Gammbordet

En dag var jag barnvakt åt Camillas barn. Lilla Anton kom in i köket, stannade upp och lutade sig lite bakåt med uppspärrade ögon och sa:
-ÅH, ett GAMMBORD!

Hihi, det var det bästa med att bo ensam ett par år, jag fick dra in vad gammalt skrot som helst! Det gamla bordet och soffan som var målade i samma färg som detaljerna på övervåningen. Förmodligen målade de tills burken var slut för att spara in en slant.
Jag gillar känslan av att möblerna kommit in från kylan igen. De är tokgamla och hör hemma här på något vis.

Under bordet står det

"Hörnlunds snickerit, Hemling
Den 7 februari 1928"

I går fick soffan en dyna med trasmatta på. Den är så hård annars.



Jag funderar ibland på vilken färg jag skulle använda om jag skulle skrapa och måla om möblerna. Det känns läskigt att välja fel och sabba dom, helst skulle jag välja exakt samma kulör och slipa fram lite skav på kanterna. Men vad fasen ska jag röra dom för då?
Lika bra att låta dem vara ett tag till...




Note to self

Fortsätt ha håret i knut!



Sigrid tjuter och piper av nöjdhet då hon riktigt lindat in håret i knubbnävarna och kan rycka så det lossnar en tuss.
Aj!

Ni ritare, tecknare, målare, skissare!

Vad ska jag köpa för pennor??
Färgpennor, vässbara sådana ska det vara. Gärna en fetinglåda med sjuttielva nyanser. Men vilket märke ska man satsa på??
Köper man en stor låda får de ju gärna ha kvalité, för jag kommer nog ha dem några år framöver!
Faber castell, Koh I noor, Derwent? och sedan, vilken variant av märket?

Phu, svåra val.


Pippisar!

Titta, nyss fick jag ett ploink på FB och informationen att ett av mina ägg i kläckaren har ett hål. Strax efter kom en bild av den här lilla krabaten!



Den första av korsningrna har sett dagens ljus. Smilla sa i går att åååh, snart blir jag mamma!!

Nu städar jag, det går sådär bra. Jag pysslar omkring och bär saker hit och dit. Under tiden snurrar tankarna på saker, roliga saker. Jag tänker bäst med saker i händerna, helst en penna, men disk går också bra.

Tjing, nu jobbar vi på mot fredag eftermiddag tycker jag!

Skogsjonas in the bloggosphere!

Får jag presentera Skogsjonas, i kategorin skog, maskiner och rep. Här bloggas det om skogsvård och allt runt omkring, som till exempel broms-ok och hål i ljuddämpare. Om jag läser vad min sambo skriver kanske jag får ett hum om bilars anatomi och funktion.

(klickbar bild)




Torsdagstema!!

Hann knappt, nu är klockan 23.13 och här slänger jag in en bild på temat :

I MIN HANDVÄSKA!




Den är inte chic, inte elegant. Det är en tygväska som i fantasin är sådär prydlig. Med allt på rad och lätt att finna. Men i verkliga livet kan man leta en vecka efter det man söker och hittar definitivt ingen plånbok man just släppte ner då man kommer längst fram i kön på Ica.
Den äter mobiltelefoner och läppglans. Men den är ganska bra att pula ner tio blöjor, matsäck och extrakläder i.




No tid over for blogging!

Jag vet inte vad som händer med tiden. Den flyger ju. Även fast jag fortfarande hänger hemmavid.
Vad gör vi då? I dag plockade jag i vild frustration ut en massa permanent skräp från utrymmet under trappen. Det känns som allt upprepar sig. Jag gjorde samma sak med andras skräp då jag först flyttade in här och har gjort det många gånger sedan dess.
Det verkar som om den där hålan inbjuder till att bara kasta in saker som sedan glöms bort.
Min Feng sui-besserwisser som bor på ena axeln ibland påstod att det drar energi att ha sådana svarta hål i huset så allt åkte ut.
Trasiga gummistövlar, gamla krukor, mormors gamla persianpäls. En postenoverall.
-Ja fy fasen.

Smilla springer ut tjugo gånger om dagen, rusig av all vår och leran som tinar fram. Jag blir som alla år lite kortisollåg vid den här tiden och fick ta en tablett i förmiddags då symptomen blev för dryga.
-Illamående, frossa in i märgen, magsmärtor, yrsel and so on. Det släppte efter en stund.

I går roade vi oss med att bogsera hem en reservdelsbil till Jonas business. Jag körde och shitt vad tråkigt det är att köra sju mil i tretti knyck...
I dag bogserade vi upp den till Rems och den blev av med nån del som behövdes bättre i en av de rullande bilarna.

Siggan då, hon är skitrolig! Hon börjar trycka upp sig i sittande, hon stödjer sig på armarna nästan på alla fyra och jobbar järnet för att roffa åt sig av allt hon vill åt.
Hon äter som en häst, jag gav henne en skål med havregrynsgröt med torkad-blötlagd-mixad-fruktpuré till frukost. Banan till mellis, en skål med en islådetärning broccolipuré och en katrinplommonpuré. Sedan skrapade jag en kvarts mogen avocado och hon bara åt.
Därtill en massa smakbitar av sånt jag äter. I kväll mmm-ade hon och grät om hon inte fick mer av tjockpannkakan.
Min lilla tjockpannkaka, jag som lite ledset sörjt att mitt barn (det första) inte ville äta. Jag kämpade som en tok med "fina matstunder" "aptitliga upplägg" och lekte, tjorvade, tjafsade och pinade oss igenom tusen och åter tusen matstunder (kändes det som)

Storasystern gapade ibland, men samlade mat i kinderna som hon sedan spottade ut då jag trodde hon var mätt.
Jag led till slut av att behöva laga mat, ta fram mat, värma och duka för att sedan sitta och truga och försöka för att sedan ändå måsta ge ungen välling för att hon höll på att få blodsockret vid fotknölarna och blev oregerlig och bara skrek.
Jag tänkte då att tänk. Tänk. Om man kunde en dag få ha en ätande unge. En sån jag inte trodde fanns, även om andra påstod att deras barn åt, jag trodde det bara inte!

Men hihii, nu har jag en tjockpannkaka som äter tjockpannkaka!






Och däremellan kommer påska...

Jag har nästan alltid haft häcken full inför påsk och andra högtider och mest bara tänkt en tanke på pyssel och annat som många vältrar sig i. Men nu, hemma som jag är klippte jag så mycket björkris att Jonas fick lust att hämta röjsågen och av en del blev det en krans till dörren. Resten står som en skog i en kruka på skänken i vardagsrummet.

Oklädd än, men tids nog lär det bli någon fjäder eller två i den.
Smilla idiotförklarade mig efterssom jag inte köpt fjädrar än.



Annars så har jag pysslat med hemsidan idag och knåpat med min lilla idé, som mest är en kul grej jag velat ha. En liten webbshop. Med grejer jag tycker är bra, mest hälsorelaterat och med tanke på hur man mår om man har samma fel som jag, hormonbrist. Nu mår jag ju bra, men jag vet ju hur jävligt man kan må och många gör det.
Så nu ska jag hitta på en massa braiga saker som jag själv använder/använt för att må bra.

