Skor..

I går skulle medtyttare Emma rida ut en sväng. Jag hade tänkt följa med ut om jag inte försovit oss till (hjälp) kvart över tolv. Hade jag försovit lite till, säg tjugo över tolv, hade hästarna stått kvar i stallet (de hade kommit in sent och hade hö.. ) skulle saker gått bättre.
Nu hade de just kommit ut och ätit frukostlunch en stund då Emma skulle fånga in dem. Nehepp sa Lasse, vi har ju nyss gått ut, jag vägrrarr!
Så började en liknande galen galoppsejour som häromkvällen. De sprang, bockade, stegrade och dånade runt i skogen.
Jag gick ut och "hjälpte till" vilket resulterade i högre fart och galenskaper. Jag gick in igen för att ta hand om bebis och till slut hörde jag hovsteg på gården! -Infångade at last!

Springet gav en tappsko på vardera hästen. Jippie!! Så med en macka i munnen, barnet i vagnen och morgonvingliga ben letade vi sko en stund. Hittade turligt nog båda, fint nerstampade i slutet av två bromsspår längst ner i hagen. Sigrid sov snällt och vovvan (en annan historia) satt ylandes i ett snöre med en stor tratt på huvudet utanför stalldörren.
Jag fick på skorna igen men tiden var slut för ridning. Lasse dröp av svett så det gjorde inte så mycket.. : /

Det var lördagmorgonen.

Fredagen var speciell också. Stressade för att hämta Kristina och fingå på stan. Det blev mindre fingå och mer kuta undan regnet med bebis i sele på magen, svetten rinnandes och vakt på telefonen för samtal från djursjukhuset där Jonas satt med hundskrutten. Hon hade skurit sig i ljumsken då hon ÄN EN GÅNG smitit undan då hon gått ut för att kissa och fick åka med in till stan för att sys och få dränage.
Jag köpte ännu ett koppel som ska bo i hallen för att aldrig lita på hundskrället igen!

Där är ju jag!

Det är lite spännande att kika på andras bilder! Är liksom mest van att själv fota så då jag skymtar förbi på en bild känns det lite som att, jaha, var jag med också! Najs!

I går satt jag och lekte med pappas surfplatta, kikade på foton och mailade över (stal) lite bilder till mig själv! Här är jag och Smills en varm dag i somras, ätandes på Kärrsjös eminenta badstrand!


Känsla av stress!

Häromkvällen fick jag en rejäl dos stress! Eller kanske snarare en utmaning i multitasking... Hela dagen gick i ett rätt högt tempo där jag passade på att göra en massa jobb både ute och inne. Jobb med betoning på bära, släpa, städa och röja.
Så kom Smilla hem och åkte till mor och far för att få träffa dem lite innan helgen. Allt frid och fröjd! Då ungtiken hade varit ohyggligt pipig och jobbig samt rymt två dagar i rad och nyss kommit hem (mötte oss då vi körde bilen nerför vägen för att leta) så fick hon sitta i buren en stund för att jag skulle kunna göra något utan hjärnsläpp.

Så åkte jag och bebis för att äta middag och hämta storasyster och lämnade vovvan på nedervåningen. Jag kikade runt och tänkte, nej nu är det väl inget speciellt hon kan ställa till med och åkte.
Då vi kom hem sov lillan så hon fick sova vidare i barnstolen inne i selkammaren medans jag gjorde stallet och skulle så ta in hästarna. Lasse fick storspunk och sprang ur vinterhagen för att kolla läget ute på betet som jag tagit ner dagen innan... Nita sprang efter och så började en vansinneslöpning runt huset, genom trädgården, över alla gräsmattor och så försvann de i mörkret! Jippie!

Sigrid vaknade och vi gick in. Där hade tiken rivit ut ALLA brännbara sopor ur tunnan och spridit gamla smörpaket, påsar, de döda sorkarna vi fångat och tänkt elda upp plus hundra andra äckliga grejer i hela köket.
I soffan låg ett par hörselkåpor med finfördelade öronskydd. Små små plastbitar över hela soffan.
Vi var sena och trötta redan från början och skulle ge Smilla fika, packa helgväska och komma i säng. Hästarna var fortfarande lösa och medan jag städade så svetten rann smög hunden bakom och fortsatte jävlas. Hon stal barnfilten och var på väg bort med den för att bita sönder och drog ut de där jäkla sorkarna ur soppåsen innan jag hunnit ta ut den.

