbjuda henne trots att jag gärna haft kvar den i original..
Så målade hon och helt plötsligt fanns en fantatsisk bild på duken och jag ville norpa den och gömma, men hon sa bara skärp dig mamma, jag är inte klar! Den kommer bli perfekt sedan!
 
Så satt hon och outade en massa tankar som jag är så glad att jag får höra. Det är likssom såna gånger då man tar sig tid, är uppe liite för länge och bara är med henne som de där sakerna kommer.
 
Hon pratade om hur tankar kommer och går. Att tänk hur många tankar vi tappar bort i huvudet mamma. Det måste vara en biljon tankar, som vi bara glömmer bort!!
Hon pratade filosofiskt som om hon fick en liten andlig upplevelse där vi satt.
Tänk, såhär som jag sitter nu, med dig mamma. och målar, det har jag aldrig varit med om. Inte just här och nu, med den här bilden.
Det här kommer aldrig tillbaka igen!
 
Hon har sagt flera gånger, nästan varje dag länge nu, hur jag är den absolut bästa mamman nånsin. Att ingen mamma är så bra som jag! Det värmer då jag minns de där åren då jag var den sämsta som fanns och gjorde allt fel...
Vi bar in ved och mockade tillsammans, med en Sigga som kröp runt och finfördelade hästbajsbollar och sopade runt aska på pannrumsgolvet..
Smilla sa plötsligt att jag var en så bra mamma och egentligen aldrig gjort något fel!
Jo men nog har jag gjort massor av fel, en mamma vet ju inte hur hon ska göra alla gånger!
Nä, du gör alltid rätt, jag älskar dig!
 
Men sedan fick jag skäll för att Cebonitas hovar var för svåra att kratsa! Hihi.
 
Gullungen till bäba då, efter vi hade kommit in kom hon gående längs köksskåpen med sin skinnsko i handen, pekade på sin fot och sa hää häää!
Hon lyfte lilla foten och tittade glatt på då jag tog på skon, så kröp hon iväg efter nästa.
Jag tycker allt hon är en himla meddelsam och tydlig ettåring!
 
Här var hon aldeles ny, och vi undrade vad det skulle bli för en liten fröken!
 
 

Vändpunkt?

Det känns som det hänt något inuti. Trasigheten, längtan och sorgen är nästan utbytt mot.. hårdhet. Jag orkar inte mer nu. Orkar inte må dåligt. Nu murar jag upp en vägg inuti som bara rivs ner för den som verkligen vill vara en del av det som finns där bakom.
 
Tittar på lite gamla bilder som slunkit med in i den här datorn.
Min snart sjuåring som liten plutt.
På bron står samma slags blå violer i sin kruka, hon har samma tröja som lillasyster hade i går. Hon bär på stövlarna som jag i dag sorterade ner i en annan kasse för att spara till Siggan.
Det där var in på det andra året här på gården och det har hänt en hel del sedan dess.
Men mycket är sig helt likt, precis som jag vill ha det.
 
Lasse mullrar i hagen då jag går ut på bron på kvällen, trappen knarrar på samma ställen. Katten är precis sig lik med sitt höga jamande och krav på mat som för nio år sedan.
Stora saker är förändrade men det ligger en trygghet i att vårt hem är vårt hem, no matter what!
 
Nu sova!
 

Vi rensade svamp...

Det är en skön syssla. Kniven skär som genom smör i de färska svamparna och det är pyssligt mysigt att borsta bort jord och barr från dem innan man fyller upp fat efter fat.
 




En fantastisk helg fick vi! Enda saken som hade kunnat vara annorlunda är att Smilla borde varit med men hon var ju hos sin pappa. Vi ska ut en sväng till och vittja trattkantarellstället från i fjol tänkte jag, så hon får jaga skogens skatter hon med!
Jag känner mig tacksam för att få ha så fina kompisar och kunna släppa vardagen sådär fullt ut trots att vi bara åkt några mil hemifrån! Både kropp och själ fick en uppladdning som hette duga.
Träningsvärken är ett faktum efter allt bärande i skog och mark med Siggan!

Vi gick i skogen.

Jag kan säga att trots all mat gick vi garanterat minus på kalorifronten efter att ha kånkat tunga barn uppför berg, genom skogar och över åar. Vi balanserade över en rasad bro, snavade och klättrade uppför branter och gav oss inte förrän vi hade en IKEAkasse full med svamp. Nåja, inte full, men den var svintung att bära hem..
 