En sak är bredspektraljus. För så jäkla pigg som jag blir av vårljuset kan det inte bara handla om kylan på vintern då jag blir så trött och stel. Det måste vara så att mörkret gör att hormonerna över lag sjunker och hela kroppen går i dvala.
Men med arbetsbelysning och takbelysning i vitt bredspektraljus kan man kanske hålla sig på topp längre! Jag tänker mig Philips "Wake up light" som sakta skiner upp tills hela rummet är ljust på morgonen.
Inte behöva famla sig ur sängen till en svag gul trött lampa som knappt ger ledsyn.

Såhär ful är den trötta lagården. Med en kärra skräp som fick bli till en brasa. Om man kunde bli tvärrik och sätta upp en eller två snickare på lagårdsväggen för att byta brädfodring kanske. Eller iaf såga lite virke och göra´t själv. Det vore fint!



Måndag med stort MMM!

Vilken toppendag, varför vet jag ej, beror förmodligen på min rediga överskottsenergi. Eller, inte öveskott, bara lämpligt sådär så man vill hoppa fram i stället för hasa. Sådär så att tankarna fladdrar fort och i en logisk ström, inte duggar fram i otakt utan att man har någon nytta eller glädje av dom.

Jag har pysslat med lite teckning, myst med gladaste nu friska bäban, plockat, donat, mockat. Pratat med glad och rolig storasyster,(ja inte min utan bäbans) masserat en kund och själv fått ryggmassage (inte av kunden) och så blev jag bjuden på sjukt goa hemgjorda fiskpinnar med potatismos.
Han är bra min vän och sambo, det känns likssom extra gott då man fått sitta och kura och greja med annat medans maten blir gjord av någon annan och dessutom blir skitgod!

Ja alltså, det var inte första gången han lagade mat, men ändå. Det är lika skönt varje gång. Inte en sak jag tar för givet efter ett par år som ensamstående med för mycket att göra och för lite ork.

Nu har jag tagit in hästarna undan stormen i nyspånade boxar och mår rätt fint. Det känns som en fin tid, fina dagar, fin stämning. Jag suger åt mig känslan men vågar faktiskt tro på att den kommer finnas där i morgon, i övermorgon och de flesta dagar framöver.

Bäban somnade nästan ovaggad i kväll. Hon har sovit massor i dag och lekt självständigt jättelånga stunder. Hon grejar med saker länge, har inte varit gnällig nästan alls och har kunnat se mig gå utan att bli ledsen. Stort framsteg i dag med att hon har varit lugn hos sin far.
Hon måste ha fått en chock av att bli sjuk för hon har varit som ett plåster på mig i två veckor och jag började nästan oroa mig för hur det skulle gå framöver. När jag skulle kunna röra mig en bit ifrån henne utan att skapa panik.
Men det gick fort. Nu har hon haft en speciellt lugn och harmonisk dag full av tjock-kindsleenden, gurgel och kramar. Hon är trygg med sin syster i närheten och bryr sig inte om mig nästan, så jäkla skönt!! Att kunna gå mellan rum och göra saker utan tiokilos barlast på armen. Phew!





Pass nr två

I dag tog vi andra insittningspasset på den svarta märren. Men först gick jag i spinn över all lång man och pannlugg och började fläta! Fatta, hästen har pannlugg till nedanför nosen, helt svart och tät! Skitroligt!!

Sedan sadlade jag och satte på hackamore. Jag tycker det är rätt bra att skilja på körning och ridning på aktiva travare så de inte går in i travrollen med passagerare på ryggen utan tänker nytt och fräscht. Jag klev upp nästan som på en erfaren häst, utan pall eller medhjälpare men hängde en stund innan jag slängde över benet. Inte en reaktion. Camilla ledde oss en bit och jag började stanna-starta ganska tätt och hon längde ut grimskaftet.
Efter en stund släppte hon loss grimskaftet och jag skrittade runt lite hit och dit på gårdsplanen och runt husen. Hon kändes helcool men samtidigt väldigt lyhörd. Hon gick med avslappnad hals, frustade, följde vikten fint och flyttade sig i samma steg jag gav signal om ny riktning. Kul!

Satt av och visade lite pyssel som jag brukar göra på mina och har gjort på de andra två jag ridit in här hemma. -Flytta bakdel, flytta framdel, böja på volt, flytta bakdel på volt och komm in med framdelen med tygeltryck och så att smidigt växla mellan dessa rörelser. Hon följde fint som snus! Det brukar ju vara knepigt att få dem att kliva sidvärts i början men hon bara gled undan både med fram och bak. Kulkul!

Sedan grillades det korv, jag matade Siggan med banan och små matbitar (Glufs säger hon om allt!) och frossade i solen.

Sedan åkte jag med min helgbesökande "extratjej" till stan och fick en lugn stund i bilen med henne då bebis sov. Hämtade en "ny" barnvagn hos en kompis vars barn vuxit upp och smet in på en pizzeria (Så mycket man kan smita runt med en Sigga på armen) för att ta med lite proviant hem.

Nu är jag nästan klar, ska bara mata djur. Glufs glufs säger dom i hagen, det är ett evigt höbärande!
Gonatt då allesamman! Måndag i morgon, pepp pepp, jag har en liten idé. Let´s see what it brings.



Finfredag





I dag har vi

Sett solen
Fikat i köket
tvättat bilen
Hämtat glad Smilla på skolan
Kört bil på torra snöfria vägar
Shoppat kläder
Fikat på stan
Köpt nagellack
Gjort det lantisar gör; tittat på folk
Gått i sneakers
Burit frisk tjockbäbis på stan
Fått kommentarer om hur goa kinder tjockbäbis har
Gjort tusen ärenden
Sett en förrymd minikyckling sitta ihopkurad hos de stora på en pinne alldeles för högt upp.
Ätit ostbågar ihopträngda i soffan

Nu ska jag sova, nära bäban som efter sin feber blivit paniskt mammig och närsjuk och nästan skakar (och skriker)desperat om jag går iväg och någon annan håller henne.
Vill tanka närhet tills hon är helt frisk och lugn igen!

Nä, inte det.

Bilden från i går vill inte vara med! Skumt!
Det har blivit så några gånger förut, men då har jag trott att det beror på att den är för stor, tar för lång tid, och att datorn då tror att jag inte har någon uppkoppling, eller att uppkopplingen bryts då och då och hinner avbryta uppladdningen. Men nu fick jag ju upp den redigerade bilden!?
Jag har förminskat till ingenting men ändå vill den inte vara med,. Jag måste nog scanna om den eller fota den för den ska banne mig in!

Provar med en teckning till, en slumpad bild från Google. Ögonen föll på Fröken Gaga i skepnad av madonna på ett Elle-omslag och den fick bli förlaga. Eller förlaga och förlaga, jag känner det som om man kopierar andras bilder då man "bara ritar av" sådär..
Jag är nog helt inne i tanken att man måste skapa något eget, som en lärare sa, ett foto är ju redan en bild. Det ni ska göra är att skapa egna bilder av verkligheten, er egen eller den ni ser omkring er.