Lite stressad gick jag ut med bebis i vagnen och började jaga (idiot)hästarna som tyckte det var lajbans att galoppera, bocka, hoppa, stegra sig och härja i mörkret. Det var så svart att jag inte vågade gå ut på öppen mark utan smög längs husväggen för att få syn på dem. Kändes olämpligt att bli golvad av en knäpp travhäst i det läget!
Till slut fick jag fast Lasses pannlugg och släpade in honom surögd lunkades efter!

Väl inne då jag tänkte stupa i säng insäg jag att hunden hittat en kattbajs, som legat i garderoben, där kattaset även kissat i en IKEAkasse full med avlagda barnskor. Kattskiten var finfördelad i dubbelsängen och lagomt till att jag började byta sängkläder och dammsuga skitbitar började bebis sitt mer högljudda kvällsskrik!

Kände lite att djur hör hemma utomhus!



Me and my bunch!

Tänkte skicka ut nått litet arbetsprov igen. Måste ju störa runt lite lagomt tills något förlag kommer på att de behöver en ny illustratör och råkar ringa mig!
Funderade på vad i hela friden jag skulle rita, där jag satt med blymössa på grund av regn och gråväder. Smilla tyckte en hund, och på den vägen blev det.
-Varför inte rita oss allihopa!?


Frost och fägring!











Fina gamla avdankade travare! Eller, fina pensionerade stjärntravare!!!

Vackert värre!!

I morse höll energin i sig och i stället för att släppa ut hästarna tog jag ut Lusen på ridbanan i det vita gnistrande frostiga. Lilla fröken sov sött i vagnen intill banan. Han kändes fin och mjuk men lite lealös i sidled och inte helt alert på hjälperna. Det blev dock bättre och bättre efter hand. Vi jobbade med spårning, svaga skolor. Att inte förböja. Snarare skritta rak på böjda spår innan vi gick in i övningarna.

Han sökte handen bra då jag kom åt bakbenen. Så fort han släpper i motorn där bak så börjar han rakna i halsen och tappar ryggen. Så länge han håller bakbenen på plats under sig känns allt finfint!
Några travvarv och igångsättningar blev det men han kändes för ringrostig för att orka/idas hålla den bäriga traven i voltombyten och omböjningar.
Men så länge han startade så pass fint och behöll form o takt tills jag riktade om är jag nöjd! Får ta det från där likssom!!

Tog upp lilla och bytte blöja och matade och så somnade hon om... Tog då ut häst nr två. Hon hade inga broddar och slirade lite på gräsbanan. Tog in henne och började det urtråkiga jobbet med att peta lera ur broddhål!
Gängtappen var visst till ridskor medan hon har travskor nu... Det gick att få i dem efter en del pyssel!

Sedan har vi (jag och Sigrid) åkt till posten och hämtat mina nya färger och pennor. Så nu åker oljefärgerna fram igen! Hade slut vit och då blir det lite Bengt lindström över det hela. Förresten använder han ju mycket vit också...

Jaja... En finfin dag hittills! Nu kycklingsoppa.



Minns...

...hur kul det är att göra saker utanför trygghetsramen med hästarna. Är så sjukt sugen på att hitta en regelbundenhet med träningen och kunna åka iväg och hitta på grejor! Som det här!
Hubertusjakten där Nita imponerade med sin energi och snygghet!!

En Jäger till jägarna!





Mer sånt!!

Tröttskrutt!

...blev hon den lilla av att ha magknip i ett par dagar. Säkerligen på grund av de där vitaminerna. Hon fick sova bra mycket sämre än normalt men i går kväll släppte det och hon sov sött hela natten igen med en matning vid fyrasnåret!
På morgonen mer mat och somnade om. Jag lämnade far och dotter och smet ut på en liten ridtur i frostdiset. Det var en riktig höjdare trots att marken var hård, stoet lite öm i bakhovarna på gruset och kylan fick näsan att rinna.

Lite trav och en kort galopp där skogsbilvägen var mjuk och sandig blev det. Jag tror att hon som vanligt var styv i kroppen i allmänhet av allt hagvilande för efter att ha fått upp värmen längde hon på steget och mjuknade. Får alltid en hält-noja av att de är kort i steget som hon var i början. Lite berodde det nog på spänningen i att komma ut ensam igen, och att det avverkats så det låg stora monster vid vägen!

Väl hemma tog jag ut trött bebis i vagnen och fick hjälp att rulla fram en ny silagebal. Sedan matning i selkammaren innan fröken somnade om i vagnen och jag kunde börja det tråkiga besvärliga med att sko Lasse! Jag hade nämligen tänkt rida honom den tjockisen, men ena framskon var väck. Blä..

