Hästdebackel

I morse då vi vaknat till liv och fått i oss frukost la jag upp planen söva ner bäban för förmiddagssömn och sedan rida! Då jag kom ut i stallet för att morgonfodra hittade jag en Cebonita som var genomblöt av svett, hade uppdragen buk och var bajsbrun över hela kroppen. Till och med i öronen hade hon skitigt spån.
I ansiktet var hon skavd och lite blodig och jag fick kalla kåren!!
Första tanken var kolik, men nu lutar det åt fastrullning som hon till slut fixat själv. För ena kotan har gnuggats mot väggen och var kletig av gammalt vägglort.

Så i stället för ridtur blev det undersökning och helbadning av häst. Även benlinimentering och bandage. Sedan har hon fått stå inne och vila och torka upp helt inlindad i ylle och våffelfilt.
Då jag tog ut Lasse som oroligt rullar runt i sin box, det är hans thing, att dyka ner i spånet då han anar oråd, hittade jag en lös framsko. Inte bara lös utan med tåkappa upptrampad i tån. Jippie!
Den satt utanför vita linjen och han var helt oöm men det blev till att sko. Jag tog båda fram med nya skor med sex brodd i och var sedan rätt mör.

Sedan har jag och den fortfarande hostiga hemmatjejen Smilla varit kreativa och fixat en fin present, samt klippt hennes hår. Hon har studsat omkring överlycklig med sin kortare frisyr! -Se, mamma håret hoppar då jag springer!!
Först sa hon på sitt mesta fjortisvis, -Mamaa, gör en frisyr som passar till en tappad taand!

Nu är en lång dag till ända, bara att höppa i säng!

Nita förra sommaren med sin lilla boxkamrat.
Usch, undrar hur länge hon kämpat inatt. Men hon ser helt okej ut!




Trikå kalikå

Bäban fick en Panodil i går kväll då hon verkat haft så jobbigt med tänder/mage hela helgen. Hon slocknade som ett ljus nio, vaknade av storasysters ropande halv tio men åt och somnade om och med en liten nattmatning sov hon hårt tills vi väckte henne på morgonen.
Skönt!
Sedan somnade hon om hårt och har sovit ett par timmar i vaggan medans smills sytt en grej men mest sett film och jag sytt den här!





Alltså, jag blir hög av det här. I går kväll kunde jag knappt sova, bara konstruerade grejer i huvudet. Undrar vad all energi kommer från? jag har varit på G hela helgen och kan inte sluta sy!

Tänker på den där filmen där Ulla Skoog bara syr och syr och hennes man blir arbetslös så hon måsste jobba.. Hur ska det sluta? : )




Godisregn

blev det i bakgrunden.
En vit arab, flicka med hund och godis bland granarna, visst är det allt man behöver?

Eller sa ni tid hos frissan? Hörde jag boka tid hos frissan?


Mer sytt!

Mannen har varit borta hela helgen för att skjuta pippifåglar. Det verkar som om pippisarna klarat sig men det lär ha blivit en rejäl bit skidåkning i fin natur.
Jag är själv rätt nöjd med att inte ha åkt skidor utan ha fått sitta inne och sy. I dag blev det ett par randiga brallor. Efterssom jag klippte till dem efter ett glas vin i går kväll (sent) och kanske var allt för optimistisk vad det gäller min bakdel så fick jag ge bort dem till Kristina.

Lustigt nog så blev de som gjorda för henne och satt som ett smäck!
Här ett stycke randiga linnebrallor med lite färgglada detaljer!



De är lite somrigt korta och vida men sitter tajt upptill.
För visst ska sommarkollektionen ut nu!?
Det var lite spännande, så mycket som nästan fallit bort. Att handsy knapphål har jag nog aldrig gjort ens..





Ryggen på klänningen. Jag gillar skarpt den blå dragkedjan och knapparna!



Så Siggan söt under mössprovning!
Hittade små stuvar med tyg som fick bli mössor. En renmössa som blev lite för trång, så är det nån med bebis som inte har lika stor skalle som henne så hojta! Lägger ut bild i morgon!



Nej nu borde jag ta vara på stunden och försöka sova. Storasyster kan inte sova och ropar i trappen vilket ger väckt gallskrikande bebis. Sådär går det runt runt i dag. Tidigare blev hon väckt av skällande hund så nu behöver hon sova en stund, jag med!
Så gonatt då!



Märta syr sina egna kläder Lindqvist

Så kallades jag på folkhögskolan. Det där året som man skälvande nervös och störigt blyg knuffades ihop med ett par hundra okända männskor för att läsa udda ämnen. Inte så udda men ändå, teater, konst, allmnänlinjemedkvinnoperspektiv och sånt därnt.