Kan inte återge hur jäkla vackert dag två´s utflyktsmål var. jag hade lämnat kameran hemma för att få mindre att hålla reda på och ångrade det bittert. Gräset som täckte hygget som sluttade upp mot berget var magiskt. Det glänste som silke och var fluffigt bomullslikt i topparna. Solen sken så skogen blev trolsk och mossan lyste overkligt grön.
 
Vi grillade mackor bestående av surdegsbröd med skinka och ost, iza hade packat citronchoklad, kaffe, maschmallows åt barnen och varm choklad. Det gick inte någon nöd på oss dorekt, men jäklar vad svetten rann av alla knäböj med tjockpannkaka på ryggen i selen!
Hon tjoade och kastade sig bakåt för att se på trädtopparna och motarbetade mina rörelser något där jag kröp efter trattkantareller.
 
Vi hittade fårtickor, sandsopp, trattkantareller. men inga gula dag två. Däremot växte det massor av giftiga spindelskivlingar som man ju skulle kunna förväxla med trattisarna om man inte kollade. Men kollade gjorde vi!
 
Lite kul var då en av oss skulle kasta sin jacka till den äldsta tjejen på bron, för att sedan balansera över men råkade slänga jacka med mobil och plånbok i ån och vi såg den glida bort i strömmen. Som tur var sprang barnen ikapp och hittade en lång pinne att ficka upp den med! Hihi, vi tjöt allihop då den seglade iväg ner i vattnet!
 
 
 






Vi åt, mycket mat!

Till förrätt gjorde Åsa svampsoppa på trattisar, gula kantareller och svart trumpetsvamp. Garnerad med goda krutonger och svamp.
S.j.u.k.t god.
 
 
Sedan gjorde Iza heta räkor med vitlök och piri piri, som åts direkt ur grytan med brödbitarna.
Samma sak där. Sjukt gott!
 
 
Jag gjorde inga stordåd, hade med lite saft, franskt bondbröd och gjorde en guacamole. Den gick bra ihop med de andra men kanske framför allt chipsen..
 


Bara sådär, då sötsuget satte in, med några ihopslagna huvuden komponerades efterrätten ihop. Det blev rulltårta, fylld med creme fraishegrädde med hjortron, toppad med likörgrädde, hyvlad choklad och frukt.
Behövs det sägas igen..
 
 
Så satt vi där, efter svampexkursionerna, fullproppade med mat och lite vin, helt snurriga i huvudet av allt gott!
 

Men alltså hur gullig är hon då!?



I den här stugan spenderade vi helgen.
Med fyra vuxna, en ettåring, två 1,5 åringar och tre fyra-till-åttaåringar, katter, två hundar och en massa svamp!
Svamparna kommer i ett eget inlägg, för jag tyckte sötungen fyllde upp så det räcker här!
 
Gulle. Hon pratar massor i telefon, i allt som ser ut att kunna passa. Så då hon hittade en RIKTIG telefon blev hon lycklig och satt och nickade, slängde viktiga ögonkast åt mitt håll och sa hej- paus- hej -paus -ahh--paus.
 
 

Torsdag REDAN??

Ja tydligen och alltså dags för en bild till torsdagstemat!
 
Veckans tema är "I min stad"
 
De andra hittar ni inne hos Nollfemnolltvå.
 
Min bild var ju rätt självskriven. Vad är Örnsköldsvik? Det är hockey och hockeyproffs. Hockey i NHL och hockey i Modo. Staden har odlat fram de rödhåriga tvillingarna och en hel hop av de bästa. Jag är fullständigt ointresserad av sporten i sig och har aldrig sett en hel match. Men i min stad (visserligen sju mil bort men ändock min stad..) trillar det hockey över en hur man än gör. Folk har matchtröjor på sig, det säljs hockeyprylar mitt i den största gallerian, Vaggande hockeymän med slutspelsskägg och utstående hårdtränade rumpor drar omkring barnvagnar med sina piffiga flickvänner med förlängt hår och fixade naglar.
 
De bygger de vräkigaste husen på de dyraste tomterna och är stadens lyckade och rika. Jag har ingen koll men man kan likssom inte undvika att lägga namn som Svartvadet, Näslund och Forsberg på minnet.
 