Jag ändrade lite i hennes stass bara. Tyckte håret var en kul grej att träna på, virvligt sådär.







Torsdagstema!!

Jag har stött på det där med torsdagstema några gånger och inte fattat nått.
Men nu fattar jag!
Alla som vill får vara med och teckna till ett tema som bestäms av en bloggare varje vecka.
Den här veckan är det Caty som bestämt temat  : Min låtsaskompis.

Jag gillar idén som kan få en insnöad hjärna att rita något utanför komfortzonen, eller i alla fall något annat än vad det skulle ha blivit om man bara ritade utifrån eget huvud.

Jag hade ganska stora bekymmer med att få till en bild i går, med en bebis som hade feber fortfarande och utmattad efter några dygns sömnbrist klamrade sig fast vid mig och grät mest hela dan.

Men det gick och här är mitt bidrag:



Här hade jag tänkt lägga in hela bilden men Blogg.se verkar ha hakat upp sig totalt. Less som fan över att inte ens det funkar så skriver jag om bilden trots att jag bara kan lägga in den här lilla detaljbilden.

Såatt..

Jag är fortfarande lite irri. Mest för att jag nyss gick uppför backen med barnvagn (som höll på att välta en gång) i seglera och fick svettningar och blodsockerfall. Plus att jag haft så lite sk. "egentid" på snart en vecka att jag förgås.

Såatt...

Torsdagstemat skulle vara ett positivt inlägg om min låtsaskompis. Som egentligen inte är en låtsaskompis utan ett alter ego, en känsla av en person, en inställning som fått en skepnad. Min inre röst som jag själv modererat.

Förr hade jag en sur grinig figur på axeln som sa att det mesta jag gjorde var skit. Gick det bra sa figuren att det kommer ändå snart gå åt helvete så gläds inte i onödan!
Om någon annan sa att jag var bra sa figuren att de är ändå bara dumma i huvudet och har fel, så gläds inte i onödan!
Ibland ville jag tycka att jag var bra, men då pekade figuren med hela handen på allt jag inte orkat med/klarat av och sa HAHA! Kolla, du är visst dålig.

Men nu har jag sparkat ut den gamla figuren, sedan ganska många år tillbaka och håller mig nu med den här bruden. En färgglad liten överglad filur som hela dagen gör en massa "Papi Raul knäböjningar" och utbrister ÅÅÅHH VA ROOLIGT!!

Då håller jag med, ler lite och känner att ja, åh vad roligt!
Vad bra det blev!
vad bra jag är!
Vad bra alla runt omkring mig är!
Vad bra jag har det!

Och kanske en dag ska jag våga ha en lika färgglad kjol på mig utan att skämmas!

I morgon eller i kväll kanske jag kan lägga in hela bilden.

Insittning

Här har Toffersson skrivit om insittningen av fina Dans Madicken.
Inga fancy ridkläder här inte, stretchjeans och kängor är ju ändå skönast..

Då vi kommit ur den här febersjukan och fått mer än max två timmars sömn en natt så kanske vi tar ridtur nummer två!



Feberfia

Jag har en het tös klistrad vid mitt bröst. Hon har snoozat och gråtit sig igenom (hela) natten och får halvt panik om jag lämnar henne. Så det verkar bli en dag i sängen, tröstandes en liten sjuk.

Jag fick migrän mitt i vakandet och känner mig lätt groggy idag. Får se om jag kan frigöra mig en stund och äta något!?

Vad gjorde jag i fjol vid den här tiden? Jo red en sväng på Lusen. I går kunde jag inte ta in hästarna pga ledsen Sigrid så Jonas fick bära ut mat åt dom i hagen. Hoppas det vänder snart!


Duetten nummer ett

Försökte greja med den här teckningen i photoshop men kände mig tämligen korkad då det inte fungerade som jag tänkt. Jag lyssnade på Islands in the stream kanske fem gånger då den hamnat på repeat och jag lagt mig med Siggan. Det är en fantastiskt bra låt så det gjorde ju inget.
Då den letat sig in i hjärnan ritade jag av Kenny och Dolly då hon somnat.



Återigen är jag inte nöjd med bilden, (men det var ju bara på lattjo, för att prova att rita av lite hastigt från skärmen) vet inte varför jag skulle gå telefonteckning med den i stället för att tänka färdig.
Jaja.
Jag fick en ahaupplevelse angående tuschpennor. Det är jäättemånga som tecknar med Tria/Promarkerpennor, alltså tusch i tusen olika nyanser. Först blev jag förvånad och förstod inte hur de kunde funka att rita med men har sett sjukt detaljerade "målningar" gjorda med dessa pennor.

Tex. Bokkei som verkar ta tekniken till sin spets!

Idag ritade jag lite med mina nya finemarkers och insåg hur "lätt" det är. Med en penna har man ju full kontroll. Inga färger som smiter, inga penslar som darrar till och hittar på eget utan full koll.
Men jag är lite tveksam till om jag vill ha det uttrycket som jag gissar kan bli med de här pennorna, jag lever nog lite på akvarellens egenheter och vill ha det "levande" spelet som kan bli med akvarell på bra papper.
Allt är inte för mig att bruka!?
Eller så beställer jag några och testar.
Hm...



Partycrashers

Jag och Siggan är ju hemma ensamma i helgen. Men jag bjöd in oss till herrsammankomsten i en fin stuga intill en fiskesjö för att kolla läget och kanske sola lite och jag hörde inga protester. Med en halvdan beskrivning gav jag mig iväg rakt ut i skogen i vårförfallet. Tre renflockar jagade vi upp och fick ha springande framför bilen, inte världens klyftigaste djur det där...

Jag visste att jag skulle ta vänster-höger men sedan hade jag noll koll. Efter vääldigt långt körande rakt fram utan det minsta höger ringde jag. Det sprakade och bröts dålig täckning som det kan vara djupt inne i skogen men jag tror jag hörde ett "första vänster".

Efter flera vänsteravfarter kom äntligen en höger, sedan en vänster men jag hade absolut ingen aning om jag fattat rätt. Längre och längre på likadana vägar med renar, träd och snömodd kom vi men till slut såg jag Jonas vid en vägbom. -Phu!!

Vi provade att hänga bland pimpelfiskarna en stund men det blåste så Siggan inte kunde andas så vi fick åka upp till stugan och sitta i kaminvärmen i stället. Vi stannade strategiskt nog tills det var middagsdags och spartanskt som det var fick de värma potatisgratängen i en gryta på kaminen och steka kotletter i en Muurikka ute på nån slags eldskotersläde.
Trevligt trevligt, men jag gissar att stämningen steg då vi åkt igen!



Det där med porträtt

Nu finns det massor av ritande människor som marknadsför och visar sin kreativitet på nätet. Det är roligt och inspirerande att få se alla bilder som publiceras!
Jag vet inte varför, men många jag sett ägnar sig mest åt att rita av andra bloggerskor. Ibland kändisar i musikbranchen men mest bloggerskor.
Förmodligen är det för att kunna skicka bilden till den avbildade som blir smickrad givetvis och lägger ut bilden i sin blogg, vilket ger lite uppmärksamhet för tecknaren.