Jag gick konst och form. Men hade gärna läst nån tillskärarakademi nånstans. För herre vad kul det var att sitta uppe på nätterna och sy kläder! Jag hade inte råd med dyra kläder men tygstuvar på Ohlssons med siffror klottrade över vissa delar kunde man köpa för nästan ingenting. Sedan kunde jag sitta till halvt på morgonkvisten oh sy och svära över något som blev fel och måste sprättas så jag inte skulle orka upp dagen efter.
Men jag ville ju tvunget ha den där grejen på mig direkt!

Samma nu! Jag fick en hel packe linnetyg av min älskling som försiktigt föreslog en klänning kanske och det blev det!
I dag mellan Siggans pip och grin har jag suttit med Kristina och pysslat. Nyss med storasyster sovandes hos mormor och morfar och lillan äntligen sovandes i vaggan har jag gjort klart första plagget på åratal. FASEN vad kul det är!!

Voila, på bästa bloggmanér fotade jag min ovana uppenbarelse med självutlösaren. Hum hum..



Den har en illgrön knapp bak i ryggen och en fram. Nu är det kanske dumt att göra kläder främst för sommarbruk då jag ammar nu och kommer vara planka då det sinat. Men kul så länge det varar!

Gomorron lördag!






Någon håller på att kunna titta över kanten. Den där fantastiska vaggan kommer inte vara barnsäker så länge till... : (



Loppis hos sig själv är grejt

Jag lyfte på sofflocket för att tänkas häfta fast ett tyg på dynan, men hittade inte häftapparaten. Så jag la tillbaka locket igen, men i soffan hittade jag den här. Lite sprayfärg senare och allt misslyckande till trots så har vi en ny klädhängare. (Den andra gav vika för ett ynka extra hundkoppel ovanpå alla massor av jackor som redan hängde där..)





Stängerna kommer från en gammal lös, nersliten piassavakvast som jag bestämde gjort sitt och en skurkäpp som ingen nånsin kommer anmvända igen. Vi lever ju i Wileda-tidsåldern..
Färgen släpper lite, jag slant med skruvdragaren. spånväggen höll inte för skruvankaren utan de nedre skruvarna trasade sig in i väggen.
Jag skulle satt hängarna på de två bakre stängerna inte de två främre.
Men shitt the same, den funkar och är stabil. (Ännu)

DIY är mottot. Mitt Do It Myselfande blir inte alltid perfekt, men det blir ju lite förändring i alla fall..

Sedan sjönk jag ner i soffan med svettningar och beskådade tyst bäba i vagga och nystädad nedervåning.
Jo, kakor bakade vi med, jag och sjuklingen. Nu spelar hon spel på datorn.. Kan väl tänkas vara bra syssla då näsan rinner och lungorna rosslar.

Nu ska jag ta beslutet fredagshandla eller inte?
Vill ha godis, är det nån som har över så säg till, för jag orkar nog inte starta bilen.

Gla fredag alla!



Eskimåbäban

Syrran vart tog du vägen??






Jag är så kär i den där ungen så ojojoj.

Skotta snö och städar

Det är vad vi gör en ledig fredag som denna. Storasyster hostar än och lilla har somnat om efter en strålande glad pratig morgon. Hon har bärjat äta lite banan och annat smått och gillar att smutta på en vattenflaska. hon hugger efter den som desperat och suger i sig, sedan släpper hon ut hälften på sig själv.. Ser ut att vara en kul lek. Tänker att det är bra träning för att kunna äta ur flaska så jag kanske kan lämna ifrån mig henne lite längre stunder än en timme då hon ändå sover..

Jag fick en present igår, fem meter linnetyg som nog ska bli nån sommarklänning och kanske en åt Smills och så får jag se hur mycket som är kvar. Kanske blir det systuga i morgon.

Nu ska dammsugaren fram. -Igen. Jag har alldrig dammsugit så mycket som då jag varit mammaledig med Smilla och så nu, förmodligen för att jag är hemma och kan städa.. men det märks knappt. Nu hjälper hundarna till att förpesta huset. En kvart efter att soffan dammsugits är den full av skräp, söndertuggade pennor, hår och trådar från den slaktade tuggknuten.
Sådär kul.
Börjar inse varför man brukar lära hundar att hålla sig ifrån möblerna.

Bilder från i går
Medhjälpare då jag bär in hö..



Jobbet, att mata höns (i mörkret pga strömavbrottet)



De går och lägger sig då det skymmer...



Jaja, nu vaknade bäban, hej svejs!





Strömavbrott

Har vi haft, men ljuset som kom in har räckt för att sitta och rita vid köksbordet. Bäban är lite pipig och vi är trötta, Smilla hostar och dagen känns lagomt trög.

Ny header blev det, på nya ritpappret som känns skitbra att teckna på!

Och så en liten bild till profilsidan... Alltid märkligt att teckna sig själv. Har jag förskönat eller förvanskat mycket tro??
Jaja..


Huspepp!

I somras blev det vattenskador i det hus vi tänkt bo i på sommaren för att vara närmre Jonas jobb läs; röjarcentrumet Remmarn. Det positiva med det var att vi fick välja nya golv i de delar som var skadade, dvs kök och badrum. Så om vi nu lyckas med det vi planerat och har sommar i det där vita huset med jättelagård så får jag fixa i ordning ett kök med sånt här golv.