De nya vinterridskorna var i så tjockt gods att jag bankade mig halvt fördärvad innan jag riktat ut dem nog mycket för hans fötter. Till slut hade jag fått dit dem med bara två slag på den eländes vänstertummen och ena skon bara lite snett... Mest jag som kommer störa mig, den kommer inte störa hästen, men tåkappan är inte helt i hovens mittlinje, utan i färdriktningen så att säga. Han är som lite kobent! Eller, inte kobent men inåttåad.

Bebis sov fortfarande så jag kunde packa höpåsar och mocka och är ganska nöjd och upptankad med stalltid!! Det är verkligen ett gift och en drog det där! För många dagar utan seriös hästtid och frustrationen ökar!

Nu ska jag och Smills gå ut tror jag. Solen skiner och humöret är på topp!

Har nyss provat mata lite ur flaska. Det gick sådär! Helt värdelöst sa Sigrid och spottade ut maten och fick kräkreflexer av flasknappen! Hm, hade ju underlättat framtiden om någon annan kunde mata barnet då det behövs...



Gla höst då!!


Tjockpannkaka!

På riktigt alltså. Gottigaste lunchen!


Söndagsslö...

Här sitter vi i dubbelsängen. Storasyster "läser läxa" det vill säga läser ur böcker för mig och jag får hjälpa ibland med svåra ord. Lilla S har äntligen somnat. Jag råkade ta mina dyra multivitaminer som gömt sig länst bak i skåpet. Tänkte att det kan ju vara bra.. Men nu har bebis skrikit och haft magknip i två dagar...
Är således lite mer trött än vanligt och orkar inte pallra oss ut i solen riktigt än. Lilla S har precis bajsat, fisit massor och nu somnat lugnt här brevid.

Tror jag skippar vitaminerna (de ser ut att vara en mix av starka örter och jox, bruna stora tabletter, inte snällt mot små magar kan jag tro!)

I går hade vi jaktmiddag i Rems. Sjukt god rådjursgryta med rotfrukter och så hembakta vitlöksröd till det. Ojoj vad gott det var! Sedan pajen, som jag brände. Men den var också god!

Amning och bak går inte hand i hand märker jag! Även om vi praktiserar gå-amning ofta så sket det sig med ugnsvaktandet. Det blev en hittepåkaka med;

Pajdeg med

*massa smör
*riven mandelmassa
*ca fyra dl vetemjöl
som mixades snabbt i mixern

så lite kallt vatten tills det degade ihop sig. Tryckte ut i långpanna och letade reda på några äpplen.
Sedan tunna skivade röda äpplen i ett lager med kanel och lite vaniljsocker pudrat över.
Toppat med maräng vispat av ca sex äggvitor och två dl socker ihoprört till en marängsmet.
Förgräddade pajen utan maräng först men lyckades ändå bränna den lite på slutet!

I alla fall sketagott med vaniljvisp på!





Sigrid åkte runt bordet och de hårda jägarna turades om att gulla, vyssja och bära!!

Andningspauser!

Jag misstänkte att jag var lite halvt utbränd i vintras.. Tydligen kan man vara det men gå på som vanligt ändå! Skillnaden var väl att allting var lite tråkigare, lite tyngre, gråare och tankarna trögare.
En sommars ledighet och sex veckor som föräldraledig har gjort susen för tänket! Nu är luften högre, tankarna klarare och framtiden ljusare!!

Det är ju så otroligt svårt att komma på de där superba ideerna då man har hjärnan inlindad i fetvadd. Lite svårt att bryta vanor och mönster då man ligger tio steg efter i vardagen hela tiden! Svårt som fan att ta sig tid att vila då man verkligen inte har tid!

Insåg nyss en sak... inte något nytt men, det är sjukt svårt att hinna! Minns Kerstin Thorvalls text om att "levandet tar sådan tid"
Hon var duktig på att jobba och leverera innan deadline. Det blev bra och gick lätt. Men resten då!? Nu går det skitbra att hinna med allt, då jag slipper åka hemifrån på morgonen. Men sedan då??



Fotomodellen!

Han är snygg på bild, om man hinner med!!
Om inte så brukar han skymta förbi i alla bakgrunder!





Eller som gubben i lådan!



Han väntar snällt.. en stund.



Koom nurå



Jihoo, nu springer vi hem!!






Nöjdhet!