Hm, undrar om jag ska copykatta den idén?

I vilket fall som helst innehöll min att-göralista för helgen att rita, gärna en människa för det gör jag så sällan så jag är rädd att jag inte kan. Så idag då bäban somnat satte jag mig vid datorn och funderade.
-Självporträtt? Neeee, jag har glott på mig själv nog i en spegel..
-Nån i familjen? Neee, deras drag kan jag utan och innan..

Så jag högg första bästa tanke om fin, trevlig och bakande kvinna på nätet. Det blev:



Nu i efterhand ångrar jag att jag inte gjorde en tre-åtta hållpunkter och mätte lite för ansiktet har fel proportioner. Men i det stora hela känns det som Leila. Roligt var det i alla fall och muffinsarna smarriga (jo det är dom, jag lovar).

Liten bild som är klickbar. Högerklicka och öppna nytt förnster för att se den fullstor.


Nyttodrevet

Kom att tänka på en sak nyss. En person gjorde en bloggkommentar om barn och godsaker. Det var hemskt vad den och den släktingen gav det lilla barnet tårta på kalaset, så skulle den aldrig göra då den fick ett barn. Barnet hade till och med fått smaka choklad!!
Jag var skitnoga med min första, hon fick inget socker alls innan hon var så stor att hon började be om det själv.

Men nu så tänker jag, socker är socker och socker finns i frukt också. Givetvis innehåller frukt inte E-nummer och har mer vitaminer än godis. Men alltså, små barn behöver ju massor av energi, de behöver fett, de behöver inte mycket fiber. Deras magar tål inte mycket fiber men behöver fett och energi så mycket som de växer och rör sig.
Vad är det i lite tårta? Det är grädde, smör, lite socker och mjöl. Kanske till och med banan och jordgubbar.

Vad är det i välling? En himla massa gluten och mjölk, som kan ge allergier och inflammatoriska tillstånd, och det dränker man barn med i Sverige.
Jag skulle tro att all välling min dotter fick var värre än om hon skulle få smaka lite gräddtårta en gång eller två som liten. De har ju knappt några tänder som det kan gå hål i.
Viktigare blir det väl då de är förskole/skolbarn som ska orka vara pigga en hel dag och behöver närande saker som kanske inte är lika goda som O´boy och rostat bröd med marmelad.

Vad jag menar är väl att slappna av lite med småungarna och lägg krutet på att få dem att gilla vanlig mat då de växer upp. Äter de mat så tror jag inte en kaka skadar då och då. Man kan ju inte dölja kakorna ändå. Tids nog inser de föräldrabluffen och börjar tjata!
Jag har inte orkat försöka vara nolltolerant mot godsaker, men kan ha godis framme och kakor i skåpet utan att barnet går bärsärk och ska ha. Om hon får smaka (för att jag vill ha...) verkar det inte sabotera matätandet.
Jag äter inte kakor innan middan och det får inte hon heller, men då maten är äten är det ju ingen större fara.
Nu äter vi sällan glasspinnar och fikar på rutin men lite blir det allt.

Tror nog att de flesta vuxna misshandlar sin kropp en hel del men vill ha sina barn till renlevnadsmänniskor.
Tänker att om jag erbjuder mat god nog och ätande trevligt nog så får det ge sig självt sedan. Då de är större tappar jag ju kontrollen ändå och får de inte smaka på det goda nu kanske de äter ihjäl sig sedan.

Over and out/


Bild nummer tio

Monstermalla uppmanade oss alla att leta upp vår tionde bloggbild.

Här är min:




Arbetsro...

Trots en något förvirrad hjärna har jag fått en hel del gjort idag. Efter att ha följt glada fina storasystern till taxin klockan åtta har jag betat av en lång lista. Jag måste göra listor verkar det som. Annars kör jag en sån där alzheimerteknik där man lyfter upp en grej, ser en annan, ställer ner den första, går till den andra, kanske flyttar den till nästa rum där man ser något annat som borde göras/flyttas/ordnas. Så håller det på.
Jävligt stressande då man inser att man bara förvärrat situationen och stökat ner, utan att ha slutfört ett enaste dugg.

Min lista blev lång och hoppet om den svag, men det mesta är struket nu! De där överstrykningarna blir som ett eget belöningssystem då hjärnan som annars tror den inte duger till ser att shitt vad bra jag var, vi får dra ett streck till!
Lite toddlerpsykologi som faktiskt funkar... på mig i alla fall.

Men städning, räkningar, bildredigerande och levererande, brevpostande, hönsskötande, mockande, tvätt, barnmatsfixande, vårstädande ute blev det. Inte så spännande kanske. Hundpromenad med Vorstehn Zeiss hann vi med också. Han som mycket väl vet hur man beter sig och kan gå fot hur länge som helst drog, som en rem efter vägen, och det bara för att jag gjorde en ansats att gå åt ett håll vi aldrig går.

Jihooooo sa han och startade med ett ryck. Det sprutade smältvatten efter honom där han satte av som en slätlöpare.
Jag vrålade, svor och drog/våldade fram den tunga barnvagnen i leran som tinat upp medans jag följde honom med blicken där han krympte och försvann genom kurvan långt borta. Jag insåg att jag med barnvagn inte kan hinna ikapp en Vorsteh i full fart så jag vände hemåt, med ett inre mantra om vad jag skulle göra om jag haft ett osynligt koppel och kunnat slita tillbaka honom... Jo, jag kan tänka rätt mordiskt då de rymmer för jag blir så jäkla arg och besviken varje gång.
Men hem kom han, lite skamsen redan efter tio minuter...

Kycklingarna har inte fattat att de ska hoppa upp på pinnarna och sova, så jag satte dit dem och visade. Kanska jag ska börja kackla också, och visa dem lite manners.
Nu har Siggan somnat för kvällen och jag borde springa ut och mata hästarna. Men det tar emot.
Hon har varit himla hungrig idag den lilla, jag har gjort lite mer barnmat och hon smakar på allt! Vissa saker blir MMM-MMM och hon hugger efter skeden men andra får henne att skaka i hela kroppen med ihopknipta ögon, tungan ute och ett väsande, men på´t igen bara! Hon smakar vidare.

I dag har hon ätit banan, morgongröt, plommonpuré, broccoli och palsternackspuré, smakat lite yoghurt och sugit på en skorpa. Hon kan hålla en flaska eller pipmugg själv och dricker rätt mycket vatten.
Tycker det är hur kul som helst med en bebis som vill äta, jag släntrar omkring i köket med henne på höften och petar in smakprov, hon gapar och smackar. Mitt lilla nöje likssom.

Den lilla tandlösa räven



Tvätt, ute. Kan inte tro det är på riktigt!





Nu tar jag och fortsätter med min fredagkväll för mig själv, tjing!



Tyst hus

Zeiss som fick vara kvar här hos mig sover. Sigrid sover. Datorn susar och vinden slår i en dörr på lagårn. Annars är det tyst och det är det sällan här.
Snart är bilden klar, hoppas den är okej.

