Mer tryck?

Nu ska jag hämta hästrasaffischen på tryckeriet. Är lite sugen på att göra klippdockan med.
Någon som vill ha en hästklippdocka att ge bort i julklapp?
 
 
 
Nu ska jag göra det sista på min onsdagslista, sedan ta med barnen till badhuset!
Tjo tjim och oj vad trött jag kommer vara i kväll, efter en eftermiddag i vatten med två barn.

Bilprovningsfascister!

Mutter mutter.
 
Vi (Jonas) har bytt spindelleder, framhjulsnav, växellådsbussning, krängningshämmare och jag vet inte allt. han har kollat och knackat och bytt det som sett dåligt ut och så åkte jag och besiktade.
Mjäpp mjäpp. Du har för bländande lysen. Du måste byta hela insatsen på det där framljuset. (Suck)
Du har ju ett stenskott på rutan! (Litet tycker jag..) Det är precis i synfältet. Du måste byta framrutan!
Bromsslangarna på båda fram är torra. (torra.. alltså.) De måste bytas!
Handbromsen tar för dåligt på ena bak.
 
Menåååh. Jag trodde pärlan skulle bara glida igenom!
 
Jaja. Bara att ringa försäkringsbolaget om rutan då.
 
(och nej, jag tycker inte att de är fascister på bilprovningen. Men lite hård var han allt.)

Väntar in.

Nyss somnade en bäba som har hittat en ny inte helt korrekt dygnsrytm. Inte mig emot på morgonen men kvällarna bli bökiga och det blir svårt att lägga upp dagen.
Dags nu att försöka styras in oss på en normal svensk skolveckorytm i stället.
 
Hon har nämligen varit sjudande pigg på gränsen till tossig till tolvtiden på natten för att sedan inte väcka sin mamma förän tio nån gång. Egentligt helt mitt tänk men jag gillar också att få lite tid vaket utan barnet på kvällen.
 
Nu sitter jag och pustar lite i efterdyningarna av febern, med krampade nackmuskler som stryper cirkulationen till ansiktet så synen nästan försvinner och pannan domnar. Riktigt obehagligt är det. Trigiminusnerven domnar och det känns som om ögonen vill vända sig inåt om jag inte kniper ihop dem ideligen och gnuggar ansiktet hårt.
 
Det kan vara så att det blev lite för tufft för kroppen att träna hästar och greja med Sigrid på ryggen i går för att sedan åka iväg och massera en hel stor kallblodstravare som inte direkt hjälpte till.
 
Phu.
 
Så nu på morgonen hittade jag originalmunstycket till dammsugaren och var som tvungen att suga upp de högar av skräp och grus som samlats under veckan. Nu är det stanna upp och andaspaus en stund!
 
Hej. Mitt namn är charmtroll. Stavas c.h.a.r.m.t.r.o.l.l.
 

Häj!

Jag kom på att jag kanske ska göra ett litet inlägg. Febern gick över, men då började jag med allt jag inte hunnit med då jag låg sjuk så blogga har inte kännts prioriterat..
Men snart så, kanske jag skriver mer.
 
Hörs! Nu ska jag städa. Trots att Twinnermunstycket pajat.. Får väl sopa.

Misär

Ojoj. Jag fick feber!
Brr och hurv och svettningar och hur ska jag orka?
 
Inledde dagen med att tänka 575 gånger att jag KAN inte kliva upp.
Så klev jag upp och började skaka som ett asplöv. Smilla frågade varför jag andades så himla konstigt..
 
Hon var världens gulligaste, klädde sig och gick ner själv till taxin. Sedan spydde jag lite (till) och påbörjade kampen mot när nu Jonas ska komma och hjälpa mig.
'
Hästarna står inne, jag svettas som en gris så tabletterna funkar iaf, febern går ner.
Hörs då jag mår bättre!

Tillbaks på banan!


En lång natts sömn och så är man sig själv igen!
 
Det här gav jag mig på nyss, i brist på sänggavel och med en ful igentejpad dörr bakom huvudkudden kände jag ett visst behov av att tillverka en!
 