Läste Underbaraclaras inlägg om att hon är så tråkig och kände att men så är det ju! Jag är skittråkig! Om inte jag hade hittat människor som peppar upp tillvaron skulle jag bara pyssla omkring hemma och inte hitta på något speciellt nytt och utvecklande alls!!
Om jag inte var tvungen att betala räkningarna skulle jag tappa koncepten helt och sova bort halva dagen. Tror jag i alla fall! Men det är väl ganska normalt! Eller? Visserligen är rädslan för tristess så stor att jag inte velat fastna i ett rutinmässigt oinspirerande jobb utan gnetar på med det som är roligt fast det kräver mer energi och är osäkert.

De som föds med fyrti miljoner på kontot löper större risk än mig att bli sittande i sin dyra soffa och dekadent snorta kokain, eller nått.. Kanske de flesta är funtade så att man behöver en liten kniv i ryggen för att löpa linan ut och verkligen anstränga sig för det man vill.
Hörde någon säga någonstans att problemet är inte att lyckas med det man vill, utan att veta vad man vill!! Där hamnar tankarna idag. VAD ska jag lägga den här dagen på?

Vad är målet?
Det är ybermysigt att som i går städa, baka kolakakor, tekakor, pyssla omkring inne, dröna runt matbordet i timmar med familjen, se på Downton Abbey och somna tidigt. Hemmapysselgenen jublar! Men så var den dagen till ända. Nästa kan ta vägen åt samma håll. Det går fort att spendera hela veckan med småstädning, matlagning, fix. Men då försvinner den där tiden som ska gå till förverkligandet av målet.

Men vet man inte vad målet är, så är det bara att fortsätta koka äppelmos...

Hm. Jo, är nog lite halvfundersam på hur jag ska undvika att den här tiden ska tas tillvara och inte försvinna ut i ingenting. Dvs, moset blir ju uppätet, längtan efter något beständigt växer. Ibland känns det som om det enda som ger riktig tillfredställelse är att måla tavlor. Även om jag inte riktigt vet hur de blir till, för att sinnet flugit upp i det blå, så kan jag studera dem i efterhand och fundera, vad betyder det här nu då? De står där, kan flyttas runt. Kännas på, betraktas. De ger ingen lön, men de finns kvar till sedan, oätliga som de är. De är kanske en del i processen att komma vidare någonstans. Tillverkningen ger i alla fall små luckor av total sinnesro.
För ett år sedan hade vi en liten utställning. På kul och impuls mest. Förberedelserna sent på natten med att spänna dukar och hela grejen med att hänga upp bilderna och få se dem i ett sammanhang var enormt tillfredställande. Kändes "hemma".
Snart har vi tänkt ha en till utställning. Jag och Linda.
Prestationsångest är ju dumt så det är väl bara att ta vara på tiden och satsa på att ha något att hänga upp!

Slutsats: Måla en till tavla för tusan!!



Friluftarna...

Lockad av tanken på trattisar i grädde tog vi oss ut i skogen! Trots regn, blåst, kyla, lerig skogsbilväg som Volvon inte riktigt höll på att kunna forcera. Med Tjockpannkakan på magen i bärselen och lite trött Storasyster som fått stelkrampspruta stegade vi ut i storskogen. Smilla var orolig att vi skulle gå vilse. Inte ett nå litade hon på oss vuxna utan gnällde över att vi,

1- inte skulle hitta tillbaka till bilen
2- inte skulle hitta en enda svamp

Men plötsligt sa Kristina -SVAMP! och vi frös till och började stirra ner i mossan. Det var lite av en divine experience, blicken sträckte sig längre och längre bort och såg fler och fler svampar. Det kryllade av dom!! Marken var fullkomligt täckt av trattkantareller och Smilla blev helt stissig! Vi fick plocka vår väg fram genom svampmassorna och fnissade av upphetsning.

Märks det att vi aldrig hittat en enda svamp förut?

Efter en stund av ÅÅHH och HÄÄR DÅ!! Hade vi fyllt alla burkar och hinkar och började fylla mössorna. Lite sturska gick vi iväg utan att ha plockat rent för att hitta ett till likadant ställe. Det gjorde vi nu inte utan fick några strösvampar medan Smilla började klaga på kalla fingrar och jag fick ont i ryggen av att ha Sigrid hängandes på magen och knäböja ideligen.

En liten liten del av skörden:



I kväll blir det svampfest!!


Tungviktaren...

