Hen?

Det pratas en del om "hen" nuförtiden. Vänner på FB är för och emot och jag har väl inte satt mig in i alla diskussioner, men har lite svårt att förstå grejen.
Eller, inte vad förespråkarna menar, jag kan mycket väl fatta vad de säger då de pratar om att kön inte ska vara det primära. Man ska se till människans egenskaper och inte ha fördomar utifrån kön.
Men alltså?
Om man ska sudda ut könstillhörigheten, är det väl egentligen bara för att det är dåligt med diskriminering, eller att det är dumt att sätta ett kön högre än ett annat.
Men i vilka situationer kan man få nytta av detta hen, löser det egentligen problemet?
I möten, telefon, radio, bild är det ju ganska uppenbart vilket kön personerna i fråga har och i jobbansökningar syns det ju i regel på namnet på den sökande om det är en kvinna eller man. Om sedan Sven är ultrafeminin och Lotta ser ut som en karl och går bredbent märker man ju först vid intervjun och har ingen betydelse.

Kan man sudda ut problemen med diskriminering genom att ersätta svart och vitt med grått? Jag tycker det är roligt med kön, tycker det är kul med kvinnliga kvinnor, manliga män men lika kul med kvinnliga män och manliga kvinnor. Ser dem alla som människor först och främst.
Det skulle kännas fel om dottern inte visste vad hon var. Att hon är en flicka som ska bli en kvinna med de attribut en kvinnlig kropp har. Jag tyckte lite synd om en flicka jag passade en del då hon var liten som i sällskap av sina bröder inte förstod vad hon var för kön. Hon var stressad över att se annorlunda ut och ropade en dag lyckligt, men titta jag haar ju en snopp, och drog i nån hudflik...

Det har ju ingen betydelse lekmässigt, jag tycker alla barn, ska få prova allt, inte bli undanskuffad ur LEGO-hörnan på dagis för att man inte är pojke, men tycker ändå att det blir märkligt att börja kalla alla för hen och sluta dela upp oss i kön. Det blir lite som att fokusera i fel ände. Sätta fin touche på fult fenomen. Låtsas som det inte regnar..

Det är ju så mycket mer än en benämning, det här med kön. Vi har båda könen i oss och ett av dem fysiskt, om man inte hade oturen att bli hermafrodit... Allt vi utstrålar i kläder, mimik, gester. Vissa uttrycker sin könstillhörighet starkt, andra gör det inte. Jag skulle dö av skam om jag blev utklädd till lolita och tvingades prata som Kissie. Jag är nog en lite mer manlig kvinna som snickrar, sköter mig själv och har ett manligr sätt att prata i telefon.
Kan inte sminka mig utan att gnugga ut det och känner mig begränsad, utklädd och fel i högklackat. Men vill för det inte klä mig i plagg som döljer kroppen och förvillar. Det är en så oerhört fin balans i vad man uttrycker, vad man vill visa omvärlden. Minsta överdrift och man vill gå hem och byta om, eller tvärt om, underdrift och man känner sig för grå och oansenlig.
Det finns språk utan hon och han, men det har inte löst problematiken med olika värde och diskriminering. Bättre att kavla upp ärmarna och jobba med problemet samtidigt som vi får vara hon och han.

Om man tar tänket ett steg till.
Duscharna på skolan och badhus. Ska man slå ihop dem? Fösa ihop gubbar med tanter, pojkar med flickor då det inte har någon betydelse vad för kön de har. Skruva ner skyltarna med mannen och kvinnan på toaletter, för annars blir det ju dubbelbottnat att säga kom nu barn, hen går in där med Anna och hen går in där med Peter.

Jag fattar inte riktigt hur det här ska fungera, kan någon förklara för mig!?



Ridtur tre -check

Kvart i nio smet jag ut efter att Sigrid somnat ovaggad i vagnen. Hästarna hade fått hö inne så det gick fort att dra på grejorna på araben oh ge sig ut. Hon kommer oftast i sista hand ridmässigt då hon inte gör så mycket väsen av sig som Lasse.
Han kräver, hon väntar snällt.
Men nu var det hennes tur att få komma ut en sväng! Vi tog byvägen fram till korsningen mot Högbränna och vände där. Hon var stel, studsigt spänd och lite störig. Ville inte vänta, ville inte sakta av.
Det blev mycket "ta igenom" stopp och sidan hela tiden men efter ett tag släppte hon efter lite mentalt och blev roligare.
Ett par galopper och en hel del trav blev det innan vi skrittade sista biten hem.

Nu ska jag packa in lite prylar plus massagebänk i bilen, sätta frimärken på en massa tackkort och åka mot stan. Vi ska umgås med kompis Iza med barn hela eftermiddagen och kvällen. Kuul kuul!


Pausgympa.

Situps medan Siggan kämpar med att ta sig framåt på golvet, inte bara bakåt.
Det blev fyra. Situps alltså, fan vad lat man är!
Nu pysslar hon med klossar i soffan. Hon åt en halv (ekologisk mini)banan (nästan) och är nöjd med sina nya färdigheter.
Jag är liite uttråkad.