Så, bilden av I min stad blir givetvis en på allas vår Foppa, framför sitt hotell i hamnen som det byggs på för fullt.
Fler än jag har undrat varför man bygger ett hotell utan fönster mot den trevligaste delen av hamnen, men det kanske kan vara fränt med en svart gigantisk vägg som motvikt till det idylliska båtlivet, krogstråket och glasskiosken.
 
 
 
 
 Men jag gillar Foppa, det gör jag. Han verkar snäll och trevlig!

Magisk höstmorgon!

 
 
 
 
 
 


 
 
 

Frost, rök ur hästarna näsborrar, sol och glitter på marken.
Typ det bästa med hösten!!
Det var vår tidiga morgon i hagen! Sedan jobb, tecknande, blankettifyllande, mejlande, plockande. En vacker dag med hög himmel och hög energi!

Ettårskalaset!

Med barnvänlig meny, bestående av tacos och prinsessårta firade vi bästa ettåringen!
Tårtan blev trots ett marsipanhaveri skitagod! Tacos kan ju inte misslyckas och det blev ett lyckat kalas med en strålande glad Sigga! <3
 
 
 


 
 
 
 

Tummen ur.

Det tog tid, men känslan måste ju få infinna sig... Men nu har jag kommit till skott och bokat in en massagehelg i oktober.
Den som vill lära sig massage för husbehov (Det är väl det man hinner med på en helg, men jag ska dra på allt jag kan!) och äta mat och prata muskler och rörelse och diskutera stelhet är väldans välkomna att anmäla sig!
 
Det blir lördag och söndag den 13-14 oktober, mellan klockan nio och fem.
Jag tänker gå igenom grundläggande (enkel) anatomi och basfakta om massage och muskelhälsa. Sedan ska ni få träna på massagegreppe och tekniken för mest hela kroppen.
Såklart går vi in djupare i de problem som ni som deltar vill veta mer om!
 
Så, anmäl er vettja!
Förresten, det kostar 950 kronor, då ingår en burk massagekräm, ett kompendie, fika och lunch. Så ni behöver bara komma och gnugga igång händerna så kör vi!
 
Mejla mig på martalindqvist@hotmail.com om du vill vara med!
Ett tips, är att dra med sin partner och lära upp henom i exakt hur du behöver masseras, flera gånger i veckan minst!
 
Väl mött allihopa!
 

En dag med tårar och tankar och fullt dagsverke.

Det känns märkligt, att vara så glad över vissa saker men saktidigt så ledsen över andra.
I går och i dag har jag mätt, burit, spettat, bankat och fått upp en massa stolp runt ridbanan. Det blir så bra att jag ler inuti. Jag kan inte låta bli att gå dit ideligen för att titta. Jag satt länge på en plastdunk mitt på banan och bara myste.
 
Det är en stor grej, att ha en egen ridbana. Jag kände nästan att för varje stolpe som kom upp ramades ytan in och lugnade sig. Som att vårt "arbetsutrymme" kom fram och längtan efter att metodiskt jobba med hästarna vaknade.
Det känns alltid som att hästarna själva lugnar sig, blir med mottagliga och nöjda då man kommer in på banan. De vet vad som väntar, de kommer till ro av ridvägarna och upprepningarna. Cirklar och mjuka vändningar och omplaceringar blir som en dans där båda jag och dom kommer ner en nivå i mentalt lugn men upp ett par snäpp i fysisk energi. De blir ju trötta, men utan stress.
 
Det är det magiska med dressyren tycker jag!
 
Jag städar också, sdet kommer en journalist i morgon som ska fota Smills rum. Nått inspirationsreportage. Det är jättekul, men jag ser samtidigt berget av städning som krävs... Snart är hennes rum klart, men tänkte nog bana väg dit också..
 
Sigrid är sjuk och har sovit mkt oroligt i två nätter. Så jag är lite manglad i huvudet av all uppvakning. Men nu sover hon i vagnen en stund. Det känns lite som om jag håller på att få feber med, svettas och har ett litet illamående.
 
Det är nog det som ger ledsenheten. Tusen inre konversationer rullar inuti, typiskt att allt man lyckas hålla ganska bra på distans en stark dag väller över en med full kraft då man blir nedsatt -och egentligen skulle behöva vila ifrån grubblerier.
Samtidigt som jag kan tänka -skärp dä, det finns så många som har det värre, så kan jag gå in i djupt inkännande funderingar och tydliga inre bilder av hur det var då det var perfekt, hur det kunde ha varit nu och hur det är i dag och bryter halvt ihop.
Det går ju att distansera sig, stänga av och bara gå på men på ett vis känns det sunt att älta, sörja och bearbeta det som inte blev som jag tänkt.
Här hemma kan jag ju gå och småböla då och då utan att någon tänker hon där verkar ju galen! Det går ju i repeat också, då vi ses. Det vore nog lättare att kunna bryta helt men det går ju inte då man har en liten Sigga.
 