Hittade den här, som illustrerar smillas kommentar :

"Mamma, är du och moster Linnea tvillingar?"
"Nej, vi låg inte i magen samtidigt, vi är bara syskon"
"Ja, för ni är inte speciellt lika, du har runt huve och hon har snett, och så har ni inte samma smink!!"


Sopåkarna

I dag lastade vi fulla flaket på pickupen och åkte till soptippen. Eller, återvinningsstationen som det väl kallas numera. Guu vad skönt. Nu är det lite friare i sinnet och lättare att städa upp där ute.

Sedan blev vi bjudna på mat ute i Bonäset och Smilla bestämde sig för att det var så man skulle bo, mest för att det var kala klippor bakom huset som hon satt sig på för att fundera.
Siggan har som vanligt varit sagolikt söt, rund, kramgo, pussig, kramig och glad. Mammig som tusan har hon blivit men från min famn charmar hon vilt omkring sig. Ler med hela ansiktet och rynkar näsan så ögonen blir som springor mot folk, kända som okända. Så vänder hon in ansiktet under min överarm som om hon blir lite blyg.

I kväll fick hon första smakprovet på havrevälling, hon sa mmm-mmm och åt men ville inte ha så mycket. Hon sa ett hää häää som om det kändes märkligt i halsen att svälja vällingen. Nu sover hon sött.
Storasyster somnade med glad min och efter att ha skrattat och ätit årets första jordgubbar och vaniljyoghurt som kvällsmat.
I helgen är jag mol allena med bäban då storasyster ska umgås med sin far och mannen ska skvallra, fiska och umgås med the funky bunch från Remmarn. Vi lär nog fylla dagarna, känns riktigt skönt faktiskt.
Siggangos och tid att tänka känns välkommet!

So

Har ni provat mental träning?
Jag gick en kurs för tio år sedan som jag glömmer bort men kommer ihåg regelbundet. Jag har använt teknikerna till allt ifrån att våga saker jag inte vågar, dämpa och hantera stress, att vila tidseffektivt och djupt samt till att programmera hjärnan att fungera bättre.
Jag kan säga att det har sina fördelar då man föder barn också.. Kanske med nackdelen att man är för lugn och stannar hemma för länge.

Det har hjälpt massor och för någon vecka sedan kom jag att tänka på den delen som handlar om affirmationer och positiva inre bilder igen. Jag kom på att i stället för att harva ner sig i vardagen och inte öppna för möjligheter skulle jag ta en stund då och då och fokusera på en slags målbild. Bygga upp ett mål som hjärnan sedan undermedvetet kan ta sig fram emot utan att man gör så värst mycket aktivt.
Jag tänkte som så, att jag vill jobba mer med tecknandet. Jag vill rita, jobba hemifrån och till den bilden la jag en hel del trevliga grejer. Gladgrejer, en bild av balans.
Jag skippade det berömda svåra livspusslet i min bild och koncentrerade mig på ro´lit.

Häromdagen ringde en bekant och beställde en bild. En bild som ska vara med i en hel del sammanhang och i dag ringde en person och undrade om jag ville illustrera en bok hon skrivit. Hon var dessutom mental coach och jobbar med att lära folk att nå sina mål genom mental träning.
Coolt tyckte jag!

Nu handlade inte boken om det, utan om en annan grej som jag tycker är meget viktig!
Pepp pepp, mera jobb!

Nu ska jag göra såhär:







Rastlös som en häst i startbåset.

Lite så känns det.. Men hänger inomhus med bäba som gråter så hon knappt kan andas då jag lämnar rummet men skiner som en sol då jag är nära. Snart är det middag och kvällsrutinen som ser likadan ut varje dag. Känns lite som myror innanför pannbenet och frysningar i armarna. Jag vill jobba lite, göra något praktiskt, rita klart bilden, göra nya bilder, gå ut och bära nått tungt.
Det känns som ett friskhetstecken, att bli rastlös inomhus en sådan fin dag som denna! Jag fick visserligen rida ut och har mockat och grejat fast sittpinnar med Smilla åt kycklingarna, men jag vill meer!

Här är pållarna redo för ritt.


Men gå här i snöre som en hund.. Suck.


Skynda gammstöktjockistravhäst, snabbare!



Kolla, på vägen nerför backen kilade en mus mitt på vägen. Jag stannade ekipaget och Lasse ställde ner sin framhov exakt intill musens svans. Den satte upp tassarna på hoven, kikade uppåt och vibrerade med morrhåren.
Ganska knasigt, gulligt men märkligt. Det måste varit nått fel på den.


Morgonpaus

Sitter lite innan jag ska ut till stallet och rykta Lusen (Bodbäckslasse aka Lasse aka Lasseman aka Lusidor aka Lusen). Jonas fick skjuts till Rems av sin mor för att ta en lastbil tillbaka så vi kan slänga SKRÄP.. snart kommer hon tillbaks för att vakta Siggan som nybadad och trött nyss slocknade ute i vagnen.

Under tiden hon sover ska jag rida, sedan ta en till nybakad kardemummaskorpa och rita klart bilden jag håller på med till Sundsvalls barnmorskor. Kul kul att få små uppdrag som går att göra då bäban sover/leker.

Det är inte blåsigt idag, solen skiner och förhoppningsvis kommer isen luckras upp och grussträngen i vägen växa idag.

Det här utrymmet vill jag måla om, göra klart väggen till höger, såga bort kobågarna, sätta upp förvaring, bära in snickarbänken från lon, göra hyllor för verktyg och använda. Inte bara titta in i och baxna över skräpet och dammet någon gång i veckan. På bilden är det fint i jämförelse med hur det var i går morse. Jag sopade och slängde så näsan blev svart av damm, inuti. Host host.
Kanske det kan bli verklighet nu då värmen kommer. Vi säger så!

(Bloggen är ett perfekt ställe att lista idéer för att fästa dem i huvudet och verkligen få pepp att utföra dem.)



Nån som vill tjacka ved?
Vedfabriken i Remmarn öppnar snart.
Fyrtio liter eller en kubik, kom och köp!



Nu ska jag ta en ridtur, häjdaa!!

Halt ute nu

Tråkigt, man kan inte gå på promenad, eller springa en stump, för då kan man bryta benen av sig. Så vi höll oss mest inne idag. Inne med symaskin, pennor, papper, bullbak och bebismys, inte fy skam en ovädersdag med full stormstyrka.



Pippisar!

Halledudanes vad de är fina, de där fjäderfäna! Jag har nästar glömt alla svordomar och könsord jag råkade haspla ur mig i somras då de grävde upp rosorna, förstörde sådden i trädgårdslandet och spred ut all jord ur mina nyanlagda rabatter.
Då var de ohyra, men egentligen är de ju jättefina och duktiga djur, mina höns!
Idag plockade jag in sex ägg, fina ljusbruna och goda ägg!

Jag smet ut nu innan solen gick ner och fotade lilla kycklingburen och flocken på sina pinnar. De längtar nog lika mycket efter vårvärme som jag.