Läser bloggar och funderar lite över mycket. Folk blir lätt så upprörda över saker, det är ju bra för då händer det saker, folk diskuterar och tänker. Men ibland känns det som argast och vassast vinner, men det är inte alltid mest rätt och bra för det..
Själv är jag nog onormalt oarg, vill mest fokusera på bra lösningar, på att alla ska må bra och är tråkigt diplomatisk.
Jag har värdelös tävlingsinstinkt. Vill inte att förlorarna ska bli ledsna..
Vill producera men inte ta betalt..
Under åren har jag träffat på både djur och personer som verkar sända från ovan för att lära mig bli arg, utan att bli förfärad på samma gång.
En var ett svart kallblodssto, en sjujäkla märr som gjorde allt för att jag skulle börja säga ifrån och bli bestämdast av alla. Vissa män har lyckats provocera fram ilskan från avgrunden med kanske oönskat resultat.
Det var ju nyttigt men all ilska har gått över nu, blir återigen sällan arg, bara på uppenbar respektlöshet och fördömande.
Tycker nog att man inte ska döma andra, för man vet tamigtusan aldrig hur de har det och vad de reagerar på.

Det pratas en hel del om jämställdhet och föräldrar nu. Det är mycket "varför ska jag uppoffra mig, varför ska livet vara så hårt mot mig, samhället så dåligt, traditionen så fel, alla så dumma"
En massa ilska, för att det är orättvist. Vi har pratat en del om det hemma, att man nog får tugga i sig att livet inte är rättvist, inte ett dugg! Om man bittrar sig över alla orättvisor kan man nog landa i att vara ständigt irriterad och onöjd.
Andra bloggar om en massa frustration och olycka. De är inte lyckliga och då kan jag fundera på hur jag kan känna mig så nöjd? Är det något jag jobbat mig till genom åren av mental träning? När släppte det?För det var inte alltid så.
Jag sitter med ungefär samma problematik som de flesta varje dag, mer eller mindre men är nöjd!
Mer arbetsbelastning än många, mindre pengar, mycket att rodda runt, inte alltid någon som klappar mig på huvudet.

Vad gör en människa nöjd, för det är min benämning på lycka. -Att inte längta bort, inte sakna något, inte vänta på att SEDAN händer det. Ingen flykt. Utan vara nöjd och samtidigt jobba på framåt.
Till viss del är det nog fysiologiskt betingat. Kroppen måste må bra. Orka njuta, orka leva.
Om man kan sätta ord på varför man är nöjd, kanske man kan ge ut en bästsäljande "Hjälp till självhjälpbok". -Så här gör du för att bli nöjd.
Acceptera att det inte någonsin kan vara rättvist, ta vara på det fina i livet, vet om ditt eget värde, gör ditt bästa utan att bittra dig och våga ta emot kärlek!

Eller så skaffar man höns. Eller barn. Och en man som har mustasch.

Hepp, frågor på det?









Måndag morgon

..Brukar vanligtvis betyda lite lätt ångest för min del. Det betydde förra året upp tidigt, jobba jobba tills svetten rann för att sedan hämta hem måndagstrött arg dotter för att få ihop mat och kanske jobba lite mer på kvällen. Så lite vedbärande, eldande, hästmatande och tjatande på det.

Men nu!
Klev visserligen upp tidigt, men med en sambo som sa, sov du, jag går upp. Trots förlamningströtthet blinkade härnan  till såpass att de kom ihåg att taxin måste meddelas om att dottern ska med efter förkylningsveckan. Bara den manövern räckte för att vakna till och komma igång. Efter frukost med nyhemkommen svägerska som packade upp afrikanska presenter följde jag Smilla till taxin och släppte ut hästar i -20 graders kyla och strålande sol.

Sedan tog jag frukost nummer två (hungrig Ja) och gosade med bäban. Sedan följde gitarrspel, prat, webbtevetitt, tekopp, hårklippning och sedan avvinkning av de två som stadsklädda och goluktande skulle på möte med uppdragsgivare i stan.
Kvar sitter jag nu, med en hel dag kvar, två trötta hundar i soffan, en nysomnad bäba i vaggan och ritblocket uppvikt.
Ingen måndagsångest här längre!


Hungrig, igen!?

Amningshungern igen.. Till mellis : Gröt



Allt smakar så gott då man är mjölkproducent åt en liten michelinbebis.


Ridtur två -check!

I morse klev jag upp med en ovan känsla, det gick nästan lätt!!
Efter frukost med familjen och en Sigrid som slevar in havregrynsgröt toppad med bananmos somnade hon om i vagnen och jag fick rida igen!
Fick och fick.. nog skulle jag få rida så mycket jag vill (nästan) men jag har inte orkat. Inte prioriterat. Inte velat nästan, för orken har varit för låg och allt annat känts viktigare. Men nu var tvätten tvättad, fixet fixat och läge för hästtid!

Smilla fick rida lite på Lasse innan jag stack och oj vad stolt hon var! Sedan tog vi lilla rundan inni byn med galopp uppför långbacke och en del lugn galopp längs snöig vägkant. Han var lite trög som ofta är då de bott ute i lösdriften på natten. De spanar på renar och älgar och han vilar knappast så värst bra.
Energin var lite trög och musklerna lite tunga.

Jo, glömde bort. I går tränade jag båda två på gårdsplanen! Red Lasse på ytan som är ca 14 gånger 20. Lite trångt för en lång ovig travare men han mjukade upp sig hyfsat och vi smygtravade korta korta sekvenser och jobbade med övergången skritt- trav och att kliva sviktigt genom svängarna. han tyckte det var skitjobbigt. Mest mentalt tror jag, att koncentera sig med en unge hoppandes i snöhögen intill och nita gnäggandes inifrån.