Bra utveckling tycker jag, bebis växer och passerade sexkilosstrecket med 130 gram nu på sexveckorsdagen och har ökat sex cm sedan födseln. Jag hade minskat typ sex hekto på tre veckor. Man ska väl inte gå ner för fort på grund av att barnet får en massa gifter och skit som mamman haft lagrat i fettvävnaden. Men mer än såhär kan man ju inte behöva smälla i sig tycker jag!

Hon ler och har fin kontakt då man pratar med henne, man blir så glad så det ilar i magen av det där leendet och små gurgliga söta ljuden!

Storasyster fick en spruta i dag utan att ens säga pip. Belöning: Glass!
Väl på BVC talade hon om att stöveln var full av vatten sedan i går och strumpan dyblöt. Det känns ju inte som en bra start på skoldagen, så vi hoppade in på skolan och sa att vi struntar i det här, vi går ut i skogen själva i stället!! Så i eftermiddag ska jag försöka hitta min första trattkantarell! Det kan bli jobbigt, med bebis i selen, men svampen suger! Måste prova!!

(Bilder från förra hösten.. Här har det redan frusit till)







Lilla Trollet som vi tog bort förra hösten och som är djupt saknad av sin lilla fodervärd. Han blev 28 år innan kroppen började tackla av!


Morgonmys..!?

Storasyster kämpar med ett hårband.

-Men åååh, ska jag behöva se ut som nån jäkla SJÖRÖVARE eller??

Mamman får inte hjälpa så nu åker en arg sexåring med trassligt hår till skolan.

Skogsupplevelse!

Jag kan känna mig lite "annars" i sällskap av de andra skogsintresserade här hemma. Har noll koll på begreppen även om en del börjar fastna. Ska jag besöka skogen så är det helst på en häst! Till fots är jag i det närmaste skogsrädd och hittar sällan hem utan att hinna bli stressad, irriterad eller trött.
Men till häst, kan jag vara ute länge och njuter verkligen av skogen!
Som i morse! Jag och Kristina smet ut innan frosten hade tinat bort och tog en tur runt den här sidan byn. Det var hårt i marken förutom vissa partier där sanden inte frusit till. Hästarna var lite styva och oridna och det stör alltid naturupplevelsen för mig...

Det spelar nästan ingen roll vad för väder det är, om det blåser eller är grått, går hästarna bra tror jag mig ha haft en fin naturupplevelse! Hm, både bra och dåligt kan man säga.. Dåligt för att jag inte tar in naturen utan hakar upp mig på att hästen kanske tar ett kortare steg med ena bak eller spjärnar mot bettet i stället för att andas in höstluften och njuta.
Bra för att jag just i jakten på den perfekta känslan till häst gärna tar mig ut i de värsta väder och ser inte regn som ett hinder som får stå emellan! Blir glad som en lax av fina travsträckor eller en ren galopp i fin form.

Just nu är hindret lilla Sigrid, men hon sov gott då vi kom hem! På hemvägen lossnade det för båda hästarna och i en backe där vi tänkt trava lurade de till sig en galopp! jag trodde lusen skulle springa hem med kristina så jag la mig snabbt i vägen för dem, trodde jag.. Lasse spurtade förbi och jag ropade nervöst att hon skulle dra allt hon kunde... vill inte ha någon okullspringning på tjälen! Men de galoppade lugnt och fint och saktade av uppe på platten. Alla nöjda och han var svettig på halsen i vinterpälsen på vi kom hem.
Nita kändes aningens ofräsh, vet inte om det bara är stelhet. För det är bara lite men hon aktar sig för att ta ut steget! Framhovarna? Fångkänning? Hm.. Det syns ingenting men hon kändes lite kort i steget!

Nåväl, trots kort steg var det jäkligt fint ute! Glittrande förmiddag i frost och djupa jordfärger!

Nu ska jag äta ostkaka alldeles ensam. Sigrid får den bakefter. Hoppas hon tål den!

...Det finaste man har.. sätter man på bordet! (Den stora fina kan sätta sig där själv.. oombett!)



Vit arab på stela ben!

I morse vaknade vi inte, utan somnade! Sigrid hade "ätit något tokigt" eller rättare sagt jag måste ha ätit något olämpligt för bebismagar. Men efter halv åtta var det lugnt och vi sov lite. Sedan vaknade vi, åt frukost och åkte till Kärrsjö för att mata hästar. Väl hemma (i kärrsjö) somnade fröken om i vagnen och jag tog in hästarna. de fick äta lite inne och sedan gjorde jag något som inte hänt sedan i ..hm, juli?