 

Väggarna i köket behöver lite ny färg för att matcha det nya golvet och boxar byggas i det gamla stallet. Det kan bli exakt ett sånt stall som jag gjorde tusen och en teckningar av då jag var liten. I trä, med tyst spångolv och dörrar på gångjärn. Ett stall djupt inne i lagården med plats att pyssla och sko utanför i porten.

Det är roligt med hus och tur är väl det eftersom jag då kommer in på hus nr tre. De två innan blev nära nog helrenoverade men det här behöver mest bara städas, piffas och bos i.

Skönt med miljöombyte, snart ser jag inte gården för alla hus här hemma. Hjärnan säger att den behöver nya intryck, så efterssom jag trivs bäst hemma får jag fixa ett till "hemma" att trivas i.

 


Morgontrött

Gäsp gäsp så var det snart dags att somna om och sova ett par tre timmar. En sovmorgon av tre en sån här helg.




Vi har förutom en jobbig promenad i motvind med punkterad barnvagn städat lite men mest sett på The Wire i ett maraton som mest liknar att jullovsläsa en bra bok. Vi har många avsnitt kvar och får kanske ta ner takten lite så de räcker längre!


Så blev det måndag

och här sitter jag i efterdyningarna av en trött söndag. Mitt i letandet efter en mobil steg frustrationen över allt skit som samlas då man får saker från olika håll, har barn som vägrar slänga grejor och sprider dem runt huset och då man inte vet var man ska göra av alla SAKER.
Mina impulser av "det här ska väck" följs ofta av, vart lägger man den då? och så hamnar grejerna i ett "På väg utlimbo" där de aldrig lämnar ägorna.
Visserligen har vi åkt många vändor till Må soptipp med saker. Jag har slängt oavbrutet ur lagården och har inga problem att släppa greppet om grejer som inte används. Men nu är jag inne i ett trött läge där jag inte orkar ta beslutet vart saken ska slängas.
Ibland hamnar de på altanen prydligt uppställt i påsar som ska till den lilla sorteringsstationen vid ICA eller vidare till stan. Eller så blir de kvar i bagaget på bilen. Finns det nog ork och motivation så hamnar de rätt snabbt men just nu går det trögt.
Det är helt sjukt vad mycket skräp en liten gård som denna producerar! Bara de emballage till maten som man släpar hem för att direkt slänga är ju enormt. Vi fyller en stor kasse varje dag med kartonger, mjölkpaket och annat.
Nu rensade jag ur köksskåp och ska få iväg alla grytor o annat som inte används. Men det står still.
Ska de till loppisen, till metallcontainern på Må eller vad?
Phu, längtar efter vår och städlust!
Sakerna kan bo i bilen en dag till.


Köksgolvsgympa på söndagkvällen!



Mer om ämnesomsättningsproblemen

Jag fick en länk till en blogg som ondgör sig över labbet som är det som gjorde att jag fick hjälp, rätt kontakter och till slut rätt mediciner och information.

Det intressanta är inte det okunniga inlägget från bloggaren utan alla de 170-nånting svaren.
Ni som är intresserade av Hypotyreos, av faran med miljögifter och tänkbara orsaker till ohälsa idag. Läs kommentarerna under blogginlägget. Där finns läkare och insatta som (tack tack vad skönt) argumenterar för att det jag vet är sant faktiskt ÄR sant.

Kostdoktorns blogg


Så, kanske det kommer hända saker nu. Kanske, kanske.

Fredag, redan?

I går sa Smilla något om att hur hiskeligt fort tiden går. Den går snabbast för mig mamma, den bara rusar iväg, Jag fyllde nyss år och nu är det kanske typ trettifem veckor kvar tills jag fyller år IGEN!
Hihi, hon är lite lillgammal.
Sedan så grejade hon på så länge för sig själv att jag ropade och undrade vad hon gjorde.
Hon kikade in genom dörröppningen och sa:

"Mamma, om jag bara går runt och ser såhär drömmig ut, då använder jag bara orden inombords,
så att bara jag själv hör dom. Det är så jag leker!"

 

Ganska sällsamma funderingar har hon. I dag ska jag åka till skolan och hälsa på för hon har bett mig flera gånger i går och i morse om att jag ska åka dit. Det passar bra, så svänger vi förbi höbonden och lastar in lite balar då vi ändå fått iväg oss i bilen. Tack och bock för att Jonas har så bra höhämtarbilar!

 

Hon kom också själv på att hon vill ha ett jobb. Hon vill vattna blommor, mata höns och plocka ägg (varje dag). För det skulle hon tjäna tio kronor per syssla, alltså trettio kronor som utbetalas på fredagar.