Så longerande jag Nita. Hon var rätt oväntat trevlig! Jag tog upp och flyttade bak och framdel, toucherade lite bak för att se om hon skulle svikta som hon skulle bak och plåpp så ställde hon sig och trampade så fint och kom sedan fram i fin trav.

Tillbaka till dagens övningar. Vi träffade folk på finsöndasspromenad och de tyckte att han var så snygg och stilig och det är han ju! Svart och blank med en massa hovskägg (även hakskägg..)

Han blev rätt varm men mest jag, helt färdig och trött i bålen. Föll fram i slutet av ridturen och fulbromsade några gånger ståendes i stigbyglarna då han ville trampa iväg för fort.
Sedan har vi (jag och Smills) planterat frön och satt om tomater.
Vi hade köpt tomater som var så sjukt goda att vi sparade sista tomatens frön. De resulterade i ca 70-80 små plantor. Sedan satte vi persiljefrön och Basilika. Kulkul!

Siggan växer så det knakar och idag satte Jonas ifrån sig henne på köksgolvet och där satt hon som ingenting och lekte. Shitt vad fort det gick från bebis till barn!

Tog bort julgruppen och bytte gardiner.. Smilla kom ner med sina "jädra tråkiga" Ampelliljor så de fick bo i köket i stället för henns rum.. Så tog hon upp sina odlingar i stället.














Ridtur!

I morse fick jag halvt panik av brist på så kallad egentid.. Jag har inte så höga krav på det, men en ridtur nån gång per vecka (helst fler) är ändå en nödvändig ventil för att sedan vara glad medan jag bär bebis och pratar (argumenterar, lirkar, ältar, tjatar, diskuterar och kommer överens) med storasyster konstant från morgon till kväll.
Nu var det länge sedan och jag har varit för trött då möjligheten funnits men så kom energin som i ett skov. Energi men fast med trött, gnällig bebis i famnen kändes stressande. Därtill en sambo med feberfrossa skakandes i soffan var inte till stor hjälp.
Men jag la Sigrid i vagnen och hon slocknade innan jag ens hann utanför dörren med vagnen och så gjorde jag i ordning hästarna för ridtur, öppnade upp vagnen och kläderna, styrde in den i hallen med ett väs : Nu drar jag!

Så tog jag en tur på Lasse men Nita som handhäst. Det var märkligt vilken ork jag hade plötsligt. Blev inte trött som alltid annars den här årstiden, utan det var bara att jobba på. Kroppen kändes lugn, stark och med "koll"
Hästarna var lite tröga och Lasse kändes tjock och tung men de lossnade efter hand. Nita blev som vanligt jobbigt het men jag hade hacket på så det gick att bromsa henne hyfsat.
Lasse var styv och testade en långsam kort galopp då jag bad om trav men vi fick till en hyfsad sviktig trav en långa sträckor, med Nita joggandes och ibland galopperandes intill. Jag fick jobba arslet av mig och svetten rann i ögonen och längs ryggen, var helt blöt. Det låter kanske som att jag red stenhårt på otränade hästar men svetten kom av att hålla mig själv i position, hålla igen tempot utan att hämma rörelsen och få dem (Lasse) att trava hyfsat lugnt och ergonomiskt..
Jag är inte i superform direkt.. Men coolt att jag inte blev trött som i soppatorsk, utan bara varm och kunde fortsätta utan problem. Tror B12 tillskottet verkat!

Lasse blev lite lagomt svettig av travandet och kändes som han gör en bra dag då vi kom hem. Stjärnögd, lugn, mjuk i sinnet och fin i kroppen. Han mår så bra av att bara jogga på i hyfsad form, han vill jobba och hans muskler försöker gå emot lite men om jag sätter en ram jobbar han sig in i den och släpper efter. Ryggen som var öm och stel innan var mjuk och genomjobbad efteråt.

Riktigt rolig tur på glada hästar var det, och jisses vilket tålamod jag hade sedan. Jag har ritat under hård övervakning och till och med flätat barbiehästarna och svarat på frågor om vilken docka som skulle tävla vilken häst och ha vilka kläder... Det ni, det tråkigaste jag kan komma på var riktigt trevligt!
Nu i kväll är storasyster nöjd och glad i sinnet och bäban somnade utbränd av en massa lek och bus idag.
Kanonfredag snart slut, men vi jobbar väl på med en bra lördag i morgon!

Nightie then!




Åååh va gott!

Jag och tjejorna har haft fredagsmys tillsammans med kompis Camilla med barn. Innan de kom hade jag och Smilla en njutarmiddag, hon till och med ropade menååååh va gott det var!
Laxfiléer, ris med grädde, lite créme fraishe, peppar, citronzest, citronsaft och en avocadokräm med glömd vitlök till. Den var också citronspetsad och jisses vad det var precis vad vi ville ha likssom.
Inte all mat är godast jämt, men i kväll var det här top notch!






Sol och städning

Det tar verkligen aldrig slut.. Det är nog en fördel om man lämnar huset en stund på dagen, då står stöket i alla fall still ett tag. Nu med storasyster hemma sprids utklädningskläderna, prylarna, skorna, mina kläder, sjalar, (får jag låna hårsprejen mamma) pennor, papper, böcker, filmer, tallrikar, glas (jag vill ha saft, och en macka tack!) tills vi drunknar.
Jag vill liksom inte kväva leklusten och inspirationen, men kanske hon kan städa tio minuter varje kväll eller nått, för att få en insikt om hur myket grejer JAG måste plocka annars..