Nita blev borstad, sadlad och riden på banan. Hon var kopiöst styv i bakbenen och kort i steget. Lite illa kändes det, måste ju tänka tanken att hon kan ha blivit sliten och halt under vilan! Men efter lite skrittövningar på hackamore som hon tar riktigt bra och länger sig fint släppte det till. Kanske hon har ont i nån gammal del av sin snart tjugoåriga kropp.. men så länge träning mjukar upp så är det väl bra! Det blev massor av frust, skakningar så sommarpälsen rök i luften och sträck på halsen. Hon kändes riktigt nöjd med att jobba lite och töja på sig.

Lite travigångsättningar gjorde vi och hon behövde massor av stöttning i innersidan för att inte räta ut sig och tappa takten helt! Hövva, tillbaka på noll! Eller, inte noll! Jag börjar vår tideräkning från vintern hon kom hem från fodervärden för några år sedan, DÅ var hon risig!
Nu är hon lugn och provar utan protester att göra det jag ber om. Hon fick flytta mycket sidvärts för att lossa i länden och det kändes bra.

Väl inne blev det svanstvätt, bentvätt, liniment, bandage, massage och borstning. Hon ska ha blivit lite chockad över den plötsliga omsorgen!!

Sedan vaknade lilla S och började pipa igen. Nu har jag målat, surfat, städat lite, vaggat bebis, sett mer webbteve och väntar in resten av det ambullerande kollektivet för middag här i Kärrsjö. Det går bra att måla, då man har ockuperat hela teverummet och har grejorna mitt i centrum. man kan likssom inte glömma bort det som är påbörjat utan jag blir sittande med en tavla regelbundet.
-Det är kanske så man ska göra!? Ha ateljé i mitten av all aktivitet, bo bland färgerna!!

Liten hästfot! Den katastrofala...



Nej jag har inte beställt någon spadag!! (Har aldrig gillat vatten, men fogar sig som den mogna tant hon blivit)



Halåå, jag vill va mää!!





Tjockpannkakan!

Jo hon har råkat börja kallats så... Tjockpannkakor är ju så goda, varma och bulliga!





Tröttkaoset smyger fram!

Med hösten kommer kvällströttheten. Även morgontröttheten! Jag saknar mina graviditetshormoner rätt mycket! Speciellt kortisolet, som nu dalar på nätterna då jag vill låta bli att äta kortison i onödan... Det ger yrsel och förvirring som är lite tråkigt då jag ska vingla upp och lyfta bebis. Men det är lindrigt, känner av det just för att annars är jag ju inte uppe och springer på nätterna som nu!
Kortisolet kommer nog alltid ha en tendens att sjunka. Ska prata med läkaren om hur man bör göra. Äta atniinflammatoriskt för att undvika inflammation i binjurarna eller äta kortison för att ersätta det som binjurarna borde ha producerat?? Antiinflammatoriskt är kanske vettigast, det är det ju många som pular i sig regelbundet!

Jaja..

I går morse lämnade jag far och dotter sovandes och smög ut för att sko! Cebonita fick nya fina vinterskor fram. bak får de vara utan än så länge! Sedan storasyster kommit hem igen åkte vi till vänner och pratade strunt en stund. Där fick vi uppdraget att rida in gårdens fina svarta kallblodssto! Kul!! Vi får ta itu med det snarast!

Det är roligare och roligare att sko! Förut var jag livrädd! Nu petar jag på och myser, jublar inuti då sömmarna hamnar på en fin rad. Eller som nu, då jag får på en sko hyfsat korrekt anatomiskt på en skruttig helt trasig hov som ser omöjlig ut från början!
Det underlättade att ha nya Red tang-raspen som jag investerat i. Yay vad kul att inte behöva vålda med raspen utan kunna finlira och få akta så jag inte tar för mycket i stället!

I dag hade jag laddat lite för att rida en sväng på ridbanan, men lilla S har haft lite magont och vaknat lite för ofta och pipit för att idas (norrländsk superuttryck..) ta ut en häst.

Kycklingrapport: Inga kycklisar.. behu behu! Svarta hönan har legat sjukt länge på ägg. Ett gick sönder, ett var gummiatrappen (haha.. osis om det bara varit den) och kvar låg två ägg. Ett skvalpade och ett var tyst, så där hade det nog börjat växa något men dött. Hoppas på bättre lycka nästa gång hon ruvar!!