I går sa jag att hon ju bara plockat ett ägg, matat hönsen en gång och vattnat några blommor på nedervåningen. Hon sa med huvudet på sned, jamen mamma, det räcker med tjugosex kronor! : )

 

"Jag har inte beställt en sån macka"

(Då jag gjort mig till och ställt fram fika i teverummet..)

 

Underbara unge!


Hos doktorn


För att dämpa adrenalinet...

Så ritar vi igen.
Jag och smills satt i går och ritade sida vid sida. Himlar så mysigt det är! I brist på vettiga uppdrag så gjorde jag ett slags hittepå-självporträtt lite inspirerat av den här tjejen: Anna Ileby, en illustratör som tecknar mycket porträtt och får till personligheten och skärpan i alla hon tecknar. Jag har blivit ett fan av hennes blogg och kikar in där mest jämt för att få se nått nytt!






Så blev det en glad skidåkerska, då jag har funderingar på att köpa mig ett par skidor. Om jag får ha sån där mössa, lugg och rött läppstift kanske det känns roligare att ta sig ut på träningsrunda!?



Båda är lite halvslarvigt tecknade, men jag kan inte få till det med de papper jag har nu. Pennorna trivs inte på det och tar jag annat ritpapper så funkar inte akvarellen. Så jag satt mig och beställde hem lite olika papper för att testa. Tråkigt att göra bilder man inte är nöjd med och där materialet hämmar!
Som då man var liten och skulle försöka måla med de där svarta spretiga skurborstarna till penslar...

Hypo 2 på tapeten

Jag har undrat i mitt stilla sinne varför det hänt så lite och pratats så lite om hypotyreos typ 2 med tanke på hur många som har problem och som har tagit kontakt med mig för att få hjälp under de senaste tre åren. Jag har tänkt att med alla som kommer med samma berättelse borde läkare och socialstyrelse öppna upp för ett nytt sätt att behandla och diagnosticera folk.
Så plötsligt händer det, det börjar rapporteras hejvilt i tidningar och på radion om det här nya fenomenet Hypotyreos 2. Men inte i positiv anda, utan man idiotförklarar de sjuka som tror sig ha fått en diagnos och tycker att de är stackare som lurats på sina pengar och riskerar svåra biverkningar då de äter meningslös medicin.

Nu är det ju så att den här sjukdomen som man påstår inte existerar gör det i allra högsta grad.

Vad menar de är farligt? Som jag förstått det menar man att levaxin är en medicin som inte har någon verkan om man inte har en reell hormonbrist och som man då drogar sig på för att sedan komma att bli riktigt dålig efter en tid. Även att binjureutmattning inte heller existerar och att man då riskerar allvarliga problem om man tar kortison. Att man förstör den egna produktionen av kortisol i binjurarna och riskerar allvarliga symptom om man får en infektion.

Av de argumenten kan jag inte ta något på allvar.

För det första så tar man så försvinnande lite kortison att alla allergiker och reumatiker i stället borde tas ifrån deras kortison då de kan få 25-45 mg mot de 2,5 som jag tagit, i SEX veckor 2009 eller vid infektioner som ställer till det.
Själv hade jag de här allvarliga symptomen i ca femton års tid och de sista åren var de rejält handikappande, fruktansvärt obehagliga och det kändes som om kroppen sakta men väldigt säkert la av. Cirkulationen och blodtrycket var så lågt att jag i stressade situationer hade 80/50 och i vila gick så lågt att jag tappade andan. På natten vaknade jag ofta av blodtrycksfall och fick sprattla runt i panik innan jag fick åt mig andan och upp trycket igen.
Vid infektioner blev jag akut sjuk och har tagit mig in till akuten både i ambulans och skjutsad av anhöriga, oförmögen att själv ta några initiativ och helt slapp i kroppen. Symptomlistan är lång och de var både var för sig och tillsammans förlamande besvärliga. Både hormonomställningar som vid ägglossning varje månad och i början av min första graviditet blev jag så där akut dålig, med rasande kortisolnivåer men hade kosntant de klassiska tecknen på för lågt sköldkörtelhormon.

Alla de symptom som man varnar folk för ÄR ju de symptom som vi sjuka i Hypo 2 har hela tiden. Det är just de problemen vi söker vård för men utan att få hjälp. Inga mätbara värden finns som kan styrka hormonbristen. men det innebär inte att den inte finns!

Min medicinering som det nu pratas om i radio är onödig har gett mig ett liv. Levaxinet har höjt kroppstemperaturen från ca 35,3 grader till mer normala 36,5-37,5.
Jag fryser inte längre så jag mår illa varje dag utan har en fungerande cirkulation. Jag upplever mig helt frisk och stark och har efter nästan tre år bara blivit starkare och mår bättre hela tiden. Det trots att jag sakta trappat upp levaxinet till 250 mikrogram. Fösta året var instabilt. Det tog tid att få en så sliten kropp i balans igen och att fylla på de tömda reserverna av näring samt jämna ut den egna svaga produktionen av hormon som gick upp och ner.