Först sötaste medhjälparen och skivan.
 
 
Så hittade jag en ful uttjänt gästmadrass.
 
 
Som jag klippte till och häftade fast med hjälp av tyget (som jag strök innan)
 
 
Så dags att klä knappar. Ajaj på tummen med varmt lim..
 
 
Jo, jag borrade hål i skivan med. Sedan fram med lång nål och tråd.
 
 
Lite trix att hitta tillbaka genom hålet igen..
Men såhär fina blev knapparna!
 
 
Myys!
 
 
Klämspotar från IKEA och så vips kan jag läsa på vilken sida sängen jag än må hamna!
Aj lajk it, så fick jag användning för det där möbeltyget som legat så länge i skåpet och så är risken för att tjejerna slår skallen i väggen under kvällsbuset i sängen minimal!

 
 

Phew, semester my ass!

Ursäkta formuleringen, men den här helgen tog knäcken på mig. Först fredagen som jag får skylla mig själv för, då jag vaknade supertrött och mådde illa av fysisk utmatting men på något vis kom igång, och det lite väl mycket.
Jag skulle "bara" städa bort lite saker runt och i hästtransporten som jag börjat laga innan jag skulle packa.
 
Så kom jag på att, jomänn om jag bara gör klart den sista golvskivan, innan jag städar så är ju det klart i alla fall. Det blir sådär, då jag har sådan sviktande ork på vintrarna att kommer energin smygande så tar jag tag i den för fullt. För man vet ju aldrig när den försvinner och hur länge den tänker vara borta nästa gång!?
 
Sigrid somnade i vagn, trött efter några dåliga nätter och jag satte igång att handsåga formplyfan. Plötsligt hade jag sågat till en massa bitar och skruvat fast både in och utvändigt och kunde inte sluta förrän plyfan var typ slut. Helt slak i armarna och skakig städade jag bort verktygen och Sigrid vaknade. Till min stora förvåning var klockan då redan två och Smilla kom hem!
 
Jag hade alltså tänkt ha hunnit med att städa köket, hänga tvätt, packa och fixa i ordning lite annat innan vi stack iväg mot Sundsvall.
Resultatet blev att vi kom fram vid åtta i stället för femtiden som jag löst planerat för...
 
Jag hade velat åka ut till bergsåkers travbana och spela och heja på hästen Dans Emil som jag behandlar. Skit att det inte gick för han kom tvåa!! Sjukt kul det hade varit om jag var där och fick se!
 
Resten av helgen då.. Sigrid fick hög feber så med henne gråtandes, sparkandes, utan alvedon i packningen,(köpte det på lördag fm..) på hård 80 cm bred madrass och obekväm kudde låg jag vaken i två nätter. En timme kunde jag sova på lördag em. men det var en ganska spak Märta som kom hem på söndag, efter körning i becksvart mörker 23 mil.
 
Jag gick på "Ljust och fräscht" med brorsan på lördagen, firade pappa som ska fylla år och gjorde lite sightseeing med syster och systers kille som aldrig varit i stan. Så det var en späckad helg med febrig stackars Sigga som verkar ta igen sig nu, för hon somnade halv åtta i går och sover än, klockan kvart över nio på tisdag morgon.
 
Min kamera känns inte som förr.. Tycker det sällan blir bilder som jag är nöjd med. Undrar om jag har höjt kraven eller det har hänt något med kameran!?
Här beror den dåliga kvallan på mörker och skakig fotograf..
 
FinSmilla med ny klänning och diadem.
 
 
Feberblossig Sigrid och trött jag..
 
 
Nu ska jag hitta på nått! Ha en fin tisdag!
 
 
 

Torsdag utan teckning.

Jag gjorde faktiskt en teckning till torsdagstemat, men bar bort den då jag plockade undan i köket och nu orkar jag inte leta reda på den.. Eftermiddagen har varit sjukt lång. Det var svart vid fyra och fem ville jag gå och lägga mig. Men då var det dags för middag och sedan skjuts av Smilla till fritidsgården på skolan i Hemling.
 