Nu har jag fått den snoriga bäban att sova men det lutar åt en till jobbig förkyld natt!
 

Promenadtjejen!

Hon gick idag, mitt lilla troll!
Jag satt på soffan och donade med hennes kläder då hon helt plötsligt kommer gående som ett litet fyllo med armarna ut åt sidorna och slänger sig överlyckligt i mitt knä! Det såg ut som hon förstod vad hon gjort och blev helt fnissglad åt sig själv!
 
Strax efteråt på toa (nej man får inte gå ensam på dass då man har små barn..) stod hon och höll sig i skurhinken, men släppte och knatade fram till mig stolt som en liten tupp!
Hihi, söta lilla stora tjej, snart springer hon runt här hemma och jag är inte ens nostalgisk över hennes bebishet som sakta tonar bort. Hon är ju mer och mer fantastiskt rolig för varje dag!
 
I morgon blir det kalas igen. Det känns kul! : )
 
 



Limpistol!

Är kul att ha!
 
I kväll satt jag och tjejerna i köket med en massa värmeljus, musik, mätta och lite pysselsugna. Jag i alla fall.
Med Siggan fast i barnstolen intill lyckades jag greja lite. Jag tänkte lägga en kak-kartong i eldningspåsen men hejdade mig och såg att den bli en bra låda till mina pennor, som nu alltid rullar ur sin skål och det aldrig går att hitta rätt färg utan att lyfta på alla.
 
Efter lite klipp, klistra och bokplastande blev kaklådan en pennlåda!
Hästarna är bilder jag illustrerade för Jultidningsförlagets "Ponnypåsen" 97 nån gång. Kul att de får vara med på ett hörn igen. Och nej, det är inte originalen jag klippte i...
 
 
 
 

Dressyr bakom knuten. Äntligen!

Töserna var fulla av energi i kväll men äntligen är det tyst här.
I dag var en konstaterat bra dag! Förmodligen på grund av att jag har ridit mycket!
Jag och Toffersson hade bestämt att på lördag, då ska det bli ridlektioner av! Hon skulle rida båda hästarna igen och jag tänkte mig få träna lite också. Men så blev det inte så pga barn med ond mage men som av en händelse bara föll allt på plats så jag kunde rida ändå!
Utan att ha barnvakt, för mamma barnvakten fick också ond mage. Men Smilla var samarbetsvillig och med mig i stallet, Sigrid sov som en stock i över två timmar så jag hann massor! Mockning och allt var klart, bara att rida då Siggan slagit igen sina blå.
 
Ett inre lugn låg skönt i bröstet och jag hade ro att rykta, fixa, tänka, planera och fokusera.
Det blev ett pass på vardera hästen och Smilla värmde upp Nita åt mig medan jag plockade lite sten. (Evighetsgörat?) De är så fina! Nita skrittar så lugnt och taktfast och smilla ropade förundrat, jag bara tänker dit jag vill och dit går hon!! Utan att jag styr!!
 
Så fick hon trava lite på lina och sedan red jag. Det var läänge sedan sist på den hästen. Jag har bara ridit ut i skogen. Men det var fantatsiskt roligt och fint! Hon är en pärla den vita damen. Hon vill verkligen göra rätt och känner in, ger och tar energi på ett speciellt sätt. Hon har massor av hårdhet i sig om hon inte känner sig redo eller trivs, det har jag fått prova på under tidigare år, men nu känns det som hon kommit in i en annan tidsålder.
 
Hon är overkligt följsam fast jag inte tränat något. Hon speglar mig och följer och är så tydlig med sig själv att det blir lite av en meditationsupplevelse! Hon flyter fram, även om hon var lite stel så var det "bara fysiskt" och inget som vi skulle störas av idag verkade hon tänka. Så hon gjorde rätt ändå! Konstigt. Men det kändes så bra och hon var så glad.
 
