Mittiveckan

Onsdag har vi, men min hjärna ligger före. Jag har helg nu men det sägs att det är två dagar kvar...

I dag har jag jobbat på att knäcka kroppen. Började med att verka hovar och skulle sko, men skorna var för stora. Måste köpa nya eller vänta på att hovarna växer till sig.
Sedan plockade jag sten, så innihelsickes mycket sten, och fort gick det! Jag motiverade mig med att få provlongera en häst på ridbanan sedan.

Det gjorde jag, men Lusen är halt vä fram. Hans dåliga hov, där han får mest ont om det blir fångkänning. Så han får vila och kurera fot. Förmodligen är det inte värre än förr om åren då han fått samma symptom, men nu, barfota med ingen hov kvar att tala om blir det såklart ajaj på stenarna.

Så det blev Nita som fick träna på sandbanan. Longerade i trav, tänkte jag, men hon ville galoppera. Hon väntade på signal och fattade galopp fint och lugnt, men sedan lyssnade hon inte mer på signal. Hon ville rulla på i galopp i massor av varv. Som att det fanns lite träningsbastinens i kroppen på henne.
Ibland får jag känslan att det är lite välgörande för en häst med ridbanejobb på volt. Som att de kommer in i kroppen, lugnar sig, kommer i fas liksom.
Iaf mina, de gillar båda två att jobba på volt. Det syns, märks och verkar utvecklande på fysiken. Men det ska vara vältajmat och dynamiskt jobb, inte lutande spring såklart!

Sedan plockade jag mer sten, krattade som en tok, tills det brände i ryggen och axlarna. Sedan gick jag in, åt, tog ett bad och däckade lite.

Jag och jonas har bestämt oss för att börja med projekt vänja Siggan vid att vara utan mamma korta stunder. Hon säger att det är livsfarligt, men vi tänkte visa att det går alldeles utmärkt! Så den här mamman får lite "egentid" och pappan får lite mer Siggantid, utan att hon desperat kämpar sig tillbaka i min famn.

Hon är det mest mammiga jag träffat, men är mer öppen och trygg nu än för någon månad sedan. Hon kan äta välling och äter mat med god aptit, så nu är det nog mest en vana det här, att inte vilja prova att bli tröstad och omhändertagen av någon annan än mig.
Teorin so far är att då hon inte tar napp eller har annat tröstmedel som hon kan ta med till en annan famn, så tror hon att det bara är jag som kan trösta henne.

Det hon gör för att lugna sig och komma till ro, är förutom amningen att nypas! Jag är helt fläckig av små blåmärken och en kvinna jag masserade i veckan sa att hennes dotter varit likadan! Tog inte napp, och nyptes som tusan! De rullar huden mellan naglarna, nyps och drar lite. Shwinigt ont kan det göra! Men omöjligt att få dem att sluta.
Barn verkar komma i helt olika men ibland liknande modeller alltså!

Om hon säger att det är för tidigt får vi väl vänta.

Nu sover alla utom jag, kanske ska försöka sätta in på det där sömnkontot de pratar om.

Gonatt!!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0