Då Sigrid slocknade i bilen körde jag de 12 kilometrarna hem igen och mockade, tog in hästarna och eldade. Sedan körde jag tillbaka igen och satt och ritade med ett tjejgäng en stund. Jag ritade en tant och en cupcace på Smillas förslag och fick sedan rita cupcaces åt alla tjejerna.. En bönade och bad så jag fick gå in igen och rita en åt henne med innan vi åkte hem!
 
Nu har jag läst ut Patrik Sjöbergs bok mellan två lite sömnsvettiga tjejer och smög nyss ut för att släcka i stallet. Vad blev klockan, om inte 00,00 nyss. Suck. Bara att gå upp och sova då!
 
Så här hårt, halt och kalt är mitt ridbaneunderlag nu... Betong med isfläckar. Not nice!
 
 
 
 
 
 

Puss min sköna

 

Tröttattack.

Alltså, nu har november hunnit ikapp!
Så sjukt trött jag är i dag! Men det kan ju bero på att jag varje kväll tänker att nuuu, nu ska jag gå och sova med barnen tidigt. Och så ska jag bara vattna och kolla hästarna. Eller elda lite. Och efter en sväng ute i det krispiga kalla så får hjärnan ny energi och jag är inne i min bästa stund på dygnet -kvällen!
 
Det är då hjärnan fungerar som den ska, inspirationen vaknar, flytet hittas. Det där med att "man fungerar som bäst på morgonen" är bara skitsnack. Det gör man om man är morgonmänniska och utsövd.
En kvällsmänniska som måste vakna kvart i sju varje dag blir aldrig speciellt effektiv på morgonen! Jag kan minnas kanske två tillfällen i livet då jag vaknat utsövd..
Det kan bero lite på den låga ämnesomsättningen med, att det behövs tvingas igång för att få upp ångan efter att ha gått ner i varv en hel natt.
 
Nej jag får nog inse att det är på kvällen det händer, det är då jag fungerar och så får jag sova ikapp på helgerna.
Det räcker med att sova till åtta en lördag-söndag så är jag på banan igen!
 
I går skulle jag bara.. sedan sova men då började jag måla på en beställning och målade och målade. Lyssnade på radio och målade, så vips var klockan tolv.
 
Nu ska jag blinka gruset ur ögonen och börja jobba lite, medans Siggan tultar fram och tillbaka och pysslar. Hon säger "tuttuut" och kikar fram bakom stolar. Hej-hej till katten och pekar på katten med ett "tatt-tatt"
Det hon säger mest är goatt-goatt-goatt då jag tar fram något ätbart! :)''

Mer tryck.

Jag beställde nyss några tryck av den här, perfekt för den hästtokiga (som jag var och väl är fortfarande..) som hårdpluggar allt som har med dessa djur att göra, samlar bilder, läser handböcker och gärna hänger upp ett gäng hästar på väggen.
Målgruppen är således hästtokiga barn/ungdomar.
 
Om någon vill beställa en affisch/tryck i A3 format med hästraser på så maila eller gå in här och beställ. (Så får jag se om hemsidan funkar! )
 
 

Bilder

Nu beställde jag ett nytt minneskort, så snart ska det bli mer fotat.
 
Häj sväjs, nu är klockan tolv och dags att sova. Jag har målat olja sedan sötsnuten somnade och känner mig tillfredställd på linoljedoft och smetigt färgkladd.
 
Gonatt!
 

Min kväll!

Hemma igen efter min första utekväll på evigheten två år. Kan rapportera att inget har hänt med o´learys sedan sist förutom att alla andra är på tok för unga för att få komma in och fömodligen har falskleg allihopa. Buffliga killar vill fortfarande slåss på dansgolvet, nattpizzan smakar lika himmelskt men det är ännu roligare att piffa frisyren, klä på sig paljettlinne och klackar och trava ut i natten!
 