Snickeri snickera

I går blev en hästens dag!
Jag fick inleda med att lämna frukostbordet snabbt för att sko Lasse som trampat av sig en sko i hagen. Jag svettades, suckade och raspade upp skåror i händerna som vanligt. Lasse blev lite less då jag avbrutit hans frukost också så efter en stund vevade han med ena fram så jag röt och fräste åt honom.
Efter stor kraftansträngning stod han med två verkade och omskodda framtassar.

Jonas slank förbi till pannrummet och sa att jag skulle passa på att ta en ridtur och det är klart man nappar på ett sånt förslag! Jag slängde på grejorna och tog en tur in i byn, uppför och nerför branta backarna. Det blev en del trav i lugnt tempo men mest skritt. Han kändes som vanligt. Tjock.

Då jag kom hem sov Sigrid än i vagnen så jag hängde med Smilla och Kristina och svärmor som var kvar hemma. Efter ett tag tog jag med mig tjejerna och en sadel för att åka till Locksta och inleda inridning av ett stycke vacker svart märr!
Dans Madicken heter hon och är fasligt fin och snygg! Svart med jättelång man och pannlugg.

Hon skötte sig kanon och det blev hopp, häng över ryggen inne och sedan två varv runt såghuset med några stopp och start (Med ledare). Sedan klängde jag lite mer, klappade och hoppade av. Känns inte som att det skulle bli så stora problem att rida ut på den!

Sedan tjatade jag med mig Smilla som lekt med sina kompisar där och tog upp Sigrid som hela tiden vi var i stallet låg och sov i en sackosäck. Tack barnen för att ni samarbetar med en förvirrad mamma!!
Jag hade glömt blöjorna men fick låna en av en tvååring som var där. Tur hon är mullig min bäba för blöjorna passade fint!

I morse hade jag grymmaste träningsvärker av skoning och allt men tog med de skakande benen ut för att bygga kycklingbur. Bilder kanske kommer sedan, jag ska vänta med att släppa ut dem där tills Smills kommer hem från skolan. Det blev snickring i fullaste fart som vanligt grymt improviserat då jag får leta meterial över hela gården...

Tjing, nu blir det städning. Som vanligt.



Mämämämäm

Sigrid kör omkring och pratar för sig själv. Så tittar hon på oss, ler så hela kroppen dras ihop som i kramp, gör en turnaround med rallygåstolen och hukar sig med knytnävarna framför ansiktet. Så vänder hon sakta, kikar på oss igen och kiknar och piper av förtjusning!
Det är så vi jobbar idag! Vi pratar med Siggan, äter blåbär och hallonsmoothies, ser på film, leker med kycklingar och tar det lugnt.

Det är både vinteryra och folk på tur i Lillkärrsjön.
På vinteryran kan man visst titta på skotrar och roa sig på alla de vis, men smilla ville inte åka hemifrån idag, och jag var inte i stånd att tjata. Jag sa, nu kan vi välja mellan två roliga saker, och radade upp allt mellan godisregn, ponnyridning, grillning och skoteråkning.
Hon svarade bara, jag vill stanna hemma. Med kycklingarna.
Jädrar så skönt det känns nu att bara ta det lugnt!

Det droppar från taken, är soligt och fint men jag har bara lyckats prestera en slags storstädning plus tvätt från åtta i morse till elva nånting. Sedan har jag varit helt orkeslös och bara smygit runt och vilat. Funderar på att göra en respektingivande lista över saker jag vill få gjort i sommar.
Hm. Om jag ska smygbörja på den ser det ut lite såhär:

Snickra i ligghallen, laga dörrfodren och det Lasse ätit upp i vinter.
Bygga nya dörrar till lagården. Dvs fyra stycken.
Nya dörrfoder på lagården.
Ny lobrygga.
Nya gräsmattor, på med ny jord överrallt.
Göra klart hallen uppe, dvs klyva till lister till dörrarna så det går att få dit dörrfoder.

Snarast:
Sko Lasse.
Städa lagårdsporten, åka med tusen saker till tippen.
Bygga kycklingbur inne i hönshuset.
Högtryckstvätta båda hönshusen, dvs sommar och vinterdelarna.
Måla om hönshusen.
Ta bort bågarna från kobåsen, göra förråd därinne.
Sätta in hyllor, göra snickarhörna i samma utrymme.

OJ vad trött jag blev plötsligt.
Det där var ju bara början, skit också...

Jag tycker det är lite kul att kika på vad vi gjorde exakt idag men för ett år sedan!
Just idag var jag och Smilla i bagarstugan för att försöka baka vårt första tunnbröd! Det var skitakul men jag hade inte riktigt greppet om hur man gjorde. Så det blev lite pitabröd över det hela i början!
Men mysigt hade vi!





Ojdå...

Vi åkte till Hundsjö med en packe hönsägg för kläckning. Tyvärr råkade det finnas en hel flock små treveckors ursöta kycklingar där redan! Vi började rota i fickorna och skakade fram kontanter till fyra stycken.
Hoppsansa ja. Jag hade ju tänkt stå emot, men hur då?

Smilla har pratat om företagande och äggförsäljning hela vägen hem och har suttit med sin egen kyckling hela tiden sedan vi kom hem. Hennes heter Gosan, mina två fick heta Kråkan och Rut. Kristina kunde inte låta bli att köpa en hon heller så den bor här på foder! Hihi!





Lilla kråkan är piggast. Den (eller kanske jag ska säga hen) hoppade direkt upp på kanten och tog sig en flygtur över köksgolvet! Lyckligtvis är de så lugna att det bara är att plocka upp dom igen.
Zita är lite störd över pipandet från lådan de bor i...
Jag ska hitta hönsnätsrullen och snickra en bur i hönshuset så de får flytta ut sedan. Men än vill Smilla ha dem hos sig.. Får se hur glad hon är över att sova i pipandet! : )


Nästan där

Jag ledsnar alltid något kopiöst i slutet! I slutet av en anställning blir allt så jäkla tråkigt, meningslöst och utdraget. Då man nästan är där, nästan står mitt i förändringen då känner jag mest för att kasta allt och gå vidare. Samma innan en flytt, innan en renovering. Men kom igeeen då likssom.
Just nu är jag nöjd med det mesta, men nu väntar jag ju på VÅREN!

Jag är så inihelsickes less på vintern nu! Det är alltid då solen retats lite med ett par dagars takdropp som frustrationen stiger. För då ska det minsann bli snöstorm! Blåis, snöstorm och så kallt att man dör fast det är bara minus en grad och nyss var minus femton.

Jag sitter och gruvar ett par timmar inne innan jag gör klart ute för natten. Bära hö och mocka som varit så skönt innan det är sovdags känns som det tråkigaste och jobbigaste på hela dagen! Det känns som jag kniper ihop ögonen, kurar surt och springer ut (nåja, smyger stelt som en gammal kärring pga blåisen) så jag ska få komma in igen så fort som möjligt.

Hoppas hoppas det blir varmt igen snart, för nu är det frustrerat!!