Med så låga kortisolvärden som jag hade magrade jag kraftigt, tog inte upp näring, hade magkramper och smärtor och vägde periodvis 58 kilo till mina 178 cm. I dag väger jag 68 med en ganska konstant fettmängd men en större muskelmassa som aldrig gick att träna upp i det sjuka tillståndet.

Jag blir trött och frustrerad över allt skitsnack i medierna och de läkare som kallar det här en pseudosjukdom, oss sjuka för lurade och läkarna som ändå hjälper oss för lurendrejare.
Det som behövs är en mer nyanserad journalistik i stället för att intervjua en enda sur kvinna som tycker sig ha förlorat pengar och ha henne som underlag för rapporteringen. De som söker hjälp på det här viset är ofta desperata, de är så dåliga och desillusionerade av alla utredningar i vården som säger att de är friska men trots det mår skit. De vet inte vad de ska tro och vill givetvis ha uppbackning i vetenskapen.
De griper efter halmstrån och hoppas givetvis på en mirakulös snabb förbättring. Men det krävs egen insikt om kroppen och ganska lång tid för att få må riktigt bra igen.

Tyvärr kan man inte få backup från vetenskapen idag. Min stora tröst är att jag VET att den här medicineringen är det enda rätta och något som är helt nödvändig för att jag ska ha ett liv. Får jag inte mina hormoner varje dag så kan jag säga tack och adjö livet.
Då kan jag inte arbeta, inte sköta mina barn och lär få vinka adjö till en sund relation med mina vänner och min sambo.

Det osar dålig tro på människor och brist på empati i den här debatten. Tänk om man kunde börja lyssna på sjuka i stället för att förneka deras lidande. Om man kunde inse att vetenskapen i Sverige inte har nått sin topp av sanning utan att visa saker fortfarande behöver tid och forskning innan det kan bevisas med siffror på ett papper.
Tills dess måste man lyssna på vad folk säger och ersätta det som fattas dem. Det blir löjeväckande att lyssna på de förståsigpåare som säger sig vilja rädda inte ont anande svenskar från att bli lurade.
Det vi gör är att ta den enda jävla väg som finns öppen för att få ett liv.

Jag vägrar tro på att man kan få allvarliga biverkningar av något som är så livsnödvändigt så länge som man inte överdoserar och har koll på hur kroppen fungerar. Överdos är enkel att känna igen och inget som betyder att medicinen är felaktig, bara mängden eller takten på upptrappningen är fel.
Jag tar hjärtligt gärna de eventuella biverkningarna och fler biverkningar i stället för att gå tillbaka till det helvete jag haft i femton år av mitt liv. Jag får inte tillbaka de åren men jag tänker banne mig leva på riktigt de år jag har kvar!


Vovvon är hemma igen

Jag kraschade min bil på nyårsaftonen om ni minns. I dag blev den färdig med ny fin bakruta och jag och Kristina tog chansen att springa på stan. Med bäban i sjal på magen traskade vi runt och ohh och aahade över all rea. jag trodde mellandagsreorna var över men det verkar reas för fullt överrallt. Givetvis trängs reaställen med det snygga nyinkomna så man ska glömma sig och råka handla dyrt i stället för billigt.
Nu klarade jag mig undan den finten och köpte mest bara ett par hinkar till stallet, tvättmedel men lite skojsiga grejor också.
Ett par Stockholm-stretchjeans. Som om jag tappar ett eller två gravidkilon till kommer trivas ypperligt i!
Så ett par- fyra plagg på superrea på Indiska. Kul kul, en åskblå tunn stickad klänning som säkert kommer vara superfin med ett skärp i midjan och lite mindre visable pantielines..

Sigrid var nöjd men sov knappt på hela dagen. hon verkar vara inne i en orosperiod med munnen, det dreglas och hon är lite risig i magen. Men nu sover hon hårt i sin säng.

Bästjonas skottade en väg (!) till ligghallen för jag hade pratat om att det är svårt att komma dit och fylla vatten och mocka. Nu har stora gula monstret banat en hel väg dit så jag kan gå dit lätt som en plätt! Jag stod och såg på när han skottade och insåg att ingen traktor ingen bonde.. Hur tusan orkade man förr?? man gick visserligen inte till någon ligghall då utan burade in hästskrället i lagårn. Så sent som för ca tretti år sedan hade man knappt hagar åt hästarna på landet utan på vintern var det spilta som gällde.
Farmor har berättat hur hon skottade en smal gång till lagårn och fick kasta snön högt för att den inte skulle rasa ner igen. Nu vill i alla fall jag gärna ha så mycket som möjligt skottat så man inte känner sig helt insnöad och begränsad.
Trist att bli inburad av snömassor likssom.

Nej nu har alla gått och knoppat och jag ska ladda upp ett par filmer från i kväll. Smills gjorde en otroligt fin teckning åt mig idag, ska kanske scanna in och spara det jag får för plötsligt har hon tagit tillbaka dem!