I detta sorterar jag lite mer, byter i sängar, tvättar, bär bebis och vaktar hund. Känns som om jag verkligen behöver en ridtur snart!
Lasse blänker i solen oh ser fin ut. Idag satt jag på ett fårskinn med Sigrid i knäet och solen värmande i ansiktet. Det riktigt kändes hur fräknarna ploppade fram på näsan och Smilla lekte och tjurade om vartannat i snöhögen. Zita studsade omkring och jagade snöklumpar i snön.
Det är otroligt fint nu, jag hoppas på ork och sol i helgen så jag kan rida en del. Vill, vill, måste!!

En onsdag bland andra dagar

En vanlig trött februaridag. kamerabatteriet dog och laddaren ville inte avslöja sig så jag har inte fotat som jag velat.
Vi åkte nämligen och hämtade en soffa idag. Vi har kollat lite löst ett tag. Övik, Sundsvall, Umeå.. Lite långt bort allihop och så dök det upp en annons på en tresitsig soffa i samma färg som den vi har, med divandel. Jag är liite kluven vad gäller divaner, vill egentligen ha det mesta så classic gammalt säkert kort som det går med möbler.
Helst pinnsoffa enligt Jonas, men nej, inte pinnsoffa då det handlar om vardagsrum.
Jag sa ja den var fin, vart finns den? Och vart fanns den, jo i grannbyn! Så vi tog sjuklingen utan symptom och bäban med i pickupen och tjackade soffa fem kilometer bort.

Nu sitter jag i den och är nöjd. Zita ligger därborta i den gamla soffan och är ännu mera nöjd. Jag vet inte hur många gånger jag utmattad (nåja) famlat min väg mot soffan med trött ledsen Sigrid på armen för att testa sista knepet, -liggamning i soffan, något som alltid funkar, och mötts av en soffa full av hund!
Lång lurvig hund, utsträckt över hela soffan. Om man tänker energiåtgången som krävs för att få hunden att kliva därifrån så känns det enklare att klämma ner sig i obekväm stol eller gåamma tills barnet slappnat av.

Men nu tror jag att det kommer finnas plats även för mig!

Herrarna i familjen, två och fyrbent fick åka till Remmarn och sova i dag, för så inibomben jobbigt det är med hanhund och löptik i huset! Helt sanslöst vad stressad och okontaktbar han har varit den arma Zeiss. I natt stod han darrande med uppdragna läppar över mig i sängen och pep. Ett hemskt pipande som ökar i styrka tills någon väser KÄÄFTEN och det blir tyst i två sekunder. Så ökar pipet snart till ett yl igen.
Jag fick honom ner på golvet några gånger men vaknade ideligen av det där trampandet, darrandet och pipet. Till slut på morgontimmarna somnade han på mina ben, låg således rätt obekvämt och var halvvaken till klockan ringde. Var som en zombie hela dagen och har just kommit igång igen, klockan 22.04

(Vågade inte ha honom lös inne då han frustrerat juckade på tikens sovbur, på taket.. Hon såg inte så glad ut därinne..)

Nu ska jag pyssla med en bild i Photoshop innan det blir sova av. Nightie then!


Amningshjärna..

Hur länge kan man skylla på det?

I förrgår skulle jag koka ris. Jag fyllde på i kastrullen, ställde plastbehållaren med ris på sidan och vred på plattan. Tyckte nog det luktade lite bränt men tänkte att det nog låg ett riskorn och pyrde intill katrullen
Lång stund senare tittade jag till spisen och ser plastbehållaren med ris, mycket lägre än förr och likssom utfluten. Jag lyfte den på ren reflex och schwoosh, så rann ett par liter bränt ris ut över spisen.
Fel platta påvriden alltså!

I går åkte jag och hämtade Smilla som var hängig i skolan, jag tankade och åkte hem.
Lite senare ringer skoltaxi-Birger och frågar om jag tankat lite idag.
Jooe, det har jag nog (tänktänk)
-Då måste man ta med sig grejer´n sa han i luren.
Jag hade alltså lämnat VISAkortet i automaten.. SUCK
Tur det var han som hittade det..

I dag bakar jag lite. Man ska koka en havregrynsgröt och göra tekakor på gröten. Vad händer, jo jag bränner hela jäkla kastrullen så det luktar pyton.

Lägg till glömda ansikten på folk (Heej hur är det? Jag: ???), glömda betalningar och total förvirring, men som tur är har jag inte tappat bort djur eller barn än!

Gladast här!



Och så en filmsnutt. Hon gör brumbrum-ljud då hon är missnöjd. Ganska gullit tyker jag!





Rotmos

Vad tusan hände??
Vi hade en rosendoftande klotrund nyföding här hemma, men nyss satt jag med en sprattlande, stark och pratsam snart halvårsbebis och stoppade in rotmos!
Jag tycks, hallelejuja, ha fått en ätande dotter!
Den stora gav gråa hår och matångest med sitt sätt att stoppa in i kinderna för att då man matat klart få se allt rinna ut på haklappen...

