I morse fick jag halvt panik av brist på så kallad egentid.. Jag har inte så höga krav på det, men en ridtur nån gång per vecka (helst fler) är ändå en nödvändig ventil för att sedan vara glad medan jag bär bebis och pratar (argumenterar, lirkar, ältar, tjatar, diskuterar och kommer överens) med storasyster konstant från morgon till kväll.
Nu var det länge sedan och jag har varit för trött då möjligheten funnits men så kom energin som i ett skov. Energi men fast med trött, gnällig bebis i famnen kändes stressande. Därtill en sambo med feberfrossa skakandes i soffan var inte till stor hjälp.
Men jag la Sigrid i vagnen och hon slocknade innan jag ens hann utanför dörren med vagnen och så gjorde jag i ordning hästarna för ridtur, öppnade upp vagnen och kläderna, styrde in den i hallen med ett väs : Nu drar jag!

Så tog jag en tur på Lasse men Nita som handhäst. Det var märkligt vilken ork jag hade plötsligt. Blev inte trött som alltid annars den här årstiden, utan det var bara att jobba på. Kroppen kändes lugn, stark och med "koll"
Hästarna var lite tröga och Lasse kändes tjock och tung men de lossnade efter hand. Nita blev som vanligt jobbigt het men jag hade hacket på så det gick att bromsa henne hyfsat.
Lasse var styv och testade en långsam kort galopp då jag bad om trav men vi fick till en hyfsad sviktig trav en långa sträckor, med Nita joggandes och ibland galopperandes intill. Jag fick jobba arslet av mig och svetten rann i ögonen och längs ryggen, var helt blöt. Det låter kanske som att jag red stenhårt på otränade hästar men svetten kom av att hålla mig själv i position, hålla igen tempot utan att hämma rörelsen och få dem (Lasse) att trava hyfsat lugnt och ergonomiskt..
Jag är inte i superform direkt.. Men coolt att jag inte blev trött som i soppatorsk, utan bara varm och kunde fortsätta utan problem. Tror B12 tillskottet verkat!

Lasse blev lite lagomt svettig av travandet och kändes som han gör en bra dag då vi kom hem. Stjärnögd, lugn, mjuk i sinnet och fin i kroppen. Han mår så bra av att bara jogga på i hyfsad form, han vill jobba och hans muskler försöker gå emot lite men om jag sätter en ram jobbar han sig in i den och släpper efter. Ryggen som var öm och stel innan var mjuk och genomjobbad efteråt.

Riktigt rolig tur på glada hästar var det, och jisses vilket tålamod jag hade sedan. Jag har ritat under hård övervakning och till och med flätat barbiehästarna och svarat på frågor om vilken docka som skulle tävla vilken häst och ha vilka kläder... Det ni, det tråkigaste jag kan komma på var riktigt trevligt!
Nu i kväll är storasyster nöjd och glad i sinnet och bäban somnade utbränd av en massa lek och bus idag.
Kanonfredag snart slut, men vi jobbar väl på med en bra lördag i morgon!

Nightie then!