Såhär i kvällströtthet och svammel lägger jag in en bild på mig och finaste travaren,

-Bodbäckslasse! Som då man säger -dooodis!! beter sig som en hund som väntar på en köttbulle! Han är tämligt lättränad då det kommer till belöning med mat.


Men osis, det var ett lur!



Men dudanes då.. Råkade hitta en bild från förra året, då Trollet bodde här!
Här ska smills göra ett trick. Där Trollet lägger sig på knä och tar godisen.
Det var faktiskt otroligt roligt att vara med henne och ponnyn. Hon är fortfarande ledsen över att han blev gammal och fick dö, och pratar ibland om att få ha en ny ponny.
Jag ska icke ha fler än två hästar så länge jag bara har två boxar i stallet och inte är nära miljonär, men det vore onekligen kul nu då hon börjar bli så stor att rida ihop och låta henne prova på om hon gillar hästeriet hon med.








Sweet child of mine

Lilla söta bäban har ont i munnen, men så lugn som hon är märks det inte så mycket annat än en masa drägel. Men nyss vaknade hon gallskrikandes med båda nävarna intryckta i munnen så det fick bli en Panodil och trösta lite. Nu sover hon sött och jag ska försöka göra detsamma.
Jag är lite kvällsspeedad och vill vara vaken. det är skitstörigt att vara en utpräglad nattmänniska. om jag får vrida dygnet själv blir det upp vid nio och vaken mest hela natten. Men se det får man ju inte då barn ska iväg till skola och väckaren ringer före sju.

Jag red ut på Lasse idag. Precis så tajt med tid innan skoltaxin kom så jag travade på i rask takt på hemvägen och mötte upp Smills i korsningen. Taxichaffisen klappade Lasse på mulen och Smilla blev överglad åt att få rida uppför jobbiga backen hem.
Hon är rolig, först lite rädd för det mesta, försiktig, men så fort hon vågat prova så testar hon gränserna för när det blir läskigt igen.
-Kolla mamma, inga händer, och jag blundar också!! -Men håll i dig knasfia, du sittar ju på en stor häst ju!! : )

Ett par månader gammal bild, från semestern i Stockholm. Siggan chillar.


Jesper Juul

En kompis la ut en länk på fejjan.

Radioprogram med Jesper Juul

Det känns alltid bra med bekräftelse, även om det bästa för ett barn enligt familjeterapeuten är föräldrar som tror på det de gör. Han pratar också om metoder. Att varför ska vi använda metoder till våra barn då vi inte gör det med vår partner!?
Jag håller kvar tanken att metoder aldrig kan ersätta individuella lösningar som passar just det barnet, den föräldern och just den familjedynamiken.

Lite intressant är det att höra om olika generationers inställning till uppfostran och hur det ena problemet ersätter det andra. Summa summarum är att man kan komma långt på nyfikenhet och sunt förnuft!

Lite spännande är det med en nying i familjen, hur olika kommer de vara, vilka nya problem kommer uppstå, vilka problem kommer vi slippa upprepa?

Just nu känns problem avlägsna men som de säger, små barn -små bekymmer!
: )

Då man ändå är igång...


Jag skrev ut ett par foton på oss också för att träna på porträtt. Smilla tyckte den blev skiitdålig, för hon var ju inte med och dessutom var gitarren utan hals!!
Grejen med ritandet är att jag mest målat sjukt noggranna akvareller och oljor förut. Det kändes som petnogat stod mig upp i halsen och har gjort några mer lättsamma oljor och nu är det perfekt med tecknande för det går ganska fort och går att utföra med bäba i knät till och med!
Vill ta vara på all ledig tid hemma och jobba på med ritandet, inte låta hjärnans kontakt med handen förfalla...

(Låttexten är "Dust in the wind" med Kansas. Den spelas flitigt här om kvällarna då vi sitter och tröttar oss runt köksbordet)





Rita häst

Jag nöter på med lite tecknande då bäban sover förmiddag. Helt nollad och lika infrusen i hjärnan som i kroppen Googlade jag ordet "häst" och fick fram en dressyrryttare.

Såhär blev den teckningen...






(Om man högerklickar och öppnar länk i nytt fönster, så ser man bilden i full storlek)




Brrr

Huvva för att frysa. Men hej verklighet, nu är det vinter!
Här vid skrivbordet är det rätt kyligt, för i detta rum finns det ingen värme alls. Resten av huset är varmt och skönt, så man kan gå i linne och barfota tack vare golvvärmen. Men här. Brrr, får dra på en tröja till om jag ska kunna rita mer!

Vi tog en prommis till postlådan. Jojjomänsan så aktiva har vi varit hittills idag!






Metoder...

Det pratas för fullt om metoder på nätet nu. I stora bloggar som innehåller barn fylls kommentarsfälten av frågor om vilka "metoder" bloggaren använder sig av. Sedan en massa starka åsikter för, eller emot.