Sigrid tjoar efter mer och hugger mot skeden, fasen vad kul det är att göra mat då!
På samma stol för ett halvår sedan...
-Dag ett hemma, ett halvt dygn gammal plutt.
(firade med middag och glass)


Hemsida

Äntligen fick jag sparken i baken för att fixa en ny hemsida.
Jag utnämde mig själv till Skogsjonas verkställande IT-chef och kommer göra en sida åt honom snart, men för att lära mig verktyget blev det en åt mig först.

Den är bara i begynnelsen av vad den ska bli och jag fattar inte riktigt hur man hanterar bilder. Man verkar måsta betala en del och såklart uppgradera till nya nivåer för att få tillgång till alla roliga grejer och appar.

Men här är den så här långt


 

 


Snööööööö

Jahapp, cirka tio till femton cm blötsnö fick vi inatt. Kul kul.
jag har lyft upp Jonas på altantaket med traktorn och han skottar än. Det är mängder, massor av snö och nu vill jag bli av med den.
Hej vår kom till oss snart!


Tröttast...

Måste ha fått en läkekris av den där sprutan. Fi fasen vad trött jag varit idag. Gick in i väggen med ett brak då jag kom hem, la mig med bäban som snällt sov med mig ett par timmar. Nu är kroppen sm fylld av bly och jag sitter och gruvar lite för att gå ut till hästarna.
Hönorna vill nog få lite av de två lådorna utgånget bröd som jag fick från ICA idag. I jul fick de saffransbullar men nu får de nog hålla till godo med lite frökusar, tunnbröd och kanelsnäckor!

Solen har strålat idag, så det värkt i huvudet och vi har mest bara betraktat den inifrån.



Så, nu sista rycket sedan sova!!

"Jag blev påkörd"

-men det gick bra, på väg hem nu... stod det i ett mess jag fick för en stund sedan, sedan mobilsvar!
Ja, kom hem nu, vi ska se På spåret, match mellan Haag´s och Strömstedt´s, inte stå påkörd nånstans mellan Skellefteå och hemma.
Huvva, som vanligt gick min häx-gen in och hjärnan har känt olycksvibbar hela dan. Blä för det, men nu tror jag banne mig han är hemma!
Fint!!

Spruta i baken


Nej jag ska inte få åka till ett exotiskt land och dricka amöbavatten utan äntligen lyckades jag få min föräldralediga hjärna att komma ihåg att boka tid för en B12-spruta. Det är något som jag insett är helt nödvändigt att ta regelbundet för att inte bli för trött och sliten på vintern.
Om jag tänker till var det i början av graviditeten jag tog en senast och nu var det likssom hög tid. Men det krävdes TVÅ påminnelser på telefonen. En som sa att i dag ska du ringa VC och boka tid och en annan som pep direkt efter jag följt Smilla till taxin, den sa NU ska du ringa VC, innan telefontiden är slut idag igen.

Så det gjorde jag!
Nu väntar jag med spänning på att vitaminerna ska kicka in och jag börja tokstäda eller något. Jag brukar göra det då jag får plötslig energi som ofta sker efter en sån där spruta.

Än är det lugnt och jag fortsätter knåpa i Photoshop...

Tävling


Att vara någons fru-Emma utlyste en tävling.
Man ska göra en logga åt ett stycke rejält företag och förutom äran vinner den bästa loggan (eller ja, den som tillverkat den) ett presentkort på 7000 spänn hos valfri butik.
Jag tänker IKEA. Jag tänker schäslong, eller två. Jag ser oss ligga utfläkta i vardagsrummet med en tekopp och allt utrymme i världen för benen. Inte som i vår minisoffa som råkade vara ett nummer mindre än jag trodde då jag såg annonsen.

Den är skön men kuddarna glider ur bara man tittar på den och det är en tvåsits, alltså ingen man kurar ner sig två vuxna med två barn då det ska filmtittas eller umgås.

Så, nu sitter jag med en logga, det kanske svåraste jag vet. De kan alltid göras bättre, annorlunda, helt tvärt om och stilrenare. Det är sjukt svårt att

1. Bestämma sig för typsnitt
(göra ett eget som inte ser dagisaktigt ut)
2. Bestämma sig för tema
3. Bestämma sig för färger
4. Lyckas rita eländet
5. Redigera den rätt och snyggt
6. låta bli att ledsna och göra om allt
7. Lyckas besluta att NU är jag klar
8. Övertyga beställaren (i detta fall juryn)
om att den är kanon

Men jag jobbar på´t

För jädrar vad jag vill ha ett stycke schäslong att vräka i!!


Rensarensa

Bloggandet är lite för att i tröttare stunder minnas att det faktiskt händer lite då och då. I morse hade jag faktiskt ett skov av effektivitet och rensade ur skåpen i köket. Två hela kassar med jox slängdes. Vällingflaskor utan napp, udda kantstötta skålar, glasburkar med fula etiketter kvar och en hel del annat. Tömde också återvinningen och kommer alltså få hela bagaget fullt av sopor igen. Nu är skåpen rent av pedantiska!

Sedan gick vi ut och städade gårdsplanen från snö. Jisses vad det är snö, nästan rekord såg jag i nån tidning. jag var överdrivet energisk spadgubbe och jonas traktorskottade. Nu i kväll känns det som benen säger oops, det där var väl att ta i!

Så fick hönsen lite rent och nytt hö och spån innan jag gick in. Vilken enorm skillnad i ork sådana här soliga dagar, mot för i går då snön föll, vinden blåste och det var grått och tungt.