I dag har vi rört oss mellan soffan och staffliet. Har målat lite, två är nog klara. Jag bestämde att de är det och fernissade dem i alla fall.

Här är de:



och så



Nått påbörjat skissartat...






Målardag!

Jag hade ju en målardejt, som fick sjuka barn. Men attans om tillfället ska gå förbi! Spinner vidare på det och har just grundmålat fyra pannåer. Hepp hepp här ska donas med färg i dag!

Projekt nummer två, som egentligen borde ligga som nummer ett är: Skor på araben! Stallet står redo, hästen är enfotad och bör få nya skor på framfötterna! Är lite oroad över att hon som aldrig (peppar peppar) drar av sig skorna men nu gjort det två gånger.. Leran? Ont i foten? Får se om de här nya kommer få sitta och hon känns okej. Vill nämligen rida i helgen!

Klämkäck bild från i fjol i bagarstugan aka målarstugan nu mest benämnd pizzastugan!

(Bebis nu kallad Sigrid, har slagit på stort och bara vaknat en enda gång för mat sedan somnat om tills väckaren ringde! Supertjej!)


Amatörkodaren!

Efterssom jag själv meckat med designen i bloggen har det förmodligen smugit sig in fel som gör att man kan få en fråga om man vill fortsätta köra script! För att slippa den kan man klicka på..

Internetalternativ -  avancerat . Bocka i

Inaktivera felsökning av skript (andra program)

Inaktivera felsökning av skript (Internet Explorer)


Så ska man slippa störas av mina fel i koden! Den funkar att läsa bara man stänger av den där säkfunktionen.

/Amatörwebbdesignern!

Stressigt värre!

Utan att jag förstår hur så har det passerat tre tokstressiga men roliga dagar. Fredagen började med högsta fart för att få iväg storasyster, mata och leda ut djur, hitta respektabla kläder och få bebis i ordning i de små pauser hon var tyst och inte ville bäras pga magknip. Väl i bilen sov hon och var lugn hela dagen under tiden jag kånkade runt henne på stan med en hel del ärenden.

Bytte in babyskyddet, som hade släppt i bärbygeln. Lite scary då bebis en dag hängde i selen med näsan mot marken då hela sitsen snurrat runt och tippat framåt!! Det var inga problem att byta in det om man säger så!

Jag är inte helt bekväm med bärselen.. Det är ju lättare att bära henne på armen än i den där selen. Musklerna på axlarna krampar ju direkt av trycket från remmarna!!
Det är inte helt enkelt att storhandla eller handla öht med bebis med på det där viset.. bara att packa kassar och få dem in i bilen.. phu vad svettigt! hade en fikadejt som hade kunnat gå om intet och pratade konst och barn. Numret jag hade hade plötsligt ingen abbonent och hon hade glömt att spara mitt... Men medan jag satt och stirrade fundersamt rakt ut i luften med telefonen i handen på en parkbänk knackade hon mig på axlen och vi kunde gå och fika ändå!! : )

Resten av helgen har innehållt lösöronsömnad, maskeradkalas hos kompis, tunnbrödsbak, disk, städning, pizzabak, födelsedagsmiddag, en massa presenter, planering av skattjakt tolv på natten, frukost på sängen, disk, städ, tårtbak, fika, en massa barn, kalas, varmkorv, skattjakt, lek, fika, disk, städning och lite mer presenter!

Hon var ganska nöjd! Mamman var ganska trött, men nöjd också! Trodde nog det skulle gå på tok med allt men hela helgen blev bra och rolig!

Nu har vi haft en trög måndag med efterverkningarna av allt pyssel i helgen. Hoppas på mer energi i morgon! Huvudsaken den återvänt till onsdag, för då är det målardejt här i Kärrsjö!
Hoppas på att få en stor dos inspiration och driv efter den!

Förresten kämpar rosorna på med nya blommor ända in i oktober! Men nu har de varit frostiga på morgnarna.


Bloggeliblogg...

Man kan nästan tänka att jag har lite för mycket tid över.. Blir lätt att hamna här en stund nu och då när jag ju är knuten till mitt kära hem. Båda töserna sysslar med sitt. Stora pysslar och lilla sover.
Alla hushållsmaskiner gör jobbet åt mig så jag kan ladda över foton från kameran.
Gött liv på tvåtusentalet alltså!

Vi har bakat. Eller, jag bakar och fröken S smakar.








Sova på tapeten!