Vi hade tur med köer (inga) och ölen (god) men otur med dj´n som skulle varit (hade det varit bättre?) Daniel från skilda världar men var nån stand in med konstig musiksmak.
Kvällens bästa förutom dansandet, ölen, kompisen Eva som tillsammans med två till tjejer var utklädda till tre Judit & Judit och sjukt söta i peruker, scarves och rosa kjolar och timmarna hos Emma innan vi traskade ut, var att jag fick en kram av Kalle Moraeus (som var kortare än på teve) och fick träffa ett gäng mkt trevliga tjejer!
 
Nu är jag hemma i stugvärmen med en glad Sigrid, städat kök, tända ljus, farsdagskaka klar och väntar lite på barnafadern som står i en verkstad och skruvar i min bil!
 
Jag hade så gärna velat fota comhem-Juditarna in action på dansgolvet men hade fånen i jackan, fantastisk utklädnad!! Jag fick skrattkramp av glädje så fort jag fick syn på trion i vimlet!
 
 
Ha en fin kväll alla!
 
 
 
 

Googlar det..

Jag har en drös vänner som likt mig själv är födda 1980 men verkar vara så himla mycket coolare än mig. De får det de gör att verka coolt i alla fall. Men man får nog inte säga "coolt" längre för det är nog förlegat!
Ett tag nu har jag försökt få grepp om termen "hipsters" då ingen tycks kalla sig själv hipster men de nämns överallt
Så jag googlade det.
 

Hipster är en undergroundstil som började spridas under tidigt 1990-tal, främst definierad av en alternativ musiksmak och stora intressen av mode och kultur.

Bakgrunden står att finna i det ekonomiska samhälle som skapades i västvärlden under Ronald Reagan och Margaret Thatcher, kombinerat med den tidiga discoscenen i New York och bland dagens hipsters omtalade VIP-fester.[1] Stilen omfamnades vid 2010-talets början primärt av högskoleutbildade 1980-talister från medelklassen. Yttre kännetecken är vintage-kläder.

En hipster skulle knappast erkänna sig som en hipster - detta skulle innebära att hipsterns identitet som individuell och unik hotas. Den amerikanske komikern Joe Mande har uttryckt det som att "alla hipsters uppfattar sig själva som speciella och unika. De bara råkar manifestera sin exklusivitet genom att bete och klä sig på exakt samma sätt". Hipstern tar avstånd från sin tids -ismer och föraktar kollektivet; de är vidare vanligen ointresserade av politik, till skillnad från många andra subkulturer som punk eller hip hop. En hipster intellektualiserar dock gärna mode och försöker uppvärdera grafisk formgivning till konst. En hipster "konsumerar coolhet", gärna via klädkedjor som American Apparel och Urban ­Outfitters, även om de mest "unika" och svårtillgängliga varorna som eftertraktas mest införskaffas via internetbaserade auktionshus, exempelvis Ebay.

Mark Greif, lektor i litteratur vid The New School i New York, har försökt definiera subkulturen genom att titta på utmärkande drag som de ovan nämnda, men uttrycker även en djupare definition: hipstern kan definieras som en allmän västerländsk frontlinjekonsument. Greif menar också att hipsterkulturen uppstår ur nyliberalism och i välfärdssamhällen som i allt högre grad präglas av privatisering. I en artikel i The New York Times (2010) utvecklar Grief sina definitioner, och anlägger ett vidare socioekonomiskt perspektiv på fenomenet. Han menar bland annat att hipsters är den unga vita medelklassens svar på större ekonomisk osäkerhet, osäker social status samt en större svårighet att klassmässigt förflytta sig uppåt. Klädstilen blir då sättet att visa överlägsenhet på. Vidare konstaterar han att svårigheten att försöka definiera hipstern beror på faktumet att det provocerar en allmän ångest då ett definitionsförsök "synar allas bluff".


Ur åttitalets medelklass. Jo, det är därifrån jag kommer och får väl känna mig riktigt unik som lämnade hipstervärlden för gummistövlar, snetrampade snowjoggings och arbetshandskar.

 

 

 

 


Kors i taket!

Jag ska lämna bäba med sin far och åka till staaan!
 