Efter att ha fått galoppa lite la hon in en busväxel, men bara lite. Annars kan hon blir rätt hård i handen och bara ta för sig och springa men i dag mest sa hon att det skulle vara hiimla kul men okejdå, jag följer takten.
 
Vi jobbade med att hitta spårning på volter och linjer. Hon hade inner bak innanför spåret i början i båda varv men började spåra rätt fort. Hon förbättrade traven och fick till schwungen och längden i kroppen.
En finfin stund på den vitas rygg fick jag!
Hon verkat storgilla det nya plastade bettet! Inget tjorv alls med det. Annars är det mkt svårt att få henne att acceptera handen på bett, hon har gått bäst på hackamore. Men det här var hon jättetrevlig på och avslappnad i halsen.
 
Så Lasse då! Han var också sitt bästa i dag! Som för att göra sin matte glad. Lite kändes det som att de tröstar mig... Jag red på tvådelat snällt bett och remontgrimma. En betsling som han normalt sett om han är lite tung i kroppen bara rycker åt sig och går dit han vill, hur han vill, utan att jag kan korrigera och påverka!

Men nu var han sådär fjäderlätt att påverka han med. Märkligt! Så stor och tung som han är nu, men stark på ett sätt som gör honom lätt i känslan. Coolt!
Han kan förmodligen styvna till när som helst igen men idag njöt jag!
 
Lasse hade traven att bara le i, höger galopp satt som ett smäck men vänster var svår. Jag jobbade rätt mkt i går på lina så jag tror han fått träningskänning/styvhet där efter det. För sist var vänstergaloppen fin men nu fick han inte fram vä bak i den djupa sanden som blivit lös och föll isär i takten.
Men höger, ojoj vad mäktig han är! Rullar på och känns balanserad i all sin styrka. Traven flyter och är orubblig i sin takt då han hittar den, spec. på volt men i omböjningar får jag vakta på honom och lägga på skänkel tydligt så han inte släpper hållningen och bara "travarspringer" felställd en bit.
 
Men i handen, hur har han bara sådär blivit så självbärig och lätt i handen?? Jag hade den där känslan av energiström i tygeln igen, som jag känt på Nita ibland. Som att hästen känner då jag tänker ge tygel och direkt följer handen framåt och vet så jäkla väl vad som menas. Utan den där motvallsgubben som han oftast har i sig! Den hade gått och lagt sig i dag i alla fall och det var otroligt roligt!
 
Nu hoppas jag ju på att båda hästarna inte blivit smygmedicinerade med kokain eller nått och kommer vara odrägliga nästa pass... Håller en tumme för att vi är på G med något roligt i höst!!
 
Till och med Smilla som är så liten och inte sett så mycket ridning utbrast, men mamma, vad snygg Lasse ser ut!! Det är något med hans pondus och utstrålning sådana här dagar. Hans energi flyter ut och känns över hela gården!
 

Hästar!

 
 
 
 
 
 
 
Det var skönt, med lite hästtid. Smilla borstade Lasse som bara njöt med stjärnögonen.
Nita var lite framtung och styv i korset, men det var ju helt väntat. Hon fick lite massage sedan och jobbade faktiskt ganska bra i slutet då jag inte orkade fippla med kameran samtidigt som jag lonerade.
 
Banan är bra nu då regnet satt ihop sanden mer. De gräver upp den på voltspåret då de galopperar och busar men det är inte för tungt som då sanden var helt torr. Nu ligger den mer still tror jag.. Hoppas på att stenmjölet levereras snart!! *Längta.
 
 
 
 

Tillbaks i tiden en stund.

Nu är klockan elva och jag har just, med ömmande fingertoppar ställt ifrån mig två tavlor. Vardagsrummet förvandlades till ramverkstad då jag skulle försöka skära passepartout av nått slags svintjockt hårt papper från fabriken.
Det gick sådär.. Vet inte om det gått bättre med vanligt p-kartong för jag hade ingen riktig snedskärarkniv.
Jag förflyttades tillbaka till folkhögskolan där jag några gånger stod till mitt i nätterna och kämpade med felskurna papper, krossade glasrutor och glappande ramar.
Nu var ramen fix och färdig från Gallerix, men som sagt, behövdes en passepartout.
Den blev sådär, men bättre än inget.
 
Nu ska jag gå ut och överväga om hästarna ska sova ute eller inne. Jag longerade båda i eftermiddags och sedan öppnade sig himelen så de har stått inne ett bra tag nu.
 