Jag fastnade förresten i en backe häromdagen.. kom nästan upp men nejdå! Bilen gled handlöst bakåt, ställde sig på tvären och gick inte att rubba. I huset närmast var det en hemma, men sjuk. Jonas var i skogen och svarade inte. Jag hade glömt mobilen hemma och fick låna telefon i huset intill. Sigrid satt bak i bilen och jag fick ta ut henne, oklädd som hon var då jag hade tänkt åka i varm bil och direkt lägga henne i vagnen då jag kom fram. Jag hade mjukliften i bilen och tog den i ena näven och bäban inlindad i en filt på höften och trippade iväg mot mammas hus dit jag skulle för att städa lite.

Det var så jäkla halt att i sista backen ner till huset fick jag sätta mig, med bebis i knäet och åka kana. Japp, Pulka i mjuklift! Vågade inte gå, men ner kom vi!

Till slut, efter att vi ledsnat helt på att hänga där i stugan ringde Jonas upp på hemtelefonen och kom och räddade oss! Tack och lov för fyrhjulsdrivna bilar och handlingskraftig man!

I morgon, snälla snälla våren kom hit!!!


Kvällstrött

Så in i bängen kvällstrött har jag blivit. Ganska tråkigt då det alltid varit kvällen som jag går igång och får något att hända. Nu måste jag ju ta vara på all tid på dagen, helst tidigt på dagen och då är det lite si och så med inspirationer och idéer..

Men i dag satte jag mig direkt lillan somnat i vagnen och fick hela två och en halv timmes jobb gjort. Jag hann maila iväg bildförslag nr ett innan hon vaknade. Storasyster har kommit hem för att fira sista delen av lovet här hemma. Det var skönt, hade hunnit börja sakna henne..

Vi har klätt in hennes skrivbordsskiva med svart-vitprickig vaxduk. Schnyggt blev det, jag är lite avis nästan. En lampskärm ska kanske bli vaxduksklädd med för i hennes rum kan man gå helt krazy bananas med färgerna och mönstren. Allt matchar en fantasiborg likssom! Får väl lägga in en bild då vi hunnit städa också.


I morgon ska vi lämna fem ägg hos en kläckare. Har vi otur råkar vi köpa med oss några färdigkläckta kycklisar också, men jag ska kanske försöka låta bli.. Måste fylla på med unga äggproducerande hönor i skocken snart!

Nu håller jag på att däcka av trötthet, för Sigrid har börjat vakna tidigt som tusan utan att vilja somna om som vanligt. Phu.. Kanske hon ska börja få lite välling på kvällen, för att sova längre. Hon äter rätt friskt nu på dagen, gröt, aprikosmos, potatis och morotsmos, banan. Det bara försvinner så hon kräver nog en del som hon rör sig! Hon rallar runt i gåstolen i så hög fart att man måste passa sig, annars får man ont i fötterna..

"Mamma jag blir så kär i hon då jag får bära, snälla får jag hålla lite till!!"




Kontakt

 

Sigrid var lite osäker först, om skäggiga typer är snälla.

Men strax därefter sträckte hon armarna mot den skäggige mannen och gurglade glatt och sprattlade med benen.

Tror hon kände att hon hamnat hos något som tycker om barn!

 

På bilden ser hon Jörgen Brink spurta mot nytt rekord och bekymmersrynkorna beror nog på en viss rädsla för att någon norrman skulle hinna knipa förstaplatsen!

 

(Hon har en faster som kommit tvåa i vasaloppet, det ni!)

 

 

 

 



Gohelg i Umeå

Som vanligt kom vi inte iväg förrän sent men det kan vara skönt det med! Att slippa stressa och ha någon som härjar om tiden. Jag donade, städade, tänkte, packade, mockade, gullade med Siggan, matade Siggan, bar hö och så vidare.
Solade lite också faktiskt.
Sedan kom jonas hem från bymötet i Rems och vi började tota ihop allt i bilen. Skönt att hälsa på vänner i lägenhet, då kan man ju knöka in hur mycket saker som helst i bilen och åka bara!

Jag matade Sigrid med banan i bilen då hon inte var speciellt sömnig just de timmarna som vi körde norrut. Hon smaskade glatt och pysslade på med en leksak där i sin stol. Väl framme beundrade vi lägenheten, drack kaffe och kollade in matberedaren som gjorde jordnötssmör.. Hade tänkt lägga in en film nu på tre minuter där den maler nötterna till smör och jag pratar om fettfukt, men den låg visst på Facebook och inte på Youtube.

Senare lagades det till rådjursbiff, rödvinssås spetsad med chili, rotsaker i ugn. Det var gott och bra och sedan fortsatte vi bara sitta runt bordet och prata. Jag gav faktiskt inte upp så tidigt, men först av alla som väntat. Klubbad som en säl somnade jag med Sigrid i bäddsoffan till de andras prat intill. Som ett barn på kalas, däckad under en filt!

På söndagen såg vi Vasaloppet och hängde i samma bäddsoffa innan vi gick på promenad. Det är fördelen med stan tycker jag, det är roligare att gå!
Jag tycker det är dödstrist att gå bara för att gå, längs en byväg som man känner utan och innan. Men att promenera i stan bland hus och folk är ju jättemysigt!
Vi gick upp till Gammlia där det var samevecka. Vi har ju så jäkla mycket ren här på vägarna, i skogen och runt huset så just den biten tänkte jag inte sulle vara så exotiskt. Men de hade tama renar bundna i rep som smaskade mossa på rad. Jag kunde inte låta bli att klia ren och titta på dem från alla håll.

Sedan kröp vi in i en lappkåta med eld och höll på att bli kvar på renskinnen. Jag bestämde att en sådan borde vi ha i trädgår´n. En kåta är ju som en koja, barnasinnet väcks till liv då man kryper in och sitter runt väggarna och ljuger.

Nu har jag varit lite barnvakt, bakat kaka med de två mysiga barnen, målat tavlor och sett "Trassel". Sedan hann jag köra ett varv med dammsugaren och ska nu högtidligt sitta helt stilla med en bok medans jag väntar på att bäban ska vakna i sin vagn på altanen.



Bäban som charmat sig till blivande barnvakter i helgen.

Alltså, en tanke till.

Överallt i alla barntidningar jag läst och prat jag hört så fokuseras det mest på hur jäkla jobbigt det är med bebisar. De svåra småbarnsåren, de hemska nätterna, den vedervärdiga amningen. Hur låst man blir, hur lite egentid man får, hur förhållandet sätts på prov. Hur ojämställda man lätt blir. Hur ont det gör. HUR klarar man det. -Så här fixar du det, blir rubriken. Gärna mer artiklar om för tidigt födda och skador än problemfria födslar och första år, trots att jag förmodar att det är fler som föds utan större besvär.

And so on. Givetvis står det massor om hur gulliga bebisar är och hur stort det är att bli förälder också, men det är nästan så jag upplever att folk blir lite provocerade eller ointresserade om man bara tycker det är lätt och roligt med barn.
Som att pratlusten släcks om man inte kommer med historier om kräk, hemska förlossningar, koliknätter, oro, ångest, om man inte viskar om depressionen man inte velat avslöja.