Hjärtdagen

I går var jag lite stressad och så trött då jag kom hem att vi bara sa matt -Glad alla hjärtans daa... ..g innan vi säckade ihop. Jag hade klivit upp före sex och skjutsat lylloKristina till flyget. Hon skulle fortsätta sin bana mot Tunisien sedan och vi blev lockade att också köpa en sistaminuten och åka med. Men hur lätt är det med alla djur.. Hade jag en instant stand in som hästvakt så skulle jag lätt ha åkt med.
Lite sol, tänk bara, sol som värmer, det vore nått!

Februari är mitt värsta på hela året, eller mars också. Då har kylan hunnit med att sätta ner hela kroppen och jag får ofta in i väggen känsla på eftermiddagarna. Ofta mitt i en syssla så allt blir halvgjort. I går efter att ha lämnat resenären och gått på stan en sväng lyckades jag med konststycket att vara så trött att jag missade hela jäkla Umeå och rundade stan för att råka komma ut söder om centrum på väg mot Sundsvall. Jag körde bara ut ur ett parkeringshus mitt i centrum och körde. Och körde. och körde.
Jag har typ aldrig kört bil i umeå, knappt gått genom stan heller utan bara passerat på E4-an. Nu skulle jag hitta en stor tygaffär norr om stan och letade således efter skyltar mot E4-an men råkade hamna i limbo längre och längre från målet.
Mitt skyltföljande ledde mig helt fel men hemåt. Så så jag insåg att jag träffat målet (E4-an) men åt fel håll efter en hel jäkla massa körning så sket jag i tygerna och fortsatte hemåt. Efter en stund blev Sigrid ledsen och hungrig och jag svängde in hos kompis Sofia i Nordmaling som är frisör här!

Sigrid charmade omkring en stund innan jag förvirrad och trött körde hemåt. Jag hamnade bara fel en och en halv gång till i olofsfors men annars gick det väl bra.. Jag ska kanske få den äran att måla en hel vägg inne i salongen, gud vad skoj det låter! Ska få lite inspirationsbilder så jag får ett hum om vad de vill ha för något.

Så då vi har haft det lugnare idag gick jag med på Smillas gnat om att fixa Alla hjärtansdag-bakelser. Nej, vi åt inte upp dom, de står i kylen och ska bjudas lite på tänkte jag. Vi provade bara varsitt hörn i kväll.

Det är rulltårtebotten (fifty-fifty vanligt mjöl och potatismjöl) med hallonsylt, vaniljkräm, grädde och toppat med rosa marsipan. Det var mitt i det projektet jag gick in i väggen i dag. Men jag är tillbaka storartat och ska diska!




Solig Sigrid



En helg i korta drag

Helgen har haft rätt högt tempo, förmodligen på grund av det höga fina vädret. Solen värmde på riktigt och snön blev nästan lite kramig.
Jag är glad för både lördag och söndag fick jag komma ut på hästarna. Lördag med sällskap av min "extraungdom" som tyckte det var kul att prova på att rida. Vi skrittade bara men en ganska lång tur för att vara en av de första gångerna hon red.
på kvällen gjorde jag en "lura min egen hjärna-grej". Jag drog av cebonita skorna för att då tvinga mig själv att spika dit nya nästa dag. För släpper jag ut henne oskodd med så långa hovar trasas de sönder fort. Det var inte så lätt att få av de där skorna så det lät nog rätt illa ur stallet.. Jag kände mig som en svettig, desperat trött linus på linjen som hoppade och fräste mellan försöken.
Vette fasen vad den ena satt fast i då jag filat bort alla nitar men jag fick ta i så hästen blev nervös oh försökte lägga sig ner.. Phu! Bära häst är inte en lättsam kvällssyssla.

Till slut fick jag av dom och morgonen efter lämnade jag bäba inne med sin faster och smet ut och skodde. Sedan gick jag in och matade bäban och lämnade henne med sin far för att rida ut.
Kändes lite lyxigt, att bara smita in och ut sådär och få göra lite saker utan att ha full koll på en sovande bebis hela tiden!
På söndag fick jag spontanbesök av medryttare Emma och vi tog samma runda men lite snabbare. Rätt mycket trav och en bit i kort galopp. Eller, Nita gjorde allt för att slippa hålla igen. Dessutom flög min farbror omkring över våra huvuden i sin lilla helikoptergrej. Han sänkte ner planet så lågt att Nita höll på att skita ner sig och stressade som tusan en lång bit hemåt.
Lasse var stencool och joggade bara på bakom oss. Sedan rullade dagarna på med en massa besök, matlagning, semmelbjudning, lite stickning på en svartvit halsduk som jag tänkt köpa men inte hittat nånstans. Smilla har lekt med en kompis både borta och hemma och vi har i det stora hela haft en toppenhelg!
Nu håller jag på att röja undan stöket efter allt folk och barn och levande.
Det blir snabbt så, det syns att vi lever! : )