Förresten, här är lite teckningar jag gjorde i dag. De ska förklara det jag kanske inte lyckas förmedla i text till min massagekurs.
 
 
 
 
 
 
 

Älsklingbäban fyllde år!

I går faktiskt. Jag hade inte ro att mecka med kameran och fota något, men vi firade!
Först sjöng jag och Smilla på morgonen så hon klappade händer och sa åt oss att sjunga mer då vi tystnat. Så fick hon två roliga leksaker varav den ena blev jättepoppis direkt!
Hon tjöt rätt ut då den lilla nallen/apan/figuren pratade och gapade. Den har små tänder och kan bitas, precis som Sigrid gör med oss då vi räcker fram ett finger. Hon sätter in ett finger i munnen på figuren och ropar ajajajajaj!!
 
På eftermiddagen åkte vi, hela originalfamiljen alltså till staden för att äta middag. Vi hann med lite handling också.
 
Jonas kollade efter kläder och jag blev smakråd. Det slutade med att expediten glatt hojtade, men kolla va snygg han blev, nu blev du nykär väl!!! Jag kunde inte annat än le och hålla med...
Så frågade hon Smilla om inte pappa blev snygg i den där tröjan och fick ett "DET DÄR ÄR INTE MIN PAPPA, det är SIGRIDS pappa till svar.
-Han är min låssaspappa faktiskt!
 
Roligt men lite vemodigt. Vad jag hade njutit om det var vi som vi var i vintras som gick där och provade kläder och skojade med butiksbiträden...
Sedan köpte vi ett guldhalsband åt Sigrid med en hjärtberlock på. Tänkte att det är en rolig sak som hon faktiskt (om vi lyckas med att inte tappa bort det) kan ha då hon blir stor med!
 
Sedan blev det god mat som Siggan inte fick smaka för hon var för trött och sov i vagnen intill bordet. Så åkte vi och handlade en tårta och körde långa vägen hem till kärrsjö för att fika. Då jag hade tänkt bjuda hem folk på fika men inte hann hem i tid för att de skulle kunna komma så har vi fikat mer i dag, då med ballonger och tänt litet ljus.
Så det här lutar åt att vi kör ett fyradagarsmaraton med firande för lilla bäban så mina föräldrar och fler vänner får vara med!
Det har hon gjort sig förtjänt av så hiskeligt söt som hon är!
 
Grattis älskade unge!!
 

Torsdagstemat är tillbaka!

Det första torsdagstemat handlar om saker som börjar på BA.
 
Jag tänkte lite, slökollade på nätet och fastnade för den här kvinnan:
 
Theda Bara
 
Hon känns lite som att hon inte passade in i sin tidsålder!
 
Så här står det på Wikipedia.
 

Hon blev stjärna över en natt 1915 genom sin roll som hänsynslös femme fatale i filmen A Fool There Was. Filmen bygger på en dikt av Rudyard Kipling, The Vampire och på så sätt uppstod ordet "vamp".

Theda Bara lanserades som en kvinna med mystiska krafter, född i Saharaöknen, "kärleksbarnet" till en fransk konstnär och hans egyptiska älskarinna. Det sades att hennes namn var ett anagram för "Arab Death". I verkligheten var hennes far en vanlig, enkel skräddare.

 

Hon hade långt svart hår och använde kolsvart ögonmakeup för att framhäva sin blekhet. Hon omgav sig med dödssymboler för döden, såsom dödskallar och korpar, körde omkring i en vit limousin, blev uppassad av "nubiska tjänare" och höll presskonferenser i starkt parfymerade rum, medan hon satt och smekte en orm.

 

Hon tilltalade mig där jag satt och deppade med tusen malande dystra tankar. En lite galen kvinna, som stack ut med sitt utseende. Inte den tillgivna hustrutypen direkt. Ibland känner jag mig lite så, som hon som vill ställa mig och lyfta håret rätt upp och stirra ut folk.

Men det gör jag ju aldrig.

 

   Klickbar bild, för att se den större. Öppna i nytt fönster och förstora bara.


Blåbärsmaja!

Ge en ettåring blåbärssmoothie och se vad blått det blir!
 



Ett tack.

Fick jag från soc. Jag har varit stödfamilj, eller kontaktperson eller vad man ska kalla det. Nu blev min extratös "stor" och flyttade utomlands och det kom två blomstercheckar som tack från soc.
Tack tack sa jag och åkte till handelsträdgården.
Jag gick runt och kollade med regnet som spön i backen utanför växthuset. Helst hade jag köpt en buske, jasmin eller bärbuske. Eller en thuja kanske, men av rädsla för vatten i nacken blev det de här små sötingarna!
 