Efter att ha försökt styra min ganska starka, energiska och självständiga dotter i sex år har jag släppt det där med rätt och fel och insett att jag nog bör gå på känsla. Jag fick samma insikt efter att ha lärt mig en hel del om sk. "Natural horsemanship".
Då jag satt som medhjälpare på en kurs och vi diskuterade metoden fick jag en klar bild i huvudet om att det vi höll på med var att använda raffinerade metoder för att ta oss innanför hästarnas försvar, innanför deras skinn. Sedan satt vi de verktygen i händerna på människor som kanske inte hade allt för stor efrarenhet och känsla och sa, kör på, träna nu så ska du se att du får en lydig häst.

Samma sak sa en känd tränare som jag var på kurs för. Hon hade bott i USA och jobbat med de här fantastiska metoderna men en dag, då hennes överlydiga häst i stället för att komma då hon gav tecken till den i hagen, sakta smög sig in bakom ett träd, då insåg hon att de ju inte samspelade med en häst som älskade träningen utan hon tvingade sin häst att lyda.

Nu pratas det som sagt massor om sova helanatten och kura och femminuta hit och dit. Nu med en liten bäba som har ont i magen och vill tröstas ibland på kvällarna kanske vi skulle ha börjat tänka som så. Att, nämen såhär ska man väl inte behöva hålla på? Nog ska hon kunna lära sig att somna själv? Men nånstans säger känslan att behöver bäban kramas då hon har ont i magen så gör jag hellre det än att banka rumpa och sjunga ramsor och låta henne skrika i ett visst antal minuter. Om barnet vaknar och är otryggt mitt i natten så tycker jag det ska få tröst och trygghet.
Så såg jag den här artikeln nyss och kände att, jo, nog ska man våga förlja sin egen känsla för vad just sitt eget barn behöver.
Och inte göra problem av situationer som man inte tycker är ett problem.

Artikel

Sedan då vi gosat, vaggat och bäban somnat och hon sovit nio timmar i sträck så känns det skönt att vi inte panikade och började mixtra med metoder utan bara gjorde det som kändes rätt i stunden, den kvällen också.
Behövs trix och idéer för att vardagen ska funka så kanon, men metoder har jag blivit lite rädd för...

Ridtur på söndagsmorgonen

Efterssom det är bökigt att fota från hästryggen så kommer en teckning av dagens övningar. Jag och kristina motionerade hästarna runt sjön. Nita var pigg så det pös ur öronen och jobbade på sin galopp på stället i brant uppförsbacke. Det tog aldrig slut på energi, fick hon chansen så dansade hon iväg med långa snabba kliv och en sträcka uppför långbacken, sista branten upp mot krönet fick hon gå för fullt och jisses! Hon är ju fortfarande rasande snabb!
Det känns inte som hon fyllde tjugo på nyårsaftonen!

Lasse surade lite men skötte sig bra förutom ett par bakutsparkar åt Nita då hon tossade sig lite bakom honom. Han ser sig nog som den enda rätta att hålla koll på allt som händer.

Så, en liten bild av mig och yrvädret!



Snyggvovven


Målar

Jag tränar tänker jag. Mitt i en sån här bild kan jag undra varför i hela friden jag skulle välja ett så tråkigt (läs: svårt) motiv. Det blir ju tråkigt för att det är så svårt att få det snyggt. Alla jäkla granar i bakgrunden, allt som ska avgränsas för att inte geggas ihop. Lite kontraster, jag som älskar kontraster i bilder.
Jaja, den här är klar i alla fall. Nu tror jag att jag ska göra en tuschteckning bara för att slippa alla skalor av nyanser som flyter ihop i ett sammelsurium.

Bilden är fotad för det äär ju så jobbigt att bära datorn till scannern.. men som synes blir den böjd då. Ska scanna så träden ser rakare ut.



Klicka för större version





Ojojoj...

Vad stel jag var i nacken i morse. I går kväll fick jag smita ut på hästen en sväng. Jag provade att ta med Nita som handhäst. Lasse kräver mer motion, men hon behöver också komma i gång och då är det ju lämpligt att få springa med lite fritt sådär.
Nu tyckte hon inte att det var så fritt. Det kändes bitvis som att ha en 400-kilos olydig hund i koppel samtidigtt som jag skulle hålla styr på den 500-kilos travhäst jag satt på. Hon drog framåt och då repet tog slut strävade hon åt vänster, som svar på det drog Lasse åt höger mot diket. Han hatar obalans, minsta man sitter fel eller tappar balansen på honom surar han ihop och vägrar bjuda till.
Nu försökte han hugga efter henne för att hålla henne på mattan och få henne att sakta ner, men det hjälpte föga. Hon var som en jojo som saktade ner men drog iväg ideligen.
Men vi travade oss runt hela sjön utan större problem. Bitvis gick det fort och var svårt då Lasse strök dikeskanten och jag inte ville plumsa ner i snön i mörkret i så hög fart men vissa bitar travade de nästan jämsides i samma fart utan att dra.