Hittade nån bild i kameran som inte jag tagit.
Sigrid pratar med sig själv i ugnsglaset!
Jädrar vad hon lär sig saker nu! Hon kan styra händerna så bra plötsligt att hon norpar åt sig allt hon kommer åt. Hon skriker högt om hon får se ett papper hon vill knöla ihop och sträcker armarna i luften då nån av oss passerar eller om hon ser nån hon vill byta famn med. Hon styr runt i gåstolen i en himla fart och kan bestämma riktning och rullar ibland i full fart ut i vardagsrummet och ropar sedan eftertänksamt då hon blivit ensam!
Hon kan rulla iväg ut i hallen men tar sig inte tillbaka uppför tröskeln, så då står hon och piper i ett så skärande dubbelhöga C att det ringer i öronen en stund efter.
Så kan hon trycka sig bakåt liggandes på golvet, vilket inte är uppskattat då hon vill framåt.  Fem månader ung händer det sjukt mycket verkar det som.
Hon har dessutom somnat strax efter Storasyster och om inget stör henne så hon vaknar till så äter hon en gång till efter nån timme och sover sedan HELA natten.
Superlyxunge!
Hon har förresten aldrig senaste månaderna vaknat efter hon somnat, även om hon kan ha varit vaken till elva-tolv. Har hon somnat in och vi med då sover hon. Men som sagt så blir hennes nätter längre nu då hon somnar runt åtta-nio och sedan sover.

Hon brukar ta tag i ansiktet på den hon sitter med, sträcka ut tungan i mungipan, kisa med ögonen och göra ett djävulusiskt ljud medans hon sliter i läpparna och öronen på oss och ser riktigt farlig ut. Till och med smilla tycker hon är så söt då hon får den där minen att hon låter lillasyster slita henne i kinderna och håret och bara skrattar.
Mys!




Hästpaus

Det är inte roligt att rida då det är under tjugo grader kallt. Orken räcker inte till att pressa in ridning just nu heller. Det är alltid det det sitter i, orkar man då tar man sig tid. Jag orkar inte ens tänka på att rida efter den här kalla perioden. Fy farao, -34 som kallast och det har just vänt.
Men till helgen kanske jag kan ta itu med hästarna igen och göra mer än bara mata och mocka. Det tar energi det med, att mocka skit och bära vatten i kylan.
Huvva, vad jag längtar till vår nu!


Hoppig kväll



Hoppetihopp
Efter stränga order om hur jag skulle fota sa hon att "Så lägger du ut bilderna på datorn så alla kan se!"
Här är akrobatsmilla i soffan, voila!


Men hur söt?

Var inte den här då?
Jag fick den idag, de har visst haft rensning i lådorna på skolan och den här lucian fick följa med hem. Den är utklippt och monterad på svart papper och jätteliten.
Jag måste rama in!




Begåvningarna

De här tjejerna är ju så sanslöst duktiga och gör låtar som inte liknar nästan något som görs idag, tycker jag!

Att se dem live vore inte helt fel, just nu nöter jag låtarna om och om igen. Mitt Spotify säger att jag inte får höra mer, så nu måste jag ta Jonas premiumkonto utan begränsningar i antal lyssningar!

Morgonteckning av First Aid Kit


Klickbar för större bild
Öppna i nytt fönster för ännu större

Jelpien

Undrar om de här bilderna illustrerar ungefär hur mycket energi det bor i denna tik.



Här gräver hon, som en galning. Som en törstig efter vatten och vad hittade hon?
Jo en gömd hästglass: frusen hästbajs!
Gott sa hon och flög vidare.




Retrostolen

 

Kolla vilken tuff barnstol mamma och pappa har. Den har hängt med sedan vi var små men funkar lika bra nu!
Sigrid är glad i alla fall! Men det är hon ju nästan jämt!

I går då jag satt och sorterade filmer hittade jag storasyster i samma sparkdräkt som den Sigrid har här. Lite märkligt att se hur liten hon var, det känns som evigheter sedan samtidigt som nyss. Precis som det väl brukar vara!

 

 

 


Tjacka tavla?

Jag målade en akvarell (i träningssyfte)som jag inte vill hänga upp av någon anledning, så i brist på lämpligt tavelsäljarforum la jag ut den på Tradera. Så om någon vill ha en stor akvarell på 44 x 55 cm med mammaälg och barnälg i vatten så kika på auktionen.

Hörde jag hundra kronor från damen i vitt???

Auktion!













Men söt!

Jag storstädar kontoret idag. Har lagt om alla papper och tömt pärmar och slängt papper. Så kom jag till berget av gamla CD-skivor med bilder och filmer på.
Nu är en stor del inlagda på den bärbara hårddisken, med titlar så man vet vad som är vad.

Händigt värre va!

Kolla vad brutalsöt storasyster var då hon var liten! Ujujuj vad hände, hon är ju stor nu ju!





Äntligen hemma!

varje gång jag åkt bort en sväng inser jag hur myket jag tycker om vårt hus, gård och hela området. Ju närmre byn vi kom, desto kallare blev det men hemkänslan växte.
Då vi skulle åka i går morse hittade jag en dörr öppen i stallet på grund av en katt som vägrade stanna instängd (i värmen). Hon hade tryckt upp en dålig dörr som jag tidigare haft ett järnspett lutad mot just pga den dåliga låskolven. Men nu hade alltså dörren stått rejält på glänt, hela natten, i minus 34 grader.
inne i selkammaren är det diskbänk, golvvärme och rör längs väggen.
Efter operation tina upp rummet började det spruta vatten därinne och Jonas fick stänga av den delen helt. Efter en del skurning, eldning, tining med alla möjliga medel vågade vi åka, några timmar sena. Men vi hade ändå en trevlig kväll på syrrans tantkalas (30årsdagen..)