Premiär för mamma på stan sedan jag minns inte när! Två år sedan kanske? Nej jag var på krogen nykter en gång som nygravid men sedan har det gått typ sju månader plus fjorton.
Men nu ska jag piffa till mig lite och lämna far och dotter och åka till en kompis. Vi ska besöka öviks inte så vimlande uteliv men det kan nog räcka gott och väl.
 
Hihi, nästan spännande juh!
 
Jag var nära förra helgen i Sundsvall men jag var så sjukt trött att jag somnade. Men nu ska jag väl hålla ut!
Så nu ska jag parta loss på köksgolvet med Sigrid pigrid innan det blir vink adjö och en kväll utan bebispussar och en massa "däääh" och "tuttuut".
 

Hemsida!

Alltså, jag har suckat djupt över denna hemsida. Tänkt att vad ska jag med den till.. Men det är ju så kul, om man får till en bra sida, som är överskådlig. Och lätt att uppdatera.
 
Men så till problemet, jag har börjat använda en färdig "sitebuilder" som funkar skitbra, så länge den funkar.. Jag har mailat fram och tillbaka med supporten och inte kommit fram till varför jag inte kunnat ladda upp bilder.
Poängen med en hemsida för mig, är likssom bilderna. Utan dem -ingen mening.
 
Men nu chansade jag och startade upp gamm-härken till trött dator som blev undanställd för ett par år sedan då den går hiskeligt segt och stänger av sig hela tiden då den blir för varm. Dessutom låter fläkten som ett mindre tröskverk.
 
Men, som av ett under ville den vara med igen! Jag avistallerade en massa onödigt, loggade in på hemsidan och vips, det funkar! Så nu har jag spenderat en hel del timmar med att smeksamt vänta ut gammeldatorn medans den laddat upp bilder, knackat in ord efter ord och nu äntligen kan jag presentera:
 
 
 
 

Lycka!

I morse skickade jag en glad tjej till skolan för att sedan ha en lång dag utan tid att passa då hon skulle vidare till sin far efter skolan. Jag och Sigrid följde med ner till taxin och bländades fullständigt av det skarpa solskenet som lyste upp det ca tjugo cm tjocka snötäcket vi fått. Måste vara ute!!
 
Jag gick in och åt frukost mer på riktigt och gav Siggan hennes äggröra med mera. Sedan klädde jag på henne och ställde henne i snön på gården. Under tiden hon satt och sopade runt snö med vantarna baxade jag ut den svintunga släden ur lagården. Det var precis på gränsen att jag skulle klara det ensam. Vi var tre som drog in den..
 
Men skam den som ger sig och jag ger mig aldrig då det gäller att flytta runt tunga grejer så ut kom den!
Sedan följde en stunds velande. Ta in hästarna och sela på Lasse trots att jag hade Sigrid med, eller var det dumt?
Jag messade Jonas som hade glömt telefonen hemma och inte gick att få tag i för att fråga om han kunde ha Siggan en stund så jag kunde köra ensam.
 
Till slut vann lusten att komma ut över slöhet och försiktighet.
Jag klädde om Sigrid och bytte blöja och satte henne i selen på ryggen, då är det busenkelt att mocka och bära vatten och so on.
Sedan tog jag in hästarna som sovit ute i natt. Lasse var lugn och väntade med spetsade öron vid grinden. Han har alltid stenkoll på vad jag gör, och vill han inte delta så sticker han en galoppsväng i hagen innan han köper ner sig och kommer. Nu ville han vara med!
 
Så borstade jag spånet från hans rygg och selade på. Men förvånad jag blev då den nyinköpta bakselen är aldeles för kort. Den hamnar mitt på korset på yttersta hålet och går absolut inte att använda! Jag vet ju att han är lång men nog trodde jag att FULL skulle passa, han är ju bara ca 1.50 hög.. Får fråga om jag kan byta den.
 