Men det kände på, i morse var det aningens stelt i halsmusklerna! Men det där ska vi göra om igen, perfekt sätt att motionera lilla vita då jag bara hinner en ridtur. Ska ta träns eller repgrimma nästa gång så hon håller ner farten.


Liten söt

För fyra år sedan såg plupp ut lite såhär, men jag tycker det är assvårt att teckna barn, de har ju så mjuka drag att minsta överdrift förvandlar dem till ett annat barn. Jag skrev fel på bilden, jag tyckte hon var två men fröken själv vägrade gå med på det. Jag var tre mamma, minst. jo så var det. Skriv tre!!


Det kom lite snö


Spånar på en krönika

vad händer på ett år?
Det är ju egentligen bara att scrolla tillbaka i bildbanken och se.
Förra året idag såg vi ut såhär, i morgon kanske jag knåpar ihop en liten årskrönika.
Bara en liten.


Om jag var sex år...

skulle jag rita såna här bilder! Nu är jag 31 och ritar såna här bilder. Mest bara för att det är så kul. Jag och Smills såg Bröderna Lejonhjärta häromdagen och samtidigt la jag skissblocket i knät. Såklart det blev en teckning i stil med Grim och Fjalar med prinsiga människor och slott!



Klicka för större version






Hö och pizzanjut

Morgonen blev en klassisk "dagen efter", trots att jag varit spiknykter och roddat bebis och lilla fröken Von Trapp. Den senare lekte rätt vilt med tre grabbar och hade kul. Men på väg hem i bilen efter tolvslag och raketer började hon storgråta.
Hon hade ju missat Middagen!
-Jag fick ju bara mellanrätten, hamburgare och åt inte ens upp stripsen, jag ville ju smaka av huvudrätten också!!
Hon har onekligen blivit stor som vill ha av vuxenmaten.
Som fö bestod av (vår uppgift) skivad, stekt timjankycklingfilé, dubbelmarinerad citron mm-fläskfilé och ugnstillagat eftermarinerat rådjursytterlår. Höll på att glömma förrätten, en rejäl jättebit råbiff!
Till köttet blev det fetaostpotatisgratäng och vitkålssallad och efteråt mandelmassetäckt, gratinerad persikohalva med likörgrädde.
Rätt najs meny!

Idag hämtade jag och töserna torrhö. Jonas nya vrålåk är kanon! En transporter med kåpa som var som måttad efter de hårdpressade balarna. 450 kg fick jag in där bak i bilen och nära och bra är det. Ska bygga på ett förråd nu tänkte jag!

Då vi kom hem hade skoterbärgningshjälpen återvänt och mitt i höboss och nyårsefterdyningar började vi ila omkring för att styra upp en pizzaafton. Efter en massa hackande, bakande och diskande satt vi vid röda duken igen med fyra sorters pizzaplåtar. Kyckling-curry, trattkantarell-fläskfilépizza och två skinka-tonfisk. sjuukt gott var det och livsandarna är tillbaka.
För de bor i stallet, de kändes då jag var där i kväll, vägde finhö, sopade och nattade fålar.

God ny 2012 hittills!!




Nyårsafton 2011

I år var en sån _där_dag.
hela dagen gick i förvirringens trött-tecken men vi gnodde på och jag trodde allt vi hade läget under kontroll.
jag fixade mat och oss själva. Smills ville ha lockigt hår och efter att jag fixat mitt en exakt likadan frisyr som jag. Tyvärr gick alla hårnålar åt till mitt fågelbo till hår så hon var inte helt nöjd till slut...

Då jag trodde maten var biff och bara skulle packa in grejorna fattades hälften av kycklingen. en bastard till Jelpie slickade sig nöjt om munnen och jag fick börja om med nya filéer.
Så väntade vi in jonas som kom från en långtur med kamraterna till solberg på skoter. Skotern tyckte att det var lämpligt att stanna i korsbyn och jag fick åka dit och hämta honom. Såklart hade Siggan just somnat men fick åka med i infrusen bil som det knappt gick att skrapa ren rutorna på. Mobilen blev kvar hemma och jag hittade ingen man i korsbyn. Hem igen och ringa och han blev funnen...

Till slut så kom jag och tjejerna lite uppstressade till Rems och skulle bara hämta Kristina och skynda till festen med maten. Jag gjorde en snajdig vändning på gården i mörkret ochb PANG. sa det då jag körde sönder HELA bakrutan på bilen. Akta höga pickuper med flak som sticker ut blir lärdomen 2011.
Snyft snyft fina vovvon, med glassplitter på maten bytte vi bil och tog oss till målet.

Kvällen blev kanon och verkstan får jag ringa i morgon...

Fotografering innan vi drar, Siggan ej ombytt.
För ovanlighetens skull kan jag köra en outfitrapport.
Klänning, Koola Anna, mönsterstickade långsockar, stickade av svärmor.

Smilla, Sound of music-klänning och halvbra humör.





(man får visst biceps av att bära på en tjockpannkaka)



Gott nytt År från oss!

RSS 2.0