Men jag tycker helt ärligt att det här måste vara den roligaste, bästa, mysigaste och minst stressande tiden i livet! Att få bli så glad in i själen så många gånger om dagen som jag var med storasystern då hon var bebis och som jag är nu är ju magiskt.
Förhållandet känns ju mer "menat" med ett sånt mirakel som en tjock, kvittrande
go bebis. Features jag ser i henne ser jag i min man. Jag tycker ännu mer om honom för att jag fick en så fin unge. Det fina i henne känner jag igen i honom och blir alldeles glad och bonuskär.
Jag tänker att det är ju sedan problemen kommer, med jobb, stress, bolla barn och krav, klara av frustration, trots och ilska hos det äldre barnet som nyss bara log.
Det är den biten av föräldraskapet som jag tycker är svår, men fortfarande rolig och härlig, för man laddar ju så mycket kärlek och glädje nu, den första tiden, de första åren.

Alltså, jag fattar att kolik och förlossningspsykoser inte är att leka med, att det kan vara ett helvete. Men känner att jag vill ropa ut att det är jätteroligt att få barn! Jätteroligt!


Häääjdaa!

Nu drar vi till Joel & Kerstin i Umeå.
Det ska bli så skoj och bra och trevligt och roligt så.

Hej svejs i solskenet!
(Syns det att jag håller på att bli flintis. Behu behu)


Bakade lite



Jag skulle bara åka och hämta Smillas skidor då hon skulle till sin far i helgen. För att de inte skulle bli inlåsta på skolan under sportlovet likssom. Så jag satte en deg och satte iväg.

Jag hämtade skidor, pratade med fröknar och barn på skolan, pussade på Smills och ilade vidare till Björna postkontor/macken/affären med lite Traderapaket som skulle postas (en till historia om det..)
Vände hemåt med nyvaknad Sigrid som började se lite missnöjd ut över att åka långt. Kom nästan hem då skolan ringde, ingen taxi hade kommit för att skjutsa Smilla till sin far. Jag vände direkt och åkte dit och där satt hon med tårar i ögonen alldeles osäker över varför ingen kommit. Lärarna var på väg hem och visste ingenting. Jag hade inget taxinummer då jag ju aldrig bokar den där taxin.

Ingen svarade då jag ringde fadern, så vi väntade en stund och öppnade en påse chips som jag köpt till kvällen.. Hon blev lite gladare (tur jag var i närheten..) men ändå besviken av att måsta vända hemåt igen då hon ställt in sig på att åka till pappa.
Då vi nästan var hemma ringde pappan upp, ljudet på mobilen hade gått av och han visste inget om varför taxin inte kommit. Vi bestämde att vi åker halva vägen var och jag vände om mot Björna igen.
Nästan framme ringde skolan, en chaufför hade kommit in, 45 minuter sen och muttrat om vart den där passageraren var. Ingen vidare hänsyn till att det varit ett litet barn som suttit en halvtimme i blåsvädret oh väntat...
Vi ska skälla lite på taxi och hoppas att de kan komma i tid eller i alla fall ringa nästa gång, så slipper hon sitta och vänta utan att veta något igen då alla andra barn lämnat skolan!

Jo, väl hemma hade degen jäst över kan man säga.. Men det blev riktigt bra i slutänden.
Baka är så sjukt roligt att jag ibland drömmer om att ha ett sommarcafé med tårtor, kakor, mackor och en massa göttigt. För andra likssom, kan ju inte äta upp allt jag gör själv!

Ser ni förresten Siggans övervakande ansikte i ugnsluckan!?

Gulle dej



Då Sigrid var nyfödd blev jag aldeles kär då jag såg de där stora runda kinderna och världens minsta mun, ihopsnörpt till ingenting och ögon som en liten mongol.
Nu har hon ju öppnat ögonen, kan le brett men kan fortfarande få det där uttrycket som i början.
Som nu, då det kliar i tandköttet men hon vill le lite ändå!
Och så det där vikta högra örat, som en liten hundvalp.
Käre värld!

I dag har hon sovit till sig och mår bra. Hon somnade med näsan inborrad mot min axel utan knot. Det är slut på kvällsgnäll nu. Hon bara somnar med en djup suck.

Inspirationssurfning



Jag fick i uppdrag att måla en vägg i en frisersalong. Så nu satt jag mig och surfade runt för att hitta inspiration.
Då är det ju bara att freestajla ihop en skiss och hoppas att ägaren gillar det, riktigt roligt uppdrag. Jag grunnar på hur Siggan ska hålla sig nöjd under tiden jag jobbar, men det kommer förmodligen dröja ett tag innan det är aktuellt med målandet och då kanske hon bestämt sig för att det går att äta mat så man blir mätt, ur flaskor och att vara ifrån mig en stund.

Just nu är hon rejält mammig och det är väl bara naturligt, men tids nog utökar hon väl skaran av människor som funkar även då hon är jättetrött och hungrig. Jag har inte ens varit nära att bli stressad över det faktum att jag alltid måste vara nära henne, snart är hon ju stor och då kommer jag snarare längta efter närheten som är svår att få då de springer runt och undersöker världen...
Nio kilo väger hon förresten. Fem och trefjärdedels månad gammal.

Hönorna blev glada av min städning. De skrockade och intog lagården under ivrigt pickande. Roliga djur det där!









Lilla Stampekanin som bor lös med sin syster kom fram och åt päron.

Prestationer..

Är ju olika stora. Just nu har jag presterat paketerade prylar, betalning av räkningar samt montering av garderobsställningen men står i en röra av grejor och är lagomt förvirrad över hur jag ska prioritera. Tror nästan jag går ut i hönshuset i stället!
De små fjäderbollarna vill komma ut lite så de knatar runt inne i lagårn och då kan ju jag städa lite inne i vinterhönshuset.
Nyss dråsade snön av lagårdstaket, med en jäkla fart och brak. Hoppas bilarna klarade sig..

För ganska exakt ett år sedan, då såg Zita ut såhär!
Liten, söt men sjujäkla jobbig. Långt mycket svårare än att ha en bebis, långt mycket värre än jag trodde det var att ha valp. Fy tusan, men nu är hon ett drygt år och har börjat uppföra sig. Oftast.




Dagens

Dagens lista ser ut som följer.  Paketera och posta traderapaket. Ska bli av med lite hästgrejer som bara är i vägen. Montera "Antonius" trådbacksystem till sovrummet.
Städa uppe.
Plocka i köket.
Mocka, spåna.
Handla mat.
Betala räkningar.
Så det jag skulle vilja göra
Dammsuga, skura golv, städa upp alla Smillas saker, städa hönshuset.

Inser att det där sista är ett symptom på solen, vill alltid städa en massa då solen skiner men det hinns nog inte.

Sigrid fick sexmånadersspruta i går och mår inte så bra. I går hade hon feber och gnällde, hon somnade brännhet på mitt bröst och gnällde och blev ledsen då jag la ifrån mig henne. Nu är hon piggare men är inte riktigt sig själv. Hon gråter om jag går iväg och orkar inte leka så länge.
Jag är lite vaccinrädd, men håller på att bearbeta det då det blir en jäkla gness om man ens pratar om att inte vaccinera och får en massa ångest över rätt och fel. Smilla väntade jag med tills hon var nästan ett år innan hon fick sina sprutor...

Nu är det bara att börja packa grejer. Phu.

RSS 2.0