Så kastade jag om Siggan så hon hamnade fram på magen och ledde ut hästen.
Här kommer momentet som kan vara bökigt, att spänna för!
Men alltså, han är suverän, inte körd sedan i februari nån gång men klev sakta och lugnt i skaklarna och jag kunde lyfta upp dem med tån och sätta fast dem, (böja sig ner är svårt med ett barn frampå magen..) flytta honom ett halvt steg hit och dit för att seltungorna skulle nå in i hålen på skaklarna.
 
Så insåg jag att den där nya selen inte har några låsnings-snoddar till selpinnarna, och jag känner inte för att ta nått osäkert före så hm... Koppla lös kändes jobbigt.. Så jag ledde honom med släden bakom fram till stalldörren, sa ptrroo och vänta här lite, gav godis och smög in i stallet och hämtade buntband som jag skar till i lämpliga bitar och låste pinnarna. Så klev vi upp i släden och åkte iväg.
 
Det kan tyckas fånigt, men det där är nog bland det häftigaste och roligaste jag gör! Att sitta bakom en pampig, svart stolt häst som verkligen visar att det här är jag född till att göra, glida fram på tysta medar och känna hur han travar med full energi och rest hållning utan att lägga sig på bettet och dra. Han är stolt och vacker och jag bara njuter!
 
Vi passerade en vägarbetestraktor och Lasse bara tittade och travade sakta och lugnt förbi. Uppför branta långa backen upp till farbnrors gård fick han trava på, jag var rädd att det skulle bli för tungt i sista branten annars men han seglade upp över krönet i långa lugna kliv!
 
Sedan försökte jag få honom att skritta lugnt mest hela vägen genom skogen på den orörda skogsbilvägen hemåt men han småtravade med spänst och lurade mig att slappna av och bara le så han kunde öka och ta fart titt som tätt.
 
Vid åkerkanten där snön glittrade ner i luften från granarna som om någon kastade små silverkonfetti på oss kom en hind hoppade och fullbordade den sagolika synen.
 
Där någonstans, när Sigrid la sin kind mot min axel och tittade avslappnat på träden som passerade och hästen kikade bak på oss som för att se att vi var okej och med, där började jag faktiskt gråta en skvätt. Det var för fint likssom, jag blir rörd över att få ha en så fin häst, som låter mig få uppleva så mycket och må så bra. Det steg och rann över i bröstet, men strax efter var det bara skönt igen och jag var tvungen att fnissa åt Lasse som smygökade igen med öronen hårt spetsade framåt.
 
En dag att minnas och hämta kraft ur ett bra tag framöver!
 
-En trött bäba som nästan somnat på turen, på prommis med en lite svettig häst som behövde skritta av sig efter körturen.
 
 
 

Weekend-trip och fina tjejer!

Jag tog med mina två tjejer till Sundsvall för en snabbvisit. Vi firade mamma på födelsedagen och åt en massa mat!
Innan vi åkte på lördagen gjorde vi nått stort! Stort både för mig och lilla som nu blir stor- Smilla.
 
Vi klev upp och skyndade att äta frukost för att sedan passa på att gå ut båda två till stallet medans Sigrids farmor var hos oss. Vi skyndade på att borsta hästarna som stått inne över natten. Sedan sadlade vi på ponnysadeln på Nita och den bomlösa på Lasse och så gav vi oss iväg på den absolut första mamma-dotterridturen!!
 
Första gången Smilla red stor häst utan någon på marken som gick med. Första gången vi gav oss ut på vägen och första gången jag red intill på en häst. Ojoj vad kuul!
 
Men vi hade rejäl otur först.. Då vi kommit nerför vår väg där det ju inte "kan hända nått" och Smillas häst haft grimskaftet hängandes över halsen och hon styrt hästen själv bakom mig skulle vi bara gå över korsningen och sedan skulle jag ha henne som handhäst ett tag. Då avlossar någon ett skott!
Grannen som sköt på något antagligen, och jävlar vad det small! Jag blev rädd och tänka sig då vad hästarna blev rädda. Lasse vräkte sig runt på en femöring och jag tänkte helvete, nu flyger hon av!! Men hon flög inte alls av. Hon drog i tyglarna, satt som gjuten och fick stopp på sin rädda arab som vänt hemåt och studsade på stället.
Jag fick tokdra i Lasse för att få stopp på honom och vände så snabbt jag kunde mot Nita och fick tag i en tygel.
 