De ska tåla mörker och torka och kan alltså tänkas överleva i det lilla smala fönstret i badrummet! Torka i badrum låter ju paradoxalt men jag glömmer alltid bort det som står där inne.
 
 
Åhh, sa Siggans min, jag vill ha!!

 

Galenpannor

Jag sitter och njuter lite av kvällslugnet.
Under tiden jag ritat, fikat, slösurfat har jag också gottat mig i mitt nya knark: Dålig teve.
Just nu Svenska New Yorkfruar.
Alltså, Ohh maj gaad!
 
Kan inte låta bli att fundera på hur lång tid det skulle ta för mig att förvandlas så pass att det känns naturligt att hänga på sig örhängen för åtta miljoner kronor. ÅTTA miljoner.
En kvinna kollade på mattor till matrummet. Hon kollar, hummar och säger, I´ll take them all!!
De gick på mellan hundra tusen och en kvarts mille, per styck.
Sjukt!
 
Blir lite fascinerat förskräckt över slöseriet, över den desillusionerade världen. Hur de kan köpa sina vänner, sina betjänter och omge sig med folk som bara fjäskar och lyfter dem. Ja herregud.
 
Så stryker jag på mitt gamla köksbord från 1928, tillverkat i Hemlings snickeri och njuter av den genuina känslan.
 
Precis då jag satt och deppade som värst här innan och hade stress upp i halsen messade en vän, precis i rättan tid! Efter en stunds prat var all ångest som bortblåst och lugnet la sig inuti. Fasen vad bra det är med kloka vänner!
Vänner som inte drar runt eländet ett varv till för att gotta i det jobbiga utan säger precis rätt saker, så det känns lugnt igen.
 
Nu sova och kurera rosslet i lungorna. Natt natt!!
 

Skruttdag.

Skulle vilja skylla på förkylning men det är nog ett bakslag på kärleksfronten. Insikter kommer farande som en träpåk bak i huvudet så tårarna börjar spruta -igen.
Nu har jag gått och grimaserat och gnölat i flera timmar och hoppas det ska släppa snart. Sjukt tråkigt att krisa bort en så pass fin dag. Solen kom fram melllan regnmolnen en stund och ett helt gäng små knott förlöstes med akutsnitt och kom svärmandes.
 
Det är väl nyttigt att ta insikterna pö om pö. Lite i taget så hjärtat håller ihop och bara krampar lite lagomt.
Känna in insikterna. Lite som att då man inte vet riktigt kan man välja att tro bu eller bä. Jag har försökt vara positiv (Aj aj för optimism!) men inser nu att jag gott ha kunnat gå på den sämre känslan redan från början. Inte vara blåögd, inte tro att allt ordnar sig.
Det gör det visserligen men sällan på det sätt man helst skulle velat att det ska vara. Min bild av framtiden får jag sudda ut, och det är svårt för jag har en sjukt stark förmåga att etsa in målbilder i hjärnan som sedan sitter fast.
Det krävs en hel del, helst nya fina målbilder för att måla över de gamla med och det saknar jag just nu. Materialet för att göra en ny saknas.
 
Men från början var det ju såhär som nu hela dagarna dag efter dag, i veckor. Nu gissar och tror jag att det kommer kännas bättre kanske redan i morgon.
 
Jag har en halv stor hallon och blåbärspaj kvar sedan i går, men munnen full av förkylningsblåsor så att äta syrliga saker går bort. Funderar på att dricka en stor kopp te och knåpa lite mer på min akvarell som ropar på mig från kökssoffan.
Siggan sover sött ute på altanen och jag har kanske en timme kvar att jobba ostört.
 
Hej svejs i söndagseftermiddagen!
 
 
Altansoffan. Inte så använd den här kalla ogästvänliga sommaren.

En söndagslista lånad av KonstgreppsKarin!

 
Vad har du på dig?
Svart lång tubtrikåkjol. Som egentligen är en klänning men går att hasa ner.. Och ett brunt linne. Barfota.

Hur mår du?
Begynnande halsont, hosta, nacken är stel och jag är dimmig i huvudet och trött. Men annars bra..

Vad önskar du just nu?
Solsken, värme och torrt väder.