Det blir lätt fokus på sovning med en liten färsking i familjen!
I natt fick hon guldstjärna för sin sovning! Somnade i normal läggtid, sov exakt fyra timmar, åt fort sedan somnade om och sov fyra timmar till, och då var det morgon! Yay! Jag är ganska utvilad faktiskt!

Ska nog ta tillvara tiden lite bättre än att såsa här! Häj sväjs!

(Ska lägga upp en inre plan inför helgen. Då ska vi baka tunnbröd, ha pizzakväll i bagarstugan, barnkalas och innan dess fixa med en hel massa småsaker...)




Utmaning

Jag är visst klassrepresentant. Det och med i intresseföreningens styrelse. Jippie, en sak till att glömma! Eller, nej, jag ska inte glömma, jag ska komma ihåg varenda möte!
I kväll ska jag åka dit, inte heller glömma bebisen. Jag ska klara det, jag lovar!

I dag fick jag mer underbara blanketter från försälringskassan. Fick lite ångest då jag tittade på den bara. Ringde upp och stod inte i en enda kö! (Woaaah) Det hade visst fallit bort en nolla ifrån årsinkomsten på blanketten, med det uppklarat så kanske vi kommer kunna köpa mjölk i vinter med!

Nu ska jag göra mat om bebis vill sova lite till. Hon var vaken i natt, säkert något jag ätit utan att ana att det skulle resultera i bebisbärande och upphopp ur skön säng hundrafemti gånger. Då väckaren ringde somnade hon sött och så även nu. Men jag har hopp om att det var tillfälligt och att hon inte kommer gny och pipa i natt utan sova som en stock! (Man kan ju hoppas!)

Se förresten, jag lyckades knåpa ihop en logga till bloggen. Har varit lite avis på tex. underbaraclaras lilla bild i menyerna. Nu har jag Smills och Zeissen intill min bloggadress! : )

-Den här fast i miniformat!

Bebifierade!

Jag tycker det är härligt att se ett gäng karlar i jaktmundering och med en klassisk jargong börja prata med mjuka röster och byta r-en till j-n med huvudena tätt intill barnvagnen!
-Huj ä det me den häj lilla fjöken då!!?

Riktigt mysigt faktiskt! : )


Knotthelvete!

Det är trevligt med indiansommar, men mindre bra att det kläcks en hel ny uppsättning svidknott! De får hästarna att galoppera vilt i hagen och mig att hysteriskt hoppa omkring och klia mig i huvudet trots att jag har leriga daggmaskiga handskar på mig!
Huvva!

Tog förresten upp årets löjliga lilla skörd morötter. De gömde sig väl bland ogräset då hjorten gnagt av blasten. De ser ut som förkrympta människoliknande oreangea varelser. En och annan har morotsform men de flesta har ben, kramar varandra eller har snopp!
Det blir lätt så då man skiter i att gallra!

I morgon ska jag passa en tid, håll tummarna för att jag klarar det!!

Slänger in en bild.. Tror att det är ganska precis två år sedan. Då tänkte jag samma som nu, hoppas jag kommer ha tid att rida något i vinter... Hm..



Älgkött


Då vädret varit så varmt var älgjägarna tvungna att börja stycka ner de två älgar som skjutits senast. Jag och bäban hade tänkt åka dit och hjälpa till tidigt, men tidigt existerar visst inte i vår värld längre.. men vi tog med oss lunch i alla fall. Kanske tur vi inte var där från morgonen då vi inte åkte därifrån förrän nio nånting på kvällen.

Höjdpunkten var väl då en liten grå filur fick hela jaktlaget att gå i spinn. Det var förmodligen en av de minkar som släppts ut för ett tag sedan. En ljusgrå söt sak. Men jag fick lite rysningar då den sprang över fötterna på folk för att ta sig fram till högen av ben som skulle slängas bort. Den öppnade käftarna, högg tag i och släpade iväg en benklump mer än dubbelt så stor som den själv. Enormt rovdjurseteende med de där tänderna och starka käkarna.

Då vi blev för många som tjoade och tittade smet den upp i motorrummet på min bil..



...ingen mink här?



Den hoppade ut och fortsatte släpa kött...



Tittut!

Tills slut hade vi skrämt den så pass att den gömde sig under lagårn... En enorm mängd köttfärs och stekar senare packade vi ihop oss och jag drog hem bäban i vagnen.
Tog med en påse färsk älgfärs och gjorde biffar med champinjonsås och mandelpotatis. Ganska mysigt nu med mörkret!
Tända ljus och matlagning sent på kvällen är det mysigare med höstmörkret!


RSS 2.0