PHU!! Det där med att tänka på allt som kunnat och kan hända, är jobbigt.

Resten av färden höll jag i grimskaftet och Smilla fick småtrava mest hela tiden för att hålla jämna steg med Lasse. Hon såg så stor och duktig ut på sin stora häst och kämpade med att rida lätt och stå i fältsits och hålla i tyglar och bromsa.
Vi red länge, ända in i byn till farbrors gård och så vände vi där. Vi passerade traktorer, hästar, vi gick genom lera och travade på skogsbilväg och Smilla var ganska stolt och nöjd då vi kom hem!
 
Det är kanon med en liten sadel som passar hennes lilla rumpa och korta ben, men ändå ligger bra på hästen. Det är en xx-wide ponnysadel som låg illa på ponnyn vi hade men ligger bra på Nita. Skitabra!
 
Sedan har vi alltså åkt bil, firat Alexia som fyllde nitton, ätit snabbmat, ätit finmat, ätit tårtor, skålat för än det ena än det andra och haft det bra.
Jag gick in i väggen på lördag kväll efter en vecka med slut på mina T3-tabletter men tog dem igen i går och i dag och är människa igen! Har mått kanon i dag så nu måste jag se till att inte slarva med att ta ut meds!
 
Det går inte att jobba och hålla igång och stressa utan att ha full energi, då får jag kortisolkollaps och magsmärtor sedan är det gonatt med mig. Hann få kramp i rygg och nacke i natt och riktigt ond mage innan medicinen tog och jag kom i fas igen i dag. Hela färden hem och i kväll har jag käns mig mjuk inuti och lugn med energi igen- precis som det ska va!
 
Nu sova, i egen säng. Mmm!
 

Torsdagstema -Kärlek

Den här veckan var det Smäm som bestämde temat och det blev Kärlek.
 
Jag ritade den här för någon dag sedan och tänkte att efter den ska jag göra något mer positivt och peppigt! Men, jag tror banne mig mina deppbilder med ledsenminer och åskmoln över huvudena är en bra bearbetning. Ut me´t bara!
Jag mår ju som ganska så bra. Väldigt bra, om man jämför med i höstas!
 
Det får plats massor av kärlek inuti, förut satte trötthet, tankar och stress käppar i hjulen för kärleken ibland vissa stunder. Katten som jag alltid tyckt om kunde reta mig tills jag såg rött. Det kunde vara svårt att uppbringa känslor av vänare sort efter dagar av provokationer från dottern. Kärleken kvävdes av trötthet och glimtade bara till ibland.
Det kunde kännas mer arbetsamt än kärleksfullt att leva stundvis men nu känns det som att det där kärleksskimret finns med på de flesta nivåer och i det mesta jag gör.
 
För nog är rosa min färg av kärlek, toppat med röd för passion. Och gul för utbytet med andra.
(New age here I come)
 
Så här kommer en bild av lite komplicerad kärlek.
Där man mitt i skimret också har snurriga tankar, osäkerhet, funderingar, men en hel massa kärlek, vänskap, närhet och en slags vetskap mitt i förvirringen.
 
 
Och så i går kväll, målade jag en bild i olja, som på något vis passar in i dagens tema den med.
 
Det är en bild av någon som har lärt sig älska sig själv, och därför inte längre känner så stora svårigheter att känna kärlek för andra. Någon som accepterar sina egna tillkortakommanden, har tålamod med sig själv och trots misstag, klumpighet, otillräcklighet och bitvis dunkel i tanken ändå är nöjd. Nöjd med sig själv.
 
Jag hoppas kunna vara den personen helt och fullt en dag, men det är nog en bit kvar ännu!
 
 
Så kommer två tjejer som vill vara med i veckans torsdagstema.
 
Först är det Felicia 8 år.
 
 
Sedan Smilla 7 år

 
 
 
Fina va! : )
 
 

RSS 2.0