Vad har du ätit idag?
Siggans överblivna mannagrynsgröt.

Vad ska du göra ikväll?
Passa barnet, måla ett porträtt, mocka, laga mat, kanske titta på Svenska Hollywoodfruar (Nää, förmodligen inte men det vore skoj)

Vad ska du göra imorrn?
Förmodligen samma som i dag.

Vem saknar du?
Ingen tror jag, nej ingen alls. Smilla har det bra hos sin pappa och just nu vill jag bara vara själv, med bäban.

Senaste köp?
Ett par falsade framskor till Lasse och ett fyrpack röda elastiska bandage.

Vad skrattade du senast åt?
Ett citat i en dokumentär. Annars har morgonen varit rätt tyst.

Vad grät du senast åt?
Att han jag är kär i inte är kär i mig.

Vem sov du senast med?
Sigrid.

Vad läser du just nu?
Flera olika böcker som jag inte ens kommit in i. Tomas Bodströms bok om politiken, Statusstressen, och en trave sönderlekta trädgårdstidningar.

Senast sedda film?
Minns inte.. Länge sedan jag såg en film nu.

Vilken svordom använder du mest?
"Men satan". Går det riktigt åt helvete väser jag "Fitta".

Vem var den senaste som ringde dig?
Jonas

Har du dejtat någon av en annan religion?
Näe, tror inte det. Om inte "jag tror på nått och är allmänt new ageig ibland" skiljer sig från hård ateism.

Senast 3 inkomna sms?
Från kompisen som skickade recept på grön smoothie, en bild på Jonas traktor djupt nere i ett lerhål på ett hygge och texten "Sådärja" samt en annan kompis som skrev "Nu kommer vi snart, blev senare än väntat" i går kväll.

Vad stod det i ditt senaste skickade sms?
Jag föreslog ett ridläger med övernattning av både hästar och barn hos smoothiekompisen..

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Keramik och måleri.

Vilken är din favoritlukt?
Färskt råspån i stall, alternativt lädersåpa i sadelkammare.

Vad är du rädd för?
Att bli sårad, att bli ignorerad, att bli missförstådd.

En person du tycker är snygg?
Benicio Del Toro, minus de jättetrötta slitna ögonen.

Blir du lätt svartsjuk?
Nej, inte lätt, men har jag anledning så ja!

Din favoritkaraktär ur en serie?
Dottern i Six feet under.

Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Tjejen jag skulle till för att undersöka en häst häromdagen.

Vilket språk hade du velat lära dig?
Franska. Läste flera år och kan ingenting. Je ne sais pas. Je ne comprende pas. Slöseri med liv!

Vad för sorts killar faller du för?
Snabbtänkta, verbala och gärna manodepressiva..
Jobbar på att ändra de preferenserna.

Vart vill du åka just nu?
Mallis.

Vad önskar du dig i födelsedagspresent?
Det är om ett halvår typ, kanske en hel bunt fröpåsar eller frivilliga som hjälper till att stapla veden.
Karins lista finns här. Hon lånade den från nån annan men det berättar hon själv!

Lyxfredag

Jag gjorde klart allt hemma (Nåja, det vktigaste) och drog till stan med bäban. Jag skulle massera en h´äst på eftermddagen och tänkte att vi roar oss nog i några ´timmar tills dess.
Vi handlade, åt lunch, köpte några blommor för presentkort på handelsträdgården, satte oss  ridhuset för att nsupa lte ridning.
Det blev inte så mycket till inspiration, men en stel tjej som slet sin stela hämmade häst i kandaret. Eller jo, jag kände att menåååh vad roligt det hade ´varit att dra med Lasse tll riidhus och trmma! Gud vad kul! Lugn och ro, tystnad. Ett stort tomt ridhus och så vi, med målet att hitta känslan!
 
Kolla på SVT plays dokumentär om Buck Brannaman, han är fantastisk att lyssna på och på slutet pratade han om det där med ridning. Att ständigt söka efter den där känslan. Den fantastiska känslan som inte går att ersätta med något annat och har man känt den vill man fortsätta söka och vänta på att det ska hända igen!
 
Sedan behandlade jag hästen och åkte till min vän Iza. Där fick jag kött, potatisgratäng, sallad, vin, tårta och däckade sedan fullständigt då jag nattade Siggan. Det blev gonatt knall och fall!
En fantastisk kväll med andra ord! ; )
 

RSS 2.0