Jag fick en snilleblixt och handlade lite hållaordningsaker på IKEA vilket inte kändes lika bright då vi packade in de två hundarna och oss i bilen igen. Farao vad trångt, men mysigt i kylan..
Nu ska jag nog knoppa, lägger ut en bild på syrrans present bara, en stor tavla med akvarellporträtt, Smillabilder och collage. Med tema -RESOR! För det är vad hon gör, reser!



Mer pyssel!

Ett (två) hårband till den nyklippta pipelisan som mest speglar sig och byter om...



Inga sådana finesser som sicksack, men jag har ju en overlockmaskin intill. DEN är kanon, bästa grejen om man vill sy kläder!



Kolla ögonen på barnet.
- Vem ÄR den där tanten egentligen??


Jobbiga tänder, sötaste tandlös-gummaminen! : )



HCHF

Vad kallar man amningsdieten, jo High Carb High Fat



Bäban fick ett par nya brallor i syrenlila plysch. Hittat i gömmorna under gardintygstuvar och slamsor av tyger jag minns jag sytt nått av i tonåren.
Vi fick fikabesök och Jonas kom hem från stan med en "Näsfrida" så lilla snörvel slipper få andningsproblem av att äta.




He-he-he-he

Jaaa, äntligen!
Efter en lång stunds bus med övertrött förkyld bäba, efter några på gränsen till gråtframkallande kittelblås på lilla magen så kom det.
He-he-he-heee

Hennes första skratt. Tidigare har hon tjutit glatt och gjort gurgelljud och på alla möjliga vis visat att det är roligt, men inte som ett riktigt skratt. Sedan så verkade skrattspärren ha lossnat för det kom en hel massa hahaha och hehehe då jag fortsatte busa. Men sedan hade vi nått gränsen för vad som var roligt... Hon är lite förkyld och har sovit en kvart sedan lunch, och klockan är halv ELVA på kvällen. Något trött tjej nu!

Jag har ätit semla, det var gott idag med.




Solen kom fram

och visade all lort i hörnen..

Men kisar man är det bara vackert!



Jag och Siggan har kollat på dokumentär om översvämningar i Australien och hon snorar lite. En lugn torsdag, precis en sån vi vill ha! har jag sagt att det kanske är bästa tiden nånsin det här, att få bara vara hemma och ta hand om en liten Sigga!? Jo för det är det!


Minus tretti

Det är minst sagt krispigt ute idag. Första kalla dagen i vinter. Innan har jag gått ut i munkjaka, mössa och vantar och ändå svettats då jag är klar med stallsysslorna på kvällen. I morse var det fårskinnshandskar, täckbyxor, ylletröjan, mössa, täckjacka och ansiktet höll på att frysa ihop.
Det är småkallt inne och det är ju typiskt att det ska bli kallt just då vi ska bort ett par dagar..
På lördag ska syrran firas då hon blir officiellt vuxen och passerar trettistrecket. Passar väl iofs med tretti minus då...

Får lite sommarfeeling av den här, som står i sovrummet. Snart snart är det ändå vår. Det är ju ljust på morgonen då vi går till taxin och det är februari. Snart mars och sedan är det ju starkt på G med våren.
Kanske man kan tänka att vi överlevt den här vintern också, med humöret i gott behåll!




Toppmorgon

Efter nästan två veckor hemma med hostig men rätt pigg storasyster och en helg ensam med ungar och hundar (hundar värre än ungar) kände jag ett visst mått av hjärnutmattning i går. Storasyster eskalerade sitt spring, hopp, krav, motstånd och tjat tills det ringde i huvudet.
Då jag ser hennes hårdhet och oresonliga viljestyrka i ögonen kommer en slags vanmakt. Jag inser att inget jag gör kan påverka barnet utan det är bara att försöka hitta nån slags överlevnadsstrategi för det mest nödvändiga och hoppas hon mjuknar innan jag bryter ihop.
Efter oräkneligt tjat och kamp hade hon badat, ätit och gjort det som skulle göras. Dessutom efter lite extra ångestframkallande argumentationer och tjat lyckades jag klippa hennes hår. (högst nödvändigt!) Resultatet av det var att hon blev så nöjd oh fascinerad av sin nya frisyr att hon vaknade runt halv sex i morse och kom studsandes med hårbandet och ville ha hjälp med att fixa luggen, och kröp ner i min säng.
Jag höll på att bryta ihop av trötthet då lillasyster varit svår att få lugn på kvällen innan och jag sovit dåligt. Till slut gick jag upp och la mig i Smillas säng och drog täcket över huvudet för att slippa ligga som en sill i burk och med växande stress av trängseln.
Då kom hon tassande efter mig, klappade mig på armen och sa, Men mamma, det gör ju inget om du är lite trött för du har ju massor av tid att sova sedan!! : )

Nu är klockan halv tio på fm, storasyster åkte till skolan idag och efter det kunde jag lämna lilla med sin far och gå ut till stallet. Nu är all frustration och trötthet borta, kurerad med en stunds longering av stel arab och en rejäl åktur i rissla bakom bästa kallblodet. Lasse är verkligen som balsam för själen. Trots att det är mycket jobb att hålla två hästar ensam så är det klart värt det! Det räcker med lite stalltid så rinner all stress och frustration av och jag blir en piggare, gladare mamma igen!
Tur jag har dom där hästarna!

Här är den för trånga renmössan förresten, kanske ska ha en sån där bloggtävling.. ; )
Den som vill ha bebismössa säg hej i kommentarsfältet!


RSS 2.0